Statistik och varför vi ska vara försiktiga med vissa sorters statistik

SCB ger ut årliga rapporter om sånt som händer i konungariket Sverige. Här samsas statistik om födslar och "dödslar" med hur mycket vi köper varje jul och vilka namn vi har. Den sortens statistik är för det mesta nyttig och i mångt och mycket ganska harmlös, för den ger ju kunskap om vissa aspekter av det svenska samhället. Inte allt men en stor del. Men det finns statistik som inte är lika harmlös, och som ofta används av populister och propagandister till, eller snarare mot, saker man inte gillar i samhället. Ibland används statistiken inte så mycket för att övertyga vårt logiska tänkande, utan det emotionella.

Ett exempel på emotionell övertalning är opinionsundersökningar, som många gånger helt klart går ut på att påverka allmänhetens åsikter i en viss fråga genom att använda statistik på ett väldigt ohederligt vis. Det handlar inte bara om att presentera resultatet av en genomförd undersökning, utan huvudsaken är att visa folket att minsann är den ena sidans åsikter inget att ha, det är "vår" sida som gäller. Centerns problem belyses just nu i tidningarna och man kan tänka sej att det inte bara är krisen för det partiet (även för Kristdemokraterna) det handlar om. Det är säkert oron för "den andra sidan" som spökar. Vad händer om opinionsundersökningen stämmer, att C och KD nu åker ur vårt parlament? Så låter det när man vill ha nåt av den stora massan, att denna massa röstar som "experterna" vill.

Som alla konspirationer kommer denna uppifrån och är riktad ned mot folket, med samma gamla vanliga syfte: Man vill ha den stora massan med sej i kampen mot det konspiratörerna ogillar. I det här fallet vill man att Centern ska vara kvar så inte Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna (två sidor av samma mynt i mina ögon!) får för mycket att säga till om. Konspiratörerna vill ha balans i politiken så de kan få behålla sin hegemoni.

Men när vi talar om att använda statistik på ett ohederligt vis får vi ju inte glömma katastrofmänniskorna, vars agenda ju är att berika sej själva med makt och diverse medel, bland andra ekonomiska. Katastrofmänniskor är de många bloggare kallar alarmister, varav många lever gott på att förlänga klimathotet. De utnyttjar forskarnas material för sin egen vinnings skull och eftersom de räknar journalister bland sina led kan de få ut sitt budskap utan större problem. Men här, som signaturen Pointman påpekar i den länk jag satt under ordet "opinionsundersökningar" ovan, verkar det som det slår slint. Det är nämligen så att det är väldigt många som inte går på allt som sägs. Hur många som inte låter sej luras vet jag inte, för jag tror inte på statistik om den presenteras hux flux av någon som säger: "Så här ligger det till, tro mej, för siffrorna ljuger inte."

Sanningen i statistik finns bara så länge man presenterar precis allt, utan undantag. Den får inte hamna i händerna på folk som vill bestämma, men det är just vad som händer hela tiden. För mej är fakta bra att ha, så länge fakta är fakta från alla håll. Men vilka är de rätta fakta för en viss sak? Det har ju hänt att fakta har hittats på för diverse vetenskapliga studier (Piltdown-mannen och högväxande tallar i Utah tänker jag främst på i såna här fall) där det viktigaste har varit att göra sej ett namn, själva den vetenskapliga gärningen betyder mindre. Men sånt betyder ingenting om man bara får erkännande och makt från sina likar. Det viktiga är ju att statistiken kan vridas och bändas så att den passar ens egna syften...



"As arranged, half now and half later when the job is done"

Dumheter världen över: Makten behåller de

Man behöver inte se konspirationer överallt för att se denna konspiration. Det handlar om att många före detta riksdagsledamöter, tjänstemän och annat löst folk inom politiken blir lobbyister och liknande så fort de slutar med politiken. För makt vill de ha och makten behåller de. Det är ingen konspiration för att ta över makten i landet, för den har de redan. De har aldrig lämnat ifrån sej makten, bara justerat om den något så den går via andra kanaler än de man haft under tiden som politiker.

Egentligen är ju detta inte heller någon konspiration eftersom det förutsätter, och kräver, en sammankomst av människor som förvägrar andra insyn i vad de håller på med och senare utgår från att andra ska följa deras planer, vilka planer det än är. Detta sker fullt öppet och alla ser vad de håller på med. Men likt en äkta konspiration är detta något som sker från samhällets topp, riktat mot samhällets mitt och med målet att samhällets botten bara ska lalla med.

Vad är en konsiration?

Inte undra på att folk blir konspirationsteoretiker när de ser hur makten fördelas på detta vis. Fast å andra sidan, vill vi vanligt folk egentligen ha makt? Vi kanske är nöjda med att låta dessa personer styra och ställa, så länge det inte inkräktar på våra liv och leverne. Så låt dom inbilla sej att de styr nåt. Det är ju utvecklingen av samhället i sej som för samhället vidare, inte föreningar med maktambitioner.



"Den som vill lära sig att befalla måste först ha lärt sig att lyda."

Nätet dras åt

Denna gång handlar mitt inlägg om lite av varje men framför allt om internet. Men inte ur den konspiratoriska synvinkel många tycks ha, att alla ser en, att det finns hackare överallt som är redo att ta reda på allt om en samt att ens privatliv inte är värt nåt online. För det första, internet är byggt så att alla ska kunna se och ses. Det handlar inte om nåt privatliv när man väl är där ute. Vill man inte ha aspekter av sitt privatliv synligt där ska man inte synliggöra det. Därmed inte sagt att det man väljer att synliggöra ska bli förlöjligat eller ska kunna användas emot en om man inte vill det.

Internet målas upp av vissa medier och myndighetspersoner i olika länder som ett hot och hela tiden hörs krav på regleringar av nätet. Vad de då inte tänker på är att internet är mer eller mindre självreglerande, med en förmåga att rensa ut eller åtminstone marginalisera det som stör rytmen och friden. De som stör, hackar, skriver elakt och/eller förstör för andra på annat vis blir med tiden upphittade och får sitt straff på ett eller annat vis. Jag tänker dock inte inte gå in mer på detta här utan går vidare.

Rubriken jag valt handlar om att myndigheter och andra politiker är så oroade över internet och vad det står för att man har valt att försöka i sin tur marginalisera dess betydelse för de som framför allt använder internet för att få ut sina åsikter. I detta pekar politikerna endast på avarterna, terrorister och liknande element utan att bry sej om att dessa endast står för en droppe i havet jämfört med alla andra åsikter och aktioner som planeras. Förresten, vad är en terrorist? Den rena definitionen av en terrorist är, om man ska gå efter etymologin, en som får andra att darra, skaka av skräck. Jag kan inte säga att Al Qaida och ETA direkt har fått mej att darra av skräck den senaste tiden. Snarare gjort mej arg och besviken på vissa aspekter av människans natur.

Internet är inte direkt något som politiker och stater ska bestämma över. Det startade ju inte ens som ett statligt projekt utan var ett rent militärt projekt i USA för att dess delar lättare skulle kunna hålla kontakten. Sen tog universiteten upp den facklan och förde den vidare. Men politikerna har inte kunnat hålla sina fingrar borta nån gång under internets historia. Al Gore hävdar t ex att han hade ett finger med i spelet som ledde fram att internet blev en allmän företeelse. Se politiker, de ska alltid ta åt sej äran eller sola sej i glansen av vad andra gjort.

Det är närmast äckligt att se dessa klåfingriga politiker som hela tiden ska rycka och slita i internet på detta viset. Men jag antar att de måste ha nåt att göra. Andra politiker har dragit stor nytta av internet och verkar förstås som en stor bromskloss gentemot dessa som vill reglera sönder det. Men ändå får jag en känsla av att internets frihetsdagar är räknade. Inte direkt så som många konspirationer vill låta göra gällande, att vi i framtiden bara får skriva om nöjen och andra tama ämnen för att den politiska korrektheten lägger ett diktatoriskt förbudsförband av censur över alla andra ämnen, utan mer som en "var på din vakt"-attityd där man tvingas väga sina ord på guldvåg.

Nu låter jag själv som något av en konspirationsteoretiker så jag slutar här, för den här gången. Internet är än så länge mer än bara mode, larviga twittranden om inget relevant, troll och löjliga kändisar som är kända för att de är kända.