söndag 30 augusti 2015

Fullmånen 28-29 augusti 2015

Det var en ovanligt vacker fullmåne natten mellan 28 och 29 augusti i år. Det ska bli en ännu vackrare fullmåne i slutet av nästa månad. Den ser jag fram emot och önskar att vädret ska bli lika fint som det var nu. Jag längtar redan...



"I do not know how to teach philosophy without becoming a disturber of the peace."

onsdag 12 augusti 2015

Inte direkt kärlek längre

Det tog slut fortare än kvickt. Tjejen jag är förälskad i tyckte inte om mitt närmande och bad mej låta henne vara. Jag förstår henne. Mina närmanden var klumpiga och hon såg mej säkert mer som en god vän än en potentiell pojkvän eller liknande. Nu är hon besviken på mej och vill inte veta av mej. Jag tänker låta henne vara helt och hållet. Mina känslor har inte förändrats men jag kommer ändå utesluta henne ur mitt liv.

Det går inte att vara förälskad i en kvinna som inte vill veta av en, inte i längden. Jag tror vi båda kommer att sansa oss så småningom men jag kommer troligen inte prata mer med henne på ett bra tag. Skrämmande så lätt det är att göra en vän till en fiende. Det är sant som det är sagt, att man ska lyssna till sin hjärna för hjärtat är en idiot.

Jag får vara ensam ett tag till. Ensam med mina känslor. Kanske det kommer någon som är lika fin och som kanske ser genom mitt klumpiga skal, för det verkar ingen ha gjort hittills.

lördag 8 augusti 2015

Som en liten tonåring

Här sitter jag, en kärleksdrabbad kille i sina bästa år* som drabbats av kärleken. Kärleken i form av en tjej som är mycket yngre än mej själv. Vi jobbar i samma företag, men inte inom samma område. Det känns så fel och samtidigt så jävla rätt. Jag är äntligen nöjd med mitt liv nu, har en liten tvåa och ser fram emot att bilda familj. Så varför skulle jag drabbas av kärleken till en ung tjej vars vuxna liv bara precis har börjat?

Jag kanske ska berätta lite om hur det började. Vi jobbar ihop men har egentligen inte mycket gemensamt, ens inom företaget eftersom hon jobbar med försäljning och jag med foton, på skilda ställen. Vi träffas egentligen bara när det är saker som för oss samman eller när jag går till stället där hon jobbar. Det var i februari som jag insåg att det var kärlek jag kände, inte bara det som man känner inför en kär vän eller någon man gillar i största allmänhet.

Det har hållit i sej och naturligtvis har jag drabbats av tunghäfta, lyckats såra henne samtidigt som jag också har förolämpat henne, helt utan att jag menat det. Så är det att vara kär som en tonåring, eller så är det att vara kär och inte våga säga det till henne, av rädsla att hon ska skratta åt en eller säga att hon inte är intresserad av en. Så har det varit förut och jag har därför hellre burit det inom mej än att bli sårad.

Jag är tjockhudad och tål det mesta, men i och med att jag ger sken av att vara stark utåt sett är det ingen som hjälper mej när jag verkligen blir sårad. Alla tror att jag bara låter sånt skölja över mej så är det bra sen. Men när det gäller att bli avvisad har jag aldrig lärt mej hur man kommer över det. Nån som vet?

Jag tänker inte säga nåt till henne, jag har gett henne ett brev i vilket jag uttrycker mina känslor för henne och mina avsikter, sen får hon själv avgöra. Om hon säger upp bekantskapen med mej så är det inte mer med det. Om hon gillar mej mer än jag tror hon gör kanske det kan bli nåt mellan oss, på sikt. Det jag hoppas på är att vi ska fortsätta vara vänner. Kärleken till henne får i så fall bli elefanten i rummet mellan oss.




*nej, jag är inte 50 år, det är lååååångt dit!

Populära inlägg