I Jean M Auels böcker beskrivs Ayla och hennes sort som långa och ljusa, i kontrast till neandertalarna som beskrivs som kortvuxna och svartmuskiga. Sexuella möten mellan dessa båda underarter äger endast rum genom bortrövanden eller genom gruppvåldtäkt. Neandertalarna beskrivs som extremt konservativa med väldigt begränsat talat språk. De kommunicerar främst med teckenspråk och använder talat språk för att poängtera något. De använder mestadels spjut eller slangbåge för att jaga med. Spjuten stöts från nära håll i bytena, med stor fara för jägarna. Cro-Magnon, till vilka Ayla tillhör, beskrivs som smala, smidiga smygjägare som kastar spjuten på långt håll. Båda grupperna använder fångstgropar med pålar i för större djur.
Hur såg då verklighetens respektive grupper ut? Jo, med tanke på att båda folkgrupperna kom från Afrika, fast vid olika tidpunkter, så torde det ha funnits starka afrikanska drag hos åtminstone Cro-Magnon. Av såväl DNA som rekonstruktioner av skallar att döma var så också fallet. Även om de afrikanska dragen hade tunnats ut väldigt mycket jämfört med tiden i Afrika ca 150,000 år tidigare var de fortfarande så mörka att de nog såg ut som nordafrikaner eller sydeuropéer gör idag, med såna central- och östafrikanska drag som kraftiga läppar och kraftig näsa som än idag gör sej gällande hos många européer som idag är väldigt ljusa. Håret växlade från svart till ljusbrunt medan ögonen verkar genomgående ha varit bruna eller möjligen gula.
 |
| En bild av en möjlig utveckling hos oss människor. |
Man kan tänka sej att i en värld som blivit kallare och ogästvänligare var nog en famn, vilken som helst, välkommen och det ledde nog till både det ena och det andra, även om den andre var av en annan sort än man själv var. Några gruppvåldtäkter förekom nog inte, i alla fall inte då bland väldigt få överlevande då mat och trygghet var det man främst tänkte på, och framför allt inte i de samhällen som växte fram ur katastrofens skugga. Sånt förekommer idag bara i samhällen som är på väg att gå överstyr, bland annat pga missunnsamhet eller överbefolkning.
Utseendemässigt syns inget av dessa möten idag, detta eftersom det gått så lång tid sen mötena ägde rum. Som tidigare skrivits här på bloggen gav neandertalarna oss rött hår, lite fler sjukdomar (samt immuniteten mot många av dom) och med tiden blå ögon. Vad gäller språk hos neandertalarna så hade de samma sorts tungben och i deras DNA var den så kallade språkgenen (FoxP2) påslagen på samma sätt som den är normalt hos oss vilket innebar att de troligtvis hade språk som liknade våra. Vem vet, de kanske gav oss ord för olika företeelser de kände till om markerna de levde i?
Vad gäller längden var våra förfäder längre än neandertalarna, men inte mycket längre. Det rör sej alltså inte om några tvåmetersmänniskor utan snarare om att de längsta var ca 180 cm. Det hindrar förstås inte att det verkligen funnits riktigt långa och ljushyade människor för 30,000 år sen. I övrigt stämmer Auels böcker ganska väl. Hennes beskrivning av vädret under istiden för ca 30,000 år sen stämmer väl överens med de markprover som tagits och analyserats över hela Europa.
Vad gäller blå ögon uppkom detta inte allmänt förrän för ca 10,000 år sen i östra Europa. De verkar dessutom ha en gemensam föregångare som levde nån gång under perioden 6000-10,000 år sen. I alla fall enligt den danske genetikern Hans Eiberg. Jag är blåögd, ser bra i mörker och har såväl centraleuropeiskt som nordeuropeiskt ursprung. Har jag månne neandertalare i mej? Det hoppas jag för de verkade vara riktigt trevliga typer.
"Du är ingen kvinna,
du är ett världskrig"
