Vetenskapshörnan: Guld kommer från gammaexplosioner

Guld kommer från rymden, det vet väl alla nu. Nu vet forskare också att guld inte kan bildas i stjärnor, inte ens de största och mest våldsamma stjärnorna. Gränsen för vad super- och hypernovor kan skapa är järn. Sen är grundämnena för tunga rent atommässigt. Guld och andra ämnen kan bara bildas i så kallade gammastrålningsexplosioner (Gamma Ray bursts på engelska), vilka ofta är resultatet av kollisionen mellan två neutronstjärnor.

Så det guld som delas ut till atleter, stjäls från butiker eller glöms bort i gamla bankvalv kommer från urgamla explosioner i rymden. Det bildas hela tiden nytt så om vi kommer ut i rymden på allvar nån dag är det bara att plocka för sej, såvida inte nån annan civilisation redan har mutat in området.

"Gold is the corpse of value..."

Kanske inte alla singlar vill bli ihop med någon

Många annonser i TV och på internet verkar handla om att få singlar (ensamstående, inte gruset!) att bli ihop med någon, gärna då så att de betalar en avgift för detta. Det är väl det som allt handlar om, antar jag. Att tjäna pengar på att tussa ihop människor med varandra. Man kan undra om det är lika intressant att följa upp hur det går för dessa människor som blivit ihop. I företagens intresse ligger det kanske att de sökande snabbt går isär och börjar söka på nytt. Återigen ett antagande från min sida och som jag inte tänker gå in på mer.

Men jag funderar över alla som inte vill ha någon i sitt liv, som är nöjda med att leva ensamma, som nöjer sej med sina kompisar. Det är rätt många som väljer det livet idag. Dels för att de inte vill släppa någon inpå livet eller för att de är blyga. Andra åter känner att de misslyckats i den delen av det sociala nätverket som kallas samliv så de avskärmar sej från just den delen för att leva allena. Kärlek och erotik kan man ha ändå, fast på ett lite större avstånd.

Alla dessa människor kanske känner en onödig press av att se all denna reklam som slängs i ansiktet på dom. Jag gör det i alla fall men så irriterar jag mej på nästan all sorts reklam (framför allt om den sjungs eller reklammakarna använder direktöversättningar från engelskan). Att tjäna pengar på andras olycka har man hört många gånger men att tjäna pengar på upplevd eller tänkt framtida lycka verkar vara lika cyniskt.

Men inte bara reklamen är så här mot ensamstående. Hela samhället verkar rynka på näsan åt folk som väljer att leva på egen hand. Jag får känslan att en del tycker synd om en när man säger ordet singel och att det nog finns nån där ute. Men om man som jag kommit fram till att det inte finns nån där ute (just nu åtminstone) så är det inte kul att få höra tonvalet i rösterna hos folk, märka ordvalet som talar om att andra tycker synd om en trots att jag är nöjd med mitt val av liv. Många är så fast rotade i systemet där alla ska ha en att vara med att singlar helt enkelt är otänkbara eller åtminstone bara en övergående fas i livet.

Men för en del är det ingen övergående fas i livet. Det är ett val för livet, ett sätt att leva som alla andra sätt. Det viktiga är att alla människor är lyckliga och sätten att bli (samt förbli) lyckliga på är många. Man ska inte behöva ha dåligt samvete för sitt livsval. Samhället ska inte döma individen för hans/hennes val av boendeform. Det finns andra saker att döma en för.



"#€"@%&~¨™+!"

Lite om skepticism och dess påverkan på klimatfrågan

Att vara skeptisk innebar för de gamla grekerna som följde filosofen Pyrrhon att man frågade och frågade tills svaren fanns inom räckhåll, om detta var möjligt. Framför allt tre frågor ställde Pyrrhon själv om tingen och förhållandet till dessa ting.

Första frågan var att ta reda på vad tingen är och hur de fungerar. Andra frågan handlar om hur vi kan relatera till dessa ting. Den tredje frågan är vilken attityd vi bör ha gentemot dessa ting. Pyrrhons svar blev att tingen är inte går att skilja åt så lätt och är inte mer si än så. Pyrrhon gjorde konklusionen att de mänskliga sinnena inte känner vare sej sanning eller lögn om tingen, bara hur de verkar vara. Kort och gott, vi kan alltså inte få tillgång till all kunskap.

Med detta i åtanke kan man fundera över hur lite skepticism det finns och varför det inte uppmuntras att tänka i dessa banor i skolan och i samhället i stort. Vi borde kunna se bortom "hur det verkar vara" men långt, långt, långt ifrån alla gör det. Själv har jag väl gjort mej skyldig till detta sätt att resonera för många gånger men jag försöker komma loss från det. Det handlar om att försöka, och försöka igen.

Hmm...

Det viktigaste med skepticism är samma sak som i skräckfilmer, tro inte att en sak är utagerad. Det finns alltid nåt nytt som dyker upp runt hörnet. Det är därför det här med klimatfrågan irriterar mej, att saken skulle vara utagerad och att allt är klappat och klart. Jag ser nu att detta diskuteras på annat håll, med just klimatfrågan som grund.

Precis som James Randi säger är det ett misstag att börja teoretisera innan vi har alla fakta. Vilket så många av oss gör, framför allt i den här frågan. Har vi verkligen alla fakta i klimatfrågan? Det vore bäst om vi alla höll inne med teorier och hypoteser innan vi skriker från taken vad vi anser om en sak. Jag tänker inte skrika förrän vi vet allt och eftersom studiet av atmosfären och dess förändringar är en såpass ny vetenskap ska ingen av oss skrika. Bara viska lite om det vi verkligen vet...



"Det är med klimatet som det är med kungahuset, alla vill höra sagor"