Statistik och varför vi ska vara försiktiga med vissa sorters statistik

SCB ger ut årliga rapporter om sånt som händer i konungariket Sverige. Här samsas statistik om födslar och "dödslar" med hur mycket vi köper varje jul och vilka namn vi har. Den sortens statistik är för det mesta nyttig och i mångt och mycket ganska harmlös, för den ger ju kunskap om vissa aspekter av det svenska samhället. Inte allt men en stor del. Men det finns statistik som inte är lika harmlös, och som ofta används av populister och propagandister till, eller snarare mot, saker man inte gillar i samhället. Ibland används statistiken inte så mycket för att övertyga vårt logiska tänkande, utan det emotionella.

Ett exempel på emotionell övertalning är opinionsundersökningar, som många gånger helt klart går ut på att påverka allmänhetens åsikter i en viss fråga genom att använda statistik på ett väldigt ohederligt vis. Det handlar inte bara om att presentera resultatet av en genomförd undersökning, utan huvudsaken är att visa folket att minsann är den ena sidans åsikter inget att ha, det är "vår" sida som gäller. Centerns problem belyses just nu i tidningarna och man kan tänka sej att det inte bara är krisen för det partiet (även för Kristdemokraterna) det handlar om. Det är säkert oron för "den andra sidan" som spökar. Vad händer om opinionsundersökningen stämmer, att C och KD nu åker ur vårt parlament? Så låter det när man vill ha nåt av den stora massan, att denna massa röstar som "experterna" vill.

Som alla konspirationer kommer denna uppifrån och är riktad ned mot folket, med samma gamla vanliga syfte: Man vill ha den stora massan med sej i kampen mot det konspiratörerna ogillar. I det här fallet vill man att Centern ska vara kvar så inte Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna (två sidor av samma mynt i mina ögon!) får för mycket att säga till om. Konspiratörerna vill ha balans i politiken så de kan få behålla sin hegemoni.

Men när vi talar om att använda statistik på ett ohederligt vis får vi ju inte glömma katastrofmänniskorna, vars agenda ju är att berika sej själva med makt och diverse medel, bland andra ekonomiska. Katastrofmänniskor är de många bloggare kallar alarmister, varav många lever gott på att förlänga klimathotet. De utnyttjar forskarnas material för sin egen vinnings skull och eftersom de räknar journalister bland sina led kan de få ut sitt budskap utan större problem. Men här, som signaturen Pointman påpekar i den länk jag satt under ordet "opinionsundersökningar" ovan, verkar det som det slår slint. Det är nämligen så att det är väldigt många som inte går på allt som sägs. Hur många som inte låter sej luras vet jag inte, för jag tror inte på statistik om den presenteras hux flux av någon som säger: "Så här ligger det till, tro mej, för siffrorna ljuger inte."

Sanningen i statistik finns bara så länge man presenterar precis allt, utan undantag. Den får inte hamna i händerna på folk som vill bestämma, men det är just vad som händer hela tiden. För mej är fakta bra att ha, så länge fakta är fakta från alla håll. Men vilka är de rätta fakta för en viss sak? Det har ju hänt att fakta har hittats på för diverse vetenskapliga studier (Piltdown-mannen och högväxande tallar i Utah tänker jag främst på i såna här fall) där det viktigaste har varit att göra sej ett namn, själva den vetenskapliga gärningen betyder mindre. Men sånt betyder ingenting om man bara får erkännande och makt från sina likar. Det viktiga är ju att statistiken kan vridas och bändas så att den passar ens egna syften...



"As arranged, half now and half later when the job is done"