Varför vi går mot en ljusare framtid och varför miljörörelsen inte kommer att ha nån del i den framgångssagan

Notera: Detta är en framtidsprognos. Det är INTE sanningen, det är inte ens en kvalificerad gissning. Det är ett MÖJLIGT scenario. Den som klandrar mej om 20 år för att detta inte slog in har inte läst vad jag skriver tillräckligt noga.

Vi skriver 2010 och världen är som den alltid varit, i förändring. Vi människor är sen 3 miljoner år tillbaka en del av den förändringen. Det vi gör påverkar mycket av landmassan vi lever på, på gott och ont. Det gemensamma för detta är att allt återgår till ursprungsstadiet när det blir lämnat i fred. Med detta menar jag att naturen ganska snart tar över en övergiven stad, by, tomt eller stuga. Om 20 år kommer inte mycket ha förändrats utifrån dagens läge.

En typisk människa av idag lever i kanske 70 år och hinner således bara se en del av alla förändringar som sker inom det mänskliga samhället under sin livstid. Att leva längre gör ingen skillnad eftersom man kanske inte alltid förstår de förändringar som ägt rum. Man ser dom kanske inte eller så vill man inte se dom. Hur som helst sker även mänskliga förändringar så långsamt att vi inte kan se dom under vår livstid.

En sådan förändring är övergången från preindustriellt samhälle till industriellt. Det skedde först i Storbritannien från mitten av 1700-talet och tog sej sen sakta över den europeiska kontinenten och har under 1900-talet nått i stort sett alla delar av jordklotet. Det är en revolution utan dess like. En som har gett tillgång till mat, husrum, teknologiska landvinningar och framför allt ett längre och sundare liv för de flesta människor. Med detta har tyvärr förstås trångboddhet, politiska resningar och trångsynthet vuxit fram. Vi behöver inte leva så tätt inpå varandra och vi kan bekämpa orättvisor utan ideologier. Trångsyntheten är nog inte mycket att göra nåt åt, den får vi helt enkelt resonera bort.

Det finns gott om människor som alltid ogillat den industriella revolutionen. De vars verksamheter blev utkonkurrerade av maskiner, de som ogillade stadens lukter och oljud men framför allt de som ogillade vad den stod för, nämligen att den visade att vi människor kunde utveckla oss själva oberoende av naturen i övrigt. Staden blev vår natur, vårt skydd och den plats där vår framtida utveckling skulle komma att ske. Dessa bakåtsträvare som likt dyrkarna av guden Dionysos i Grekland med sina dryckesorgier flockades i naturen för att tillbe den kom ändå att använda sej av denna nya revolution för att frambringa sitt budskap som med avstamp i 1800-talets tidigaste industrikritiker, engelsmannen Malthus, sakta växte fram i två grenar, en ekonomipolitisk och en miljöpolitisk.

Sakta har tanken på människan som en ond varelse, en parasit på denna planet, vuxit fram och vuxit sej allt starkare. Det började ganska oskyldigt med naturalister på 1800-talet som tog 1700-talsfilosofen Rousseaus ädle vilde till sej och man ville således att mänskligheten helst skulle återgå till ett mer naturligt tillstånd. Det var bl a så Gaia-hypotesen växte fram. Även rastänkandet har sitt ursprung i dessa tider och bland dessa människor. Det handlade då om att skilja olika människor åt så att de inte blandade sej och bildade avarter. Ja, man resonerade faktiskt så. Efter andra världskriget dog inte dessa tankar. Tro inget annat. De bara antog en annan form och uttrycktes mera subtilt. Nu var det inte längre raser det handlade om utan om hela mänskligheten. Vi var onda, vi förstörde naturen. Framför allt det rika väst förstörde och härjade hej vilt. De fattiga gjorde inte så.

I öst hade man ingen direkt insyn men när Järnridån öppnades såg vi för första gången vad som hade hänt där. Det var värre än i det rika väst. Av någon outgrundlig anledning har man bland Östeuropas tillskyndare och deras efterföljare, de som ÄLSKAR vissa av Sydamerikas regimer, valt att blunda för det faktum att städerna och deras omedelbara omgivningar, hela sjöar och floder hade blivit helt och hållet förstörda av de styrandes framfart där. Det måste ha gjorts av misstag, verkar man resonera. Nu har dessa områden börjat öppna sej för (nån form av) demokrati och sakta men säkert får alla det bättre. Åtminstone visar vissa länder tecken på en förbättring. Frågan är om naturen kan återkomma i det tillstånd det en gång var i.

Jag förenklar nu men det är nödvändigt för jag tänker inte gå in så mycket på denna industrikritik och dess historia. Det är ju om framtiden jag ska tala. Detta vara endast nödvändigt som en bakgrund till mitt egentliga ärende. 

Kina är på väg att bli ett rikt land. Visst finns det enorm fattigdom och demokratin lider ordentligt men om vi allihop ser till att sätta tummen på det landet kanske förfäderskulten som styrt landet i olika omgångar och skepnader sen ca 3000 år äntligen faller. Att man förstör stora delar av naturen är hemskt. Man borde ha förstått bättre än att förstöra på det viset. Kina gör som många andra utvecklingsländer, man skövlar och förstör i ett desperat försök att nå västvärldens nivåer. Där har vi problemet: Det är att fattigare länder och fattiga människor faktiskt förstör mer än rika. Ju rikare man är desto färre barn får man. Det gäller kanske inte på individnivå men utslaget på hela den mänskliga populationen gäller detta som en absolut tumregel. Fattiga människor skaffar fler barn bl a med förhoppningen att dessa barn ska kunna bidra med försörjningen. Det är ett på sätt och vis egoistiskt antagande, att barnen ska ta hand om en när man blir gammal men redan innan dess ska barnen kunna göra det.

Gör vi alla länder rikare minskar behovet av stora familjer utom för dom som vill ha det. Det är en skönjbar trend i rika länder och länder där förmögenheten är på väg upp att barnafödandet minskar för varje generation. I de flesta rika länder har t o m befolkningen visat tecken på att minska pga detta. Det är i de fattiga länderna som befolkningarna ökar och miljöproblemen är faktiskt värre där också pga det höga trycket från de växande populationerna.

Mot denna verklighet står då den moderna miljörörelsens påståenden att västvärlden förstör vår planet med sina industrier och sin hetskonsumtion av resurser. Kanske vi äter mer per person, kanske vi åker mer bil, tåg, flyg, buss eller båt per person, kanske vi har fler industrier än de fattiga men vi har samtidigt en sundare livsstil vilket gör att vi lever längre, har färre svåra sjukdomar, har en lugnare tillvaro OCH vi har bättre utbildning, bättre omsorg om våra barn och äldre, renare luft (faktiskt!) och färre krig.

Naturfolk, fattiga människor i områden där naturresurserna borde räcka till alla hör till de som löper störst risk att dö i sjukdomar och krig. Forskning visar att naturfolk krigar så ofta som vartannat år och då är även kvinnorna med och slåss om så behövs. Ädle vilden, pyttsan!

Nu till min framtidssyn. Om tjugo år kommer vi att ha fler rika människor i världen och generellt kommer samtliga länder att vara rikare. Andelen riktigt fattiga kommer att ha minskat. Stora delar av våra miljöproblem kommer att ha lösts, några nya kommer väl att dyka upp men de bör kunna lösas de också. Nya sjukdomar resistenta mot våra vacciner och antibiotika kommer också att dyka upp. Det är ofrånkomligt. Samtidigt kommer säkerligen nya mediciner att tas fram. Klimatfrågan kommer att ha ersatts av något annat som ska skrämma byxorna av befolkningen då det alltid finns olyckskorpar överallt.

Krigen kommer att vara kvar för det ligger i vår natur att kriga och det är i de fattiga länderna man kommer att vara i luven på varandra. Religionerna kommer att vara orsaken till många av dessa. Vi kommer att få se en del regimer falla och nya kommer att ta deras plats. Vissa delar av Afrika kommer att bli den kontinentens motsvarigheter till dagens Europa med stora industrikomplex och bankverksamhet. Det finns tecken på detta redan nu i Egypten, Nigeria, Kenya och Sydafrika. Folk kommer att flockas dit som man gör till Dubai nu.

Politiker världen över kommer förstås att ta åt sej äran för de framgångar som kommer att ske. Viktigpettrar med ideologiska förtecken kommer att tala sej varma för SIN ideologi och säga att det var detta som ledde till vad än som nu kommer att ske. Att det är MÄNNISKOR, inte ideologier eller politiker, ekonomer eller byråkrater som hade den absolut största delen i succén kommer de inte att bry sej om.

Och, självklart, töntar och bortskämda fjantar som vill ha sina femton minuter i rampljuset kommer alltid att finnas. Så även om 20 år...