måndag 15 april 2013

Latmaskar på jobbet

Wally, konstant arbetsskygg.

Jag köper inte helt förklaringarna till varför vissa latar sej på jobbet. De skäl som sociologen Roland Paulsen, han som blir citerad i DNs artikel, anger är dessa:

Meningslöshet. Det känns som att arbetsuppgifterna är meningslösa och inte angår dig.
Hämndbegär: Riktat mot chefen eller hela företaget.
Protest: En ovilja av ideologiska skäl att bidra till ett samhällssystem man känner sig utnyttjad av.

Jag är inte helt säker på att det stämmer fullt ut. Den första kan jag gå med på. Den är väldigt mycket Wally i Dilbert. Den andra förstår jag inte. Skulle folk vara såna psykopater att de maskar som en hämndaktion gentemot chefen eller företaget. Jag tror snarare hämnden består i att man rent fysiskt sabbar för sina medarbetare. Ideologiska skäl tror jag inte heller på som orsak till maskning på jobbet. Vad gör man istället för att jobba när man maskar?

Ibland behöver hjärnan ombyte och de sysslor man vanligtvis gör är inte tillfredsställande nog för ens små grå celler. Då är det bra att lägga en patiens eller slösurfa. En promenad i korridorerna är också bra, riktigt skönt för kroppen. Lite vatten att dricka som avslutning. Det är fullt acceptabelt. Sen kan man arbeta långsamt vilket är maskning av högsta graden. Men full maskning dagen i ända utan att göra nånting är inte maskning i ordets egentliga mening, däremot kan det kallas lathet, lättja.

Vad är då lättja? Lathet är enligt SAOB definierat som den eller de som hyser ovilja att arbeta så mycket att det övergår i ren sysslolöshet. Det verkar inte som om det ligger illvilja eller hämndlystnad bakom detta, endast det att man inte bryr sej. Fråga Wally om detta. Han vet allt om lättja.



"Den som vilar på sina lagrar har placerat dem på fel ställe."

Peer Review

Jag minns en rolig episod från min universitetstid i Lund. Det var presentation av en B-uppsats om ett hungerupplopp i Jönköping på 1800-talet vilken ledde till en muntlig tennismatch mellan opponenten och respondenten. Vår kursledare satt där mellan dom som en tennisdomare och tittade fram och tillbaka medan orden blev hårdare och hårdare ju längre in i uppsatsen man kom. Jag tror uppsatsen blev godkänd men hur grälet avlöpte kommer jag inte ihåg.

Så går så kallad peer review till i universitetsvärlden hos historiker. Peer review inom den större forskarvärlden med redan etablerade forskare går inte riktigt till så. Istället presenterar man sitt forskningsmaterial för en grupp likasinnade inom samma forskarområde, därav termen peer (efter latinets par, jämlik). De pekar på saker i ens material som antingen stämmer eller inte. Vare sej de stämmer eller inte så kanske ordalydelsen kan behöva ändras för att inget ska verka oklart. När sen dessa saker rättats till (förhoppningsvis) kan man få sitt material publicerat i diverse vetenskapliga tidskrifter.

Problemet är ofta att dessa recensenter kan vara så välvilligt inställda till den som presenterar en rapport att man gärna förbiser småfel (som kan växa till stora problem för den hypotes man har). Det kan kallas för pal review, alltså ens kompisar täcker upp för en. Det verkar sätta stopp för de som har hypoteser som kanske går stick i stäv med de åsikter man själv gillar som forskare.

Klimatalarmismens påhejare är snabba att påpeka att klimatrealisternas sida inte har så många forskarrapporter publicerade som tillskyndarna har. Med pal review som en av aktörerna i dramat kan man förstå hur det kan komma sej att vår sida har så få publicerade rapporter. En annan aktör är att många realister måste ta längre tid på sej för att verkligen vara preparerade inför mötet med kritikerna.

En som inte behöver oroa sej för att hans material ska behöva granskas av någon är Al Gore, även känd på den här bloggen som Mr. Freeze, som nu har lanserat ännu ett projekt om klimatet som i praktiken är lika fantasifullt som overkligt. Han kan i lugn och ro presentera sina osanningar och halvsanningar utan att någon ens får ifrågasätta hans påståenden. Ordet review (recension) är bannlyst från hans projekt.

Inom mitt fält, historia, är det viktigt att ordalydelsen är korrekt, att den problemställning man gjort upp följs till punkt och pricka så att alla frågor får ett svar samt att läsaren förstår vad det är författaren vill ha sagt. Personliga åsikter och att vara ett rådande mode inom vetenskapen till lags hör inte hemma där. Men det verkar höra hemma inom klimatgrenen av fysiken på många institutioner.

Hoppas nån tar upp handsken jag lagt ner nu.



"På varje marknad finns två slags tokstollar; de som begär för mycket och de som begär för litet."

Populära inlägg