Dags att upprätta en krisplan mot dumheterna

De klimathotstroende fortsätter sina litanior om att klimatet är hotat, stärkta i sin tro av den rapport som IPCC presenterade i förra veckan, och som är skriven på ett sätt så att det bara kan tolkas som att vi människor ensamma ligger bakom en temperaturförändring till varmare klimat som i sin tur är orsaken till att isar smälter, fler orkaner uppstår (hur nu det är möjligt när det blir varmare!) samt att det regnar mer.

Vad är det med Miljöpartiet och deras gelikar egentligen? Varför fortsätter de med sin propaganda när verklighetens rapporter tyder på att de inte har rätt nånstans? Klimatdravlet fortsätter att samla de troende som utför aktioner av de mest hårresande slag. Även om Arktis behöver skyddas från exploatering så inte är det för klimatets skull, utan för att miljön där tar svår skada av våra oljeborrningar, gruvor och kalhyggen. Som jag tidigare påpekat är det såna saker som är problemen, inte det vi släpper ut i form av koldioxid och andra termostatgaser.

Jag förstår faktiskt inte hur våra utsläpp av koldioxid skulle kunna vara det värsta hotet mot jorden nånsin. Det är en nästintill luktlös gas som förekommer i så små mängder (procentuellt sett förstås) i vår atmosfär att chansen, eller risken, att de värmestrålar solen ger bort till vår planet ska träffa en koldioxidmolekyl måste vara ganska liten, speciellt som de hela tiden rör på sej. Nu träffas de ju ganska ofta ändå men likväl känns det som rena rama hasardspelet varje gång.

Från en reklambyråblogg.

Så vad ska vi göra för att vända på denna snart trettioåriga trend där alarmismen fått råda? Först att det sura regnet skulle vara farligare än det egentligen är (det är visserligen farligt men det är ingen global katastrof), sen skogsdöden (som visade sej vara en fas i skogarnas utveckling, med sjukdom som de verkar ha kommit över), sen ozonhålet (som bara finns över polerna vilket verkar ganska suspekt eftersom det är där jordens eget magnetfält utgår ifrån!) och så nu klimatfrågan.

Gemensamt för dessa frågor är att det är samma sorts överdrifter som på 1950-talets skräck för atomvintern. Atombombssprängningarna av USA, Sovjet, och senare också Frankrike, skulle orsaka en vinter utan dess like, skrek domedagsprofeterna och blev trodda av den tidens journalister också. Att det då var rejält kalla vintrar under den här perioden spelade nog in också. Det är tydligt att vi människor omedvetet känner av klimatförändringar, om än så små, så små, och de som är oroligt lagda till sin natur, och samtidigt har förmågan att göra sina röster hörda, blir än mer oroliga. Det är simpel psykologi i aktion här.

Det enda vi kan göra är att fortsätta våra liv utan att ta notis om domedagsprofeterna. Det är värre med politikerna som tyvärr hela tiden går på vad dessa profeter och fakirer säger. Vi har tydligen inget lagligt stöd att ignorera politikers påbud. Tyvärr är det inskrivet i lagarna att vi som undersåtar bara har att följa i deras ledband, vare sej vi vill eller inte. Men vi kan protestera, även om det är svårt att få gehör hos såna som redan bestämt sej. Prestigen är för stor för att man ska kunna göra en helomvändning i ett huj.

Civil olydnad är det enda som återstår, med alla konsekvenser det för med sej. Hur det ska gå till vet jag inte, men det visar sej tids nog. Motståndet mot vindkraften måste bli starkare först. Det är redan tämligen starkt men har inte den förankring hos politikerna som anhängarna av vindkraften har. Vilket ytterligare illustrerar hur politikerna gått från att vara våra representanter till att vara folkbildare i antingen egen eller i lobbyisternas tjänst. Återstår då bara en så kallad krisplan för att komma till rätta med dumheterna. Har vi tillgång till domedagsprofeter med budskap som kan ta över agendan?




"Ambition är den misslyckades sista tillflykt"