Vi behöver skämta och borde få skämta om allting

Komikern och debattören Pat Condell har det senaste året varit i blickfånget på Youtube, även om han inte märkts så mycket här i Sverige, främst för att han inte är verksam här (eftersom han är irländsk engelsman) men han har faktiskt kommenterat svenska förhållanden. Nu senast gick han till attack mot den lagstiftning som gör att i stort sett all sexuell aktivitet kan ses som våldtäkt (om man hårddrar det hela förstås!). I en video betitlad "Goodbye Sweden" gick han till hård attack mot denna lagändring. Nu hade han väl fått vissa aspekter av denna lag om bakfoten men i det stora hela var han på rätt spår. Här är videon:

Vidare har han i skarpa ordalag kritiserat islam och kristendom, men även judendom och andra religioner, och framför allt kallat de två förstnämnda för terroristreligioner. Något som han har både rätt och fel i men jag skriver inte nu för just detta utan för att jag vill stå upp för rätten att få skämta om precis vad eller vem jag vill, en sak som borde få gälla överallt. Här kommer Pat Condell in igen. Hans "An irish joke" handlar om just detta, att folk blir förolämpade av folk som blir förolämpade. Vissa tål tydligen inte att man skämtar om dom. Då blir Condell arg och känner sej förolämpad för att vissa blir förolämpade. Här är "An irish joke":

Märk väl att skämt om irländare är av samma typ som vi svenskar berättar om norrmännen och vice versa.

Vi borde få skämta om fransmän, ryssar, kineser, kristna, muslimer, judar, hinduer, fabriksarbetare, rika, fattiga, politiker och vad som helst sinsemellan utan att den politiska korrektheten eller nåt annat kommer i vägen och försöker anklaga oss för rasism eller nåt annat dumt, naivt och - faktiskt - fördomsfullt. De som känner sej förolämpade har förmodligen större fördomar än vi som berättar skämten. En elak jävel brukar skämta och drar sej inte för såna skämt som anses vara mindre rumsrena. Vi behöver skämta för många gånger gör vi det om saker som egentligen skrämmer oss, som vid en katastrof, och vi inte riktigt förstår oss på vad som hänt. Då behövs en sorts säkerhetsventil för att lätta på trycket. Alla minns väl skämten som dök upp efter en viss händelse, vilken som helst. Det är såna saker. Att då förhindra det är bara dumt och tyder på större fördomar hos den som vill stoppa skämten än den som berättar ett skämt.

Ta översvämningarna i Australien och Brasilien som ett exempel. Vem glömde stänga kranen? Om jag inte skulle få skämta om det vore jag inte normal. Det är mitt sätt att hantera något jag inte kan göra något åt. Vi sitter här uppe och kan skatta oss lyckliga att vi inte är dränkta av miljarder liter vatten. Då kan vi kosta på oss ett och annat skämt som för att lätta på trycket.

Jag vet vad ni tänker. Grova skämt om olika folkslag, yrken eller lyten är också nåt som borde få finnas, om inte annat för att de är en än större säkerhetsventil inför det vi inte förstår oss på. För mej är skämten, oavsett om de är tama eller grova, en inkörsport till förståelse av något. Man drar ett skämt, alla skrattar och sen berättar någon mer om bakgrunden till skämtet. Sen får alla mer insikt. Ett skämt är en ögon- och öronöppnare. Politisk korrekthet stänger ögon och öron så att man inte ska kunna uppleva hur den verkliga världen egentligen fungerar.

Min pappa är starkare än din pappa

Klimatdebatten håller på att utvecklas till just en sån kraftmätning som på dagis började med just de orden som rubriken innehåller. Jag tänker nu på den senaste tidens tjafs fram och tillbaka mellan företrädare för Stockholmsinitiativet och deras meningsmotståndare i UI som sett till att Vof utsåg de förstnämnda till förvillare. Det liknar också såna där småkrig som utkämpades i internets barndom mellan Mac- och windowsanhängare. Man har sina ståndpunkter som man inte viker ifrån och det blir mer och mer halsstarrigt. Nåde den som inte väljer sida!

Att jag anser Stockholmsinitiativet har mer rätt i sak hör inte hit. Det är min åsikt och en åsikt är inte sanningen, det är endast en aspekt av den. Problemet är just tolkningen av olika data och vad man anser är den riktiga modellen för att beskriva vår planets klimat. Rent objektivt kan man inte på basis av ca 30 års mätningar av jordens temperatur och istäcke bygga en modell för hur vädret och isen ska vara om 100 år. Det är inte vetenskap enligt mitt sätt att se, det är spådomar och sånt hör pseudovetenskapen till. De 30 år jag talar om är från 1979 då man med hjälp av satelliter började mäta jordens temperatur och isens tjocklek vid polerna (inte samma satelliter!) på ett bättre sätt än tidigare. Tidigare hade man enbart land- eller havsbaserade termometrar till sin hjälp och som beskrivits på annat håll är sådan mätning beroende av närmast perfekta förhållanden.

Det finns förstås jorden att kolla för det som lagras där är ett veritabelt epos som beskriver jordens historia. Den berättar en helt annat historia än den som målas upp av makthungriga politiker (se där en koppling till gårdagens inlägg om makt och girighet inom demokratins ramar) och visar att jorden som planet har en synnerligen omväxlande historia. Vi har bara precis börjat mäta temperaturen och inte ens jordlagren verkar duga för de forskare som slängt den vetenskapliga etiken ut genom fönstret. Iskärnor talar också ett liknande språk. Frågan är dock om den grönländska isen är så objektiv då den främst lagrar det som kommer från närområdet. Kan öns is verkligen tala för hela planeten?

Som ni märker är jag kritisk och skeptisk till någondera sättet att mäta hur temperaturen utvecklats utom ett. Jordlagren är den bästa "grunden" att stå på vad gäller jordens klimathistoria men geologer får tydligen inte föra någon talan här för AGW-fantasterna. Satelliter är det bästa sättet att mäta temperaturen för vårt väder som det ser ut just nu. Men 30 år, inte ens 300 år, är klimatmässigt riktigt om man ska se objektivt på det. Framför allt som hela världen inte har mätts sen 300 år tillbaka. Inte ens nu i våra dagar mäts hela världen upp. Det kommer förmodligen att dröja ett tag till innan så sker. Trädringar kan vi bara glömma. De är orsaken till hockeyklubban vilken är helt ute ur bilden.

Så, vems pappa är starkast eller är det mamma som är starkast?