Statistik och varför vi ska vara försiktiga med vissa sorters statistik

SCB ger ut årliga rapporter om sånt som händer i konungariket Sverige. Här samsas statistik om födslar och "dödslar" med hur mycket vi köper varje jul och vilka namn vi har. Den sortens statistik är för det mesta nyttig och i mångt och mycket ganska harmlös, för den ger ju kunskap om vissa aspekter av det svenska samhället. Inte allt men en stor del. Men det finns statistik som inte är lika harmlös, och som ofta används av populister och propagandister till, eller snarare mot, saker man inte gillar i samhället. Ibland används statistiken inte så mycket för att övertyga vårt logiska tänkande, utan det emotionella.

Ett exempel på emotionell övertalning är opinionsundersökningar, som många gånger helt klart går ut på att påverka allmänhetens åsikter i en viss fråga genom att använda statistik på ett väldigt ohederligt vis. Det handlar inte bara om att presentera resultatet av en genomförd undersökning, utan huvudsaken är att visa folket att minsann är den ena sidans åsikter inget att ha, det är "vår" sida som gäller. Centerns problem belyses just nu i tidningarna och man kan tänka sej att det inte bara är krisen för det partiet (även för Kristdemokraterna) det handlar om. Det är säkert oron för "den andra sidan" som spökar. Vad händer om opinionsundersökningen stämmer, att C och KD nu åker ur vårt parlament? Så låter det när man vill ha nåt av den stora massan, att denna massa röstar som "experterna" vill.

Som alla konspirationer kommer denna uppifrån och är riktad ned mot folket, med samma gamla vanliga syfte: Man vill ha den stora massan med sej i kampen mot det konspiratörerna ogillar. I det här fallet vill man att Centern ska vara kvar så inte Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna (två sidor av samma mynt i mina ögon!) får för mycket att säga till om. Konspiratörerna vill ha balans i politiken så de kan få behålla sin hegemoni.

Men när vi talar om att använda statistik på ett ohederligt vis får vi ju inte glömma katastrofmänniskorna, vars agenda ju är att berika sej själva med makt och diverse medel, bland andra ekonomiska. Katastrofmänniskor är de många bloggare kallar alarmister, varav många lever gott på att förlänga klimathotet. De utnyttjar forskarnas material för sin egen vinnings skull och eftersom de räknar journalister bland sina led kan de få ut sitt budskap utan större problem. Men här, som signaturen Pointman påpekar i den länk jag satt under ordet "opinionsundersökningar" ovan, verkar det som det slår slint. Det är nämligen så att det är väldigt många som inte går på allt som sägs. Hur många som inte låter sej luras vet jag inte, för jag tror inte på statistik om den presenteras hux flux av någon som säger: "Så här ligger det till, tro mej, för siffrorna ljuger inte."

Sanningen i statistik finns bara så länge man presenterar precis allt, utan undantag. Den får inte hamna i händerna på folk som vill bestämma, men det är just vad som händer hela tiden. För mej är fakta bra att ha, så länge fakta är fakta från alla håll. Men vilka är de rätta fakta för en viss sak? Det har ju hänt att fakta har hittats på för diverse vetenskapliga studier (Piltdown-mannen och högväxande tallar i Utah tänker jag främst på i såna här fall) där det viktigaste har varit att göra sej ett namn, själva den vetenskapliga gärningen betyder mindre. Men sånt betyder ingenting om man bara får erkännande och makt från sina likar. Det viktiga är ju att statistiken kan vridas och bändas så att den passar ens egna syften...



"As arranged, half now and half later when the job is done"

Etiketter (eller tystnadens diktatur)

Vi har så lätt att placera in folk i olika fack, alltså att sätta etiketter på andra utifrån hur de ser ut, hur de uppför sej och vad de gör första gången man träffar dom. Har andra personer en annan åsikt än man själv har kan även detta bli grunden för att sätta en stämpel på andra. En sådan etikett, vars innebörd i vår tid är ganska hemsk, är förnekare.

I den politiska korrekthetens tidevarv räcker det med att uttrycka tvivel eller komma med kritik i största allmänhet gentemot nåt som finns i samhället för att bli kallad både det ena och det andra. En tystnadens diktatur råder i stora delar av världen och man ska helst hålla inne med vad man tycker för det är antingen fel plats, fel sorts människor, fel tid eller så är det nåt annat som är fel. Det kvittar vad men så länge det inte stämmer överens med den allmänna opinionen (eller snarare den upplevda opinionen) är det fel och man ska tystas på ett eller annat vis. Det vanligaste sättet är att sätta en etikett på denna dissident. Medierna är inte sena att använda dessa etiketter för att beskriva oliktänkande på. DÅ gäller helt plötsligt inte det politiskt korrekta tänkandet.

Kan man inte sätta etiketten direkt på en viss person kan man misstänkliggöra henne/honom genom nån relaterad person och de ageranden och tyckande de stått för. Arvssynd, jantelagen, skomakare bliv vid din läst, alla är de uttryck för tystnadens diktatur. Etiketter är alltså i detta fall ett av sätten att få tyst på oliktänkande. Tråkigt men sant. Återigen, jag presenterar inga lösningar eller ens förslag till sådana. Mitt jobb är att presentera problemet. Om vi ska slippa åtminstone ett av problemen, den politiska korrektheten, bör vi nog vara på alla slätstrukna, alla fördomsfulla, alla med vi-och-dom-mentalitet, alla misantroper, alla som ser sej själva som skapelsens krona hela tiden och vara besvärliga som tusan.

Jag tänker nu själv vara besvärlig och säga att ordet rasist är fel ord för den som ogillar immigranter och utlänningar i stort. Det rätta ordet är främlingsfientlig. Ordet rasist hör ihop med den felaktiga uppfattningen att människan är uppdelad i raser, underarter, och kännetecknar en person som ser ner på andra grupper av människor pga denna syn på människan som art. Än mer besvärlig blir jag nu då jag säger att de som kommer hit, och till vilket land som helst för den delen, bör anpassa sej till det rådande stämningarna i det landet man kommer till. Ta gärna med en egen kulturyttring (t ex mat eller klädsel) men se till att den blir en del av det samhälle du kommer till. Det bästa sättet att överleva i ett annat land är assimilering och denna blir inte komplett med det rådande system vi har i Sverige idag med getton och hela förstäder och kvarter där nysvenskar och immigranter i övrigt klumpas ihop. Det är, som man säger på engelska, ett recept på katastrof.

Etter värre, kvotering är inget bra sätt att få in kvinnor i politiken eller affärslivet. Meriter, personlighet och kunskap är viktigare än kön. Inse faktum dessutom; jämställdhet är en utopi. Jämlikhet fungerar men bara så länge man bortser från människors olika viljor. Som det är nu är det snarare viljornas kramp än kamp. Ändock är det berömvärt och ett måste att sträva efter jämlikhet. Det är inget fel i att sträva efter något som ger alla en bättre tillvaro. Vi kommer aldrig att få uppleva det någon längre tid men det finns där alltid, inom räckhåll. Men blir vi av med etiketterna vi sätter på varandra? Nej, jag tror inte det. De positiva etiketterna, de som blir till när någon gör något som alla gillar (Kalle Svensson stod i mål för Sverige i fotbollslandslagets match i Sao Paulo mot Spanien, därför kom han att kallas Rio-Kalle!), bör vi hålla fast vid. De negativa dumpar vi här och nu. Låt oss skrika mitt i tystnadens diktatur...



"De enda som verkligen kan lösa alla problem är avgångna politiker"

Demokratins diktatur

Jag har skrivit om det förr och nu skriver jag om det en gång för alla: Inga andra än demokratiska åsikter bör vara tillåtna!

Visst, det finns gott om obekväma åsikter såsom Åke Greens åsikt om homosexuella eller att det finns de som vill ha vissa droger frisläppta enligt lagen Dessa har dock inte med demokratin att göra. De är bara åsikter som av en eller annan anledning är obekväma och gör att man inte vill ta itu med dom på allvar. Inte ens rasism är en fråga som direkt påverkar demokratin. Därför ska inte heller den frågan tas upp här.

De åsikter jag tar upp nu är de som är direkt hotfulla mot demokratin, de som vill ha bort den och som till varje pris vill införa skräckvälde enligt diktaturens oskrivna regler. De som vill ha tillbaka enväldet som det var under Karl XI eller Romartidens kejsare eller varför inte som i de bananrepubliker som existerade så länge i Sydamerika, där militären styrde med järnhand. Sådana åsikter, att demokratin ska bort och att diktatur borde införas, borde inte få yttras högt. Där om någonstans borde det, ironiskt nog i sammanhanget, finnas en politiskt korrekt yttrandefrihetsdiktatur där det är förbjudet att yttra sej. Inga andra åsikter än de som främjar demokratin bör vara tillåtna! Låter jag dogmatisk, låter jag kategorisk så stämmer det. Demokratin ska vara allenarådande. Åsikter och ideologier som syftar till att störta demokratin bör inte få luftas, i alla fall inte i offentliga rum. Att säga att någon är odemokratisk och ha fog för det är helt okej. Att vilja stoppa ett möte för att det går emot ens egna syften är dock absolut inte bra.

Att vilja reformera demokratin genom att säga att den är otillräcklig är okej, däremot inte att avskaffa den med hänvisning till just detta att den skulle vara otillräcklig. Att nagga demokratin i kanten genom att hänvisa till säkerhetsproblem vid flygplatser är på gränsen. Vi behöver ett visst mått av säkerhet men inte till vilket pris som helst. All kameraövervakning är inte nödvändig, ej heller den omfattning på säkerhet som finns vid just flygplatser. De stora terrordådens tid är över. De hade sin plats i solen för ett ögonblick men nu är den tiden förbi. Kvar är bara paranoian och känslan av olust inför alla dessa horder med människor som färdas hit och dit varje dag. Knark smugglas ändå inte med flyg utan med båt eller bil. Vapen kan man få tag på överallt, människor och annat smugglas inte heller med flyg. Erfarenheten från händelser på senare år säger mej att vill skurkar nånting har de sätt att ta sej förbi alla kontroller hur lätt som helst.

Att på så sätt inskränka vår frihet och vår rätt till demokrati är mer av demokratur, att i demokratins namn hindra oss från att göra vad det nu är man från myndigheternas sida tror att vi tänker göra. Nu är visserligen min åsikt ovan att antidemokratiska åsikter bör vara förbjudna också en form av demokratur men den inskränker endast rätten till just antidemokratiska åsikter, den kränker inte någon annan rättighet. Jag ser ingen anledning till att inskränka någon annan rättighet än att just uttrycka hat mot demokratin.