Min blogg är annorlunda mot andras

Den som läser min blogg märker direkt att jag sällan lämnar ut saker från mitt privatliv. Det beror på en kombination av oförmåga att skriva om det som händer i mitt liv och en önskan att hålla det utanför bloggen då jag på ett tidigt stadium bestämde mej för att rikta blicken mot fjärran snarare än det privata. Bloggen heter ju inte Med örat mot rälsen för inte. Jag tycker inte om att lämna ut mer än det som redan angår bloggen, som jämförelse med det jag ser ute i världen.

Jag har läst rätt många bloggar i mina dar där folk lämnar ut i stort sett allt om sitt, vad de äter, vad de dricker, vad de hittar på under sina resor och mycket annat. Sån är inte jag. Jag föredrar att skriva utifrån betraktaren, han som ser vad som sker omkring honom. Då och då flikar jag in diverse känsloyttringar som visar att jag inte är en robot eller nån känslokall tok.

Men det som skiljer min blogg från de flesta andras bloggar är att jag ofta skriver om tvärvetenskapliga saker, historia, arkeologi, astronomi, kemi, fysik och liknande ämnen. Religion och demokrati tar jag också upp till diskussion, vilket en del andra bloggar jag läser också gör. Det som kanske skiljer mej från dessa är att jag har de övriga ämnena ovan att falla tillbaka på när musan inte står mej bi.

Som jag tidigare skrivit vid en tidigare genomgång av vad skriver här på bloggen tänker jag inte ändra på inriktningen. Bara att köra på i full fart...



"Be an all night loon like Ronnie Wood"

Välkommen till galenskapernas tid

Det är hög tid att skriva lite kort om det som händer omkring mej just nu. Galenskaper kallar jag det eftersom jag känner det som jag oroar mej i överkant, men samtidig känns det som om jag är på väg att bli galen av oro. Det kanske inte är så farligt som jag tycker det verkar vara. Det som främst oroar mej är den tjejkompis jag skrev om härom dagen och de problem hon har. Jag tänker respektera hennes integritet och avslöjar inget mer om henne, men min oro är så stor för henne att jag måste skriva av mej så mycket som möjligt. Vi får se hur det ser ut i nästa vecka. Hoppas hon mår bättre då.

Min storebrors dotter ska döpas under dagen som kommer. Det där med dop är inget jag känner speciellt mycket för, men om min bror och hans fru vill att deea dotter ska ingå i ett religiöst samfund så får de göra det. Det är det religionsfriheten går ut på. Det jag oroar mej är vad dottern ska säga när hon är äldre och börjar fundera kring det där med religion. Hoppas hon inte blir för indoktrinerad. I dessa dagar tror jag det blir svårt att upprätthålla en fullständig religiös tro, om man är någorlunda normalt funtad.



"Mjau!"