Att det kommit att bli ett förstärkningsord (exempel: en grym spelning) är för en såpass ung människa som jag är lite dumt eftersom ordet ju bär med sej en sån betydelse av våld och förstörelse. En grym spelning betyder att bandet förstörde alla instrument och slog sönder scenen, inte spelade jättebra. De som använder grym som förstärkning vet inte vad ordet betyder, delvis för att skolan inte lär ut nåt viktigt längre och delvis att skolan inte lär eleverna att tänka kritiskt och att lära sej titta efter alternativa lösningar på ett problem.
Det är förmodligen gott om felaktiga utvecklingar av ords betydelser genom åren. Det är därför vi kan se ett sånt ord som tjusa, som från början betydde välja, välja ut eller förtrolla, nu enbart betyder att glädja, betvinga, förtrolla. Frågan är dock om det rör sej om felaktig användning som gjort att tjusa ändrat betydelse. Det får vi kanske aldrig veta för det är så länge sen förändringen av ordet påbörjades.
Men låt oss bortse från felaktiga utvecklingar av språken och se till hur språken utvecklas fram och tillbaka. Det är andra utvecklingar som sker inom språken, t ex hur genus och kasus utvecklas såsom jag redan berättat hur grekiskan blivit av med många av sina kasus, från sju kasus för ca 3500 år sen till dagens fyra. Utvecklingen går mot en förenkling av språken, på gott och ont. Jag har inget emot det, bara inte orden genomgår en sån radikal förändring så att ingen vet vad ordet egentligen betyder, som grym ovan. Grym är ett adjektiv som syftar på nåt våldsamt, nåt elakt eller ödesmättat. Den användning vissa utsätter ordet för idag är inte utveckling, det är inveckling. Sånt försvårar ordens evolution.
Jag skulle i övrigt säga att språken inte riktigt dör ut, de utvecklas till nåt nytt. Deras grund finns kvar i det språk som ersatte dom. Vad som än talades i Norden före svenskan, norskan, danskan osv så lever det, eller dom, kvar i de moderna språken i form av ord, ordspråk, olika sätt att resonera samt i våra traditioner. Så även om vissa möjligen ser ett hot mot våra språk finns de säkert kvar ändå långt efter att vi är borta. Sen att de stora dragen är borta är en helt annan sak. Spåren finns kvar, det är det viktigaste.
Nästa gång handlar det om de keltiska språken.
"Det är skrattet som får jorden att snurra så bered dej på en lång natt"
