Skillnaderna mellan rasism och främlingsfientlighet (och andra företeelser)

Rasism är ett ord som slängs i ansiktet på folk vars åsikter man ogillar och ordet används mer som ett skällsord och som ett sätt att få slut på en diskussion så att man själv blir den moraliska vinnaren. Men ordet rasism används fel. Strikt sett är rasism när man beskriver andra folk utifrån en mall där man rangordnar sej själv och de sina över alla andra, för att sen agera efter den mallen. Rasism handlar alltså om att behandla andra människor utifrån en förutfattad mening om hur alla ska uppföra sej och vara, som om dessa vore sämre än man själv.

Främlingsfientlighet handlar precis som ordet uttrycker det om att man är fientligt inställd till främlingar, oavsett vilka de är. I vissa fall kan det användas om misantroper, dvs såna som avskyr andra människor över huvud taget. Ett exceptionellt exempel på misantropi är de som jobbar för Migrationsverket och andra myndigheter. De som skriver lagar är också förstklassiga misantroper många gånger. De är naiva och ser ytterst sällan hela bilden, vilket är vanligt för alla grupper jag beskriver här idag.

Det som är gemensamt för alla grupper ovan är tunnelseendet med skygglapparna och den uppenbara oviljan att lära sej den vetenskapliga disciplinen psykologi och dynamiken inom arten människa. Vi är av naturen misstänksamma mot främlingar, men lika mycket naturligt är det att vi är nyfikna. Den balansen är oftast av godo. Misstänksamheten förbyts i nyfikenhet och på sikt även i vänskap, eller åtminstone acceptans. Att man säger dumheter om andra ibland är en sak. Det gör vanligt, normalt folk hela tiden.

Till sist har vi en sjuklig främlighetsaversion, xenofobi (främlingsskräck). Att vara rädd för främlingar är ett sjukligt tillstånd likt att vara paniskt rädd för öppna ytor, bakterier och annat. Då är tunnelseendet extremt. Dessa är rädda för alla främlingar och släpper nog knappt ens in såna de känner ibland.

Tack för mej för denna gången!



"Som slogan är det skitbra"