En personlig hyllning till en vacker kvinna - Sara Willis

Detta blir ett väldigt annorlunda inlägg, eftersom det kommer att handla om mitt (egentligen väldigt ogrundade) intresse för en engelsk fotomodell vid namn Sara Willis. Hon är en 28-årig rätt rund tjej som uttrycker rätt raka åsikter om allt som hon ser och hör. Tack vare alla moderna sociala medier får vi, som tidigare bara kunde drömma om att komma alla fotomodeller nära, en inblick i hur dessa tjejer resonerar, och Sara visar sej vara en väldigt intressant människa. Hon yttrar sej ofta om att hon vill resa bort. Hon saknar tydligen tiden utomlands då hon var mer aktiv som fotomodell, nåt som hon inte verkar vara nu.

Går man bara efter rena fakta om henne och samtidigt tittar på foton på henne så ser man ju oftast bara den offentliga Sara. Det man först märker när man ser henne är förstås brösten. De är minst sagt stora, så stora att man börjar undra hur hennes rygg- och bröstmuskler klarar av det. Men hon ser faktiskt rätt stark ut, och hon är fortfarande ung. Hund har hon också så det blir nog en del rännande, böjande och kelande. Det hjälper till att hålla henne någorlunda i trim. Bäst av allt med brösten är att de är absolut naturliga.

Den mat hon ibland visar på sitt Instagram-konto ses väl inte som hälsosam av alla, men mår hon bra av det så är den nyttig nog för henne. De bilder hon själv tar visar på ett stort intresse för kultur och människor. Sen har hon också en examen från University of Lincoln, vilket inte är fy skam. Hon verkar inte vara direkt ytlig, som en del andra fotomodeller verkar vara. På ett sätt anser jag henne vara väldigt vacker, inte minst hennes ögon och hennes mun. Hennes kurvor är också väldigt vackra, men är av mindre betydelse eftersom det är hela hon som är vacker i mina ögon. Bäst ser hon faktiskt ut när hon inte är sminkad för hon ser mer naturlig ut då.

Jag tänker inte visa några bilder på henne här, dels för att jag inte vill ha henne, eller hennes fotografer, på mej. Det räcker med att beundra henne på avstånd. Den som till slut får henne och hennes kärlek måste verkligen uppskatta henne för vem och vad hon är. Good luck, Sara!



"life is a journey 
where you stumble and fall 
but i'm okay 
when i lie down in your arms"

Ett par varningens ord till alla som hatar yttrandefrihet

Sveriges radios reporter Nils Horner mördades igår av fega uslingar, och jag ser det som en attack på yttrandefriheten och pressfriheten. Att döda en journalist eller liknande är lika lönlöst som att försöka bekämpa en keltisk, romersk eller kinesisk armé; dödar man en soldat kommer det hela tiden en ny i hans ställe. Till slut blir det istället du själv som faller. Vi föds med förmågan att prata. Det får ingen ta ifrån oss. Ingen har rätt att tysta oss, vad det än rör sej om.

Precis som Peter Harold skriver i sitt eminenta inlägg om samma hemska dåd, kommer även jag att sakna Nils Horners rapporter. Han var ett ljus i ett annars ganska kompakt mediamörker, speciellt mörkt var det i de gamla mediernas skugga. Det var väl hans stil, hans orädda attityd visavi alla han mötte, som gjorde att han likt de som sköts ihjäl i januari i samma stadsdel blev fegisarnas måltavla. Det skulle behövas fler i den stilen. Många av dagens journalister är lata degklumpar som likt oss bloggare oftast bara sitter framför skärmen och samlar endimensionella fakta om en sak eller en person, utan att egentligen vara på plats och se hur det förhåller sej.

Visserligen kanske man inte får hela bilden klar för sej även om man är ute i fält, men man får i alla fall en bättre bild än många andra. Inga efternamn, men en viss miljöaktivist som leker TV-reporter och vars förnamn är Erika verkar vara åt andra hållet. Hon är nästan bara ute på fältet, men samlar ingen information än den hon vill ha och är säker på att få, alltså den som stämmer överens med hennes syn på saker och ting. Men likväl är detta också ett exempel på yttrande- och pressfrihet. Alla ska ha rätten att säga vad han/hon vill.

Informationen från Nils Horner må ha tystnat, men hans budskap har det inte. Världen är och förblir en skådeplats för oss alla. Det kan inga yttrandefrihetshatande fommar ändra på.




"Om jag bara vore ödmjuk
skulle jag vara perfekt"