När är man vuxen?

Vad innebär det att vuxen? Är det när man är förälder till minst ett barn? Är det när man betalar en massa räkningar och suckar varje gång pengarna knappt räcker till? Är det när man går förbi en lekplats utan att komma på sej med att vilja leka med leksakerna som när man var liten? Är det när man hellre ligger på stranden och glassar än att vara i vattnet och hoppa omkring? Är det när man bara ser faror överallt och sällan att något kan vara kul att göra? Är det när man går förbi ett inneställe och fnyser åt alla som går in där, med en hemlig önskan att själv kunna gå in där och bara släppa loss? Är det att köra bil till jobbet varje måndag till fredag?

Är det att alltid lägga band på sej och vara korrekt i alla lägen? Är det att knappt ha vänner längre utan istället ha "bekanta", arbetskamrater och/eller grannar? Är det när hela ens liv cirklar kring att stiga upp, göra sej i ordning, utföra tråkiga sysslor, komma hem, glo på tv eller eposten, muttra nåt till de som bor i samma hus/lägenhet och sen störta i säng? Är det att också att gå arbetslös, vara helt isolerad från resten av världen och enbart möta myndighetspersoner förutom de man känner sen tidigare samt att bara sitta hemma och glo på tv/datorn?


Om så är fallet är jag inte speciellt vuxen. Jag har inga barn, är inte ens i närheten av att ha ett förhållande vare sej med eller till någon kvinna. Pengar har jag inte tillräckligt för att kunna betala några räkningar mer än då jag köpt nån film. Hyran betalas av de kommunala myndigheterna. En lekplats för mej innebär ofta att jag börjar tänka på hur det skulle vara att klättra upp där och kolla upp hur det skulle vara att åka en rutschkana. Går jag till stranden är det för att bada, inte sitta eller ligga på stranden. UV-strålar som min hud behöver får jag ändå. Faror struntar jag i. Jag har redan tagit tillräckliga skyddsåtgärder innan jag ger mej i kast med något. Vis av erfarenheten, ser ni. Inneställen lockar mej inte alls. Går jag förbi ett sånt blir jag snarare full i skratt av tanken på vad de håller på med där inne.

Jag har ingen bil. Inte ens körkort. Lägga band på mej har jag nästan alltid gjort i hela mitt liv men att vara helt korrekt är jag sällan. Vänner har jag knappt några för jag tappade kontakten med de jag hade tidigare och eftersom de inte svarar på mina brev eller annan kommunikation var de nog inga riktiga vänner. Grannarna bryr jag mej inte om. Lunken från uppstigande till säng har jag väl förstås men jag lägger mej ändå när jag vill. Sömn är viktigt och missar jag TV-program är det inte hela världen.

Kanske jag är en aning vuxen ändå för barnslig är jag. Någon sade en gång "Det är när man upptäcker hur barnslig man är som man inser att man är vuxen" och det anser jag vara väldigt klokt sagt. Jag vill egentligen inte upptäcka hur barnslig jag är för jag vill inte vara vuxen. Ansvar för mina handlingar kan jag ta utan att vara just vuxen. Att vara fysiskt vuxen är en annan femma. Det är nåt man inte kommer ifrån.

Verkligheten bakom religiösa berättelser

Jag tänker ta upp en fråga som min hjärna sysslat med länge och som satt mej på det hala ett antal gånger ända sen jag var i tonåren. Det berör religionen och dess ursprung. Jag är inte religiös och har nog aldrig varit det även om det i ungdomen var en del tryck på mej att hänga med på sådant där jag bodde. Jag hängde på med det där med konfirmation och allt som följer med det men jag har alltid saknat det där som krävs för att tro och vara övertygad om förträffligheten hos det religiösa.

Hela tiden har jag dock haft känslan av att jag vill veta mer om religioner, speciellt varför de finns och var de kommer från. Religion är religion och vetenskap är vetenskap. Det finns förstås något som kallas religionsvetenskap men den disciplinen sysslar mej veterligt mest med kunskap OM religioner och deras respektive historia, inte vad religionernas innehåll kan tänkas ha kommit från. Jag kan uttrycka det bäst genom att säga att religionsvetenskap handlar om att tala om vad religion är och hur en sån har utvecklats under den tid vi kallar historisk tid. Vad jag vill veta är varifrån religion kommer och om de händelser som beskrivs i respektive mytologi har en verklighetsbakgrund.

Religionsvetenskapen är vad jag vet inte intresserad av huruvida det finns en verklighet bakom det som beskrivs, lika lite som de bokstavstrogna inom diverse religioner är intresserade av att få sina "hjältar" dissekerade och kanske nedtagna på jorden. Det är dock jag och det av det skälet att jag har en vetenskapsbakgrund inom de humanistiska ämnena arkeologi, historia, lingvistik och filosofi. Jag är inte ensam i detta avseende. Se denna YT-film om en möjlig tolkning av Moses och hans närmaste följeslagares eskapader på berget Sinai (om de nu var på det som idag heter Sinai för det finns fler med liknande namn i området):


Det är faktiskt rätt många som sökt finna förklaringar kring de händelser som beskrivs i religiösa texter. Ulf Erlingsson har jag refererat till tidigare. Hans teori om att Ragnarök återger ett folkminne om en katastrof i form av en meteorit för över 2000 år sen är väldigt plausibel. I den teori är Midgårdsormen vår egen atmosfär som slås sönder och samman av nio hammarslag från en komet som bryts i nio delar. Faktiskt är berättelsen om Ragnarök som den presenteras i både den poetiska och den prosaiska Eddan en perfekt beskrivning av hur det går till när ett objekt från yttre rymden slår ner i vattnet och på land. Objektet ifråga, en komet, kommer allt närmre jorden och då vår planet hamnar i dess svans blockeras en del av solljuset tillräckligt för att vädret ska bli kallare under ett antal år. Sen drar så jorden till sej kometen som inte har en chans och den bryts sönder i nio delar som faller mot jordytan med hög hastighet, kanske mer än 10,000 km/h. Den slår ner nånstans i Östersjön och på öarna där. Från den västra delen av Östersjön ser det ut så här: Först ett skarpt ljussken vid horisonten följt av att marken skakar med ett stort dån och väldigt konstiga oljud i övrigt som följd. Allt levande märker av detta och djur blir oroliga. Kort därefter kommer tryckvågen och till sist vattnet och elden som slukar allt. Förmodligen går hela centrala, östra och södra Östersjöområdet under och det tar flera år att återhämta sej från en sån chock. De som överlever blir tvungna att slåss om tillgänglig mat och mark som inte förstörts av katastrofen. Jämför med hur Ragnarök skildras så får ni se. Inte konstigt att man tolkade det som gudarnas undergång och att man således bevarade det som en varning för framtida generationer att det kan hända igen.

Så det finns ingen brist på tolkningar av det som står skrivet i religiösa texter. Frågan är om bokstavstrogna är beredda att ge upp sin tro. De mest rabiata verkar inte beredda att göra det, tyvärr. Jag tänker återkomma i detta ämne så håll ögonen öppna.