lördag 29 oktober 2011

Ismannens genom kartlagt till fullo

Jag har då och då återkommit till Ismannen, Ötzi, och forskningen kring denna ismumie. Det är ett ämne jag gillar skarpt och som i rätta händer inte kan förstöras av politik, även om det höll på att bli storpolitik av själva upptäckten och var man hittade Ötzi. Det var ett par tyska turister, paret Helmut och Erika Simon, på tur i bergen ovanför Ötztal i Österrike som i september 1991 hittade liket av en man som, det skulle visa sej, hade dött där 5300 år tidigare. Bråket gällde det faktum att österrikare tog med sej kroppen till Innsbruck och att förvarades där när det sen visade sej att han hittats ca 10 meter in på italienskt territorium. Sålunda fördes han till Bolzano där han än idag vistas i deras frysbox.

Efter att allt det där nationalistiska skitsnacket avslutats kunde riktig vetenskap genomföras och genom åren har man kommit fram till att han var från trakten strax söder om berget Similaun där han hittades, att han hade en yxa av koppar med sej, att han hade tatueringar på kroppen precis utanpå områden man konstaterat att han hade ledvärk och annat, att hans sista måltid bestod av bröd och kött, att han dödat eller sårat minst tre andra personer i en häftig strid, att han blivit skjuten i axeln med en flintpil som slet sönder en av de viktigare artärerna så att han sakta blödde ihjäl samt att han verkar ha blivit vänd på mage kort efter att han dött. Dessutom kan tilläggas att det i dalen söder om berget Similaun finns vad som verkar vara en skildring av det som hände på berget inristat på en sten. Den stenen har suttit i väggen till en kyrka i den sydtyrolska staden Latsch i många år innan någon föreslog att en av händelserna som var inristade på stenen, en person som blir skjuten i ryggen med pil av en annan person, kunde vara en skildring av ett mord och kanske t o m vara en skildring av det som hände Ötzi. Stenen är placerad i kyrkan och det är ett indicium på att den redan flyttats en gång så om den stod närmare platsen nedanför där Ötzi en gång blev dödad.

Nu har man alltså till fullo kartlagt Ötzi på genetisk väg och funnit att han genom sin mitokondrie-DNA (den arvsmassa man ärver från modern oavsett kön) hör till haplogruppen K, närmare bestämt undergruppen K1, men inte till någon av de subundergrupper som finns i Italien och Österrike idag vilka är K1a, K1b och K1c, utan han räknas provisoriskt till en egen undergrupp K1ö tills vidare. Han uppvisar närmast släktskap med folk i de allra sydligaste delarna av den italiska halvön samt Sardinien, iberiska halvön och Sicilien. Y-DNA (arvsmassa från far till son) visar att han hör till G2a4, en grupp som också den idag mest återfinns i spridda populationer i södra Europa och Nordafrika. Dessutom verkar det som om han led av Borrelia.

Ska man spekulera, som jag faktiskt gillar att göra trots mitt tjat om att vara försiktig med sånt, kan man säga att den grupp Ötzi hörde till kan ha flyttat på sej och utvecklats vidare längre söderut. Men som sagt, man bör vara försiktig eftersom så få människor i Italien och Österrike än så länge har låtit kartlägga sin DNA. 

Karta över det omedelbara området i Tyrolen där Ötzi hittades. Den röda pluppen märkt A visar var ett hotell vid foten av berget Similaun ligger. Den andra pluppen D visar ett annat hotell drygt 5 km söderut. Det vita strecket som ormar sej fram över mitten av bilden är nationsgränsen mellan Österrike och Italien, en konstlad gräns som delar provinsen Tyrolen i två delar.


"Wiiiiiiilma!!!!!"

Godis eller inte godis


Godis är gott, sägs det. Det beror på vad man menar med godis. Sånt där gjort på köttrester och diverse tillsatser som inte alltid är normala tycker jag helt enkelt inte om. Färgämnen gör inte saken bättre. Nötter, kanderade eller bara saltade, är mycket godare och det är godis där choklad är huvudingrediensen också. Nötter, mandlar, jordnötter (som är en baljväxt förresten), puffat ris och dito vete är mycket bättre för magen och tänderna än sånt där gelatin är huvudingrediensen. Inget ont om gelatin, det är ju trots allt naturligt, men sånt godis är tråkigt i längden, segt och blir tradigt väldigt fort om det glöms bort liggande med påsen öppen. Sånt händer inte så lätt med nötter eller choklad.

Chokladbaserat godis är alltså att föredra framför gelatinbaserat godis, åtminstone om jag får råda. Men ändå är ren choklad bäst av allt. Det är inte godis per se utan en form av tilltugg för att underlätta matsmältningen. Det kan man inte säga att godis gör.



"I've seen the bridges of the world and they are for real"

Populära inlägg