Fredrik Reinfeldt byter ministrar i sin regering och in kommer
en person med ett förflutet i Livets Ord. I sej är väl det inget som diskvalificerar henne, inte ens för en politisk post, men det gör ju att man kan börja undra vad det är för människor Reinfeldt tar in. Kan vi lita på hans omdöme? Ja, det hoppas jag faktiskt i det här fallet. Men det är inte på grund av Elisabeth Svantessons bakgrund som jag tror på honom utan för att han försöker försäkra oss att hennes bakgrund inte ska påverka det arbete hon nu ska utföra. Här passar hans ord "alla tjänar på att debatten lägger sej" bättre än i FRA-debatten. I
den debatten går det inte att lita på hans omdöme.
Men kan vi lita på hennes omdöme? Speciellt om det går emot
hennes särintressen? Hon har placerats på arbetsmarknadsministerposten så det är långt ifrån hennes kristna tro och hennes motstånd mot abort. Ändå kommer säkert dessa ståndpunkter att färga medias uppfattning av hennes verksamhet. Vi får hoppas att hennes åsikter inte kommer att påverka hennes arbete på nåt vis. Vi får helt enkelt se tiden an och hoppas att hon inte gör vad medierna hoppas att hon ska göra, nämligen hamna i en situation där hennes åsikter krockar med hennes arbete.
Det hindrar inte att hon dabbar sej på annat vis, som alla politiker gör förr eller senare. Grodor hoppar ur alla politikers munnar förr eller senare. Det är lika sant som att politiker ofta tar åt sej äran för en lyckad aktion samtidigt som de vägrar ta ansvaret för ett misslyckat projekt. Så vi får helt enkelt se vad Svantesson gör och vad för press hon utsätts för genom sitt medlemskap i den där
Livets Ord-kopian till organisation hon är med i och från chefens håll. Med andra ord; religion och politik går inte, har aldrig och kommer aldrig gå bra ihop. Det ena är en onödig institution för de flesta och det andra är en farlig krutdurk i händerna på fel personer. Vilket som är vilket får ni själva lista ut.
"
Expect nothing and you'll always be surprised"
