Men det finns en punkt jag verkligen håller med Billström på, och det är att alla skolelever ska vara med på samtliga former av undervisning där det krävs att man lär sej något för sin framtida överlevnad. Sexualundervisning och simlektioner är inget undantag där man ska kunna visa upp en lapp för att slippa vara med på grund av religiös bakgrund. De enda giltiga skälen är sjukdom och allergier, vilket i det senare fallet inte gäller för sexualundervisning, för ingen är väl allergisk mot sex?
Tobias Billström är uppenbarligen besviken över att det kommer för många som inte vill integreras i det svenska samhället. Det är han inte ensam om. Många immigranter som blivit integrerade i det svenska samhället hör också till gruppen med arga och besvikna människor. Besvikna över att så många inte vill bli en del av sitt nya land. Men se det så här: Det är ett psykologiskt faktum att nästa generation är mer positivt inställd till landet de är födda i. Många gånger så mycket att de blir nationalistiska.
Det senare kallas assimilering och är en oundviklig del av mänskligheten om en grupp människor beslutar sej för att slå sej ner på en viss plats. Man blir en del av det samhälle man kommer till, vare sej man vill eller inte. Det kan till och med gå så långt att förfädernas traditioner försvinner på kuppen. Bara berättelserna blir kvar. Det finns förstås såna som sluter sej mot resten av världen och vägrar låta sej integreras, än mindre assimileras. Men dessa är undantag och som sådana kommer de inte att förbli heller; efter ett antal generationer kommer även dessa att ha absorberats av omgivningen.
Det en del upplever som ett problem nu kommer inte att vara det om några generationer. Det intressanta är ju att många som klagar över att det kommer så många utlänningar hit själva har utländskt påbrå i högre grad än många andra i detta land. Det är den klassiska misstänksamheten mot det främmande som spökar här. Men vare sej vi gillar det eller inte, många av de som stannar kvar i landet kommer att ha ättlingar som kommer att vara mer svenska än många svenskar är idag. För nationalitet har inget med utseende eller härkomst att göra. Det har med var man bor och känner sej hemma nånstans att göra.
"But my home is where my heart is
And my heart is not at home
You see, whenever we are parted,
oh, I feel so all alone"
