Konceptet förbud/påbud

Jag är fascinerad av hela konceptet med förbud och påbud, vilket ju är en del av den grund som våra olika samhällen står på. Det är inget unikt för människan, alla utvecklade samhällslevande djur har förbud och påbud, även om just människans är speciella i sin utformning och utveckling. De mest grundläggande är:

# Inte döda annat än i självförsvar
# Inte ta från någon annan utan att fråga om lov
# Inte göra någon illa genom ord eller handling
# Var snälla mot varandra
# Dela gärna med till andra
# Visa hänsyn mot äldre och styrande
# Delta i samkväm och iaktta seder och bruk som finns hos andra
# Ät gärna tillsammans

Det finns förstås fler men dessa är dom jag kan komma på i skrivande stund. Ett väl fungerande samhälle behöver egentligen inte mer än dessa regler för att just fungera. Vad säger det då att de flesta lagböcker är tjocka volymer fyllda med text som förbjuder och påbjuder både det ena och det andra om våra moderna samhällen? Jag skulle vilja säga att ju tjockare en lagbok är desto mindre bra är ett samhälle eftersom det då blir överreglerat och lagen blir då viktigare än samhället lagen är menad att skydda.

Lagar är till för att skydda, både en själv och ens egendom liksom den är till för att stoppa dumheter, men ibland kan lagar bli som i uttrycket själv är bäste dräng, dvs lagen kommer till för lagens skull. Då spelar det egentligen ingen roll hur man skriver den, den kommer i alla fall vara mer av ett hinder för ett fungerande samhälle än ett skydd för diverse verksamheter i samhället. Vem drar mest nytta av lagar? Är det vissa personer eller samtliga? Tjänar vi på att ha en så tjock lagbok som möjligt? Är det viktigt att hela tiden uppdatera lagarna så att de följer med sin samtid? En grupp frågor som skall och bör ställas flera gånger.

Det är förstås lätt för mej att sitta här och raljera på mina höga hästar om vad jag tycker om lagar och regler men det kan jag göra tack vare den viktigaste lagen som finns: yttrandefrihetslagen. Det är den som banar väg för alla andra lagar och förordningar. Utan den hade vi inte haft en lag som förbjuder mord, stölder och mycket annat. För det är ju ordet som sett till att skurkarna åker dit när man ropar på lag och ordning. Det anser jag. Vissa kunde komma undan med mord förr i tiden om de ansågs tillräckligt viktiga för samhället. Visst kan detta hända även idag och många politiker uppför sej som om de var immuna mot åtal men även den synen håller på att luckras upp.

Men en fråga bör ställas speciellt i detta sammanhanget och det är en som kan debatteras överallt: Är vi lika inför lagen?

Jag skulle tro att vi både är det och inte är det. Vi är det i och med att vi har samma förutsättningar inför den. Vi har samma möjligheter att utnyttja lagen och tolka den som vi vill. Dock har vi inte samma likheter vad gäller möjligheterna att klara oss när nåt händer som enligt lagen är ett brott. Var man kommer ifrån, vilken status man har, vilket kön man har och andra faktorer spelar in. Vältaliga har bättre möjligheter att klara sej undan än de som kanske knappt kan stava sitt namn. Rika kan ibland få denna egenskap vänd emot sej, framför allt om man uppträder stroppigt i rättens ögon.

Det som mest spelar roll i såna här sammanhang verkar vara vilken form av auktoritet man utstrålar i såna här sammanhang. Det gäller i såväl civila som kriminalmål. Mot den här bakgrunden är det intressant att veta att alla dessa förbud och påbud egentligen alltså är en grundläggande del av vad det är att vara människa. Vi torde alltså ha haft dessa regler med oss ända sen vi skilde oss från schimpanserna för ca 6 miljoner år sen. Dessa har faktiskt regler som liknar våra och även om straffen är hårdare än hos oss är det trots allt samma sak; de har förbud och påbud. Våra bestraffningar är mer subtila nu för tiden men annars har vi kvar samma typ som de har.

Så även här kan vi säga att evolutionen vinner över fantasifigurerna i de religiösa texterna.