Men i fallet Joel Bjurströmer Almgren verkar det där med att mötas halvvägs eller ens bemöta på normalt vis inte vara aktuellt. Han är ett ypperligt exempel på en person som inte verkar kunna fördra meningsmotståndare alls. Våldet och hatet har varit hans ledstjärna så länge nu att han inte verkar veta något annat - inte kunna något annat heller. Många av hans meningsmotståndare är av samma skrot och korn. Vi som kan bemöta våra meningsmotståndare på lika villkor bör i görligaste mån se till att dom tvingas möta varandra, under kontrollerade förhållanden förstås.
Vad med kärlek då? I dessa dagar är kärleken mer eller mindre bortglömd. Alla pratar sex och samtycke. Men det måste ju grunda sej i en ömsesidig attraktion som går utöver bara horisontella övningar, även om den bara varar några timmar eller dagar. Även här borde vi kunna vara vänner och komma överens. Kärleken till vänner består även om den där mer amorösa kärleken som så många besjunger eller skaldar om försvinner ganska snabbt.
Nu kan vi alla höra och se Laci Green prata om sex och samtycke i dryga fem minuter. Hon är förhållandeexpert och även om hennes röst kan vara lite irriterande i längden är hennes ord väldigt vettiga. Vem vet, kanske sex leder till kärlek, eller vice versa? Bjurströmer Almgren och hans gelikar kanske skulle behöva lite beröring. Det har konstaterats att för lite beröring av barn gör att dessa som vuxna blir rätt kinkiga och riktiga surkartar. Det är kanske därför de berör andra nu som vuxna, fast på fel sätt.
"A friend is someone who knows all about you and still loves you."
