Lite om skepticism och dess påverkan på klimatfrågan

Att vara skeptisk innebar för de gamla grekerna som följde filosofen Pyrrhon att man frågade och frågade tills svaren fanns inom räckhåll, om detta var möjligt. Framför allt tre frågor ställde Pyrrhon själv om tingen och förhållandet till dessa ting.

Första frågan var att ta reda på vad tingen är och hur de fungerar. Andra frågan handlar om hur vi kan relatera till dessa ting. Den tredje frågan är vilken attityd vi bör ha gentemot dessa ting. Pyrrhons svar blev att tingen är inte går att skilja åt så lätt och är inte mer si än så. Pyrrhon gjorde konklusionen att de mänskliga sinnena inte känner vare sej sanning eller lögn om tingen, bara hur de verkar vara. Kort och gott, vi kan alltså inte få tillgång till all kunskap.

Med detta i åtanke kan man fundera över hur lite skepticism det finns och varför det inte uppmuntras att tänka i dessa banor i skolan och i samhället i stort. Vi borde kunna se bortom "hur det verkar vara" men långt, långt, långt ifrån alla gör det. Själv har jag väl gjort mej skyldig till detta sätt att resonera för många gånger men jag försöker komma loss från det. Det handlar om att försöka, och försöka igen.

Hmm...

Det viktigaste med skepticism är samma sak som i skräckfilmer, tro inte att en sak är utagerad. Det finns alltid nåt nytt som dyker upp runt hörnet. Det är därför det här med klimatfrågan irriterar mej, att saken skulle vara utagerad och att allt är klappat och klart. Jag ser nu att detta diskuteras på annat håll, med just klimatfrågan som grund.

Precis som James Randi säger är det ett misstag att börja teoretisera innan vi har alla fakta. Vilket så många av oss gör, framför allt i den här frågan. Har vi verkligen alla fakta i klimatfrågan? Det vore bäst om vi alla höll inne med teorier och hypoteser innan vi skriker från taken vad vi anser om en sak. Jag tänker inte skrika förrän vi vet allt och eftersom studiet av atmosfären och dess förändringar är en såpass ny vetenskap ska ingen av oss skrika. Bara viska lite om det vi verkligen vet...



"Det är med klimatet som det är med kungahuset, alla vill höra sagor"

Vad har hänt med ordet macka?

I alla år har jag använt ordet macka om en brödskiva med pålägg snarare än det i ordböckerna påbjudna smörgås, ett ord jag finner klumpigt och omständligt. Macka upplevs som vardagligt och finns inte med i SAOB. I sin tur sågs smörgås som ett vardagligt ord för länge sen då det började dyka upp i skrift. Ordet macka sägs vara av det tyska verbet machen, göra, tillverka, skapa, eller det lågtyska maken, med samma betydelse.

Så, med etymologin ur vägen kan jag gå till ursprunget för mitt inlägg. Ordet macka börjar stryka på foten här där jag bor. Man säger hellre smörgås eller t o m gås och ser lite konfunderade ut när jag säger macka. Vissa upplever ordet som främmande på nåt vis, som nåt dialektord de aldrig skulle använda. Är det nåt regionalt för Dalarna eller har det kommit hit från andra delar av landet? Vad säger du? Säger du macka eller smörgås eller kanske nåt annat ord för denna brödbit med pålägg?

För övrigt är ordet bröd inte det ursprungliga ordet för det man gör av spannmål, bakar samman, tillagar och äter. Det ursprungliga ordet var lev.


"Kvinnor med skägg på näsan..."