Verkligheten bakom religiösa berättelser

Jag tänker ta upp en fråga som min hjärna sysslat med länge och som satt mej på det hala ett antal gånger ända sen jag var i tonåren. Det berör religionen och dess ursprung. Jag är inte religiös och har nog aldrig varit det även om det i ungdomen var en del tryck på mej att hänga med på sådant där jag bodde. Jag hängde på med det där med konfirmation och allt som följer med det men jag har alltid saknat det där som krävs för att tro och vara övertygad om förträffligheten hos det religiösa.

Hela tiden har jag dock haft känslan av att jag vill veta mer om religioner, speciellt varför de finns och var de kommer från. Religion är religion och vetenskap är vetenskap. Det finns förstås något som kallas religionsvetenskap men den disciplinen sysslar mej veterligt mest med kunskap OM religioner och deras respektive historia, inte vad religionernas innehåll kan tänkas ha kommit från. Jag kan uttrycka det bäst genom att säga att religionsvetenskap handlar om att tala om vad religion är och hur en sån har utvecklats under den tid vi kallar historisk tid. Vad jag vill veta är varifrån religion kommer och om de händelser som beskrivs i respektive mytologi har en verklighetsbakgrund.

Religionsvetenskapen är vad jag vet inte intresserad av huruvida det finns en verklighet bakom det som beskrivs, lika lite som de bokstavstrogna inom diverse religioner är intresserade av att få sina "hjältar" dissekerade och kanske nedtagna på jorden. Det är dock jag och det av det skälet att jag har en vetenskapsbakgrund inom de humanistiska ämnena arkeologi, historia, lingvistik och filosofi. Jag är inte ensam i detta avseende. Se denna YT-film om en möjlig tolkning av Moses och hans närmaste följeslagares eskapader på berget Sinai (om de nu var på det som idag heter Sinai för det finns fler med liknande namn i området):


Det är faktiskt rätt många som sökt finna förklaringar kring de händelser som beskrivs i religiösa texter. Ulf Erlingsson har jag refererat till tidigare. Hans teori om att Ragnarök återger ett folkminne om en katastrof i form av en meteorit för över 2000 år sen är väldigt plausibel. I den teori är Midgårdsormen vår egen atmosfär som slås sönder och samman av nio hammarslag från en komet som bryts i nio delar. Faktiskt är berättelsen om Ragnarök som den presenteras i både den poetiska och den prosaiska Eddan en perfekt beskrivning av hur det går till när ett objekt från yttre rymden slår ner i vattnet och på land. Objektet ifråga, en komet, kommer allt närmre jorden och då vår planet hamnar i dess svans blockeras en del av solljuset tillräckligt för att vädret ska bli kallare under ett antal år. Sen drar så jorden till sej kometen som inte har en chans och den bryts sönder i nio delar som faller mot jordytan med hög hastighet, kanske mer än 10,000 km/h. Den slår ner nånstans i Östersjön och på öarna där. Från den västra delen av Östersjön ser det ut så här: Först ett skarpt ljussken vid horisonten följt av att marken skakar med ett stort dån och väldigt konstiga oljud i övrigt som följd. Allt levande märker av detta och djur blir oroliga. Kort därefter kommer tryckvågen och till sist vattnet och elden som slukar allt. Förmodligen går hela centrala, östra och södra Östersjöområdet under och det tar flera år att återhämta sej från en sån chock. De som överlever blir tvungna att slåss om tillgänglig mat och mark som inte förstörts av katastrofen. Jämför med hur Ragnarök skildras så får ni se. Inte konstigt att man tolkade det som gudarnas undergång och att man således bevarade det som en varning för framtida generationer att det kan hända igen.

Så det finns ingen brist på tolkningar av det som står skrivet i religiösa texter. Frågan är om bokstavstrogna är beredda att ge upp sin tro. De mest rabiata verkar inte beredda att göra det, tyvärr. Jag tänker återkomma i detta ämne så håll ögonen öppna.