Problem med religion - del fem: Monoteism är tråkigt!

Religioner har en tendens att lagra legender från olika håll på ett sätt som gör att vi idag får problem att se igenom dessa och se verkligheten bakom. Jag har skrivit om detta tidigare så nu tänkte jag samla det i en serie som jag kallar "Problem med religioner".

Tänk efter själv, visst är det trist med bara en gud. En enda som leder ett band av änglar, vad nu dom har i en monoteistisk religion att göra. Klarar inte guden allt själv? Alla dessa helgon som finns i kristendomen, vad har dom för funktion egentligen? Nej, ska vi vara religiösa är det bäst att vara polyteistiska. Då vet vi åtminstone vad vi har att göra med. Dessutom är det mesta snott från de polyteistiska religionerna för att man ska kunna legitimera sin existens.

De flesta helgon är från tiden innan kristendomen blev en accepterad religion i Romarriket. De har märkligt nog samma attribut och "arbetsområden" som de gamla gudarna från den tidigare religionen. Man har alltså bara lagt en kristen fernissa över de gamla gudarna och fortsatt som förut. Så man kan fråga sej om det verkligen finns några monoteistiska religioner. Inte ens den äldsta monoteistiska religionen, zoroastrianismen (som för övrigt är mer monolatrisk än monoteistisk, slå gärna upp ordet för jag tänker inte förklara!), har kommit från det där med varelser som hjälper eller stjälper huvudguden.

Det är ensamt på toppen, heter det ju och nog måste livet te sej väldigt trist för den ende guden i de religioner som kallas monoteistiska och monolatriska. Tur då att bibeln visar på ett alternativ till den monoteistiska religionen. Det finns alternativa gudar som man alltid kan ty sej till, även om hebréernas gud inte verkar gilla att man gör det. Men vem bryr sej om honom idag?




"Now look at them yo yo's,
that's the way you do it"