Vi behöver färre politiker, inte fler

En domare inom rättsväsendet underkänner nämndemän som utses politiskt och går därmed på många vanliga människors linje att det är ett stort problem att låta de politiska partierna utse nämndemän i tingsrätten. En enkät som SVT låtit göra visar på samma sak, att domarna i gemen är trötta på den politiska dimensionen inom rättsväsendet. Det borde vara folk med erfarenhet av juridik på hög nivå som befolkar tingsrätterna, inte folk som brinner för partipolitik och kanske har en dubiös syn på lag och rättvisa. En sån nämndeman slår i SVTs artikel ifrån sej (naturligtvis) för hon känner väl sej träffad av kritiken och är kanske t o m rädd att en förändring skulle innebära att hon inte får vara med och "leka rättegång".

Det är ju de mindre partierna som i nuläget har något att vinna på det här systemet för då får de vara med och utöva makt över folk och fä. De har också mycket att förlora på att rättsväsendet blir mindre politiskt styrt och mer i händerna på folk som verkligen kan nåt om juridik.Vanligt folk hellre i så fall än politiker, framför allt vill vi inte ha broilerpolitiker. Vi har ju sett vad politiseringen har fått för konsekvenser för vårt samhälle på annat håll. Ju mindre influenser politiker och politiseringen får på oss och vårt samhälle i stort desto bättre. Rättsväsendet är ett bra ställe att rensa upp i det politiska träsket. Det finns faktiskt folk med bättre kapacitet för juridiskt arbete än politiker. Eller rättare sagt, de får gärna vara politiker men inte samtidigt som de har ett uppdrag i en tingsrätt. Risken att partipolitiken eller ens politiska åskådning tar över i ett känsligt fall är för stor. Juridik ska handla om reson och logiskt tänkande, något som politik inte är känt för.

Men samtidigt ska juridiken och lagen utgå från sunt förnuft med människors väl och ve i förgrunden. Att då skriva lagar som ger särintressen rätten att de facto agera fritt är helt fel. Det viktigaste är att varje människa har samma rättigheter och skyldigheter utan undantag. Det där med att vi är lika inför lagen gäller inte så länge politiker bestämmer vilka lagar som ska få finnas. Ge den lagstiftande delen av makten till Högsta Domstolen och avskaffa Regeringsrätten. Inga lagar ska få gälla utan att HD godkänner dom. Utskotten bör vända sej till HD snarare än till riksdagen. Det går inte att lita på att utskottens utlåtanden blir förstådda av parlamentarikerna i riksdagen. Det är min åsikt.


"Banana Republic
Septic Isle
Screaming in the Suffering sea
It sounds like crying (crying, crying)
Everywhere I go, oh yeah
Everywhere I see
The black and blue uniforms
Police and priests"

Sveriges historia sedd ur en annan synvinkel: Del fyra - Tidig järnålder

Dags igen för en liten exkursion till förhistorien i det område som en gång skulle bli Sverige. Än så länge är området fyllt med småriken vars enda gemensamma nämnare var att man bodde i just samma område och att man delade (till viss del) kultur. Detta sista är inte helt sant eftersom det vid denna tid uppstod många olika kulturyttringar i Norden. De mest sammanhållna och framstående kulturerna var de i Västergötland, Skåne, Halland, Värend, Östergötland samt det så kallade Norrlandsriket, en något vag benämning på ett område med centrum i Hälsingland och Medelpad.

Nu handlar det om en tid i den arkeologiska sfären vi kallar järnålder.

Järnåldern är den tid som karaktäriseras av ett ökat användande av metallen järn. Järnet var sen länge känt, även här i Norden, men det var först när hettiterna började bearbeta järn i större skala för ca 3500 år sen som det blev metallen nummer ett för framställande av bruksföremål och vapen. Nånstans där, i Anatolien, verkar det som man fick fram en metod för att framställa järn på ett sätt som gjorde det försvarbart att använda det på samma sätt som man använt brons. Det hade fördelen jämfört med bronset att det höll längre. Nackdelen var att man hela tiden fick smida om det för att det inte skulle rosta. Det skulle dröja till några sekler före vår tideräkning innan man kommit på att blanda in en något högre mängd kol i järnet vid smidandet för att få en ny form av järn, stål.

Det var i Indien ståltillverkningen började på allvar, på 300-talet före vår tideräkning (f v t). Då hade järnet i sin ordinära form börjat ta över i Norden sen ett par sekler tillbaka. De första tecknen på järntillverkning i Norden är från Västergötland och Danmark där man hittat slagg från tillverkning av järn från ca 700-talet f v t. I Sverige rör det sej om myr- och rödjordsmalm från trakten av Kullings-Skövde i närheten av Vårgårda där man redan för 2500 år sen utnyttjade den rika tillgången på kol för att få fram järn i ganska stor skala. Järnet verkar ha varit viktigt på kontinenten för många av de svärd som tillverkades av keltiska folk och av romarna verkar ha sitt ursprung i Norden. Stål kom till Norden ungefär vid vår tideräknings början men började inte produceras och användas i stor skala förrän under medeltiden.

Man kan tänka sej att metallframställningen först började i områden med stark vulkanisk verksamhet. Denna tanke baserar jag dels på det faktum att tidiga ugnar för framställning av keramik och metaller är vanligast i just dessa områden i Turkiet, Iran och Östafrika, dels på idén vulkanisk verksamhet ju smälter och frambringar metaller vilket torde ha förbryllat de tidiga människorna i detta område innan de kom underfund med hur de skulle kunna använda metallerna för alla möjliga användningsområden. Dessutom är smideskonstens gudar ofta förknippade med vulkaner här vilket inte bör förringas eftersom människor ju skapar gudar efter de naturförhållanden som råder. I de områden som saknar aktiva vulkaner, eller vulkaner över huvud taget, sågs smideskonst som något än mer magiskt och det verkar som om smeder hade en särställning i forna tider. Idag ses ju smeder som vilket annat yrke som helst.

Hus från 200-talet, rekonstruerat. Detta finns utanför Halmstad. Bild från  Bengan Wadbrings hemsida.

Annars är det klimatet och de begynnande folkvandringarna som kännetecknar järnåldern. Långhusen från sena stenåldern och bronsåldern är kvar och kompletteras nu med runda hus och rektangulära hus i mindre form. Grophus är en typ av hus som också började dyka upp i slutet av sten- och bronsåldern och blir nu högsta mode bland många folk som inte verkar ha haft möjlighet att bygga stora långhus. Ett grophus är ett runt hus av sten eller lera med golvet nedgrävt en bit under marknivå som i en grop, därav benämningen grophus.

Grophus från stenåldern, järnålderns grophus var oftast i sten och med torv som isolering.

Man ser också en ökad religiositet bland de objekt som hittas från den här perioden. Om det beror på att man blir mer religiösa bland folken eller om religiositeten tar sej andra uttryck kan ju diskuteras. Jag lutar åt det senare antagandet med det förra som en följd av att en ny religion kommit. Vad det kan vara för en religion är oklart men möjligen kan det vara påverkan från de keltiska folken med deras gudomar. Även det romerska sättet att se på saker och ting kommer så småningom att få en stor betydelse för samhället och religionen..

Fram till järnålderns början i Norden hade rikena varit ganska små och lokala. Det förekommer såna en bra bit in i historisk tid, men det förtigs eller förminskas i betydelse av de som skriver historia. Sverige var en löslig union ända fram till 1300-talets början. Det definitiva slutet för smårikena kom med Kalmarunionen. Men det är en historia för sej.

Här tar första delen av järnåldern i Sverige slut. I nästa del, som kommer i februari eller mars, handlar det om kopplingarna till Romarriket och längre österut samt de första riktiga rikena som växer fram.


"Tro är ingen sjukdom men det är ändå smittsamt och dödar många."