 |
| Illerup Ådal där fynden gjorts. Bild från Panoramio. |
För drygt 1500 år sen invaderade en armé ett område nära dagens Aarhus på Jylland bara för att bli slagna och liken efter de fallna blev sen offrade i sank mark invid en å, då var det en mindre sjö här, tillsammans med sina vapen. Hela scenen upptäcktes 1950 under dräneringsarbete och har sen dess varit föremål för kontinuerliga utgrävningar. Sakta men säkert släpper området ifrån sej sina hemligheter. Nu har man kunnat utröna att området blivit anfallet många gånger. Hittills har man kunna tidsbestämma fyra anfall åren 200, 225, 375 och 450, alla årtalen approximativa. Samtliga har misslyckats och offren med sina vapen har lagts i sjön. Förmodligen har slagen stått på ängarna och kullarna runtomkring sjön.
De som kom över Kattegatt och Skagerack kom från Skåne i söder ända till Oslofjorden i norr och verkar ha varit samlade för att ta itu med folket i Jylland en gång för alla. Var kanske Jyllandriket en miniversion av Romarriket här uppe i Norden?
Detta skedde under den del av järnåldern vi kallar Folkvandringstiden. Det var en synnerligen turbulent tidsperiod i Europas historia. Romarriket var på fallrepet eftersom det var alldeles för stort, något som romarna själva inte ville se. Fler och fler från utsidan ville in i riket för att ta del av rikedomarna, få mat och skydd från andra som ville in. Andra ville bara erövra och slåss. Ett tredje skäl var att man ansåg sej vara bättre än romarna och ville ersätta dom som världens medelpunkt.
Här uppe i Norden var man väl medvetna om vad som skedde ca 100 mil söderut och många av de som knackade på porten till Rom kom härifrån, antingen direkt eller så stod deras ättlingar i de arméer som drog fram över den europeiska kontinenten. Germaner var även legionärer i den romerska armén så det kunde hända att bröder slogs mot varandra i slagen. Men långt ifrån alla höll på med attacker på Rom. De flesta höll sej här uppe och slogs sinsemellan, vilket var vad romarna ville att man skulle göra från början. Romarna köpte järn och hudar från germanerna och gav mycket annat i retur.
Tyvärr för romarnas del lärde man även germanerna att slåss som romare, t o m bättre än dom till slut, och från 400-talet hade germanska arméer och folk utvecklat nya metoder och taktiker för att slåss vilket ledde till Västroms nedgång och gradvisa fall under det seklet och följande sekel. Östrom bestod till 1204 då det fjärde korståget krossade Konstantinopel. Det bestod - på papperet - till 1453 då turkarna intog staden och gjorde den till sin huvudstad men det var i praktiken ett dött rike redan på 1200-talet.
En liten sidogren men det händer lätt när jag skriver om mitt favoritämne. Vad som hände i ådalen på 200-talet och framåt vet vi. Vem som anföll och vilka som försvarade sej är dock fortfarande en gåta.
Det får mej att dra följande konklusioner:
1) Vi vet inget om eventuella lyckade anfall under den här perioden, eller åtminstone inte mycket eftersom det inte finns mycket skrivet från detta område och framför allt inte från den här tiden.
2) Jylland var ett område som var rikt och stort för sin tid vilket gjorde det begärligt för andra folk. Det vittnar inte minst alla anfallen om.
3) De som anföll verkar ha varit bestämda men ändå fått ge sej för en övermakt. Frågan är vem som haft sånt inflytande på andra att han kunnat samla folk från Skåne i söder till Oslofjorden i norr för ett anfall på östra Jylland.
Utöver dessa tankegångar kan man ju spekulera kring platsen och dess arkeologi. Gav detta utslag i senare tiders berättelser, tro? Jag vill gärna tro det. Finns det någon berättelse om ett rike som folk hela tiden försökte erövra men som slog tillbaka anfall efter anfall i många hundra år?
"Alla stora män har idag sina lärjungar och det är alltid Judas som skriver biografin"
