fredag 31 oktober 2014

Tema fotografering: Första fotot från min nya kamera

Jag har nu haft kameran i en veckas tid (sen i måndags om man ska vara noga!) och hittills har den överträffat mina förväntningar. Jag ser fram emot att använda den i mitt jobb, och på fritiden. Här är det första användbara fotot jag tog med kameran:



"Sporter bygger inte upp någons karaktär,
de avslöjar den"

torsdag 30 oktober 2014

I backspegeln än en gång: Gamla tiders skrock och vidskepelser

Två gånger tidigare har jag skrivit om den stundande helg som gör ena lägret så skenheligt och skrockfullt, och det andra så uppfyllt av önskan att spöka ut sej i allehanda dumma kostymer efter skotsk-amerikansk modell.


Från 2008: Dödskallarnas egen dag

Utdrag ur det inlägget: "Tänk er Europa för ca 3,000 år sen. Det är betydligt varmare och behagligare än idag. Ändå är det inte helt bekymmersfritt. Varje år vid månadsskiftet oktober-november slipper de dödas andar lös och far runt i tillvaron och de som dött en våldsam död vill hämnas. Med hjälp av de dödas gudinna, havsgudinnan Morrigan, tar de sej till de levandes boningar. Det gällde då för de levande att skydda sej på bästa möjliga sätt. För dessa folk vars ättlingar gått till historien som kelter var det en högst påtaglig del av vardagen att skydda sej mot det man inte förstod sej på, dessa mysterier."

Här måste jag korrigera mej själv. Morrigan var inte havsgudinna, även om hon kunde komma över havet för att döda. Hennes namn betyder snarare skräckdrottning eller spökdrottning, alltså samma ord som i mara eller nattmara, således mardröm. Namnet är sammansatt av Mora, skräck eller spöke, samt rigan, drottning, bildat till samma ord som föreligger i rik.

Fortfarande kan man bland keltisktalande höra ordet Samhain om månaden november.

Från 2011: Samon/Samhain - ursprunget till halloween och Allhelgonahelgen

Utdrag ur det inlägget: "För ett antal år sen skrev jag här om verkligheten bakom både Allhelgonahelgen och Halloween. Det verkar som det är dags igen för folks förmåga att ta till sej kunskap är synnerligen varierande (sade han i en raljerande och arrogant ton!). Båda dessa traditioner är förvanskade versioner av en typisk europeisk sed som dominerade kontinenten i många sekler fram till dess att kristendomen slog klorna i Europa. Namnen vi har på de båda sederna idag är översättningar av de benämningar den katolska kyrkan gav på den natt mellan 31 oktober och 1 november man traditionellt firade bland såväl kelter som romare och germaner. Skillnaden är att för kelterna var detta deras nyår medan romarna och germanerna inte egentligen firade detta förrän kelterna kom med i Romarriket."

Jag hoppas jag har kunnat bidra med lite vetskap till de som läser mina sidor.




"Cha deoch-slàint, i gun a tràghadh"

onsdag 29 oktober 2014

Tema historia: Vem var Anna Anderson?

Anna Anderson var en kvinna som dog 1984, närmare 90 år gammal. Under stora delar av sitt liv påstod hon att hon var storfurstinnan Anastasia av Ryssland, som enligt de moderna myterna ska ha överlevt när resten av tsarfamiljen mördades 1918. Men som framgår av WIkipedias uppslag om henne verkar det som om hon i realiteten var en polska, Franziska Schanzkowska, som drabbades av granatchock under Första världskriget och sen glömde bort vem hon egentligen var då hon blev sinnessjuk.

Anna Anderson blev en celebritet var hon än kom, vilket hon inte alltid gillade. Hon drog sej så småningom undan rampljuset och gifte sej med en amerikan. Under sin livstid var tvivlarna lika många som tillskyndarna, men DNA-tekniken har alltså avslöjat vem hon troligen var. Det är troligt att hennes mentala tillstånd, som förvärrades av granatchocken i samband med ett anfall mot den fabrik hon arbetade i, gjorde att hon från och till verkligen trodde att hon var storfurstinnan Anastasia.

Till sist: Anastasia verkar inte ha begravts på samma plats som resten av tsarfamiljen. Möjligen kan hon och en av hennes bröder försökt fly men blivit upphunna och skjutna vid ett något senare tillfälle, vilket kan förklara varför dom ligger lite ifrån resten av familjen. Därmed är frågan om Anastasia och Anna Anderson avslutad. Liksom detta inlägg.



"I am he as you are he as you are me and we are all together.
See how they run like pigs from a gun, see how they fly.
I'm crying.
"

tisdag 28 oktober 2014

Myter om det senaste ebolautbrottet

Inger Atterstam på SVD skriver en intressant krönika om ebola och myterna kring denna hemska virussjukdom, bland annat det att Ebola skulle vara en ny sjukdom, och innan detta utbrott att det enbart skulle ha varit en afrikansk angelägenhet. Den är ingetdera. Första gången Ebola beskrevs vetenskapligt var i Kongo 1976, på den tiden Zaire, nära floden Ebola som fick ge namn åt sjukdomen. Den epidemin dog ut rätt snabbt, antagligen för att den redan hade nått sin kulmen när den beskrevs i media.

Dess spridning nu bevisar att sjukdomen ingalunda är en afrikansk angelägenhet, och med våra moderna resurser har viruset alla chanser i världen att bli global, en pandemi, om vi inte ser upp. Inte så att större delen av mänskligheten kommer att stryka med, det har inget virus kapacitet till, men det finns ju en större risk att stora populationer raderas ut, samt en än större risk för panik och dödsfall som en följd av denna panik. Även minsta misstanke om Ebola kommer att leda till olika hemskheter.

Skojarna kommer säkert att dra nytta av detta, liksom lustigkurrarna som faktiskt redan börjat göra sej gällande på Twitter och andra ställen där skämt dras om saker som annars är väldigt obehagliga och ibland bäst kan göras begripliga i satirens form. Här nedan är en skärmdump från Twitter som belyser problemet ur ett i-landsperspektiv.

Vi får helt enkelt se till att göra hål på den ballong som är myterna kring Ebola och sen får vi skrida till verket med att upplysa alla om vad det egentligen är för en sjukdom.



"A sick thought can devour the body's flesh more than fever or consumption"

måndag 27 oktober 2014

Thor Heyerdahl kan ha haft rätt - fast fel

Thor Heyerdahl är legendarisk för sina resor över haven med vassbåtar och flätade flottar. Ra I & II samt Kontiki är numera inskrivna i historieböckerna. Vad gäller den senare båtresan antog Heyerdahl att folk från Sydamerika reste till Påskön och koloniserade ön den vägen, tillsammans med polynesierna som kom västerifrån. Men den hypotesen har ifrågasatts och nu har man därför satt igång ett projekt där man ska ta reda på DNA-profilerna hos befolkningen på Påskön.

Hittills har de med europeiskt ursprung kunnat härledas med ganska stor säkerhet, men här finns också ett stort inslag av sydamerikanskt DNA, men på ett sätt som gör att man börjar undra om inte utbyte mellan Påskön och dagens Peru/Chile ägde rum före Columbus anländande till Amerika. Man ska göra en undersökning av DNA i Sydamerika också för att vara säkra på sin sak - att polynesierna var de som initierade kontakten över haven.

Man utgår från de bevis som finns tillgängliga i arkeologin och historien. Folken i Sydamerika hade inga båtar kapabla att färdas över större avstånd på haven, det hade polynesierna. Det ska bli intressant att följa den här hypotesen för den kan på ett sätt bevisa Thor Heyerdahl hypotes, fast tvärtom, och jag tror att han skulle ha accepterat forskarnas rön att polynesierna besökte Sydamerika, inte att folken i Sydamerika besökte dom. Utifrån dessa tankar kan man teoretisera kring möjligheten att man försökt resa österut från de andra öarna också, men att där blev avståndet för stort och dessa expeditioner gick under. Kanske...




"Mele Kalikimaka"

söndag 26 oktober 2014

Moralpanik och PK går hand i hand

Först av allt en klyscha, de som säger sej vara emot rasism är nog större rasister själva, eller så misstolkar de ordet rasism. Rasism handlar om att särskilja grupper i samhället för att man anser andra vara mindre värda än man själv är. Vad i hela världen menar jag nu med denna tirad? Jo, HAX fäste genom sin blogg min uppmärksamhet på det faktum att det finns människor som stör sej på maskeradkostymer som visar upp olika folks särdrag, t ex lång klänning, shejksjal och skägg om man vill klä ut sej till arab. Man menar att detta skulle vara rasistiskt att klä ut sej till andra folkgrupper

Om jag på en maskerad vill klä ut mej till bonde (en folkgrupp som finns i många länder och ser ut ungefär likadan överallt), skulle jag vara rasist då? Moralpanikens härförare i detta fallet, en frilansjournalist vid namn Angela Larsson, menar att kläderna kan missbrukas för att göra narr av andra folkslag på riktigt. Min kära frilansare, allt kan missbrukas, även det skrivna ordet. Att över huvud taget tala om maskeradkostymer och rasism i samma mening är i mitt tycke att missbruka ordet rasism. Här har Larsson tagit sej vatten över huvudet och läst in för mycket av en situation. Snacka om att måla fan på väggen!



"Let's get together
the two of us over 
a glass of champagne"

lördag 25 oktober 2014

Jack Bruce till minne

Jack Bruce är död. Vem då, kanske småttingarna födda på 80- och 90-talet undrar. För er kan jag tala om att han tillsammans med Eric Clapton och Ginger Baker såg till att lägga grunden för dagens moderna bluesrock, hårdrock och heavy metal. Utan dom skulle dagens musik varit betydligt fattigare. Bruce spelade bas och sjöng i Cream, det band jag talar om.

Det är väl inte så vanligt att en som föddes många år efter deras storhetstid gillar deras musik, men så är det med mej. Jag gillar sån här musik. Bluesrock tilltalar mej, som tillsammans med progressiv rock och sydstatsrock ger mej en sån härlig känsla inombords. Bruce, Bakers och Claptons kombinerade kunskap om sina respektive instrument och förmågan att kommunicera genom sina instrument med sin publik är svårmatchad och deras skivor har egentligen inte överträffats av något band, vare sej före eller efter dom. Att kunna blanda in andra musikstilar och göra det oväntade gör också Cream till det band alla andra rockband ska jämföras med.

Nu har alltså Jack Bruce gått bort. Han kommer att bli saknad av alla som har med riktigt fantastisk musik att göra.





"I can walk down the street, there's no one there
Though the pavements are one huge crowd.
I can drive down the road; my eyes don't see,
Though my mind wants to cry out loud.
"

Tema rymden: Solfläck stor som Jupiter

AR12192 är den största solfläcken på mycket länge i solfläckssammanhang. Mot solens yta ser den ganska beskedlig ut, men skenet bedrar då den är lika stor som den största planeten i solsystemet, dvs Jupiter. Solen i sej är flera gånger större än så. Nu har den solfläcken visat vad den går för i och med att den har börjat skicka ut så kallade flares, alltså stora sjok av plasma som skickas ut i rymden mot resten av solsystemet. Eftersom solfläcken just nu är riktad mot vår planet kan vi förvänta oss störningar i den övre atmosfären och säkerligen också lite starkare norrsken än vanligt.

Någon större fara för våra liv är det inte. Jordens magnetsköld står emot det mesta som kommer in från rymden. Vi kan lugnt fortsätta våra liv, obekymrade om att några satelliter och sändningsmottagare störs av plasmamolnet från solen. Men skulle en stor X-flare (se någon av länkarna ovan för beskrivning) komma ut från denna solfläck störs nog mer än bara några satelliter. Skulle den träffa jorden rätt på får vi se norrsken och sydsken över nästan hela jordklotet och mycket av elektriciteten skulle slås ut. Så vi gör rätt i att vara på vår vakt.



"Love is only one fine star away"

fredag 24 oktober 2014

Tema fotografering: Ny kamera!

Nu är jag riktigt exalterad. Jag har alldeles nyss beställt en ny kamera. En Canon EOS 700D som på sikt ska ersätta min nuvarande arbetshäst, Canon EOS 1100D. Det har krävt en hel del sparande och jag är uppriktigt förvånad att min mage inte minskat i omfång i den takt jag trodde den skulle göra, som jag har sparat och gnidit.

Till utseendet är den snarlik min nuvarande, men aningen större och känns mer stabil i handen. Om den håller vad den lovar ska jag förhoppningsvis kunna ta bättre bilder i dåligt ljus utan att behöva öka ISO-nivån till de löjligt höga nivåer jag behövt hittills, eller använda blixten i samma omfattning som nu.


Med följer ett bättre objektiv också, sägs det. Vi får se hur det är med den saken när kameran kommer i nästa vecka. Något jag gillar med kameran är att man kan vika och vrida skärmen ut från huset så man kan se motivet om man vill utan att behöva hålla kameran intill sej i alla lägen. Man kan också peka på skärmen för att ta ett foto. Jag tror dock inte jag kommer att använda den funktionen så mycket i början. Det kommer kanske sen. Jag gillar också att man kan vrida inställningsknappen hela vägen runt så man inte fastnar i endera sidan av inställningarna.

Den gamla kameran kommer jag att behålla tills vidare, som extrakamera. Det kan hända att jag behöver fler vinklar på samma gång, ifall jag vill experimentera. Nu går jag verkligen i väntans tider. Jag tror jag vet hur de känner det som storhandlar i modebutiker och liknande ställen. Nu ni, på min arbetsplats, får ni se upp när jag kommer med två kameror!



"When words become unclear, I shall focus with photographs. When images become inadequate, I shall be content with silence"

torsdag 23 oktober 2014

Lappmögel!

Det snöar här ute just nu. Usch, blääää! Det är en månad för tidigt och alldeles för varmt på marken för att det ska bli något man kan ens tänka sej att gilla. Tur att det snart smälter bort.



"The snow doesn't give a soft white damn whom it touches."

Jag saknar rösträtt!

Det slog mej i förrgår eftermiddag efter en diskussion med en yngre man om religion, han trodde inte på några gudar men visste inte vad det kallades när man inte tror, att jag saknar rösträtt till kyrkofullmäktige då jag inte är med i Svenska kyrkan. Man måste vara med där för att ha den rätten. Ska man hårddra det så är mina demokratiska rättigheter kränkta och satta ur spel, men jag tar det med ro för som jag förstått det är kyrkofullmäktige inte direkt nåt att satsa på.

Svenska kyrkan är en medlemsklubb och endast medlemmar får rösta. Det är således okej att jag inte har rösträtt i den klubben. Men vad jag inte förstår är varför den klubben är politiskt driven. Knappt någon röstar där längre, och jag förstår inte varför den politiska aspekten finns kvar när vi nu har skiljt kyrkan från staten för 14 år sen. Wikipediasidan om kyrkofullmäktige anger inget skäl till att det är det högsta beslutande organet inom Svenska kyrkan. Varför har vi kvar den politiska delen av kyrkan när de skiljdes åt år 2000?

Eller genomfördes verkligen skilsmässan på riktigt? Det finns kvar en lag som reglerar kyrkans göranden och låtanden, och den gör i praktiken Svenska kyrkan till en statlig angelägenhet. Skilsmässan är alltså inte fullständig. Till exempel sköts begravningsverksamheten i grunden av Svenska kyrkan, oavsett om den döde är kristen, muslim, hindu, jude, ateist eller annat. Detta utan att de har kunskap eller möjlighet att alla gånger tillmötesgå specifika önskemål och/eller krav. Dessutom har ju Svenska kyrkan genom staten hand om den begravningsavgift som är lagstadgad.

Det ska sägas att SVT, som kallar sej opartiskt, tar otvivelaktig ställning för Svenska kyrkan i och med att man sänder så många gudstjänster från just kyrkor inom den organisationen. Om det är för att det är den största religiösa organisationen i landet eller nåt annat vet jag inte, men de gånger andra religiösa verksamheter sänts är det nästan på nåder. Jag har sett en muslimsk bönesamling i TV, liksom en judisk gudstjänst, men jag väntar fortfarande på en hinduisk ceremoni och många andra religioners diton.

Inte för att jag bryr mej om den demokratiska ordningen i de religiösa samfunden, men ska vi ha opartiskhet som gäller all form av yttrandefrihet ska väl alla religioner få samma chans i våra medier? Vi ska väl åtminstone låtsas ha äkta demokrati, eller hur? Men å andra sidan, religion har inte mycket med demokrati att göra...



"I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.
"

onsdag 22 oktober 2014

Ville bara skriva av mej lite

Jag har länge tyckt att jag är ganska egoistisk och känslokall, främst för att jag har haft svårt att gråta inför tragedier inom familjen och nära vänner (döden för mej är slutgiltig och det tjänar inget till att gråta över att någon dör, det är bättre att minnas vad dom stod för medan dom levde), men de senaste två månadernas händelser med en jobbarkompis problem i sitt liv (se inlägg från början av september om detta) har rivit upp mitt eget liv mer än något annat. Hennes öde har upprört mej och när hon nu har tagit sej ur den värsta krisen upprörs jag än mer över att hon verkar fortsätta i samma hjulspår som innan hon fick vad som bara kan kallas ett sammanbrott. Jag går inte in på några detaljer och tänker aldrig hänga ut henne på något vis.

Jag vill dock göra det klart ifall hon skulle råka på detta inlägg, och hon då förstår att det handlar om henne, att jag aldrig tänker göra något för att skada henne. Det är inte min intention att göra dej illa på något vis. Jag skriver detta enbart för att visa omvärlden att jag oroar mej för dej och känner mej lite skyldig, trots att jag inte borde göra det. Men sån är jag, jag tar på mej ett medansvar för det som händer människor jag håller av och älskar väldigt mycket.

Jag ser denna unga kvinna som den lillasyster jag aldrig haft, eller dotter jag kanske aldrig får. Jag har peppat henne medvetet ända sen den dagen jag blev medveten om hennes existens, för jag såg direkt på henne att hon behövde få fart på sitt självförtroende. Jag har alldeles säkert överdrivit min betydelse i hennes liv, men om jag bara får chansen att säga tack till henne nån gång igen så gör jag det. Hon, och andra med liknande öden som jag träffat på i mitt liv, har större betydelse för mej än jag förmodligen har för dom.

Det känns så frustrerande att se hur hon lever sitt liv med människor som kanske är till större skada än nytta för henne, men hon blir samtidigt bara mer och mer olycklig när hon blir med mej och oss andra inom "flocken", som jag börjat kalla mina jobbarkompisar. Som jag skrev i mitt första inlägg om henne skulle jag bara vilja krama om henne och visa henne att vi inte är så hemska. Hon var ju lycklig de stunder vi pratade och skojade tillsammans. Den sortens lycka går inte att negligera. Den är äkta och kan inte skapas av piller eller terapisamtal, eller vad det nu är man anser att hon behöver.

Jag vet inte alls vilket eller vilka hennes problem är, men om hon behöver nån utomstående att prata med så finns jag här.  Jag avslutar detta inlägg med ett citat av Charles Dickens som passar perfekt in på henne. För hon är ett mysterium. Ett angenämt och trevligt sådant när hon är på gott humör. Varsågod!



"A wonderful fact to reflect upon, that every human creature is constituted to be that profound secret and mystery to every other"

tisdag 21 oktober 2014

Ryssen kommer...inte!

De enda ryssar vi kan bekräfta närvaron av i vårt land är turister, affärsmän och ambassadpersonal. Några andra finns inte, vare sej officiellt eller inofficiellt. Naturligtvis ska media och vissa "experter" försöka få en observation ute i skärgården av något suspekt till att det är ryssen som kommer, som vanligt. Men det kan vara vem som helst med kapacitet att sända miniubåtar och liknande undervattensfarkoster till Stockholmsområdet, för att kränka svenskt vatten.

Men minkar är det inte, och inte är det Carl Bildt som tar sej ett stärkande dopp så här efter valförlusten. NATO tror jag inte har någon anledning att oroa sej för, eller spionera på, svenska vatten. Såvida inget enskilt land hittar på nåt fuffens. Eller så är det nån privat ubåt som är ute och arbetar. Varför titta ut över vattnet när man skulle kunna hemmavid? Har de tänkt på det? Knarklangarna i Colombia hade ju ubåtar för att smuggla kokain i. Nåt liknande här kanske?



"We were morons from the day we were born
We believed every word that you said - boy were we wrong
We're all fat now - on the sofas - mini morons - taking over
Cos we're older now, older now, older now, older now
"

måndag 20 oktober 2014

Andra länder att erkänna som suveräna stater

Jag såg nyligen att den nya regeringen har erkänt Palestina som suverän stat. Ok, det går väl an så länge man inte gör mer än så. Ett erkännande av en annan stat är egentligen bara tomma ord eller floskler, precis som allt annat politiker kommer med. Dock finns det ett antal problem med detta beslut. Det viktigaste är ju att palestinierna inte har full kontroll över hela det territorium som såväl dom själva som israelerna säger är palestinskt område. Ett annat är hycklandet med hela proceduren kring ett erkännande av en självständig stat. Vad menar jag med detta?

Jo, om vi nu betänker det faktum att den nya regeringen godkänner Palestina som självständig stat, varför inte göra slag i saken och godkänna följande länder på samma gång?

Transnistrien
Somaliland
Västsahara (Sahrawi)
Nagorno-Karabakh
Abkhazien
Nordcypern
Sydossetien

Skulle inte dessa områden vara legitima stater? Dom kan sköta sej själva, vilket de flesta också gör, och dom har utbyte med omgivningen på ett sätt som gör dom per definition till legitima stater. Men tydligen är hyckleri en stor del av politiken, för annars skulle väl åtminstone något land godkänna dom. Det land som ligger bäst till i denna lista är Somaliland som varit ett fungerande land sen 1991 och som har sluppit alla de problem som Somalia, framför allt kring Mogadishu, har plågats av sen landet sönderföll efter en kupp 1991.

Så nog finns det länder att erkänna. Gå inte enbart efter övertygelser eller på gamla meriter. Gå efter logik och sunt förnuft nån gång också.




"No one likes us
we don't care"

söndag 19 oktober 2014

Jag och ekonomin

Ekonomi har aldrig varit min starka sida, det har krävts enorm viljestyrka att ens spara några hundralappar längre än ett par veckor, så allt prat om ekonomi, med ekonomipriset till Alfred Nobels minne som nån sorts kronan på verket, går över mitt huvud. Jag tror inte jag ens förstår den enklaste formen av ekonomiskt tänkande. Kanske jag ska bli finansminister?

Skämt åsido, ekonomi är något som påverkar oss alla, på både gott och ont. Det känns tryggt att se pengarna på kontot och det känns bra att man kan använda pengarna till ett behjärtansvärt ändamål för dom hjälper en människa nöd, nämligen yours truly. Men samtidigt är det väldigt deprimerande att pengarna bara försvinner så snabbt som dom gör. Alla kan inte slänga bort pengarna eller vara en sorts seriemördare i alla butiker på jakt efter offer i form av kläder och liknande. Det jag slänger bort pengarna på nu för tiden är mat eller grejer till min kamera. Det sistnämnda är förstås inte att slänga bort pengar, men jag hade kanske haft fler grejer till min kamera om jag hade skurit ner på matpengarna.

Det är skrämmande också att se hur lite våra politiker kan om reell ekonomi. De vet nästan lika lite som jag gör. Speciellt de som tror att vinster är ett hot mot välfärden. Läs Lars Berns blogg istället, kära politiker. Ni är fast i ett otidsenligt tänkande, och är dessutom fångar hos verkligheten, en realitet där kortsiktigt tänkande är viktigare än att klara av framtiden. Riskkapitalister är inte framtiden, det är inte motstånd mot vinster heller. Låt dom som kan ekonomi göra karriär så blir alla rika i slutändan. Det är min åsikt, jag står för den tills någon med hundraprocentig säkerhet kan motbevisa den.




"The supreme art of war is to subdue the enemy without fighting."


lördag 18 oktober 2014

Repris: Äldre inlägg om religion

Eftersom jag just nu saknar inspiration att skriva fortsätter jag min reprisserie. Jag väljer först ett inlägg från 2010 jag skrev om religion: Religion bör klassas som en psykisk sjukdom

Gud ser dej så akta dej! Det monstret bör du akta dej för.

Efter att ha sett en massa youtubefilmer och läst en hel radda litteratur om religion och religiösa personer på sistone är jag inte bara övertygad om att det är fel att tro på ett övernaturligt väsen, det är rent ut sagt farligt med religion och den borde således klassas som en psykisk åkomma. Det är t o m värre än new age och spiritualism eftersom dessa i alla fall bara drabbar de närmast "sörjande". Religion verkar gå från hjärna till hjärna och drabba som ett virus. Nu kan en observant läsare säga till mej att jag inte enbart borde utgå från vad som sägs på Youtube och i vissa böcker utan borde ta in det fulla perspektivet. Må så vara men då finns risken att jag a) börjar skratta hejdlöst om jag skulle sitta och lyssna på en predikan eller b) börjar debattera med religiösa personer som då blir arga och/eller aggressiva.

Det är i våra dagar populärt att byta religion och de som poppar upp från ingenstans är ofta extrema sektliknande versioner av de redan etablerade pengastjälande, barnmisshandlande och dominanta religionerna. De vill ha tre saker av dej: dina pengar, din underkastelse och ditt liv. Många människor går med på detta låter sej villigt ledas runt som en skock får utan minsta tanke på att det egentligen är totalt ologiskt att göra det. Men jag antar att de vill ha den där känslan av att tillhöra något större än en själv, något som gör att de känner sej välkomna, hemma, att de betyder något. Men det kan man uppleva i ett politiskt parti också eller inom miljörörelsen, som visar alltfler tecken på att bli en fullfjädrad religion utan minsta grepp om realiteten.

Jag har inget emot att folk låter sej ledas med nosen som en ko mellan hagarna, det står dom fritt att göra så mot sej själva, men de ska inte komma och försöka predika för oss andra. De kan väl hålla sitt budskap för sej själva. Så tolkar jag rätten till religionsfrihet. De har rätten till sin religion och vi andra har rätten att slippa höra dom predika om sin religion. Jag vet att jag nu i vissa avseenden låter som Pat Condell men det är avsiktligt. Han är väl lite trångsynt på vissa områden men det får man väl ha överseende med. Han är en väldigt bitter ateist som genuint hatar religion och religiositet. Främst av allt hatar han islam. Jag är själv inte förtjust i islam eftersom det är en religion och som sådan hindrar det fria tänkandet och tvingar folk till underkastelse men jag hatar inte islam. Det går inte att hata något man bara känner löje inför. Men bryr er inte om vad jag tycker. Det är vad för tankar ni får av att läsa min text här som betyder något.

Om du inte vill ta mina ord till dej eller bara är nyfiken på vilka gudar du blint vill dyrka (alternativt vill undvika om du är realist) så är detta den rätta sidan för dej.

Det var en text från 2010. Nu är det dags för en från 2011: Stat och religion hör inte ihop

Något som sagts länge och enligt konstitutionen i Sverige också ska vara så. Men ändå är vår sekularism lite hycklande eftersom vi ändå tvingas betala begravningsavgifter och man förutsätts alltså ändå vara medlem i svenska kyrkan på nån underlig vänster även om man lämnar den. Man slipper således inte religionens grepp om staten. Begravningsavgiften borde inte vara nåt vi som medborgare ska behöva betala. Våra efterlevande får ju ändå betala vår begravning när vi dör. Dessutom borde inte kyrkorna (i förlängningen alltså staten som ju inte skulle ha med kyrkorna att göra!) få ha monopol på begravningsplatserna.

Det har länge varit hur klart för vem som helst att religion bara stör statens och vanligt folks arbete. Religion kan man hålla på med på fritiden. Vill man ha religion som profession ska betalning för sånt arbete ske genom medlemskapspengar och donationer, inte genom subventioner från staten. Staten ska absolut INTE ha med religion att göra. Vi har kommit långt från bronsålderns synsätt där religion var politik. Här kommer då en artikel i SVD in. Det är terrorexperten Magnus Norell som skriver att stat och religion bör vara åtskilda i Egypten, vilket som sagt gäller överallt annars också. Detta är skrivet som slutrepliken i en debatt mellan honom och en representant för Muslimska Brödraskapet i Sverige. Lite besviken är jag att han bara nämner vikten av att hålla politik och religion isär så där i förbigående. Han kunde ha utvecklat det ytterligare så att det framgick för hans meningsmotståndare hur viktigt det är att hålla religionen borta från politiken.

Men jag antar att han redan utvecklat den tankegången på annat håll tidigare i debatten. I tidigare debattinlägg har han enbart gjort klart att han ogillar religiösa gruppers involvering i det som händer i Egypten. Det sista inlägget är förmodligen en avrundning han gjort för att befästa sin åsikt vilken är att religion och politik inte hör ihop, vilket de inte gör. Det är bara fundamentalister inom olika religioner som anser så. Dessa bör vi hålla kort på alla sätt och vis./

Detta var mina texter från gångna år. Länkarna är väl inte alltid så aktuella men eftersom det rör en diskussion om religion så är texterna alltid aktuella.




"Gud är så elak att hans enda ursäkt är att han inte existerar"

fredag 17 oktober 2014

Hur man gör en myndighet impopulär

Som tjänsteman vid ett statligt verk som utför en handling i statens tjänst förväntas man vara effektiv och sparsam med pengarna man fått till sitt förfogande. Inga extravaganser eller ens överdrivna dyra vanor får ingå i de pengar man använder, för det är ju våra pengar de använder. Därför är nyheten om att tjänstemän i Migrationsverkets tjänst bor på lyxhotell efter att ha utfört utvisningar väldigt störande i mina ögon. Inte så att man bor på lyxhotell efter att ha utfört utvisningen, utan att man använder pengar som är budgeterade och som kommer att saknas på annat håll i den budgeten, bara för att man har anslagit massvis med miljoner kr till vistelser som inkluderar spa och golfbanor. Det är slöseri, mina damer och herrar!

Jag kan förstå att man behöver vila efter en lång resa till ett annat land, för att sen utföra sitt jobb, men flera nätter, två till tre är uppenbarligen normen? Det har blivit praxis också. Sen när är lyxvistelser praxis? Det är till och med obligatoriskt, de tvingas bo i lyx, bara för att det är "praxis". Fackpampar, höga tjänstemän inom våra myndigheter och vissa politiker kan man tänka sej att detta är vardagsmat för, men inte på lägre nivå som ju detta är, Det sticker i ögonen på många att de bor på lyxhotell, förstås, även om själva vistelsen inte sticker i ögonen på mej. Det är att man budgeterar med vistelsen i åtanke, dvs traditionen, som gör det.

Jag kan acceptera en natt eller två på ett bra hotell efter utfört värv. Men det ska snarare vara undantag än regel att man ger denna ynnest till människor som inte ens jobbar på Migrationsverket. Vad tycker folket där om att utomstående får leva lyxliv för pengar som borde gått till dom? Det gör ju inte heller Migrationsverket populärare i folks ögon. Men så är inte myndigheterna direkt ute efter att vinna popularitetstävlingar. Men de ska ha vårat förtroende, vilket dom inte får från mitt håll när det visar sej att man slösar bort pengar på grund av praxis.



"You spend my money
You drink my best red wine
You think it's funny
To see me all the time
Sitting with my head hanging down
Treating me just like a clown
You spend my money
But come on, honey, don't waste my time"

torsdag 16 oktober 2014

Inlägg i repris: Myten om BMI och dess förträfflighet

Så här skrev jag 6 november förra året, och jag står fortfarande bakom vartenda ord. Jag kan tillägga att med Miljöpartiet i regeringsställning blir väl BMI snart religion:

Svensken är överviktig, basunerar DN ut på sin hemsida och vill väl därmed att folk ska dra öronen åt sej och börja läsa. Det dröjer inte länge innan den här läsaren (=jag då) drar öron OCH ögon åt mej inför ett specifikt ord i artikeln, nämligen BMI (Body Mass Index). Tanken bakom BMI är väl god, man vill veta om vikten kan jämföras statistiskt med ens längd. Har man för högt tal är man överviktig, har man för lågt är man underviktig. Enklare än så är det inte. Men likt moderna astrologer och new age-filosofer har tillskyndarna av BMI fått en stark ställning bland de mest olika delar av populationen i västvärlden.

För i samband med att vi blir fetare (pga en alltför stillasittande livsstil i kombination med att vi äter för mycket vid varje portion, sover för lite och stressar för mycket) så har BMI fått en närmast gudabenådad position bland praktiserande sköterskor, läkare och förståsigpåare världen över. BMI har dock ett flertal svagheter som gör att man egentligen inte kan ta det på vetenskapligt allvar. Det allvarligaste felet är att man kan väga väldigt mycket i förhållande till sin längd utan att vara fet. Speciellt om man är tyngdlyftare eller brottare är detta en sak som sätter käppar i hjulen för detta förhållande mellan kropp och vikt.

Sen säger inte heller BMI vilken sorts fett man har i kroppen, ej heller var i kroppen detta fett finns. Faktiskt så är vikt ett begrepp vi lagt oss till med relativt nyligen. Vi människor har väl sagt att den och den är tung eller lätt att lyfta, men vi har inte vägt oss förrän de senaste två-tre hundra åren. Vikt är vårt ord för att beskriva hur vår kroppsmassa dras neråt mot jordens centrum av gravitationen. Ju större massa desto mer dras vi neråt. Kanske är vi överviktiga enligt de som håller på BMI, men hur är livssituationen för de som pekas ut som överviktiga? Vem mår bäst, den överviktige eller den som enligt skalan är normal?

Jag är enligt den här skalan överviktig men jag mår finfint och har inga krämpor alls. Kanske flåset kunde vara bättre men jag hänger med i alla fall. Vi som har lite mage, men inte sånt fett som är på en farlig plats i kroppen (runt tarmarna och upp mot lungorna), skuldbeläggs för att vi är lite runda. Bantning och dieter är enda utvägen så vi inte ska bli riktigt sjuka. Men det riktigt sjuka är just dessa dieter och all hårdträning. Man menar att alla klarar av det och det är bra för alla. Riktigt så enkelt är det nu inte. Våra kroppar är inte så naiva att de går på allt som tvingas på dom.

Så nej, jag ger inte mycket för BMI och liknande flum. Om det är nåt som är voodoovetenskap så är det detta. Så glöm alla kost- och livsråd baserade på BMI. Följ din egen logik, ät det som du mår bra av och i den takt som passar dej. Ät och var nöjd, men kom ihåg TIO (Ta Inte Om). När magen säger stopp, sluta ät. Rör dej i jämn takt och vill du träna hårt gör det. Vill du bara gå en promenad i skogen, gör det.

Till sist, se till måttbandet snarare än vågen. Ät med måtta, lev med måtta och måtta helst inga slag mot folk som klandrar dej för hur du ser ut. Klandra inte heller nån annan. Klandra bara dej själv för att du lurar din egen kropp, om du blir sjuk pga ditt leverne. Ett äpple kanske inte håller doktorn borta, men det är gott!

Mat och mått, dvs mat med måtta.

onsdag 15 oktober 2014

Tema rymden: Vad händer på Titan?

2007 tog rymdsonden Cassini ett foto av ett område på Saturnus största måne Titan. Sen följde man upp med att ta ett nytt foto både 2013 och 2014 av samma område. Dessa foton visar att något händer där nere på marken. Men vad? Är det strömmar av flytande metan eller möjligen - liv? Titta själva på bilderna nedan?

Vi kan bara gissa vad det är som sker på ytan. Förmodligen är det nog bara förändringar i marken som en följd av väder och vind. Intressant är det i alla fall.





"People are strange when you're a stranger 
Faces look ugly when you're alone
Women seem wicked when you're unwanted
Streets are uneven, when you're down
"

tisdag 14 oktober 2014

Verner Lindblom död

Verner Lindblom är död. Han föddes mitt under Spanska sjukans värsta härjningar 1918 i Småland och levde ända fram till helgen i år. Vem var då Verner Lindblom? Jo, han var lärare och forskare i historia, med Sveriges tidigaste historia som specialitet. Han började sin bana som forskare med att undersöka Atlantis och dess kopplingar till Sverige, men släppte detta då han lärde sej mer om ämnet. Framför allt var det Västsveriges roll i den tidiga historien han kom att arbeta med.

Han delade många andras åsikt, att det var från väst till öst som Sverige kom att utvecklas som rike, samt att det var i Västergötland det hela startade en gång i tiden, om vi ska tala om ett svenskt rike. Den tanken är inte ny, för den lanserades i sin moderna form av Carl-Otto Fast, en ingenjör från Värmland, och följdes sen upp av en lärare från Göteborg, Holger Bengtsson.

Så här skriver Historieforum Västra Götaland, en förening han var med om att starta om honom och hans livsgärning:

"*Historieforum Västra Götaland har mottagit ett smärtsamt besked.*

*Verner Lindblom, vår grundare och mentor, har stilla insomnat. *

**

*Verners livsverk är en framgångssaga. Från en fattig bakgrund i Småland lyckades han genom självstudier komma in på folkskoleseminariet och tidigt kom han sedan till Götene, där han fram till pensionen arbetade som lärare på Västerhöjdsskolan. Många är de elever som haft honom i historia och som genom honom fått en fast grund till sina rötter.*

**

*Vid sidan av sin lärargärning har Verner studerat svensk och nordisk historia på djupet och skrivit oräkneliga debattartiklar och ett ansenligt antal böcker. Han hade modet att gå emot den etablerade synen på vår medeltidshistoria och diskuterade ingående och kunnigt med akademiska forskare på alla nivåer. Han framlade i samband med sin senare filosofie magister-examen en uppsats där han lanserade Götlandshypotesen som vände upp och ned på den svenska medeltidshistorien. Från att Götaland besegrats av svearna i Mälardalen och därigenom kommit att ingå i Sverige så visade Verner att den svenska kungamakten först uppstod i Götalandskapen och att kulturspridningen inte gick från nordöst till sydväst utan i precis motsatt riktning och att Uppland var det sista område som införlivades i det medeltida svenska kungariket. Efter att ha utsatts för en häftig kritik från äldre forskning så vann han efterhand erkännande av allt fler yngre forskare, och i dagsläget är hans hypotes den allmänt erkända och universitetens läroböcker har skrivits om.*

**

*Vår förening, som Verner och några till tog initiativ till, är avsedd att sprida historisk kunskap och uppmuntra ett aktivt historieintresse och egen forskning bland gemene man så att historia inte bara skall vara ett läroämne utan också en levande rörelse bland folket så att alla skall kunna känna sina rötter. *

**

*Vi i Historieforum Västra Götaland kommer aldrig att glömma Verner, vår hedersledamot och läromästare. Han har för all framtid satt sina fotavtryck inte bara i Västergötland utan i hela den svenska historien med sin Götlandshypotes och sina inspirerande föredrag och guidningar i vår fornhistoria. Verner kan med rätta kallas en vitter man med en bred kunskap och ett mycket stort hjärta. Vi skall göra vårt bästa för att fortsätta hans verk och vidareutveckla det.*

**

*Med sorg och saknad tackar vi Verner för hans insatser för föreningen och för Sverige. Må han vila i frid och i tacksam hågkomst!*

**

*Styrelsen för Historieforum Västra Götaland*"

Vi kommer att sakna dej, Verner.




"History will be kind to me for I intend to write it."

måndag 13 oktober 2014

Tema hälsa: Är det så bra att bära behå, egentligen?

Nu tänker jag, som man, ge mej in i en fråga som annars mer berör kvinnor, nämligen den om bysthållare, oftast förkortat som behå eller bara BH. Att vilja hålla alla delar av kroppen på plats när man rör sej är vettigt, och jag kan förstå dom kvinnor som har stora bröst att de vill hålla dessa i schack så mycket som möjligt. Dock kan jag samtidigt förstå dom som tycker det är obehagligt med ett plagg som smiter åt så hårt som ju en behå gör. Motsvarande för oss män finns egentligen inte. Det närmaste vi kan komma är de obehagliga tangakalsongerna som vissa fått för sej att bära,

Den här artikeln påstår att det inte är så bra att använda behå i längden. Artikelförfattaren, en kvinna, menar att överdrivet användande kan leda till skavsår, cancer och andra problem, såväl som att bröstmusklerna blir svagare av alltför mycket användande av behåar. Nu är detta en partsinlaga från en kvinna som tycker det är bättre utan, men också jag tycker faktiskt själv att det ser snyggare ut utan behå på kvinnor. Inte så att de ska "skvalpa" omkring, det finns tätt åtsittande kläder som gör ett nästan lika bra jobb att hålla brösten på plats.

Framför allt tycker jag kvinnor med mindre bröst inte behöver behå i samma utsträckning som sina "större" systrar. Nu får jag säkert "bröstmaffian" på mej, men det får jag ta. Jag håller fast vid att de allra flesta kvinnor inte behöver bära behå, inte hela tiden i alla fall. Om du som kvinna bara bär din behå en viss tid på dygnet skulle nog hållningen bli bättre. En del kvinnor ser faktiskt ut som luffare där ni kommer gående med framåtlutande överkroppar på grund av dålig hållning, i de flesta fall orsakad av fel sorts behå (vilket också är ett problem!). Det ser faktiskt inte snyggt ut heller med behåband som syns under en tröja eller klänning, eller kommer i dagen som i bilden nedan.
Inte så snyggt alls. Bild från länkad artikel i första stycket i detta inlägg.
Sen kan det finnas snygga behåar också, liksom det finns snygga arrangemang där brösten smakfullt delar utrymme med plagget som håller dom uppe. Kanske de gjorde rätt som kastade behån på 1960-talet? Inte bränna den, det är en myt, utan kasta undan den och bara ha den i vissa sammanhang. De som gör sej bäst i behå är de med stora bröst. Dessa är ofta så stora att bröstmusklerna ändå inte orkar hålla dom uppe hur som helst. Men dessa kvinnor bör ändå träna överkroppen så att de orkar hålla hållningen längre.

Så där, nu vet ni alla var jag står i denna fråga, och ni kvinnor vet mer om varför vi män alltid vill ta av er behån. Vi tänker på er hälsa...



"All those days I spent starin' at your wilderness
All those ways you got to me
Through me, you, you leave me speechless
"

söndag 12 oktober 2014

Tema fotografering: Nån som vill ha ett zoomobjektiv?

Jag har ett överflödigt objektiv, av märke Tamron. Det är ett 70-300 mm F/4-5,6 LD Macro 1:2. Den är avsedd för Canon-kameror. Det är tappat i golvet en gång men det höll. Ändå är jag väldigt försiktig när jag använder det.

Den hågade bör veta att den kostade 1700 kr ny och att jag vill ha hälften av det priset, åtminstone. Ta kontakt med mej genom kommentarsfältet om du är intresserad.



"You are what you eat,
but please don't eat like a dog"

lördag 11 oktober 2014

Idag är det den universella musikdagen!

All sorts musik har sin speciella dag idag, så ni som älskar musik i alla dess former, gläds nu åt detta budskap. Vilken musiksmak du än har så är det din dag idag. Jag firar genom att visa länkar till några av mina favoritlåtar:

Status Quo - What You're Proposing

Led Zeppelin - Rock And Roll

XTC - Dear God

Steve Hackett - Clocks

Peter Gabriel - Sledgehammer

Paul Simon - You Can Call Me Al

Uriah Heep - Stealin´

Mike Oldfield - In Dulci Jubilo

John Miles - Music

Vad du än gillar inom musikvärlden så är det inte ditt fel att populärmusiken dog efter 1992. Det har nästan inte kommit nåt nytt sen dess som varit bra. Det finns förstås undantag, men som klyschan säger: de är undantagen som bekräftar regeln. Jag tackar för mej för den här gången och tackar samtidigt Kaj Kindvall för att han påpekade att det är universella musikdagen idag.



"Music was my first love
and it will be my last.
To live without my music
Would be impossible to do,
In this world of troubles
My music pulls me through
"

Tom Clancy hade inte kunnat skriva det bättre

I Tom Clancys bok Presidentens order (han var särdeles produktiv när han skrev denna bok för den har getts ut i två volymer) förekommer en komplott för att förgöra stora delar av världen med hjälp av en på konstgjord väg muterad form av ebola. Jag ska inte säga mer, läs boken själva, men det är god spänning och en trovärdig historia, som tyvärr håller på att få sin överman i form av verkligheten. Inte så att den pågående ebolaepidemin skulle vara orkestrerad av onda makter, men kombinationen rädsla, inkompetens och enskilda människors ovilja att resonera logiskt slår just nu alla konspirationer med hästlängder.

Det är nog dags att ta sjukdomen på allvar. Jag menar inte att vi ska gå och titta oss skräckfyllt omkring efter eventuella tecken på sjukdomen hos andra, snarare vill jag att vi läser på om sjukdomen och skaffar oss en bättre insikt, för den ÄR farlig. Hittills har 4000 dött av den och fler än 8000 har den, varav många inte kommer att överleva. Sju länder har i skrivande stund rapporterat fall, vilket inte direkt gör mej lugn till sinnet. Vi kan inte förlita oss på bättre vård och en bättre fysisk hälsa alla gånger.

Till alla er som jag nu skrämt upp kan jag dock säga, det finns ingen omedelbar fara för oss här i Norden. Ebola smittar inte genom vanlig kontakt. Viruset måste komma in i kroppen (genom att saliv, svett och andra vätskor kommer in i munnen, genitalierna, sår och andra öppningar). Vi har generellt bättre hygien och endast genom slarv har sjukdomen spritts i de utvecklade länderna. Det märks också i Västafrika, där de med hygienen i åtanke inte drabbats i samma utsträckning som andra. Så tänk på att inte torka munnen med handen, ligg inte med vem som helst och låt ingen hosta dej rätt i ansiktet.

Jag lämnar er med en superb version av "Can't Find My Way Home", med upphovsmännen Steve Winwood och Eric Clapton från 2007.




"Come down off your throne and leave your body alone, somebody must change
You are the reason I've been waiting so long, somebody holds the key
Well, I'm near the end and I just ain't got the time
And I'm wasted and I can't find my way home
"

Välkommen tillbaka!

Nej, jag välkomnar ingen speciell tillbaka, från vad det än vara månde. Jag bara kände för att skriva det i rubrikraden. Det kändes rätt helt enkelt. Men nog finns det väl alltid nån som behöver välkomnas åter, som varit borta? Eller så handlar det helt enkelt om att ordet tillbaka är välkommet att skriva.

Som ni märker filosoferar jag fritt den här natten. Jag har precis sett första delen i en tredelarsdokumentär om ätten Stuart och dess startande av Storbritannien på 1600-talet. Det har varit skönt att se på TV en stund, men nu ska jag ut på nätet igen så det är nog jag som välkomnar mej själv tillbaka till den virtuella världen.

Det ska bli skönt också att se regnmolnen lämna oss bakom sej. Solen är alltid välkommen tillbaka, hur varmt eller kallt det än är. När det sker ska jag dansa en soldans. Eller inte...



"Cold and misty morning, I heard a warning borne in the air
About an age of power where no one had an hour to spare,
Where the seeds have withered, silent children shivered, in the cold
Now their faces captured in the lenses of the jackals for gold.
"

fredag 10 oktober 2014

Den största klimatförändringen genom alla tider

Vilken tror ni att det är?

För egen del skulle jag vilja nominera den som skedde som en följd av att cyanobakterierna började pumpa ut syre i atmosfären. Syret var ju deras avfall, deras avföring. Det ledde till att atmosfären blev kallare på sikt, sen varmare igen, men framför allt förgiftades den vad andra livsformer anbelangade. Detta skedde för ca 3 miljarder år sen och var en långdragen process, som förmodligen fortfarande pågår, främst tack vare att fler djur- och växtarter har lärt sej använda och/eller producera syre själva.

Det vi upplever nu är ingenting. Det är vanliga svängningar upp och ner i temperatur, luftfuktighet och annat som i slutändan blir klimat. Världen går inte under för att vintern blir kortare eller längre. Det är bara vi som lever så korta liv att vi tycker att världen går under. Inget att hänga upp sej på.

Jag tänkte avsluta detta inlägg genom att gratulera Malala Yousafzai och Kailash Satyarthi till Nobelpriset för fred. De om några har förtjänat detta pris. Mer än någonsin Al Gore eller Barack Obama har gjort.



"Q: How do Prius owners drive? 
 A: One hand on the wheel, 
the other patting themselves on the back."



torsdag 9 oktober 2014

Hur paranoida är vi?

Jag såg gårdagens episod av Kobra, ett av få bra program SVT har frambringat de senaste åren. Det handlade om boken 1984 och vad den betytt för kulturen, och inte minst samhället i stort. Allt det där med den ohämmade övervakningen och nyspråket George Orwell introducerade behöver vi inte gå in på här och nu, så jag väljer ett annat spår, nämligen paranoian och till vilken grad vi som art är paranoida. Jag tänker nu inte på sjuklig paranoia, istället tänker jag på grupper och individer som bevakar varandra, av avundsjuka eller girighet.

Det spiller ju över på länder och ledare, vars aktioner ofta utgår från den information spioner ger dom. Spioner är paranoians redskap och tyder på att vi människor inte alltid litar på varandra. Underrättelseverksamhet är en sak, men att aktivt spionera på andra människor, oftast det egna folket är ett tydligt tecken på denna kombination av avund och abnormal nyfikenhet. Men det sistnämnda, den abnormala nyfikenheten, hör mer ihop med storföretagen och deras önskan att pracka på oss mer av deras varor. Det är den sortens övervakning jag är mer rädd för än att staten och dess anhang övervakar oss.

Glöm faran med det mångkulturella samhället. Det är de multinationella korporationerna som är den stora faran. De har snart makten att styra allas liv, på ett sätt som byråkrater bara kan drömma om i sina våtaste drömmar. Är det ett tecken på paranoia, att jag skriver så här?



"Anxiety is love's greatest killer. It makes others feel as you might when a drowning man holds on to you. You want to save him, but you know he will strangle you with his panic."

onsdag 8 oktober 2014

Glöm klimatet, rädda erat eget skinn istälelt!

Klimatfrågan är ett i-landsproblem. Det märks inte minst på att det är rika, privilegierade, i viss mån högutbildade och makttörstande människor med ambitionen att bestämma agendan i vilket ämne vi än talar om som styr frågan och har gjort den till ett propagandaverktyg att slå oliktänkande i skallen med. Men nu har ett riktigt problem seglat upp, och jag talar nu inte om problemen i Mellanöstern, utan om ebola, den hemska virussjukdom som snabbt sprider sej över världen från sitt ursprung i Västafrika.

Denna gången kanske vi klarar oss undan en större attack i västvärlden, men klarar vi oss nästa gång? Att stänga gränserna mot Afrika skulle kanske vara ett sätt att klara sej undan, men i längden gör det inte det eftersom det alltid finns sätt att ta sej in ändå. Vi behöver de afrikanska ländernas råvaror och de behöver våra pengar för att kunna bygga upp fungerande samhällen, något som tyvärr inte har skett de senaste 50 åren, då önskan hos de makthungriga att vara ledare över (för dom) fria, självständiga nationer har överskuggat behovet av riktigt fungerande samhällen.

Korruption, maktfullkomlighet, krig, girighet, alla dessa faktorer har banat väg för viruset. På sätt och vis var det en dålig sak att ge länderna full frihet så snabbt, eftersom det ju endast ledde till diktaturer, oligarkier, militärstyre, kupper, enormt rika överklasser medan de stora massorna svälter och andra övergrepp. Övergången till självständiga nationer skulle ha ägt rum i en långsammare takt, med möjligheten att fördela rikedomarna bättre.

Klimathysterin i väst med påföljande ekonomisk kris då alla pengar går till att "rädda" världen, det fruktansvärda och mycket onödiga kriget i Levanten, köpruschen i Indien och Kina bland den växande medelklassen där har gjort att vi nog är mindre rustade för en pandemi än vi skulle vilja tro. Vi klarar influensor men skulle ebola mutera, skulle rabies börja spridas, skulle Marburg-viruset vakna, så är även vi sålda.

Världen har feber, det uttrycket är nog sant, men inte beror på något vi skapat i atmosfären. Det beror på något vi kunde ha kontrollerat men underlät att göra. Vi gav aldrig de afrikanska folken en chans att visa vad de går för. Nu flyr de hals över huvud undan sjukdomar, krig och elaka människor som bara fortsätter kolonialismens tankegångar. Vi, som en gång skapade kolonialismen, får ta smällen. Visst, det kanske vi klarar den här gången, men hur blir det om alltfler skulle välja att lämna de värst drabbade områdena?

I 1600-talets Edinburgh murade man in ett helt bostadsområde som drabbats av pesten. När man var säker på att inkubationstiden på 40 dagar (det som gett upphov till ordet karantän förresten!) gick man in och slog ihjäl de överlevande. Riktigt så ska vi väl inte göra nu, med modern sjukvård, men vi borde sätta upp områden där de riktigt sjuka får vara tillsammans. De riskerar visserligen att ta död på varandra, men samtidigt ökar de chansen att bli immuna tillsammans om de överlever, samtidigt som vi andra klarar oss undan lättare.

Som sagt, klimatfrågan är ett i-landsproblem av samma dignitet som att glömma batteriladdaren till mobilen i den andra jackan eller inte kunna doppa en bulle i mjölken för att glaset är för smalt för bullen. Ebola är nåt helt annat.



"And now I'm passing through
the one who is known as you
And in the end you'll never know
I do"

It's The Muppet Show!


För inte kan man väl kalla vår nya regering för nåt annat än rena rama skämtet, fyllt till bredden med muppar? Vilka gynnas av skattehöjningarna som man föreslår? Inte du eller jag i alla fall. Jag får känslan av att man vill göra raka motsatsen till den förra regeringen, inte så mycket för nån dum ideologis skull, utan för att man vill visa att man är oberoende av Reinfeldt & co (också kända som Nya Socialdemokraterna).

Det är en regering som inte direkt verkar ha mycket på fötterna, inte verkar dess medlemmar ha alla hästarna hemma direkt heller. Hur man vrider och vänder på skattesystemet förlorar de flesta, oavsett om vi höjer eller sänker inkomstskatten. Man kan mycket väl säga att vi blir omyndigförklarade, rentav isolerade från möjligheterna att ta hand om oss själva. Inte så att förra regeringen var så mycket bättre på skatterna, de var de inte (bara marginellt eftersom de fick landet på fötter igen efter senaste internationella krisen, men sånt fattar inte folk i gemen) för till syvende och sist är det inte politikerna som klarar oss ur en kris eller ser till samhället utvecklas.

Som jag tidigare skrivit är det vanligt folk, enskilda och privata företag och större grupperingar (t ex kooperativ) som ser till att samhället utvecklas. Politikerna bara rider på vågen och godkänner vissa saker som underlättar för utvecklingen. Sen tar de åt sej äran för att saker och ting händer. I sann Kermit-anda står de så på estraden och presenterar nästa akt, en muppregering som inte kan speciellt mycket om det man nu ska ta över, men likväl verkar det som om skattesystemet inte gäller dom själva. Är det meningen att vi ska applådera nu?




"Manah manah!"

tisdag 7 oktober 2014

Inlägg 2801, som handlar om...

...klimatfrågan, eller snarare klimatpropagandan. Den har nu försetts med genusglasögon, vilket borde få Tanja Bergkvist att reagera ganska häftigt. Framför allt är det oss klimatrealister som är i skottgluggen. Vi ses som män som hotas i vår maskulinitet av unga, framfusiga kvinnor som vill världen väl, medan vi gör allt för att bevara en döende värld.

Jag visste inte att jag hörde till den gruppen alls. Jag betecknar mej som människa och individ. Man är jag enbart till könet, för att skilja mej från andra som antingen är kvinnor, tvekönade eller osäkra. Kön är ett biologiskt fenomen som får sociala konsekvenser enbart för att vårt samhälle tvingar på oss normer som inte hör hemma i ett modernt, progressivt och fullt utvecklat samhälle.

Jag hotas inte av någon, än mindre känner jag mej hotad av någon. Inte heller känner jag att jag skulle vara privilegierad på grund av den jag är. Tvärtom har jag fått kämpa för att nå dit jag är, och det är inte speciellt långt.

Men åter till klimatdravlet och dess nya kumpan, genusdravlet. Det har gått troll i båda dessa frågor, såväl bokstavligt som bildligt. Klimatet vägrar samarbeta (uppvärmningspausen blev myndig härom dagen) och, även om de som har kidnappat ordet feminism hävdar motsatsen, är vi mer likställda än nånsin. Ekonomiskt sett kanske det är ojämnt, men hur pengarna spenderas är väl viktigare att se på än hur stor inkomst man har? Ska man generalisera så är kvinnor nog bättre på att använda pengar klokt än vad vi män är.

Är genusianerna lika stora hycklare som miljöflummarna är? Åsa Romson, giftblandaren, är en hycklare. Hon vill stänga flygplatsen Bromma men vad gör hon? Jo, hon flyger från Bromma till ett toppmöte, om klimatfrågan. Nån som kan komma på nåt hyckleri inom genusfrågan?

Så, det var inlägg 2801. Vi får väl se vad nästa inlägg handlar om...



""

måndag 6 oktober 2014

Mina betraktelser & dumheter världen över

Jag såg idag en tjej med en mörk tröja på vilken det stod "Fuck cancer", på hennes rygg. Det var det bästa budskapet jag läst idag. Så starkt och distinkt. På vilket sätt hon hade med cancer att göra vet jag inte, hon såg inte sjuk ut, inte heller såg hon ut att ha lidit av någon form av cancer, men det gladde mej väldigt mycket att se en sån tröja.

Det skummaste i hela valrörelsen, det att vinster i välfärden inte får förekomma, har nu nått vägs ände i mina ögon. S, MP med stöd av V och, inte alls förvånande, SD tänker försöka få igenom en kompromiss där vinster i vården inte ska uppmuntras. Vi har redan företagsformen SVB (särskild vinstbegränsning) som sociala företag använder sej av, där eventuell vinst återinvesteras i verksamheten. Tänker ingen längre än näsan räcker inom politiken?

Medan Daesh (de där tokarna i Mellanöstern som tror de går Allahs ärenden genom att mörda utan urskillning) gör sitt bästa för att skapa problem för normala människor, Ukraina och Ryssland leker 1930-talet mellan sej och en del europeiska länder låtsas att de är demokratier, fortsätter naturen i form av ebolaviruset sitt segertåg och har nu nått Europa. Ett enda fall än så länge, men det är nog för att skrämma folk från vettet. Än på länge är det säkert ingen fara för våra liv här uppe i Norden, men det är nog en fara för de som arbetar där nere med att lindra de sjukas plågor.

Unga människors nyfikenhet på sex är föremål för en studie som nu kommit fram till att bilder och meddelanden dom emellan inte är något problem. Det är ett tecken på en hälsosam utveckling hos ungdomar. När ska forskarna också komma på att jorden cirklar runt solen?



"Many have I loved - Many times been bitten
Many times I've gazed along the open road.
"

söndag 5 oktober 2014

Mitt Skurup

Jag nås av nyheterna om tragedin i Skurup. Det är inget jag minns från min tid i den lilla skånska byn på slätten mellan Malmö och Ystad, att det skulle ha förekommit brott av den här typen då. Det var ingen idyll precis, fullt med flugor och brännande hett om somrarna ibland, blaskiga och blåsiga vintrar, men det var ändå en skön plats med relativt trevliga människor och kvinnorna var bland de snyggaste jag nånsin sett.

Synd bara att det har gått utför rent mänskligt sett med Skurup. Droger, inbrott, överfall, bombdåd, och nu också mord, verkar ha blivit en del av livet i byn. En liten del, som tur är, men likväl en del.

Jag minns Skurup som en liten oansenlig by mitt ute på vischan, inklämd mellan de stora städerna, med stora ambitioner och man levde högt på att Västra Vemmenhög ligger i kommunen, där ju Nils Holgersson bodde enligt boken "Nils Holgerssons underbara resa" av Selma Lagerlöf. Det kanske man gör i vissa kretsar fortfarande men numera lever man lika högt, eller högre, på närheten till Köpenhamn och kontinenten.
Så här såg det ut för ca 25 år sen strax utanför Skurup.
Min bild av Skurup förstås barnets, jag var elva år när jag flyttade dit och tjugotvå när jag flyttade därifrån. Någon skånska, än mindre den skurupska dialekten, lade jag mej inte till med, även om jag kan diftongerna rätt bra. Då, för så många år sen, hamnade jag där pga min mammas önskan att skaffa sej något nytt i tillvaron. Som elvaåring har man ingen talan, det var bara att hänga med. Men jag kom ändå att gilla Skurup väldigt mycket. Mitt intresse för fotografi väcktes här, liksom mitt intresse för tåg.
Utsikt från kyrkan (vars område är till höger i bild) mot Saritslöv, ett område i södra Skurup som en gång i tiden var en egen by.
Naturen är väldigt vacker här, på sina håll bedövande vacker. Allt är inte öppna fält och böljande backar nämligen. Det finns stora skogar och höga kullar också. Bokskogarna är magnifika. Besök dom om ni är i trakten. De finns norr om Skurup, vid slottet Svaneholm.

Zimmermanns backe, en rest av en rullstensås norr om Skurup, alldeles invid E65.
Jag tvivlar på att någon i Skurup kommer ihåg mej. Det gör inget, för jag kommer ihåg alla jag träffade där nere och det går inte en dag utan att jag tänker på nån av dom. Jag saknar Skurup men jag inser samtidigt att det jag saknar är barndomens platser och människor. Den tiden kommer aldrig mer tillbaka och jag kommer kanske inte heller tillbaka till Skurup.

Jag avslutar med en bild från Kyrkogatan som den såg ut på 1990-talet.




"Vi klarar oss nog ändå"

lördag 4 oktober 2014

Idag är det lördag (och inget annat!)

Se där, vilken observationsförmåga jag har!

För religiösa människor med katolsk läggning är det den helige Franciskus dag, han som var snäll mot djuren och följaktligen gett upphov till att denna dag också benämns Djurens dag. För andra religiösa, med mer matig läggning, dyrkar man istället en vetemjölsbaserad snurra som heligt objekt.

Eftersom jag inte är religiöst lagd struntar jag helt i sånt nonsens. Djuren ska man vara snäll mot varje dag, människor som gör gott för andra människor ska också högakta varje dag och kanelbullar kan man äta när som helst. Vi behöver inte några speciella dagar för maträtter.  Men om det är nåt speciellt med denna dagen så är det för att dagens namn betyder tvättardagen (lögardag) så jag är mitt uppe i dessa bestyr.

Nu ska jag tillbaks till tvätten!



"He's a mouse in a maze
With its so many ways
But there's only one way to get out
"

fredag 3 oktober 2014

Tema fotografi: Alla är inte fotografer!

Jag är hobbyfotograf och anställd som fotograf och fotoredigerare, så jag kan i praktiken kalla mej entusiastisk proffsfotograf. Dock inte fullfjädrad professionell fotograf då jag dels inte har egen studio, ej heller har det som heltidsyrke. Ett inlägg på Fotosidans forum om huruvida proffsfotografernas tid är förbi fick mej att fundera över min egen position som fotograf i näringskedjan. Många berömmer mina alster, tycker dom ser bra ut, men själv ser jag stora skillnader mellan mina verk och de riktigt duktiga fotografernas verk. Det har inget med de människor jag plåtar att göra, utan var och hur jag plåtar dom.

Jag tror inte att jag nånsin kommer att kunna hota proffsen, ens om jag skulle bli ett själv. Kanske andra fotografer som är proffs känner så också i början? Det framgår i alla fall av berättelserna jag läst på Fotosidan att många känt sej osäkra på sina verk i början, men ju mer de kommit in i det har allt gått per automatik. Jag känner själv att vissa saker kommer mer naturligt nu än för bara två-tre år sen.

Nåväl, över till frågan för dagen, kan alla bli fotografer? Ja, men bara till en viss gräns. Alla kan sikta och fyra av en kamera mot någon eller något, men få kan göra det till en konstart och/eller till något riktigt vackert. Visst finns det riktigt duktiga amatörer, och såna som undertecknad kan mycket väl få till en och annan pärla då och då, men det är få förunnat att kunna åstadkomma såna fina saker gång på gång.

Så svaret på frågan om alla kan bli fotografer blir svaret både ja och nej. Ja, av det skäl jag angav i början av förra stycket och nej, av det skäl Adam Haglund anger i sitt blogginlägg; att de flesta tidningar och bildbyråer vill ha bra bilder med hög kvalitet och klara motiv. De allra flesta klarar inte av dessa krav. Så är det bara. Ska jag ranka mej själv på en skala mellan vanlig kameraanvändare och proffsfotograf ligger jag närmare proffsen, men inte så nära att jag kan ens mäta mej med de mindre bevandrade bland om.



"And all the girls say 
I'm pretty fly
For a white guy
"

torsdag 2 oktober 2014

Förtydligande(?) av gårdagens inlägg

Igår skrev jag, apropå fördomar och politisk korrekthet, att Sverigedemokraterna hade tanklösa väljare och Folkpartiet väljare som inte vill tänka. Jag vill expandera den tankegången med att säga som så att vad än de politiska partiernas representanter står för så inte är det vad väljarna tycker och tänker. Inte ens SD har såna ambitioner. Jag tvivlar på att en sån som Björn Söder ens ser sej om längre när en väljare vill ha ett ord med i laget. Nu har han fått makt och den vill han behålla, hur lite inflytande han än har som andre vice talman.

Jag skulle vilja påstå att många väljare går till valurnorna på ren rutin. De är egentligen inte ett dugg intresserade av den politik som förs, de vill bara ha nån form av förändring till stånd. Vad för sorts förändring kvittar, bara den överensstämmer med ens egna ganska slappa inställning till allt vad politik innebär. Det finns så många fördomar och så mycken okunskap kring politik och politiskt arbete att man häpnar.

Jag medger själv att jag har många fördomar och inte besitter heller så mycket kunskap om politik, men många politiker, framför allt de på lokal nivå, gör ju inte mycket för att skingra okunskapen för oss valboskap. Det har gått så långt att många kallar kommunfullmäktige för kommunfullkomlige. Inte goda betyg för våra politiker precis. Inte gör de nya partierna nåt för att ändra på detta. De som röstar in SD hoppas kanske att förändringar ska ske, men de blir lika lurade som oss andra.

För politik går inte ut på att förändra, inte på kort sikt i alla fall, utan på att förhandla och förhala. Det går närmast att beskriva politik som diplomatiska underhandlingar och beaktande av ekonomiska modeller allt i ett. Ingen plats för enskilda förändringar och idealistiska idéer. Många av oss som röstar är hopplösa romantiker och/eller idealister som tror att vår röst ska göra någon skillnad. De villfarelserna tas ur oss väldigt snabbt.

Man måste nog vara väldigt masochistiskt lagd för att vara väljare, eller så tänker man inte alls utan gör som i Lindströms skämtteckning där man får se en vallokal och en bakom skärmen som säger högt Ole dole doff medan han röstar. Därav mitt påstående att SDs väljare är tanklösa och FPs inte vill tänka.




"It's late in the evening; she's wondering what clothes to wear.
She'll put on her make-up and brushes her long blonde hair.
And then she'll ask me, "Do I look all right?"
And I'll say, "Yes, you look wonderful tonight."
"

onsdag 1 oktober 2014

Den politiska korrektheten är vår!

De värsta fördomarna yttras inte av människor som är omedvetna om att de är fördömande och främlingsfientliga. Nej, de värsta fördomarna yttras av folk som anser sej vara så fördomsfria att alla ska dela deras syn på världen. Vi har alla olika syn på hur världen ser, och ska se, ut. De som är medvetna om sin "fördomsfrihet" är oftast de som vill förändra världen så att inga fördomar finns kvar. Tanken är god, men för att fördomarna ska försvinna krävs det ju att man vet vilka dom är, eller hur?

Då kan man inte skyla över dom eller redigera bort dom. Censur är nämligen första steget på väg mot diktatur. Att ta bort referenser till ordet neger (ett latinskt ord för svart som vi borde ta tillbaka från de "fördomsfria" och fördomsfulla) är verkligen att tulla på yttrandefriheten. Ska vi ta bort alla slanguttryck också? Nej, ska vi verkligen få ett fördomsfritt samhälle där vi lär oss av varandra att tolerera och acceptera olikheter så måste vi också acceptera ett språk som vi kanske inte använder oss av till vardags, men som finns där i bakgrunden. Fula gubbar är inte bara såna som jagar småflickor. Det är vanligare att de jagar små ord och vill att vi ska anpassa oss till ett torftigt och trist samhälle utan glädje och sorg.

Ord är visserligen skarpa som svärdseggar men bara för dom som använder orden för att skada, och framför allt är de skarpa för de lättstötta. För det är det allt egentligen handlar om, de politiskt korrekta människorna vill inte stöta sej med såna som är lättstötta. Huvaligen, vad hemskt det skulle vara om människor med ett stängt sinne får höra ett hemskt ord. Politisk korrekthet, fördomsfullhet och censur går hand i hand, för de lättstöttas bästa.

Tar man åt sej för ord som kanske yttras av en tanklös människa har man allvarliga problem som man bör se över. Den tanklöse är nog ingen rasist egentligen utan bara oinformerad och/eller främlingsmisstänksam. Får man bara lära känna en annan person blir det nog folk av dom också. Men de lättstötta bör man vara försiktig med. Kanske de kantstötta med.

Alexander Bard hade rätt i att de värsta rasisterna inte är de som röstar på SD, utan de som röstar på FP. De förra är bara tanklösa, de senare vill inte tänka. Bättre då att låta orden vara. Man vet ändå vilka dom är, och vad dom står för. Hade det inte varit bättre att ha ett litet diskussionsprogram med barnen i TV där man förklarar vad orden betyder och i vilka sammanhang de passar in i? Att välja censuren ökar bara barnens nyfikenhet då orden blir förbjudet land.

Utdrag ur inlägg på bloggen Anthropocene, skrivet av professor Lennart Bengtsson:
När man är i färd med att skriva om den svenska litteraturen så finns det en myckenhet av hemskheter för de politiskt korrekta att skriva om. Jag talar inte här om de talrika mord- och våldsscener i dagens så populära deckare utan snarare om vår klassiska litteratur. Jag kan inte föreställa mig att Strindberg får godkänt betyg av våra så politiskt korrekta kvinnor. Skämtteckningar av Albert Engström och Oskar Andersson (OA) måste också nästan totalt ritas om och flera av Evert Taubes visor kommer att drabbas av den moderna bannbullan. När man är i farten kan man ju förbjuda alla vetenskapliga uppsatser som inte helhjärtat förespråkar en nära förestående klimatkatastrof för att inte tala om artiklar som ställer sig positiva till fossil energi och kärnkraft. Andra oanständigheter är kokböcker som frossar i allehanda upphetsande kötträtter och annat klimatfarligt.

Mer att läsa finns på den här länken.




"Alla föraktar vi fördomar, men alla bär vi på dem."

Populära inlägg