Det är inte pauserna i sej jag vänder mej emot när jag kritiserar reklam, det är viss reklam. Framför allt såna med krämer (vars vetenskapliga validitet kan ifrågasättas) till bilder med ansikten på unga kvinnor som inte behöver såna produkter samt vissa inslag där löjliga röster gör reklam för löjliga produkter med ett klart uttalat mål att försöka vara sexiga och/eller sensuella. Det blir bara pannkaka av alltihop estetiskt sett. Varför de framhärdar förstår jag inte. Maybelline (det är en rocksång, era kretiner!), Lendo är två exempel på reklaminslag jag ogillar. Det senare för tjejens störiga röst. Den senare reklamen vill vara informativ men lyckas bara irritera. Den förra är bara fjantig och totalt poänglös.
Reklampauserna utnyttjar jag som många andra för besök på toaletten, göra en macka eller läsa nån bok eller tidning, kanske text-TV från och till.
Att jag klagar kan synas som ett i-landsproblem men så länge vi har dålig reklam kommer vi att klaga på all reklam, oavsett vad den handlar om. Språket i reklaminslagen är påfallande ofta väldigt torftigt, lika ofta är språket otroligt dåligt.
Under tiden jag skrivit detta om reklam föll mina sidoblickar på en artikel i DN om ett antal tyska soldater som föll offer för en granat som slog ner i deras skyttegrav 1918 och begravde dom för eftervärlden som ett krigets Pompeji. Det fick mej att tänka på hur flyktigt allt är. Tankar, livet, ens uppfattning rörande omvärlden. Därför verkar all sån reklam jag beskriver ovan än mer tokig.
Till sist ett exempel på hur reklam borde se ut för att majoriteten av tittarna ska stanna kvar framför rutan:
"Europa dog i första världskriget. Det födde dom monster som plågat
1900-talet och dess konsekvenser plågar oss fortfarande."