Hur paranoida är vi?

Jag såg gårdagens episod av Kobra, ett av få bra program SVT har frambringat de senaste åren. Det handlade om boken 1984 och vad den betytt för kulturen, och inte minst samhället i stort. Allt det där med den ohämmade övervakningen och nyspråket George Orwell introducerade behöver vi inte gå in på här och nu, så jag väljer ett annat spår, nämligen paranoian och till vilken grad vi som art är paranoida. Jag tänker nu inte på sjuklig paranoia, istället tänker jag på grupper och individer som bevakar varandra, av avundsjuka eller girighet.

Det spiller ju över på länder och ledare, vars aktioner ofta utgår från den information spioner ger dom. Spioner är paranoians redskap och tyder på att vi människor inte alltid litar på varandra. Underrättelseverksamhet är en sak, men att aktivt spionera på andra människor, oftast det egna folket är ett tydligt tecken på denna kombination av avund och abnormal nyfikenhet. Men det sistnämnda, den abnormala nyfikenheten, hör mer ihop med storföretagen och deras önskan att pracka på oss mer av deras varor. Det är den sortens övervakning jag är mer rädd för än att staten och dess anhang övervakar oss.

Glöm faran med det mångkulturella samhället. Det är de multinationella korporationerna som är den stora faran. De har snart makten att styra allas liv, på ett sätt som byråkrater bara kan drömma om i sina våtaste drömmar. Är det ett tecken på paranoia, att jag skriver så här?



"Anxiety is love's greatest killer. It makes others feel as you might when a drowning man holds on to you. You want to save him, but you know he will strangle you with his panic."