måndag 31 december 2012

2013

Se där, så har man skrivit detta året också. 2012 är nu slut och det återstår bara att säga adjö. Jag kommer inte att sakna det här året, internationellt sett har det varit en besvikelse. Ekonomin är på fallrepet för många länder som envist håller fast vid tron på nationalstaterna, politikerna har svikit oss mer än nånsin, krigen är lika våldsamma som alla andra år, dumheterna inom miljörörelsen fortsätter med oförminskad frenesi och TV-reklamen är mer idiotisk än nånsin.

Jag får känslan ibland att allt bara är en jättetråkig dröm (ingen mardröm för jag får inga kårar av det jag upplever) som bara upprepas in absurdum. Verkligheten överträffar dikten - hela tiden. Kunde vi bara lära oss att le lite mer, ge lite fler komplimanger och över huvud taget göra mer saker för varandra skulle kanske världen få mer chanser till mer fredlighet. Fred kommer vi aldrig att uppleva men vi kanske skulle få färre krig och mer sport.



Så gott (?) nytt år på er alla...




söndag 30 december 2012

Snöröjningen är ett skämt, liksom vädret var året 2012

Överallt där jag har bott eller vistats tillfälligt har snöröjningen varit ett skämt. Antingen plogar man så att trottoarerna inte går att gå på eller så plogar man vid fel tillfällen. Vid fel tillfällen är i rusningstrafiken eller när en snöstorm precis börjat. Men det är inte det värsta utan det är hur man plogar som är det värsta. Man märker hur dålig snöröjningen är när ett töväder drar in. För den "snöhinna" man lägger sej vinn om att låta ligga kvar på marken på vissa gator är oftast för tjock vilket leder till att den smälter vid töväder, men inte tillräckligt. Den bildar nu en ishinna som är svår att ta sej fram över.

Det kvittar om man har bra skor eller ej, den snö som blir liggande omvandlas oundvikligen till is eller ett isliknande tillstånd pga friktion från däck, skor, skidor och annat som pressar samman snön. Det är detta som blir till is när tövädret drar in, för att man inte gör nåt när vädret blir varmare. För när denna hinna blir mjukare borde man ta plogarna och skrapa bort den. Men vad gör man? Jo, man antingen låter den vara eller sandar/saltar!!!

Så ursäkta mej för ett dåligt skämt men jag tycker att den kommunala verksamheten är under isen.

Året 2012 är inget remarkabelt år vädermässigt sett. Det är som alla andra år på våra breddgrader. Regn, snö och för lite sol. Det märkliga med årets väder är att det inte varit märkligt. Det har i stort sett följt den mall de senaste 250 årens observationer slagit fast. Denna mall kallar vi för klimat och det har inte förändrats nämnvärt under detta fjärdedels millennium. Den meteorolog som säger annat bör tänka om.

Hoppas ingen lyssnar på Väder-Pär med mer än ett halvt öra i fortsättningen. Det är hans, och andra med honom, verksamhet som är en av orsakerna till att snöröjningen är så dålig nu för tiden. Att den var dålig förr i tiden berodde på att maskinerna var sämre. Men folk samarbetade mer då vilket räddade dom då.

Nu har jag gnällt färdigt för idag. Hoppas att samarbetet folk emellan blir bättre i fortsättningen. Det är kul att se folk skotta och sopa bort snön, ibland är det kul att göra det själv. Men när kommunen stiger in på scenen blir det påfallande ofta goja.



"Vår sommar är bara en grönmålad vinter"

Dags att stå upp för kärleken mellan människor


Våldtäkter, slagsmål, överfall, rån, smitningar efter trafikolyckor och glåpord och hatinternet. Varför finns det så många rent ut sagt löjligt fega människor i världen? Såna saker som ger oss vuxna ett sånt dåligt rykte och sätter såna dåliga exempel inför barnen.

Det är alldeles för lite beröring, alldeles för få som verkligen träffas öga mot öga, alldeles för få som pratar med varandra, alldeles för många som vänder varandra ryggen i stora delar av världen. Många tror att världen är till för dom och att alla andra bara är i vägen. Snart vågar ingen säga till när fel begås för antingen blir man nedslagen eller åthutad för att nån känner sej kränkt. I det senare fallet verkar det onekligen som om vissa gillar att bli, eller känna sej, kränkta. I det förra fallet finns det alltför många som reagerar med ryggraden.

Det låter kanske flummigt och naivt men jag anser att det är för lite kärlek som visas folk emellan. Det behöver inte vara att folk kysser varandra offentligt eller nåt liknande. Det räcker med att vi ler mer mot varandra, inte snäser av varandra på nätet, inte tror andra om ont så fort de säger nåt. Vi är i grunden bra och trevliga människor allihop.

Hat och missunnsamhet gentemot varandra är inget som får mänskligheten att växa. Däremot får skratt och breda leenden oss att växa som personer. Vi skrattar för lite. Jag menar inte att vi ska skratta åt andra utan med varandra. Tänk om skrattet kunde ersätta allt våld, alla dumma ord som sägs i stundens hetta, alla fördomsfulla saker som sägs och alla alltför snabba konklusioner som dras. Det är nog inte så lätt alla gånger att leva som man lär men man kan alltid försöka, eller hur?



"Att hata människor är som att bränna ner sitt hus för att komma åt en råtta"

lördag 29 december 2012

Dagens foto

Dags igen för en liten bild.

Vy från en gångbro över en väg nånstans i världen. 4 sekunder var slutartiden.


"Adrian!!!!"

fredag 28 december 2012

Finna ro i religiösa traditioner


Björn Ulvaeus säger att han finner ro i kyrkan trots att han är ateist. Det är väl lätt att finna ro i kyrkan, oavsett vad man tror eller inte tror. Det går ju knappt någon i ´körkan´ längre. Men visst går det att finna ro i religiösa traditioner, även för oss som inte tror på nåt alls. Det man kan göra är att se det hela som en sorts lek, ett spel som vi människor behöver för att stilla våra avancerade hjärnor. Kul är det åtminstone att se de riktigt religiösa hålla på. Men när de försöker tränga sej på är det inte roligt längre. Då är det skönt att finna ro i nåt som inte behöver betyda att man måste tro på det. Bara att flyta iväg i sitt eget sinne. Då slipper man dumheter från någon annan åtminstone.



"För en kvinna ger medvetandet om att hon är välklädd en känsla av trygghet som religionen inte förmår att skänka"

torsdag 27 december 2012

Karl-Bertil Jonsson är en tvättäkta kapitalist!


Alla vi som sett Karl-Bertil Jonsson varje julafton har väl inte kunnat undgå hans annorlunda sätt att agera Robin Hood. Hur han tar diverse julklappar som skulle gått till rika människor, som ändå inte skulle ha gillat dom, och ger till fattiga. Jag vill mena att detta är ett utslag av äkta kapitalism, han låter kapitalet flöda mellan alla invånarna så att det uppmuntrar folk att delta i samhällets utveckling. Det ska flöda från de rika till de fattiga och åter, vilket i slutändan jämnar ut skillnaderna mellan fattig och rik. Det är vad äkta kapitalism är.

När hans far säger att han närt en kommunist vid sin barm ger denne uttryck för en djup okunskap om vad kommunism är. Kommunism är grovt uttryckt den ideologi som säger oss att vi ska dela allt med varandra, ingen ska ha större ägorätt till en viss sak än någon annan. Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt. Riktigt så fungerar ju nu inte verkligheten men låt dessa ideologer behålla sin naivitet en stund till. Låt dom tänka efter en stund så inser de hur dåligt det egentligen är med ett system som bygger på att alla ska äga allt gemensamt. Inget samhälle har någonsin fungerat så, vare sej mänskligt eller hos nåt annat djur.

Liberalismen är inte alls så naiv, ej heller socialismen. Hos liberalismen handlar det om individens frihet att göra som man vill, att röra sej hur man vill osv. Hos socialismen handlar det om att sköta om det gemensamma som samhällets samtliga individer behöver. Det är bara ens och samhällets inbyggda gränser som säger stopp för vad man kan och får göra och dessa gränser är uppbyggda enligt de principer som tillåter samtidigt som de förbjuder, precis som ett babiansamhälle. Vi har starka personligheter och svaga, alfamänniskor och betamänniskor. En del tar sej rätten att äga mer än andra, vilket inte är fel så länge systemet funkar. Det är när dessa tar sej för många rättigheter som samhället börjar fallera.

Det är fel att kalla ett system där man systematiskt rövar från svaga människor för kapitalism, eftersom ju kapitalism bara beskriver flödet av varor och tjänster mellan olika grupperingar inom samhället. Det borde istället kallas nåt annat. Rövarekonomi är en term jag använder mej av, om nån känner sej träffad är det bara en bonus. Jag ser faktiskt inte många exempel numer på rövarekonomi inom den dagliga handeln. Det är rötäggen, de som utnyttjar ekonomin för sin egen vinning och spelar på folks nationalistiska känslor (i vissa fall), som ser till att ekonomin går dåligt och samhället blir allt bättre på att sålla bort dessa "dåliga äpplen", för att använda en anglicism.

Tyvärr ser det inte ljust ut för våra ekonomier, den här gången verkar rötäggen ha lyckats med att förstöra delar av vårt samhälle lite för bra. Jag anser att klimatdravlet har en stor delskuld i detta. Handeln med utsläppsrätter har förstört stora delar av industrin och ekonomin globalt, regionalt i Sverige har industrin fått rejäla problem pga avregleringen av elen på 1990-talet. Industrins prekära läge försvåras dessutom av att vi inte har gjort nåt för kärnkraften de senaste decennierna vilket i vissa fall ger oss en energibrist i framtiden om inget görs. Allt tjat om så kallade förnybara energikällor gör inte saken bättre. Kanske vi skulle behöva fler människor av Karl-Bertil Jonssons kaliber? Det behövs kanske lite kapitalism i det annars så tungrodda läget?




"Det finns inget ont i kapitalismen. Det onda finns i det sätt som den används."

Knasig rubrik i SVD


Det här är en skärmdump av SVDs förstasida för en stund sen, sedd från jobbdatorn (därav det tråkiga windowsfönstret). Vad menar de med att människor i framtiden ska bli tio gånger äldre? För raden under säger att varannan nyfödd ska bli 104 år. Menar de då att folk idag lever till de högst är 10 år eller att man i framtiden ska bli 1000 år? Journalistmatte är snart en kategori för sej på Avigsidan. Räcker det inte med knasiga avstavningar, tryckfelsnisse, särskrivningar och felsyftningar på våra redaktioner?




"Det enda sättet att leva länge är att åldras."

onsdag 26 december 2012

Lira hängbjörk

Jag hörde Jerry Williams yttra dessa ord i ett program om hans liv som artist och som jag skrivit som rubrik. Det låter så väldigt kul att höra ett sånt uttryck. För den som inte är införstådd med yttrycket, jag hade inte ens hört förrän då Jerry sa det, betyder det att spela ståbas.

Lira hängbjörk?
På tal om musik kan jag berätta om när jag var sex år och var med min mamma i Köpenhamn. Vi hamnade på ett ställe där två killar började spela gitarr respektive trummor tillsammans. Jag hade hittat en liten sån där ukulelebanjo som det kallas och stod där på en liten scen och larvade mej. Det var i det läget dessa killar började spela. Vad de spelade kommer jag inte ihåg, bara att det var rock och högljutt, som det ska vara när man spelar rock. Jag hörde inte mitt eget spel men jag kommer ihåg alla blåsorna jag hade på fingrarna vilket ju tyder på att jag spelade rätt så intensivt.




"Det finns inget svårare än att tala om musik"

tisdag 25 december 2012

Juldagen

Idag är det den 25 december. Julen är på sin höjdpunkt. Klapparna har delats ut, maten har ätits (många gånger i strid med dumma läkares åsikter) och ungarna är förhoppningsvis ute i snön och leker (såvida de inte har nåt tråkigt spel på datorn som simulerar snölekar) medan pappa försöker sova ruset av sej från kvällen innan.

Julen är vad vi gör den till, den anpassas efter rådande tider och förändringar i samhället. Så gäller alldeles säkert för alla traditioner. Traditioner flyttas och kommer kanske tillbaka, nu i oigenkännlig form. Vem vet vad som är ursprungligt?

Men vad som är vad kanske inte den dästa kvinnan som förätit sej på all mat som serverats under gårdagen tänker på. Hon vill nog bara ha en samarin eller nåt liknande så magen kommer i rätt balans igen. DET kallar jag tradition!



"En tradition är en generad ursäkt för att få upprepa samma dumheter varje år"

måndag 24 december 2012

Verkligheten bakom vårt julfirande

Följande är en text jag skrev för en presentation på en julmiddag för några år sen. Jag har tidigare presenterat en annan version av denna text här på bloggen. Den har sen dess redigerats så att det finns mer reella fakta och för att se till att språket är lite mer riktigt. Det är min förhoppning att någon tar till sej detta och förstår varför julen egentligen inte är en specifikt kristen högtid utan till för alla som gillar solen.

Verkligheten bakom vårt julfirande




Jesu födelse och solens återfödelse

Många firar Jesu födelse varje år vid tiden runt den 24-25 december och allt beror på det som står skrivet om honom i ett antal böcker, så kallade evangelier, efter det grekiska ordet evaggelos som betyder budbärare och som även gett upphov till ordet ängel. Men det finns ett stort antal problem här som man måste komma förbi om man ska se på den här födseln på ett logiskt vis. Därför vill jag ta upp detta lite till diskussion. Det finns nämligen en hel del logiska fällor här som inte går ihop. Som det också ska visa sig är hela berättelsen kring Jesu födelse snodd från tidigare berättelser ur andra religioner. Det hela andas faktiskt lurendrejeri. Nåväl, då börjar vi.

Gissa vem?

Han föddes i en grotta av en jungfru den 25 december. Han växte upp till att bli en stor förkunnare av en ny religion. Till en början var många skeptiska till hans budskap men ganska snart tog en del till sig hans budskap om frid och fred i en himmelsk tillvaro. Han hade lärjungar som inte alltid förstod vad han menade. Vem talar jag om?

Jag talar förstås om Mithra, den högste guden, ljusets gud i den persiska religionen som bär hans namn. En språklig parallell till Mithra var Mithras. Den senare var den romerska arméns viktigaste gudom och hela hans uppenbarelse var mystisk liksom den kult som växte fram kring dyrkandet av honom. Mithraismen kallade man denna religion som var så stor ett tag att man tror att många germanska legionärer tog med sig delar av religionen hem och bildade Asatron på denna religion. Åtminstone delar av den. Men Mithras föddes inte av en jungfru utan formades ur en klippa, fix och färdig. Det verkar inte som om Mithras och Mithra var samma gud.

Jaha, ni tänkte på Jesus? I de fyra evangelierna står ingenting om när på året Jesus föddes. Det var när kristendomen började bli större än Mithraismen på 300-talet som man helt plötsligt sade att Jesus föddes natten till den 25 december. Men Mithras och Jesus är inte ensamma om detta födelsedatum och omständigheter kring födelsen. Fler sådana prominenta figurer inom gudavärlden är födda 25 december. En av solgudarna i den egyptiska religionen, Horus eller Heru-Ur som han hette på det gamla egyptiska språket, är född då liksom en annan figur inom den persiska religiösa sfären, Zarathustra. 

Apollonius av Tyana, en grekisk filosof vars verk och filosofiska uttalanden liknar de som Jesus utförde nästan på pricken, föddes också den 25 december, enligt en legend. Horus hade dessutom 12 lärjungar, blev på sätt och vis korsfäst och återföddes efter tre dagar. Sen blev Horus delad i 14 delar och ihopsatt av Isis, hans syster. Där skiljer sej berättelserna om Horus och Jesus som synes starkt åt. Horus blev sen underjordens gud, den som styr solen om natten. Som ni ser är Jesus inte ensam om att födas 25 december av en jungfru. Det alla har gemensamt är att bevisen för att de alla ska ha levat i verkligheten är väldigt svaga.

Det ska sägas att termen jungfru inte har nåt med oskuld att göra. Det har med en ung ogift kvinna att göra. Kopplingen mellan Jesus och julen, som jag kommer att diskutera lite senare, är något som inte heller har med Jesus att göra. Det är en senare konstruktion för att koppla ihop Jesus med tidigare solreligioner. Det tål också att påpekas att Jesus inte direkt har med solreligionerna att göra, det är grunderna som är desamma som de gamla solreligionerna men de allra flesta beskrivningarna i evangelierna är definitivt inte från några äldre religioner. Kristendomen inkorporerade de gamla religionernas aspekter för att göra den mer tilltalande för den breda massan. Det är nog så alla större religioner gjort genom alla tider.
Jesusgestalten

De som berättar om Jesus säger ingenting om när Jesus föddes. Vi känner till totalt ca 30 evangelier om Jesu liv och leverne, varav fyra hamnade i Bibeln. Vi har två av evangelisterna att tacka för berättelsen om Jesu födelse, Matteus och Lukas. Lukas talar om att en ängel visar sig för Maria och säger att hon är utvald att bära en frälsare. Matteus skriver att en ängel visar sig för Josef och talar om för honom att han ska ta hand om Maria för hon bär guds barn Jesus. Senare visar sig samma ängel för en grupp herdar som nattetid vistas ute bland sina får och talar om för dom det viktiga som hänt. Matteus och Lukas kommer sen att skilja sig åt än mer i sina beskrivningar. Lukas skriver att Josef och Maria ger sig av till Betlehem i Judéen eftersom en skattskrivning talat om för honom att han borde bege sig till Josefs släkts hemstad.

Något sådant nämner inte Matteus men han nämner att de befann sig i Betlehem på resa när Maria födde barnet. Vad som hände sen skiljer de båda evangelisterna åt än en gång. Lukas nämner att de begav sig hem till Nasaret i Galiléen där de båda kom ifrån. Matteus nämner att samma ängel varnade Josef att de var i fara så de flydde till Egypten undan kung Herodes av Judéen vrede. När Herodes hade dött återvände familjen från Egypten och bosatte sig i Nasaret. Allt detta sista enligt Matteus.

Samme Matteus nämner sen också att Herodes ska ha blivit så vred när han hörde att ett barn som ska komma att bli en stor konung att han låtit sina soldater döda alla barn under två års ålder inom hela Judéen. Häri föreligger två stora problem. Det finns inga samtida rapporter nånstans att något massmord på barn ska ha ägt rum i Judéen, vare sig vid denna tid eller någon annan tid. Herodes var visserligen en våldsam man, han dödade en del av sina egna söner och sin egen mor men något massmord på sitt folks barn var han inte skyldig till. Tvärtom gjorde han allt för att det folk han satts att styra över av kejsar Augustus skulle ha det bra. Han var egentligen inte en av dom utan sonen till en till judendomen omvänd man från trakten och en kvinna från ett helt annat folk. 

Det andra problemet är att den skattskrivning det talas om av Lukas ägde rum ca 10-11 år EFTER Herodes död! När i så fall föddes Jesus? Det finns en Herodes till, hans son Herodes Antipas, som styrde Judéen så illa att romarna till slut satte sina egna guvernörer att styra landet direkt under kejsaren. Han är intressant i detta avseende eftersom han enligt bibeln skulle komma att avrätta en frände till Jesus, Johannes döparen.

Noterbart är att de övriga evangelisterna, Markus och Johannes, inte alls nämner hur eller när Jesus kom till världen. Inte heller nämner de något om hans barndom. Faktum är att endast ett enda evangelium utöver Matteus och Lukas gör det och det är inte sanktionerat av kyrkan. Det kallas Tomas evangelium. Tomas evangelium nämner en massa övernaturligt om Jesu barndom. Just för att det är så otroliga saker som händer där har man undanhållit detta från Bibeln. Jesus ska till exempel ha rest en barndomsvän från de döda, spått om framtiden, svävat i luften och andra såna saker.

Orsaken till att man valt 25 december för alla dessa viktiga religiösa figurer är väldigt enkel. Det handlar nämligen om vanlig observationsförmåga och astronomi. Det handlar om solens återkomst. När Jesus föddes egentligen är det ingen som vet. Man firade dagar i maj, april och oktober innan man fastnade för 25 december.

25 december är en dag som är väldigt speciell. Den är jämförbar med 25 juni i sån mån att solen den här dagen gör en helomvändning. I alla fall är det så vi upplever det. Saken är den att vår planet jorden lutar gentemot solen så att dess norra del pekar bort från solen under den period vi på norra halvklotet kallar vinter och pekar mot solen under sommaren. Det sker med en regelbundenhet som är närmast förbluffande enahanda. Från vår horisont ser det ut som om solen går ner allt tidigare under året för att vid 21 december vara som kortast tid uppe. Den går för övrigt ner i Svanens tecken, det så kallade Norra Korset. Solen korsfästs skulle man kunna säga. Under de följande fyra dagarna är det likadant. Men från och med 25 december händer något. Den dagen går solen upp i Jungfruns tecken, Virgo på latin, och sakta börjar dagarna därefter bli längre. 
  
Kanske talade den person som ligger bakom Jesus om sej själv som solguden när han talade om att han skulle dö på korset, vara död i tre dagar och sen återuppstå. Det är också möjligt att det bara var en slump att det råkade sammanfalla med solens årliga rytm, det han talade om. Vi kan bara spekulera. Jag råkar tro att det är så här det var men det är min tanke. Vi kan förstås bortse från alla tecken som t ex filmen Zeitgeist pekar , att Jesus gående på vattnet skulle vara solens strålar. Det handlar helt enkelt om vår hjärnas behov att se mönster, även om de bara är svaga sådana. Det var inget medvetet lurendrejeri från en grupps sida, det var mer av ett försök att skapa nåt nytt ur det gamla, att bryta med det gamla för att få till stånd en ny religion. Det bara blev till lurendrejeri när den nya religionen drog in en massa element från andra religioner. Den viktigaste religionen att ta itu med var Sol Invictus, den monoteistiska religion som instiftades i Rom på 270-talet.
 
Solen

Våra förfäder var inte dumma. De förstod snart att solens återkomst varje år på sikt fick livet i träden och på marken att återkomma. Varje religion i Asien, norra Afrika och Europa har med detta i sin mytologi. Detta stjärntecken, Jungfrun, har sitt namn efter den jungfruliga mark som man plogade upp varje år i de varmare delarna av världen, alltså Mellanöstern vid den här tiden runt den 25 december för att kunna dra nytta av det återvändande ljuset. Den kallas Virgo på latin för den var helgad åt jordbrukets gudinna Demeter, en från början Anatolisk gudinna vars namn betyder gudmoder. Märker ni kopplingarna här mellan de olika religionerna?

För ca 2300 år sen, kanske mer, skapade man i Rom en fest för att fira solens återkomst genom att hylla sin jordbrukargud, Saturnus. Dessa fester kallade man saturnalier, på latin saturnalia. Många gånger kunde dessa orgier hålla på i flera dagar innan man var säker på att solen verkligen var på väg tillbaka. Mer än 500 år senare tog kejsar Aurelianus fasta på detta och instiftade en lag att det bara fanns en enda gud, Sol Invictus (den oövervinneliga solen) och att han skulle firas vid dessa saturnalier den 25 december. Detta var år 275. Kort därefter mördades Aurelianus av meningsmotståndare men tanken fördes vidare och när kejsar Konstantin år 311 tillät kristendomen i Romarriket hade även de kristna tagit till sig tanken att solens återkomst den 25 december varje år var en viktig dag. Ingen visste ju när på året Jesus hade fötts. Det stod som sagt inte i evangelierna. 

Endast en hänvisning finns i evangelierna till att herdar sov utomhus, vilket är en omöjlighet i december, även i Mellanöstern. Inte förrän i februari-mars kunde herdarna i detta område föra ut sina hjordar på bete igen. Det bortsåg man dock gladligen ifrån och tog över 25 december såsom varande Jesus födelsedag. Från år 396 är det fastslaget som ett faktum att Jesus föddes den 25 december, enligt den kristna kyrkan i alla fall. Herdar i Mellanöstern ska inte komma och klaga.

Vi kan alltså med säkerhet säga att Jesu födelse inte har så mycket med verkligheten att göra som med en uppfattning om när solen återkommer med längre och så småningom varmare dagar. Det ligger mycket mytologiskt arvegods i denna berättelse. Det att herdarna som mötte en ängel mitt i natten strax innan Jesus föds är dock en intressant detalj. Herdar i Mellanöstern kan som jag tidigare nämnt inte börja sova utomhus med sina hjordar kortare stunder förrän tidigast i slutet av februari och först från april är det såpass varmt att man med säkerhet kan sova utomhus. Så var det även för 2000 år sen även om det var varmare då än det är nu. Det i sig är inte hundraprocentiga bevis för att Jesus ska ha fötts vid en annan period på året men det finns en annan sak som talar emot december som födelsemånad. Det har med handeln att göra och med den skattskrivning som nämns i en av de fyra evangelier som handlar om Jesus.

Handel försiggår inte i Mellanöstern i någon större utsträckning vid den här tiden på året, alltså för 2000 år sen under vintermånaderna. Den skattskrivning som det talas om ägde rum under guvernören Quirinius tid i Judéen och till skillnad från vad som står i bibeln var det enbart i Judéen som man höll den. Syftet var att man skulle se hur många som bodde där och vad de hade för yrken för att kunna beskatta dom bättre samt att se vilka som ville vara med i den romerska armén, vilket i och för sig krävde att man blev romersk medborgare men det var ett annat problem. Den ägde rum under våren år 6 eller 7. 

Detta årtal får man fram genom att jämföra ett antal tideräkningar som var i bruk vid den här tiden med varandra och sen jämföra med vår tideräkning som fastslogs på 600-talet av en munk, som troligen räknade väldigt fel men även det är en annan historia. Ett antal Josef nämns i denna skattskrivning men ingen från Nasaret på väg till Betlehem av den enkla anledningen att dels fanns inte staden Nasaret då och dels behövde man inte lämna sin hemstad för att bege sig till sina förfäders stad. Man skulle stanna på hemorten för att bli räknad.

Nasaret

Nasaret fanns alltså inte som stad vid den här tiden. De äldsta spåren av en stad här är från början av 300-talet, alltså 300 år efter att den ska ha varit Jesus hemstad! Hur går detta ihop? I närheten, i Galiléen strax norr om Judéen, finns staden Gischala där Paulus, som anses vara kristendomens egentliga grundare, ska ha bott i sin ungdom enligt en av de stora kyrkofäderna Hieronymus. Den staden fanns för 2000 år sen och den är ganska lik den beskrivning evangelierna ger åt Nasaret med små byggnader nära en brant klippa. Nasaret var för 2000 år sen en brunn med ett hus som låg mitt ute på en stor slätt vid foten av ett antal klippor. Så vad kan man sluta sig till av detta? Har Jesus funnits i verkligheten eller är han ett hopkok av många andra figurer? Betyder det så mycket om han har funnits eller ej?

I en del texter i Gamla testamentets bok om Jesaja talas om att de heliga männen, profeterna, bör vara nasaréer, ett hebreiskt ord som betyder ungefär ståndaktig och vara ren. Det är en egenskap, inte en härstamning. Jesus nasarén är alltså en mer riktig beskrivning. I Matteusevangeliet nämns detta ord ganska ofta. Förmodligen har man misstolkat detta ord som en stad och det har sen blivit en gängse tolkning. Därför blev den romerske kejsaren Konstantins mor Helena besviken när hon kom till den plats som kallades Nasaret och inte fann nånting. Inte ens brunnen fanns kvar då utan hon fick se till att en stad byggdes här, komplett med kyrka och allt.


Verkligheten bakom julfirandet

Allt det som sägs om Jesus födelse, hans liv och hans död kan sägas om många andra figurer i världshistorien och det medges av många av de tidigaste kyrkofäderna, som i snåriga ordalag har försökt förringa kopplingarna till Apollonius av Tyana, Horus, Zarathustra, Mithra m fl. Alla dessa går tillbaka på en och samma figur, den vi ser nästan varje och till skillnad från alla gudar är högst verklig, nämligen solen. Den gudom vi dyrkade tidigast av alla och som är från början könlös, för oss evig och livsnödvändig. Vårt behov av att bringa ordning i allt vi ser omkring oss har sen gjort att solen blivit en mänsklig gudom som vi kan förstå. Sen har allt blivit mer och mer övernaturligt allteftersom berättelserna vuxit och blivit alltmer avancerade.

Inget av detta förhindrar att någon figur har existerat i Mellanöstern för ca 2000 år sen och vars existens har satts i samband med den solreligion kristendomen senare sattes ihop med. Många har kopplat ihop Jesus med Apollonius av Tyana, vars liv började ungefär samtidigt. Detta eftersom kopplingen mellan Jesus och hans rättegång, lidande och avrättning inte var med från början i skrifterna. Som jag skrivit här på bloggen finns det indicier som talar för att Paulus skapade jesusgestalten genom att leda bort uppmärksamheten från sin egen person, som möjligen väckte fel sorts uppmärksamhet när han missionerade. Om då Jesus och Apollonius av Tyana är samma person, så torde Paulus också vara samma person som Apollonius, vilket gör detta till ett intressant triangeldrama.


Granen och livets träd


Julgranen är ett arv från Norden. Den som säger annat bör kolla upp gamla legender från tiden före 1500-talet. Egentligen är det en gemensam tradition för hela norra Asien och Europa där Livets träd är en central del respektive religioner. Det evigt gröna trädet som ger liv åt alla finns nästan över hela Asien och Europa i flera tusen år före kristendomen. Eken, granen och asken dyrkades på detta vis och framför allt asken blev en viktig del i den nordiska religion som vi idag kallar asatron. Ta till exempel Yggdrasil, världsträdet i den fornnordiska mytologin. Det är en ask med tre gigantiska rötter i de vanligaste beskrivningarna av trädet i asatron. Yggdrasil betyder Yggs häst, vilket ger en underlig betydelse för ett träd. Granen är vad man har gissat sej till kan vara det träd som beskrivs i en del andra myter där det inte specifikt nämns vad för sorts träd Yggdrasil.

Ordet as betyder förresten gud så asatro är helt enkelt gudstro. 

Granen är det eviga trädet eftersom den är grön även om vintern. När kristendomen tog över i Norden och andra områden där germanska gudar dittills varit ensamma om själarna försökte man ta bort detta tillbedjande av träd. Det lyckades inte helt för fortfarande har vi vårdträd och på 1800-talet återuppstod julträdet i Tyskland och spred sig med emigranter till först England och senare Amerika. Genom kulturströmningarna under detta sekel återfick vi detta julträd vid samma tid så livets träd återkom i våra liv, den här gången i form av en dekorerad gran som vi ställde in i huset. Samma sak med majstången. Men det är en annan historia som vi kan ta vid midsommar nåt år. Tyskarna har alltid varit bättre på att bevara de gemensamma kulturyttringar vi hade bland de germanska folken än vad vi har varit här i Norden. Vi har mestadels bevarat småtraditioner.

Kulorna och andra dekorationer i granen är ett arv från den förkristna tiden med offergåvor i form av äpplen och andra frukter som hängdes i trädet för att hälsa solen välkommen åter samt att minnas Odens (Wotans) offer då han hängde nio dagar för att kunna få all universums visdom och kunskap. Godsakerna hängdes i trädet så att alla kunde se dom men man fick inte röra dom förrän till julen. Den kristna aspekten är förstås att det är för att man väntar på Jesu födelse. Dick Harrison har en intressant artikel om kulorna i granen.

Skinkan och julklapparna


Skinkan är enkel. Det var helt enkelt så att julen var den tid på året man slaktade grisen. Det var inte så gott om mat förr i tiden så man fick sprida ut det goda över året med julfesten som höjdpunkt. Vi har till skillnad från många andra kulturer haft en god tillgång på grisar vid den här tiden så fattig såväl som rik har kunnat äta sej mätt på skinka vid julen.

Julklappar har delats ut i många kulturer långt innan kristendomen var påtänkt. Det finns exempel på en egyptisk gud, Bes, i vars namn man skulle dela ut en present eller två till de som behövde nåt. Detta var för över 3000 år sen. Här i Norden var det vanligt i södra Sverige att man på medeltiden sprang med en present som man lade vid dörren hos den man ville skulle ha presenten. Efter att ha knackat på dörren sprang man för allt vad tygen höll. Så säger en sägen från Småland i alla fall. 

I Västergötland hade man kring Lucia en makaber variant av firandet kring det italienska helgonet. Man band höruskor i hornen på en fjolårskalv och tände eld på dessa. Sen när kalven sprang i panik genom byn följde allt folket efter och i dess spår delade man ut mat och dryck. När sen kalven tröttnat slaktade man den. Sånt djurplågeri har vi inte nu för tiden som tur är.

Själva julklappsutdelningen har sitt ursprung hos en man i Smyrna, Anatolien, nuvarande västra Turkiet, vid namn Nikolaus. Han tog på sig uppdraget att hjälpa fattiga barn med kläder och annan nödtorft varje år på julen. Han gav också bort sitt arv till de fattiga. Han dog 6 december 343 och blev helgon några år senare som Sankt Nikolaus. Därför har vi än idag Nikolaus och dess avläggare Niklas i almanackan det datumet. Många delar därför ut julklapparna den dagen, t ex holländarna. Det är honom man menar när man på engelska talar om Santa Claus.

Det var mitt lilla intrång i julfirandet, god sol allesammans!

 






"Jag kallar julen "Det stora granmordet"."

söndag 23 december 2012

Propagandatricket nummer ett

Klicka på bilden så öppnas filmsidan.
Titta på filmen länkad till ovan. Det handlar om klimatdravlet igen. Så här går det till när propagandaapparaten som hanteras av mediabolagen bakom TV-stationer världen över. Framför allt Australien är i klorna på dessa propagandister. I det här fallet handlar det om Joanne Nova och hennes man som blev intervjuade av två synnerligen ohederliga journalister med väldigt fula baktankar. De klippte i materialet de spelade in för att ge en så motbjudande bild som möjligt av meningsmotståndare. Joanne och hennes make kände dock på sej att nått sånt här skulle hända efter att James Delingpole blivit lurad på detta vis så de bad en kompis filma dom medan de blev filmade. Resultatet är vad som sker ovan.

Det handlar nu om att sprida detta som ett exempel på hur ohederliga journalister kan vara när det handlar om "saken". Kan vara intressant att veta nu när vädret här i Norden inte uppför sej som herr Holmgren trodde för sex år sen (tack för länken, Peter Harold!).



"Det står att hundar inte får medtagas, men min hund är inte speciellt medtagen"

Bildsöndag

Det var ett tag sen nu jag visade mina egna bilder här. Dags igen således att drabba världen med mina alster. Det är vinterbilder, som sej bör.









"Våren är vackrast en vinterdag"

lördag 22 december 2012

Nån som överlevde?





Alla dessa bilder har tidigare visats här på bloggen vid nåt tillfälle.

Det ser inte ut som nåt speciellt hände igår. Fast vem bryr sej? Livet går vidare. Allt ovan hände dock, nånstans i tid och rum. Fortfarande finns det folk som tror vi firar jul till minne av en människas födelse. De har nog inte sett tillräckligt med sol.




"De kvicka lever på de dummas bekostnad"


fredag 21 december 2012

Kokande vatten möter den sibiriska kylan

Så här ser det ut när kokande vatten hälls ut från en balkong, rätt ut i -41:

Brrrr!!




"Not by fire but by ice"

Idag är det den stora dagen!

Idag är det som mörkast, liksom i tre dagar till. Sen vänder det från och med den 25 och blir ljusare igen. Den här rytmiska pulsen som jorden vaggar i jämfört med solen lade våra förfäder förstås märke till och mitt i vinterns mörker kunde de glädjas åt att nu skulle det vända och solen snart komma åter. Det firade man med långa fester dagarna i ända över stora delar av planeten, många gånger oberoende av varandra. Det gör vi nu med, vi kallar det jul och har fortfarande ljusbringarens födelse som grund för festen, även om vi kallar den personen olika beroende på motiven för firandet. Ca två miljarder människor kallar ljusbringaren Jesus, 500 miljoner kallar honom Krishna osv.

Men det stora firandet är ju inte förrän den 25 december så jag återkommer. Sen har vi ju det stora larvet med talmystik och undergång som många stackare tror på. Ska vi fira det också? Nej, det är bättre att se klockslaget 12:12 idag, vilket är tiden då vintersolståndet äger rum, för vad det är, ett klockslag bland alla andra.



"Det är bara jul en gång om året och det är mer än nog"

torsdag 20 december 2012

Vetenskapshörnan: Shame on you, Mr. Bush!

George W. Bush var emot viss form av stamcellsforskning, av religiösa skäl. Det gällde hans och hans gelikars rädsla för att embryon och foster skulle skadas då de anser att även dessa är fullgoda levande varelser. Att dessa foster och embryon inte klarar sej själva bryr de sej inte om. I min värld är ingen religion viktigare än vetenskapliga rön som kan hjälpa mänskligheten och i förlängningen resten av världen.

Nu har stamcellsforskningen bringat i dagen en möjlig behandling mot ALS. Det verkar alltså gå att bromsa sjukdomen och öka möjligheterna att överleva sjukdomen tillräckligt länge. Måtte 2013 bli ett vetenskapens år där fler upptäckter av den här typen görs. Det ger Bush och hans gelikar ännu mer att skämmas över.



"I vetenskapen tillfaller äran den som övertygar världen, inte den som först kom på idén."

onsdag 19 december 2012

Vetenskapshörnan: Jordlik (?) planet upptäckt


12 ljusår bort finns stjärnan Tau Ceti (en av stjärnorna i konstellationen Valfisken) och precis i dagarna presenteras resultatet av en undersökning med rymdteleskop vilken funnit att det kring denna stjärna verkar cirkla fem planeter, varav en finns i den beboeliga zonen.

12 ljusår blir mer förståeligt om man tänker sej att vårt solsystem är en cm i diameter, man tänker sej att ljuset tar ca ett dygn på sej från solen och ut till heliopausen, vilket gör att avståndet till Tau Ceti blir 43,8 meter. 

Aftonbladet använder ordet upphittad, vilket verkar antyda att man på redaktionen hittat planeterna men tappat bort och sen hittat dom igen. Vad vet dom som resten av världen inte vet? Skämt åsido, det är spännande att läsa om dessa planeter som kanske, kanske inte, är beboeliga. När kan vi packa våra väskor?



"Beviset för att intelligent liv existerar i rymden är att de inte kontaktat oss"

Vetenskapshörnan: Sjöfolkens besegrare blev lönnmördad

Fångade soldater som leds i procession, bild från ett monument som Ramses III lät uppföra efter slaget han med nöd och näppe vann.

Ramses III var den farao som satte stopp för Sjöfolkens framfart i Egypten. Året var 1188 f v t och de så kallade Sjöfolken hade haft stora framgångar där de dragit fram och det var på håret att egyptierna lyckades stoppa dom. En del av dessa besegrade folk fick landområden nordost om Egypten, förmodligen för att de inte skulle kriga mer mot Egypten. Där slog de sej ner bredvid kanaanéerna och assilimilerades så småningom av dessa. Ramses själv firade detta genom jättestora monument över sej själv vilket gjorde att landet blev bankrutt. Det ledde till att han blev lönnmördad och nu har modern teknik kunnat avslöja att han fick halsen avskuren.

Hans många barn och barnbarn kom att i tur och ordning styra ett land i ekonomiskt kaos och denna villervalla blev inte bättre för att varje farao tog sej namnet Ramses, ända till Ramses XII. Det borde vara en läxa för alla som vill fira en seger. Gör inte för stor affär av den, det kan finnas folk som inte gillar en dålig vinnare och firar man för hårt blir baksmällan ännu värre än om man förlorat.



"Det farligaste ögonblicket kommer med segern."

tisdag 18 december 2012

Språkhörnan: Vackra damer?

Nu ger jag mej in i en termdebatt som sällan uppmärksammas därför att den inte märks i det övriga flödet av ord som infekterar diverse debatter i övrigt. Det handlar om orden för det kön jag inte tillhör, dvs kvinna. Ordet kvinna har jag inget problem med, det är inarbetat och är en nordgermansk variant (ursprungligen genitiv plural av kona) av ett gammalt gemensamt indoeuropeiskt ord. Jag har egentligen inte nåt problem med något av orden för kvinnor, de normala alltså. Nej, det är användningen av vissa av orden i vad som egentligen är fel situation jag vänder mej emot. Framför allt retar jag mej på användandet av ordet tjej. Slå upp ordet tjej i SAOB så ser ni varför jag irriterar mej på användandet av det ordet.

Jag undanber mej termen tjejer när det handlar om kvinnor över 30, vad än vissa säger. Tjej är romani och betyder flicka, fästmö, ung kvinna. Det är den feminina formen av chavo, vilket betyder ung pojke (Chav i brittisk engelska ska vi bara inte tala om för det är en historia som tangerar det löjliga i hur man kan förstöra ett ords betydelse). Att då använda detta ord om en vuxen kvinna, som ofta är gift eller har ett förhållande, är helt fel, språkligt sett. Jag kan förstå om någon vill vara lite ungdomlig men då finns ordet flicka, eller varför inte dam, som alternativ. Dam är är ett franskt ord av latinskt ursprung som betyder husets härskarinna. Det är bildat till domus, hus, vilket är ett gemensamt indoeuropeiskt ord för bostad. Vi har samma ord i betydelsen timmer idag och timrade hus är fortfarande vanliga.

Det är kanske bara jag som är oflexibel i fråga om ordens utveckling men jag är uppväxt i områden (Västergötland, Skåne) där ordet tjej enbart användes om såna av kvinnligt kön som innebar småflickor upp till dryga 20-årsåldern vilket inte direkt innefattar vuxna kvinnor i 50-årsåldern. Jag stötte på "vuxenversionen" av ordet tjej när jag själv var i 25-årsåldern och reagerade på detta, då som nu. Dam är å andra sidan ett ord jag reagerar på om man använder det om unga kvinnor, under 20 år, annat än i uppskattande syfte. Det är kanske därför man använder ordet tjej om äldre kvinnor i vissa fall men då får man akta sej så inte ordet tappar sin lyster, så att säga. Det får inte bli ett nedsättande ord som används om äldre kvinnor enbart.

Så, det var slutet på min reaktionära harang för idag. Vi får väl se vad jag rackar ner på nästa gång.





"Alla stora idéer är farliga."

måndag 17 december 2012

Språkhörnan: De indoeuropeiska språken del fjorton - Italiska språken

Italien var en gång hem för många olika språk, och om man ser lättvindigt på definitionen av språk är det så fortfarande. De mer distinkta språkfamiljerna var dock fler förr, med många olika språk som inte längre talas i detta område längre. Här talades messapiska, latin, venetiska, rätiska, etruskiska, oskiska, umbriska, liguriska, galliska, grekiska och en del dialekter inom dessa språk. Dagens språk i Italien är begränsade till romanska, germanska och slaviska språk, med några få undantag där inflyttade folk under senare tid etablerat sina språk här.

Rätiskan och etruskiskan hörde till samma språkfamilj och verkar endast ha väldigt svaga kopplingar till de indoeuropeiska språken. Vissa beröringspunkter finns i grammatiken men i stort sett inga ord är gemensamma. Det verkar röra sej om en sorts lingvistisk motsvarighet till "släkt till släkten". Därför lämnar vi dessa språk utan vidare omnämnande.

Messapiskan verkar ha haft beröringspunkter med dagens albanska och de illyriska språken, galliskan var ett keltiskt språk venetiskan var ett eget språk inom den indoeuropeiska språkfamiljen. Liguriskan verkar ha varit närbesläktad med de keltiska språken. De övriga omnämnda ovan hörde till de italiska språken, vilket är huvudmenyn idag. De italiska språken är nästan alla belagda från tiden runt 500 före vår tideräkning (f v t) och delas in i två undergrupper. Den ena är den med latinet och ett närbesläktat språk, faliskiskan. Den andra grupper är med umbriskan, oskiskan osv. Alla dessa språk skulle med tiden komma att smälta samman med latinet och bilda ett nytt språk, det folkliga eller vulgärlatinet.

Om det fanns många språk så fanns det nästan lika många skriftspråk också. Här fanns från början vad som kallas det italiska skriftspråket, vilket kommer från det etruskiska skriftspråket, vilket i sin tur hade influerats av grekiska alfabetet som skapades på grundval av det feniciska. Ur det etruskiska alfabetet utvecklades det skriftspråk vi idag kallar latinsk skrift, vilket är det vi använder i västvärlden när vi skriver.



Latin talades av flest människor vid den här tiden men hade sin geografiska begränsning till området runt staden Rom. Umbriskan var det språk som hade störst spridning geografiskt men relativt få talade detta språk eftersom umbrierna, som talade umbriska, var få till antalet och bara hade några få småstäder att förlita sej till. Många språkforskare säger att latinet trängde undan alla andra språk när romarna i sin iver att skapa ett imperium dödade sej igenom Italien för ca 2300 år sen. Jag anser att det är fel att säga att latinet ersatte alla andra språk på den italienska halvön. Det handlar snarare om att en språklig fusion ägde rum. Även latinet försvann som en följd av denna fusion. I alla fall det latin som talades innan romarna tog över halvön.

Vad som skedde var att alla de människor som lockades till Rom från de omkringliggande byarna och städerna kom att influera det språk som talades där så till den grad att det språk som växte fram som det så kallade klassiska latinet på 300-talet f v t inte var samma språk som det som finns belagt i gamla texter från 700-talet f v t.

Alla folken på den italienska halvön var rätt krigiska av sej och har lämnat efter sej många såna spår i landskapet, som arkeologer fortfarande hittar. De var från början herdar och jordbrukare som fick för sej att erövra varandra och även om de som kom att styra i Rom inte var romare utan pompejaner från södra Italien, från samniternas område där oskiska talades så blev det latinet som talades i slutändan, och som jag redan sagt var det ett latinskt språk med starka drag av de andra italiska språken.

De språk som inte överlevde verkar mer spännande rent språkligt än det trista latinet som det uppträder i texter från tiden. Eller vad sägs om ordet slaagid, plats, som fanns i både oskiska och umbriska. Det romerska ordet locus låter andefattigt och tillräckligt lärt i jämförelse, nästan som slang. Latinet blev med tiden ett lärt språk men det är enbart tack vare att det också till slut dog ut och blev ett språk för kyrkan som behövde ett språk som ingen förstod så de kunde hålla en del saker hemliga.

Nästa gång handlar det om de slaviska språken.



"Avt anter slagim Abellanam inim Nuvlanam sullad viu uruvu ist."

söndag 16 december 2012

Bildsöndag

Snön yrde ju igår så jag tog foton. Hoppas nån kan reda ut vad som hände bland alla snöflingor för det kan inte jag. Så här såg det ut från mitt fönster igår kväll:







"Där lagen slutar, börjar tyranneriet."

lördag 15 december 2012

Läcka...


Den senaste rapporten från IPCC om klimatet har läckt ut i etern. Den visar att någon korrelation mellan vår koldioxidverksamhet och temperaturen finns inte. Pressen kommer kanske inte göra så speciellt stor affär av detta men i bloggvärlden skriker man högt redan. Rockström & co kommer att göra sitt bästa för att ignorera det. Men deras ord är längre från verkligheten än IPCC är. Läs, bara läs...

Läcka om IPCCs senaste rapport. Som Jonny Fagerström skriver är det kanske pga denna rapport som IPCC inte fick vara med och leka i Doha.

Länkar om läckan från Anthony Watts sida: Länk ett, länk två, länk tre, länk fyra.

Hur ska alarmisterna som styr IPCC kunna få bort uppmärksamheten från dessa dokument? Min första tanke var att detta kanske inte var nåt att skriva om eftersom alla de stora bloggskribenterna redan gjort det. Men jag kom på andra tankar när min rulle av bloggar i högermarginalen började fyllas av den ena artikeln efter den andra och då kom jag att tänka på Lars Kamëls inlägg om Rockströms senaste litania.

Min nästföljande tanke var exakt densamma som en kommentator till Watts första inlägg: FUBAR! Man har verkligen försökt ändra på fakta så de passar modellerna och de redan förutfattade meningarna om hur vädret förändrar sej över tid. Nu ser vi genom deras försök. Jag är verkligen nyfiken på att höra Rockström slingra sej ur detta eller litar ingen i alarmistlägret längre på IPCC?

Hur mycket pengar ska George Soros behöva punga ut med nu för att tysta kritiken mot den heliga AGW-tanken?

Donna Laframboise skriver också om detta. För er som vill läsa mer kanske den här bloggen funkar lika bra. Kanske den här artikeln i The Telegraph är passande läsning?

Ute faller snön allt tätare...




"Alla handlingars förfader är en tanke"

Tankar som yr

Snön yr utanför mitt fönster just nu och temperaturen har stigit från -15 igår kväll till ca -3 just nu. Turisterna far förbi fönstret i sina bilar, på väg till eller från den stora semesterorten i norr. Om de stannar till här vet jag inte. För deras skull hoppas jag de åker vidare för det finns knappt nåt att hämta här just nu. Järnvägen är borta, bussarna går väldigt sällan, industrierna är små och få, någon rättsskipning är inte att tala om, ungdomarna flyr (om de kan) och sakta bäddas allt in i ett tjockt snötäcke som mest gläder skoteråkarna.

Men allt är inte en jämmerdal. Snön är ju en källa till glädje för barnen som kan leka snöbollskrig, järnvägen kan komma tillbaka om nån är intresserad av att driva den, företagen går inte med förlust här i alla fall, bussarna kan man slippa om man istället tar bilen dit man ska och tar tåget från Mora eller Borlänge, de ungdomar som flyr gör det för att de har en stor nyfikenhet på omvärlden, när inte polisen gör nåt i större skala är det bra att vi håller ögonen på området så att buset hålls i schack, alltmedan snön bäddar in oss alla sitt tjocka täcke.

Ute i stora stygga världen skjuter man på skolor, på oskyldiga bara för att de råkar vara i vägen för dårars kulor. Ekonomer, politiker och andra med fina titlar slösar bort våra pengar i jakten på en lösning för hur vi ska kunna bli bättre på ekonomin. Låt dom hållas, de är ju ändå de enda som är intresserade av problemet. Vi andra bara står och skäller lik förbannat utan att egentligen veta mer själva.

Det stora problemet som jag upplever det är att vi inte är tillräckligt solidariska visavi varandra och det samhälle vi lever i. Faller det snö förväntar vi oss att nån annan ska ta hand om det och när det blir gjort sent omsider är det inte alltid som vi gillar resultatet. Vad har hänt med förmågan att tänka själv? Borde vi inte kunna skotta och sopa gemensamma utrymmen om vi kan? Det är en god gärning, även om den kanske inte lyckas alla gånger.

Jag såg just nu en traktor dra en folkracebil längs rv 66 mot Sälen. Det säger väl allt om trakten jag bor i, va? Men även här ses det som en kul grej för traktorer är ovanliga i Malung numera. Det är mest i byns utkanter som det fortfarande finns bönder. Var det bondens egen bil eller hjälpte man till att forsla den hem från en tävling? Om det rörde sej om det senare är det verkligen en god gärning. Igår blev jag vittne till ett exempel på att folk faktiskt tar sej tid att hjälpa varandra. En äldre dam ramlade på isbeläggningen som bildats av en alltför dålig plogning och folk rusade till för att hjälpa henne.

Sån hjälp kan vi förvänta oss att få men hjälp med det som kan förebygga att folk ramlar verkar inte vara så viktigt. Vi kanske inte ska klaga på dom vars jobb det är att ta hand om allt vårt gemensamma, utan på resultatet. Resultatet kan ha orsakats av många faktorer men jag tror att brist på folk är den viktigaste och mest alarmerande faktorn. Stress och tidspress är en annan faktor, som hänger ihop med den tidigare nämnda. Låt oss tagga ner istället och lyssna på lite musik, med Steve Hackett i konsert från 1980 spelandes på en tidig synt kallad Optigan och Peter Hicks som låter lite 1920-30-tal i rösten:


Dags för lite besserwisser-toner som avslutning på detta blogginlägg: En blyertspenna innehåller grafit, vilket är en variant av kol. Den har aldrig innehållit bly och enda anledningen till namnet är att grafit i färgen liknar bly. Det kan du skriva upp!




"Många människor blir stressade av att behöva skaffa mer pengar så de blir lugnare"

fredag 14 december 2012

Stympad Kalle


Ta en noga titt på bilden ovan. Disney plockar nämligen bort denna docka plus en äldre man som dansar kosackdans. Man vill inte stå för stereotypbilder av svarta och ryska judar. Varför inte plocka bort kineserna som dansar in i säcken också? Varför inte ta bort Lady och Lufsen på samma gång eftersom det kan ge en konstig bild av italienare.

Denna våg av felaktig politisk korrekthet (det finns en bra sida av denna sortens korrekthet också!) tycks aldrig ta slut. Man riktar helt enkelt in sej på fel saker, gör fel åtgärder och när man får mothugg har man ofta ett igelkottsförsvar därför att prestigen är större än förmågan att erkänna att man kanske begått ett misstag.

Problemet är inte gamla tiders syn på andra folk och kulturer, problemet är vår tids egen trångsynthet där vi anser oss veta bättre än man gjorde förr när vi egentligen går i samma fälla som man gjorde då, fast från ett annat håll. Vi antar att det finns folk som kan bli förolämpade, och det finns nog, men varför inte fråga samtliga människor som skulle kunna bli förolämpade innan man vidtar mått och steg som bara känns förhastade.

Ska vi kanske ta bort schackbrädet också eftersom det kan vara förolämpande gentemot kemister som inte kunnat ta fram en färgblandning som gör att man kan måla på det vis som förekommer i Kalle Ankas julafton? Lika bra att ta bort hela Kalle Ankas julafton. Det passar väl inte med en kolerisk anka som skriker och skränar när han inte får som han vill?



"Say Mama!"

Dagens foto


En gul husvagn mitt under dansbandsveckan. Kul grej mitt i all musikalisk jämmerdal.




"Are those standard issue?"

torsdag 13 december 2012

Språkhörnan: De indoeuropeiska språken del tretton - De keltiska språken

Säg ordet kelter och de flesta med någorlunda kunskap om Europas historia får Asterix för ögonen eller en vision av långväxta krigare med argsinta anleten, stora sköldar och flätor i håret. Säg ordet kelter för en historiker och denne får ett något irriterat ansiktsuttryck. Ordet kelt är ett ord man inte gärna vill ta i mun som historiker. De är väl influerade av arkeologerna som vid sina utgrävningar mer har hittat bevis för ett samhälle som lät sej starkt influeras av omgivningen och att skrivna texter inte direkt var nåt man höll sej med. Ett sådant samhälle vill historikerna snarare kalla europeiskt än keltiskt.

Då missar både historikerna och arkeologerna den poängen att omgivningen kallade dom för nåt som liknade ordet kelter av den enkla anledningen att ordet kelt kom att associeras med dom själva ju längre tiden gick. Alla de olika stammar och riken som tillsammans kallades av grekerna för keltoi och av romarna för celtae var vad de själva kallade galli.

Lite lättare är det för en lingvist. För denne handlar det om ca 8-10 språk, varav 6 talas regelbundet, runtom i västra Europa, av ca 2 miljoner människor vars utseenden varierar från mörkhåriga med blå ögon till rödblonda med likaledes blå ögon. Språkgruppens förhållande till andra indoeuropeiska grupper är det att de keltiska språken tycks vara nära besläktade med de italiska (som vi ska tala om nästa gång) och de germanska, med en betydande samling ord som likaväl hade kunnat ha varit latin eller oskiska, så lika är de.

Sinnesbilden av en kelt, med sköld och spjut. Dock är den här synen något förlegad.
Samtidigt var, och är, de keltiska språken relativt unika bland de indoeuropeiska språken i det att ordföljden är lite annorlunda. De flesta språkgrupperna har ordföljden subjekt-verb-objekt eller subjekt-objekt-verb men de keltiska språken har ordföljen verb-subjekt-objekt.

DNA-mässigt hör de som talar keltiska språk till samma grupper som än gång tog jordbruket till västra och centrala Europa samt till de som bodde i Spanien vid den tid då jordbruket introducerades. Av för oss okänd anledning valde stora delar av den befolkning som bodde i Spanien för ca 6000 år sen att förena sej med sina fränder på de brittiska öarna och sen dess har kontakterna mellan Iberiska halvön och brittiska öarna fortsatt ända in i vår tid. Man kan tänka sej att det vid en av dessa kontakter hade smugit sej in en variant av det tidigaste keltiska urspråket som sen spred sej över öarna, framför allt Irland. Det är nog därför de keltiska språken är uppdelade i två delar, P och Q. P står för uttalet P i vissa ord där andra indoeuropeiska språk har ett K-ljud och Q står för uttalet K i samma ord. T ex siffran fyra (de germanska språken har ett f-ljud på samma ställe) blir i iriskan ceathair (jmfr latinets quattuor) men i bretonska blir det pevar.

Keltiska språk generellt har dessutom en egenhet att de saknar ofta P som uttal i vissa ord där P annars ska uttalas. Fader i de germanska språken blir athair i iriska. I bretonska blir det tad men det är från början en smeknamnsform av samma slag som vårt pappa. I de gamla keltiska språken blev det ater för fader. Att jämföra med hindi pita (traditionellt ord, annars säger de papa som alla andra). Man kan alltså säga att uttalet av P försvinner framför hård vokal i de keltiska språken. K-ljudet blir på samma vis P i vissa keltiska språk framför mjuk vokal.

Ett litet ord om bilden jag har satt in ovan. Den visar en keltisk krigare i full färd med att anfalla motståndare. Det är inte en helt sann bild. Det är sant att många keltiska arméer hade såna här krigare som med berått mod kastade sej rätt in bland fienden men de var få och stod alltid längst fram, redo att offra sej för sin gud. Såna människor har alltid funnits och utnyttjats av ledarna för att skrämma motståndarna. Resten av arméerna förde sej som alla andra arméer vid den här tiden, med raka strikta led som taktfast tågade mot fienden.

Nästa gång handlar det om de italiska språken.



"Every election is a sort of advance auction sale of stolen goods."

onsdag 12 december 2012

12 12 12


Talmystiken tätnar, eller hur? Alla dessa siffror som enligt numerologer betyder någonting. Det har varit likadant alla de åren som varit ända sen 2001. Man skulle gifta sej 01-01-01, 02-02-02 osv för att få tur i kärleken, och annat sånt larv. I år tar det slut för vi har bara tolv månader på ett år, nästa år är det 2013 och till och med en av sjukvårdsmyndigheterna påhittad figur blir avlivad idag. Bra för Skatteverket ifall nån med personnumret 121212-1212 skulle ha blitt till idag.

Det är så tröttsamt med alla som läser in nåt speciellt i ett tal. Det är ju bara en siffra på ett papper, en skärm eller vad som helst. Siffrorna i sej betyder inget alls. Jag menar nu inte att jag vill förbjuda någon att hålla på med siffermagi, men jag säger min mening och den står jag för. Det är bara larv om man tror på talmystik, stjärnornas position och liknande. Det är endast vår hjärnas behov av symmetri som spökar här. Kanske inte så konstigt att alla dessa undergångsfantaster har valt ett relativt osymmetriskt tal för jordens påstådda undergång. Vi får väl se nästnästa fredag. Då har jag i alla fall planerat in en egen liten fotosession med snön som modell. Jag har inte tid med jordens undergång eller nåt annat.

För övrigt tycker jag att datumet och klockslaget 20:12, 20/12 2012 är bättre.



"Att läsa citatböcker är en bra sysselsättning för en obildad människa."

tisdag 11 december 2012

Dumheter världen över


Killen ovan heter Johan Huibers och är från Nederländerna. I en dröm för många år sen fick han en vision om ett Nederländerna som sjönk i havets vågor. Det fick honom att påbörja bygget av vad som idag är en båt i trä, 130 meter lång och som ska efterlikna den beskrivning som ges i bibeln. Efter att ha tittat en stund på båtkonstruktionen är jag mer än nånsin övertygad om att detta INTE är en båt för havsfärder. Den skulle gå under bara en storm tittade åt den.

Johans ark är definitivt en flodbåt, möjligtvis för sjöar och vikar, men ute på öppna havet passar den inte. Så mycket kan lilla jag säga som inte är konstruktör av båtar. Dessutom skulle jag vilja säga att den här typen av båt inte fanns under den tid som antas ha varit grunden för historien om översvämningen. Siusudra (Ziusudra)/Utnapishtim/Atrahasis/Manu/Deukalion använde sej av öppna båtar med nåt sorts kapell över det inre av sina respektive båtar. Som båtar såg ut på bronsåldern. Båtar av typen på bilden ovan ser mer ut att höra hemma i järnåldern.

Kanske nån båtbyggare bland de som läser artiklarna och mitt inlägg kan vederlägga eller bekräfta mitt påstående att detta är en flodbåt och inte nåt som passar för en kataklysm? Jag väntar andäktigt.



"Seven days and nights I sat beside the body,
weeping for Enkidu beside the body,

and then I saw a worm fall out of his nose.
Must I die too? Must Gilgamesh be like that?
"

måndag 10 december 2012

Språkhörnan: De indoeuropeiska språken del tolv - Språkens framtid

Hur ser framtiden ut för de indoeuropeiska språken? Kommer alla att överleva? Vilka kommer att dominera på samma sätt som engelskan och franskan har gjort? Vi ser hur språken har utvecklats bara under 1900-talet trots standardisering av skriftspråken och talspråken. Vi har exempel på det i hur ord har använts olika. Grym är ett sånt ord. Ordet betyder egentligen våldsam och elak. I sitt ursprung bär det med sej betydelsen dundrande och verkar vara ett ord som bäst beskriver ett åskväder som under sin färd för en massa oväsen.

Att det kommit att bli ett förstärkningsord (exempel: en grym spelning) är för en såpass ung människa som jag är lite dumt eftersom ordet ju bär med sej en sån betydelse av våld och förstörelse. En grym spelning betyder att bandet förstörde alla instrument och slog sönder scenen, inte spelade jättebra. De som använder grym som förstärkning vet inte vad ordet betyder, delvis för att skolan inte lär ut nåt viktigt längre och delvis att skolan inte lär eleverna att tänka kritiskt och att lära sej titta efter alternativa lösningar på ett problem.


Det är förmodligen gott om felaktiga utvecklingar av ords betydelser genom åren. Det är därför vi kan se ett sånt ord som tjusa, som från början betydde välja, välja ut eller förtrolla, nu enbart betyder att glädja, betvinga, förtrolla. Frågan är dock om det rör sej om felaktig användning som gjort att tjusa ändrat betydelse. Det får vi kanske aldrig veta för det är så länge sen förändringen av ordet påbörjades.

Men låt oss bortse från felaktiga utvecklingar av språken och se till hur språken utvecklas fram och tillbaka. Det är andra utvecklingar som sker inom språken, t ex hur genus och kasus utvecklas såsom jag redan berättat hur grekiskan blivit av med många av sina kasus, från sju kasus för ca 3500 år sen till dagens fyra. Utvecklingen går mot en förenkling av språken, på gott och ont. Jag har inget emot det, bara inte orden genomgår en sån radikal förändring så att ingen vet vad ordet egentligen betyder, som grym ovan. Grym är ett adjektiv som syftar på nåt våldsamt, nåt elakt eller ödesmättat. Den användning vissa utsätter ordet för idag är inte utveckling, det är inveckling. Sånt försvårar ordens evolution.

Jag skulle i övrigt säga att språken inte riktigt dör ut, de utvecklas till nåt nytt. Deras grund finns kvar i det språk som ersatte dom. Vad som än talades i Norden före svenskan, norskan, danskan osv så lever det, eller dom, kvar i de moderna språken i form av ord, ordspråk, olika sätt att resonera samt i våra traditioner. Så även om vissa möjligen ser ett hot mot våra språk finns de säkert kvar ändå långt efter att vi är borta. Sen att de stora dragen är borta är en helt annan sak. Spåren finns kvar, det är det viktigaste.

Nästa gång handlar det om de keltiska språken.



"Det är skrattet som får jorden att snurra så bered dej på en lång natt"

söndag 9 december 2012

Bildsöndag

Vilken härlig dag! Solen går ner över nejden, tidigt som brukligt är i december. Kallt också, under -10.




"Att hoppas är detsamma som att förlora framtiden"

lördag 8 december 2012

Dumheter världen över

I Brasilien försökte ett antal fångar fly men det hela föll på en person som var för tjock för hålet de hade gjort. Hole in one?

Mer kärnkraft för folket! Bra idé, med tanke på hur dåligt de alternativa energikällorna funkar.

Att köra runt med sin mördade son i bilen, dåligt drag. De döda dömer ingen, men de levande gör.

Italiens största tönt, Silvio Berlusconi, vill ställa upp i val igen. Hoppas han inte blir vald för under hans tid vid makten gick Italien nästan under. Å andra sidan är Italien på väg att gå under i alla fall. Som många andra länder är detta ett konstgjort land med olika kulturer och ett språk som egentligen är flera språk. De får gärna dela upp sej i flera länder som det en gång var.

Det finns alltså gott om dumheter fortfarande i världen.



"Voff!"



Populära inlägg