lördag 12 oktober 2013

Vänsterpartiet öppnar för ett spännande politikerår 2014

Jonas Sjöstedt sade idag i ett tal att Vänsterpartiet vill ingå i en regering. Man har tröttnat på att bara vara stödparti. Inget konstigt med det, men det gör att nästa år blir spännande för oss som har tröttnat på den professionella politiken i övrigt. Vet ni varför? Jo, tänk om sossarna inte ha dom med i en regering? Tänk sen vidare att blocken blir ungefär lika stora, hur går det då? Det är det som är det fina i kråksången. Det gör att svensk politik för en gångs skull kanske blir lika kaotisk som resten av Europas politik. Kanske då landet kan fungera som det ska, utan att politikerna slänger ideologier och grodor omkring sej.
Fast å andra sidan är väl anarki inte alltid önskvärt. I alla fall inte de som gillar ordning. Vad som än sker efter valet 2014 ska det bli kul att se om de lyckas bilda regering på ett helt nytt sätt än de traditionellt, tråkiga sätten att bilda regering i Sverige.



"Alla arvtagerskor är vackra"

Winston jobbar för IPCC

Winston jobbar för IPCC och de politiker vars uppgift det är att se till att propagandan når ut till massorna. Det är hans jobb att se till den politiska sanningen övertrumfar all annan sanning. Nu är det hans uppgift att se till att den senaste upplagan av IPCCs rapport om klimatet stämmer överens med den kortfattade version man släppte för en tid till politiker och andra beslutsfattare. Tror ni Winston känner nån vånda över att behöva revidera historia? Det är möjligt, men det är hans jobb att göra så och han får bra betalt för att se till att de många rapporter som lämnats in till IPCC av de forskare som blivit betrodda med den här uppgiften håller sej till den av IPCCs ledning fastslagna linjen, att människan är den främsta orsaken till att vädret, och i det långa loppet också klimatet, förändras.

Vi kan alltid hoppas att Winston Smith gör en Climategate och ser till att alla korten kommer på bordet. Eller att det hamnar så många uppenbara felaktigheter i rapporten, som ju tidigare rapporter varit behäftade med, att den blir oanvändbar för alla utom såna som Johan Rockström, James Hansen, Al Gore med flera som förstås kommer att bortse från felen och bara gå på det som propagandamaskinen visar dom. Bra jobbat i alla fall, Winston. Vi ser vad du gör...



"We're on the train to Wuxi"

Problematiken med lobbyismen

I en perfekt värld skulle påtryckningar från organisationer med en viss agenda på politiker vare sej behövas eller få existera. Visst är det bra att det finns folk med särintressen och som kan visa för politikerna vad de står för och att de vill att politikerna beaktar dessa särintressen, men dessa organisationer ska inte få utöva påtryckningar, inte kunna muta eller hota politikerna för att få som de vill. Men det är vad som sker varje dag, i EU, i Sverige, ja, i vilket land som helst. Lobbyismen fortgår ohämmat och utan inhibitioner. Nu senast är det skandalen med tobakslobbyn som fått EU att ge upp stora delar av sina planer på en modern hälsovård.

EU av idag har blivit raka motsatsen till det jag en gång röstade för. Jag ser i grunden EU som en garant för fred och frihandel samt fri rörlighet över gränserna i Europa, utan att en massa gränskontroller ska behövas. Som det är nu är det en tungrodd byråkratisk koloss som ger alltför stort utrymme åt följande ting, överstatlighet, alltför stora gränskontroller vilket uppmuntrar till smuggling, lobbyism, samt att politiker får chansen att slösa pengar på skattebetalarnas bekostnad på ett vis som inte är möjligt i hemländerna. EU har blivit byråkratins fäste, de makthungrande politikernas våta dröm och lobbyisternas paradis.

Lobbyismen är ett stort problembarn för demokratin och dess grundtanke, att alla har rätt till en likvärdig röst, för i och med att särintressena ofta backas upp av makt och pengar får vi nästan slagsida på vågskålen när den väger över till särintressenas fördel. Några få får mer makt och influenser än alla andra, och det på ett sätt som inte bara kan vara, utan påfallande ofta också ÄR skadligt för samhället och individen.

Samtidigt, om det sköts rätt, är det bra när politikernas egna intressen, som i sej kan vara skadliga för oss vanliga dödliga (övervakningen och överstatligheten är såna exempel), får sej en näsbränna. Synd bara att politikerna aldrig lär sej av sina misstag. Vi har gjort det för lätt för politiker, byråkrater och lobbyister att bestämma genom historien. Vi blir nog tyvärr aldrig av med dom. Men vi borde kunna utnyttja detta faktum genom att starta våra egna lobbyorganisationer som motverkar dessa särintressen så att lobbyisterna tar ut varandra. Är det ett för naivt och idealistiskt sätt att tänka?



"An idealist is one who, on noticing that a rose smells better than a cabbage, concludes that it will also make better soup."

Populära inlägg