 |
| Wally, konstant arbetsskygg. |
Jag köper inte helt förklaringarna till varför vissa latar sej på jobbet. De skäl som sociologen Roland Paulsen, han som blir citerad i DNs artikel, anger är dessa:
Meningslöshet. Det känns som att arbetsuppgifterna är meningslösa och inte angår dig.
Hämndbegär: Riktat mot chefen eller hela företaget.
Protest: En ovilja av ideologiska skäl att bidra till ett samhällssystem man känner sig utnyttjad av.
Jag är inte helt säker på att det stämmer fullt ut. Den första kan jag gå med på. Den är väldigt mycket Wally i Dilbert. Den andra förstår jag inte. Skulle folk vara såna psykopater att de maskar som en hämndaktion gentemot chefen eller företaget. Jag tror snarare hämnden består i att man rent fysiskt sabbar för sina medarbetare. Ideologiska skäl tror jag inte heller på som orsak till maskning på jobbet. Vad gör man istället för att jobba när man maskar?
Ibland behöver hjärnan ombyte och de sysslor man vanligtvis gör är inte tillfredsställande nog för ens små grå celler. Då är det bra att lägga en patiens eller slösurfa. En promenad i korridorerna är också bra, riktigt skönt för kroppen. Lite vatten att dricka som avslutning. Det är fullt acceptabelt. Sen kan man arbeta långsamt vilket är maskning av högsta graden. Men full maskning dagen i ända utan att göra nånting är inte maskning i ordets egentliga mening, däremot kan det kallas lathet, lättja.
Vad är då lättja? Lathet är enligt SAOB definierat som den eller de som hyser ovilja att arbeta så mycket att det övergår i ren sysslolöshet. Det verkar inte som om det ligger illvilja eller hämndlystnad bakom detta, endast det att man inte bryr sej. Fråga Wally om detta. Han vet allt om lättja.
"Den som vilar på sina lagrar har placerat dem på fel ställe."
