Läste Svenska Dagbladets artikel om en familj som skulle behöva betala nästan 40,000 kr för en tågresa till London. Horribelt, rent ut sagt är det sjukt att man kan vara så girig. Framför allt som flyget är obekvämt, miljöfarligt och således borde beläggas med en skatt som gör det dyrare än alla andra färdmedel. SVDs läsare är verkligen engagerade, som framgår av uppföljningen.
Jag har begränsad erfarenhet av flyg men jag upplever det som synnerligen obekvämt, som att sitta i en sardinburk. Dessutom är det risk att få upp maten varje gång man lyfter. Det borde finnas bättre sätt att flyga på efter hundra år i luften. Tåg däremot är en lisa för själen. Jag tillhör den generationen som ska jäkta och stressa in absurdum men det har jag vant mej av med. Jag föredrar att ha det bekvämt framför att färdas snabbt som boskap eller dåliga grönsaker. Man blir en grönsak av att flyga.
måndag 4 februari 2008
Inlägg i fildelningsdebatten
Nu ska jag säja som jag anser att det borde vara: Om jag köper en skiva eller en film är den min egendom. Det säjer ägandelagen om man fått påhälsning av tjuvar. Det borde gälla all annan tillämpning också. Om jag vill göra en kopia av skivan eller filmen, om jag vill spela den för nån eller några i min stereo, om jag vill ge bort en kopia till nån som kanske inte har råd eller möjlighet att skaffa den så borde det vara min rätt att göra så. Upphovsrätten i sin ursprungliga form lade inga hinder i vägen för detta. Jag hyser inga tankar att visa mina filmer för en biopublik men att visa filmen i skolan eller för ett gäng på en konferens nån enstaka gång ser jag inte som nåt intrång i upphovsrätten, snarare som ett bekräftande av den. Inte heller ser jag nåt hinder i att frisörer spelar radio för sina kunder. Där är STIM ute på väldigt djupt vatten.
Men nu gör lagvrängare och deras nickedockor den tolkningen att upphovsrätten är infinit, dvs den ska gälla hela tiden och oinskränkt vad gäller användningen. Det innebär att man de facto inte äger den skiva eller film man köpt utan endast förvaltar den i upphovsrättsinnehavarens namn. De pengar man lagt ut är bara en insats i den förvaltningen. Man ska bara betala hela tiden, ungefär som om man hyrde skivan/filmen.
Men nu gör lagvrängare och deras nickedockor den tolkningen att upphovsrätten är infinit, dvs den ska gälla hela tiden och oinskränkt vad gäller användningen. Det innebär att man de facto inte äger den skiva eller film man köpt utan endast förvaltar den i upphovsrättsinnehavarens namn. De pengar man lagt ut är bara en insats i den förvaltningen. Man ska bara betala hela tiden, ungefär som om man hyrde skivan/filmen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Populära inlägg
-
Rennäringen blir lidande av vindkraftsparker , resonerar Östra Kikkesjaures sameby i Piteåområdet och tackar nej till de 5,5 miljoner kr som...
-
Aftonbladet har fått nys om en nyhet som de anser vara värd att spinna vidare på. Det handlar om en hittills okänd formation på havsbottnen...
-
Godis är gott, sägs det. Det beror på vad man menar med godis. Sånt där gjort på köttrester och diverse tillsatser som inte alltid är nor...
-
Det var en ovanligt vacker fullmåne natten mellan 28 och 29 augusti i år. Det ska bli en ännu vackrare fullmåne i slutet av nästa månad. D...
-
Jag har varit väldigt dålig på att upprätthålla denna blogg de senare åren, och det kommer nog att fortsätta. Orsakerna är många, och väldi...
-
Jag har inte skrivit här på bloggen på en hel månad, men det beror på att jag har kraftsamlat inför denna dag, den dagen då rymdsonden New H...
-
Den på kometen 67P strandsatta sonden Philae har vaknat när nu kometen närmar sej solen. Det är tillräckligt för att kunna ladda batteriern...
-
När vi diskuterar demokrati och diktatur är det ofta i motsatsförhållande till det senare, man menar att de är varandras motpoler. Men är de...