Religionsfrihet är inte detsamma som yttrandefrihet

Den rubriken tål att upprepas. Religionsfrihet är inte detsamma som yttrandefrihet. Flera gånger tidigare har jag berört detta ämne, flera andra har gjort det också, men nu har det definitiva inlägget/artikeln skrivits om just detta ämne. Rick Falkvinge, grundare av Piratpartiet och dess förste partiledare, har skrivit att religionsfriheten som laggaranti bör avskaffas eftersom den missbrukas. Den skadar mer än den hjälper.

Han använder bland annat exemplet från USA där en arbetsgivare vägrar ge sina kvinnliga anställda hälsovård med hänvisning till det religiösa. Från Sverige pekar han på en sjuksköterska som vägrade utföra aborter därför att det stred mot hennes religiösa åsikter. Man utnyttjar religionsfriheten till att skaffa sej undantag från lagar och förordningar, så att det passar en själv.

Falkvinge påpekar mycket riktigt att rätten till religiösa åsikter och utövande av religion redan täcks av såväl yttrandefriheten och åsiktsfriheten. Vi behöver inte religionsfriheten då den i praktiken blir en legal tautologi. Den blir också ett instrument som man använder för att lura det juridiska systemet med. Religionsfriheten blir ett vapen mot oliktänkande, i synnerhet mot människor man anser stå i vägen för en själv och ens ambitioner.

I de länder där vare sej yttrande- eller åsiktsfrihet existerar finns samtidigt ett oerhört religiöst förtryck. Det argumenteras då för att religionsfrihet skulle garantera alla dessa människor rätten att fritt utöva sin religion, utan involvering från stat eller religiösa institutioner. Men problemet är inte staterna eller de religiösa samfunden, utan de organisationer eller grupper som står vid sidan om staterna och utövar hårt tryck på befolkningen, t ex i Nigeria där fjantarna i Boko Haram leker egen stat, mestadels på grund av att centralmakten i Abuja inte har tillräckligt stor kontroll över hela landet, som till ytan är dubbelt så stort som Sverige med ca 100 miljoner invånare.

Religionsfriheten kan väldigt lätt bakas in i både yttrande- och åsiktsfriheten och göras till en juridisk del av dom båda, utan att folks rätt att utöva sin respektive religion blir naggad i kanten. Jag ser religionsfriheten som ett sätt att tysta kritiker på, dvs det är en exkluderande rätt. Man ger sej själva rätten att bestämma vad som är rätt och riktigt oavsett vilka lagar som gäller på området, damn the torpedoes som amerikanerna säger. 

Personligen anser jag att den bästa friheten vi kan få rörande religion är friheten från religion, eftersom jag inte behöver den.

Nöt med kokosnötter som försökte hitta det försvunna planet i Malaysia. Endast inom religionen kan såna dumheter förekomma.

"Minns du vad vi sa?"

Statistik och varför vi ska vara försiktiga med vissa sorters statistik

SCB ger ut årliga rapporter om sånt som händer i konungariket Sverige. Här samsas statistik om födslar och "dödslar" med hur mycket vi köper varje jul och vilka namn vi har. Den sortens statistik är för det mesta nyttig och i mångt och mycket ganska harmlös, för den ger ju kunskap om vissa aspekter av det svenska samhället. Inte allt men en stor del. Men det finns statistik som inte är lika harmlös, och som ofta används av populister och propagandister till, eller snarare mot, saker man inte gillar i samhället. Ibland används statistiken inte så mycket för att övertyga vårt logiska tänkande, utan det emotionella.

Ett exempel på emotionell övertalning är opinionsundersökningar, som många gånger helt klart går ut på att påverka allmänhetens åsikter i en viss fråga genom att använda statistik på ett väldigt ohederligt vis. Det handlar inte bara om att presentera resultatet av en genomförd undersökning, utan huvudsaken är att visa folket att minsann är den ena sidans åsikter inget att ha, det är "vår" sida som gäller. Centerns problem belyses just nu i tidningarna och man kan tänka sej att det inte bara är krisen för det partiet (även för Kristdemokraterna) det handlar om. Det är säkert oron för "den andra sidan" som spökar. Vad händer om opinionsundersökningen stämmer, att C och KD nu åker ur vårt parlament? Så låter det när man vill ha nåt av den stora massan, att denna massa röstar som "experterna" vill.

Som alla konspirationer kommer denna uppifrån och är riktad ned mot folket, med samma gamla vanliga syfte: Man vill ha den stora massan med sej i kampen mot det konspiratörerna ogillar. I det här fallet vill man att Centern ska vara kvar så inte Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna (två sidor av samma mynt i mina ögon!) får för mycket att säga till om. Konspiratörerna vill ha balans i politiken så de kan få behålla sin hegemoni.

Men när vi talar om att använda statistik på ett ohederligt vis får vi ju inte glömma katastrofmänniskorna, vars agenda ju är att berika sej själva med makt och diverse medel, bland andra ekonomiska. Katastrofmänniskor är de många bloggare kallar alarmister, varav många lever gott på att förlänga klimathotet. De utnyttjar forskarnas material för sin egen vinnings skull och eftersom de räknar journalister bland sina led kan de få ut sitt budskap utan större problem. Men här, som signaturen Pointman påpekar i den länk jag satt under ordet "opinionsundersökningar" ovan, verkar det som det slår slint. Det är nämligen så att det är väldigt många som inte går på allt som sägs. Hur många som inte låter sej luras vet jag inte, för jag tror inte på statistik om den presenteras hux flux av någon som säger: "Så här ligger det till, tro mej, för siffrorna ljuger inte."

Sanningen i statistik finns bara så länge man presenterar precis allt, utan undantag. Den får inte hamna i händerna på folk som vill bestämma, men det är just vad som händer hela tiden. För mej är fakta bra att ha, så länge fakta är fakta från alla håll. Men vilka är de rätta fakta för en viss sak? Det har ju hänt att fakta har hittats på för diverse vetenskapliga studier (Piltdown-mannen och högväxande tallar i Utah tänker jag främst på i såna här fall) där det viktigaste har varit att göra sej ett namn, själva den vetenskapliga gärningen betyder mindre. Men sånt betyder ingenting om man bara får erkännande och makt från sina likar. Det viktiga är ju att statistiken kan vridas och bändas så att den passar ens egna syften...



"As arranged, half now and half later when the job is done"

Vi behöver skämta och borde få skämta om allting

Komikern och debattören Pat Condell har det senaste året varit i blickfånget på Youtube, även om han inte märkts så mycket här i Sverige, främst för att han inte är verksam här (eftersom han är irländsk engelsman) men han har faktiskt kommenterat svenska förhållanden. Nu senast gick han till attack mot den lagstiftning som gör att i stort sett all sexuell aktivitet kan ses som våldtäkt (om man hårddrar det hela förstås!). I en video betitlad "Goodbye Sweden" gick han till hård attack mot denna lagändring. Nu hade han väl fått vissa aspekter av denna lag om bakfoten men i det stora hela var han på rätt spår. Här är videon:

Vidare har han i skarpa ordalag kritiserat islam och kristendom, men även judendom och andra religioner, och framför allt kallat de två förstnämnda för terroristreligioner. Något som han har både rätt och fel i men jag skriver inte nu för just detta utan för att jag vill stå upp för rätten att få skämta om precis vad eller vem jag vill, en sak som borde få gälla överallt. Här kommer Pat Condell in igen. Hans "An irish joke" handlar om just detta, att folk blir förolämpade av folk som blir förolämpade. Vissa tål tydligen inte att man skämtar om dom. Då blir Condell arg och känner sej förolämpad för att vissa blir förolämpade. Här är "An irish joke":

Märk väl att skämt om irländare är av samma typ som vi svenskar berättar om norrmännen och vice versa.

Vi borde få skämta om fransmän, ryssar, kineser, kristna, muslimer, judar, hinduer, fabriksarbetare, rika, fattiga, politiker och vad som helst sinsemellan utan att den politiska korrektheten eller nåt annat kommer i vägen och försöker anklaga oss för rasism eller nåt annat dumt, naivt och - faktiskt - fördomsfullt. De som känner sej förolämpade har förmodligen större fördomar än vi som berättar skämten. En elak jävel brukar skämta och drar sej inte för såna skämt som anses vara mindre rumsrena. Vi behöver skämta för många gånger gör vi det om saker som egentligen skrämmer oss, som vid en katastrof, och vi inte riktigt förstår oss på vad som hänt. Då behövs en sorts säkerhetsventil för att lätta på trycket. Alla minns väl skämten som dök upp efter en viss händelse, vilken som helst. Det är såna saker. Att då förhindra det är bara dumt och tyder på större fördomar hos den som vill stoppa skämten än den som berättar ett skämt.

Ta översvämningarna i Australien och Brasilien som ett exempel. Vem glömde stänga kranen? Om jag inte skulle få skämta om det vore jag inte normal. Det är mitt sätt att hantera något jag inte kan göra något åt. Vi sitter här uppe och kan skatta oss lyckliga att vi inte är dränkta av miljarder liter vatten. Då kan vi kosta på oss ett och annat skämt som för att lätta på trycket.

Jag vet vad ni tänker. Grova skämt om olika folkslag, yrken eller lyten är också nåt som borde få finnas, om inte annat för att de är en än större säkerhetsventil inför det vi inte förstår oss på. För mej är skämten, oavsett om de är tama eller grova, en inkörsport till förståelse av något. Man drar ett skämt, alla skrattar och sen berättar någon mer om bakgrunden till skämtet. Sen får alla mer insikt. Ett skämt är en ögon- och öronöppnare. Politisk korrekthet stänger ögon och öron så att man inte ska kunna uppleva hur den verkliga världen egentligen fungerar.

Järnvägen behövs och ska prioriteras

Det anser jag verkligen. Den miljömässiga aspekten bryr jag mej inte om, såvida vi inte talar om närmiljön. Fler tycker så också. De skriver i en artikel i Svenska Dagbladet att järnvägen behöver byggas ut, inte läggas ner som börjat ske igen. Det är mycket bättre och mer kostnadseffektivt på sikt att ha transporter på järnväg än på bilväg. Motorvägar är till för lättare transporter och privatpersoner på kortare sträckor, som jag ser det. Att då lägga ner korta järnvägssträckor som tydligen är en nagel i ögat på vissa politiker är bara kortsiktigt och dumt. Regeringarna, oavsett färg, får passa sej jävligt noga! Vi kan rösta bort dom väldigt enkelt.

Sen att artikeln i SVD är väl ute och cyklar med fakta må vara hänt. Såna här opinionsbildare bryr sej inte speciellt mycket om fakta eller ens sanningen bakom utan det är Budskapet som ska fram.