Multikulturellt samhälle?

Mångkulturalism. Smaka på ordet. Multikulturellt samhälle. Det är en fras jag stött på rätt ofta det senaste året utan att egentligen förstå vad det handlar om och betyder. Så mycket har jag förstått att en del vill ha det till att ett samhälle tillåter många olika kulturer att samverka på samma plats, härvidlag underförstått invandrande människor som lever sida vid sida med infödingar. En del ser det som ett projekt från myndigheternas sida för att få folk att leva just sida vid sida så att man antingen integreras eller assimileras i samhället. Dessa tar förstås åt sej äran för att diskussionen om det mångkulturella samhället har tagit fart. Andra vill ha ett slut helt och hållet på detta "projekt". Frågan är om inte båda dessa debattörer jag länkat till missar målet helt. Det handlar inte om nåt politiskt projekt mer än att man bereder väg för folk som behöver nånstans att bo när de flyr från andra länder av en eller annan anledning. För det handlar om att människan som art vill röra på sej och ibland tvingas göra det. Vi är i händerna på de omständigheter naturen och vi själva skapat, mestadels naturen.

Det är, oavsett hur man ser det, en smärtsam process som tar flera generationer att genomföra. För det tar sin tid. Tyskarna som kom till Sverige på 1300-talet tog mer eller mindre över i städerna så till den milda grad att man fick lagstifta om att råden inte fick innehålla mer än hälften tysktalande. Det vällde in tyskar som talade framför allt lågtyska och till stora delar är svenskan idag ett satellitspråk till just lågtyskan. Nära hälften av alla de som idag identifierar sej som etniska svenskar är i själva verket tyskättlingar. Men vi behövde dom för de kunde allt som vi inte kunde, hur en stad skulle styras, hur räkenskaper skulle skötas, hur mat skulle bevaras till sjöss etc. Främlingsfientligheten var nog inte mindre då än den är nu, snarare tvärtom. Fortfarande talas det på vissa håll om tyskar som nåt ont.

Holländare, tyskar, friser, danskar, norrmän, balter, fransmän, italienare, skottar, engelsmän, romer, armenier, turkar, ryssar, alla kom hit under åren 1400-1800 och blev kvar här. Även dessa fick sina fiskar varma av mindre vänliga grupper av människor som kände sej hotade på ett eller annat vis. Så reaktionen inför det främmande är på inget sätt någon ny reaktion. Jag skulle inte bli förvånad att det bland denna främlingsfientlighet och dito misstänksamhet också döljer sej en smula avundsjuka över att dessa människor har kunnat bibehålla ett sånt stort mått av sin egna kultur medan den inhemska man själv har verkar obefintlig. Men faktum är att vi i Sverige har en distinkt kultur precis som alla andra. Se bara på vår sed att äta soppa, idag ärtsoppa, varje torsdag eller att klä oss fint när vi går på tillställningar. En annan kulturyttring är den att vi gärna sitter tillsammans och pratar om vädret. Hur många andra kulturer pratar om vädret så lättvindigt som svenskar?

Innan ni börjar tala om att engelsmän och irländare minsann också talar ditt och datt om vädret så vill jag härmed förekomma er. Det där med multikultur, mångkultur osv och att det skulle vara nåt problem för en "nations särart" är alltså nåt jag inte förstår eftersom alla samhällen är mångkulturella av naturen. Nationer är en konstgjord enhet skapad av den då framväxande nationalismen på 1800-talet och som sådana är de egentligen bara i vägen för en bättre förståelse av andra människor. Hör ni, nationalister och övriga, det är dags att lämna 1800-talet nu! Vi skriver 2011, inte 1848.

Posten är ett girigt företag

Posten AB är ett girigt företag som nu inte ens drar sej för att försöka ta ut extraavgifter för brev som skickades för 16 år sen. Alltså en försändelse Posten själva haft ansvaret för i över ett decennium utan att kunna skicka det till rätt adress. Då borde de kunna bjuda på portot (1994-95: 2,80 kr) som dessutom vid den tiden var värt mer än det är idag (6 kr). Dålig stil, Posten!

Vår värld är en sliten värld

Eller kanske en värld på väg att slitas itu. Det är en värld där terrorism från såväl "privat" som statligt håll på nåt vis hyllas i pressen, där rop på demokrati ignoreras av de diktatorer som fortfarande finns kvar, där brott mot mänskligheten får begås i segregationismens namn utan att det svenska rättsväsendet känner den minsta oro inför den svallvåg den skapat världen över. Segregationen jag talar om är förstås den genusianerna skapat för att skuldbelägga allt vi män gör, oavsett om vi överträder några lagar och regler eller ej. Att de pådrivande i målet mot Julian Assange, Claes Borgström och Marianne Ny, är nollor som bara vill förhärliga sej själva och sin "sekt" som de kallar feminism framstår allt mer. Att de fått så framstående positioner i det svenska samhället tyder enbart på att de är ute efter en sak, nämligen det jag pratat om en längre tid på min blogg, MAKT. Som en del säger: Världen är anpassningsbar, även då den inte stämmer överens med kartan.

Och, världen fortsätter att slitas itu eftersom vi inte tycks kunna enas om nånting. En snabb titt runt på nätet avslöjar att klimatdravlet fortsätter trots att alla fyra hjulen i AGW-hypotesens gamla skraltiga kärra åkt av och att åsnan som drar vagnen uppfört sej just som en åsna och vikt av från vägen för länge sen.

Men, så här har det förstås varit i alla tider på sätt och vis. Problemet är att fjantarna har mer att säga till om nu för tiden eftersom de till skillnad från sina föräldrar och deras föräldrar har tillgång till makt. Det är ett av problemen med alltför mycket demokrati, något man får acceptera förstås. Jag förordar frihet att yttra sej och så mycken demokrati som bara tänkas kan men också en förmåga att kunna tänka efter lite och se vad för konsekvenser ens yttranden får för verkligheten omkring en. Frihet under ansvar är en stående paroll som i dagens samhälle tyvärr i politikers och andra professionella tyckares händer håller på att bli en klyscha. Har man inget vettigt att säga men ändå tycker om att prata ska man inte hindras från att prata men då ska man prata om nåt annat än det man just nu pratar om. Det borde vara en tumregel att när man bevisligen är bortgjord i ett visst ämne borde man gå vidare till ett annat.

Det gäller framför allt Al Gore, Claes Borgström och liknande figurer. Den is de har gett sej ut på är väldigt tunn. De bör hålla sej till saker de har förstånd för. DET är frihet under ansvar! Att främja sin egen plånbok eller höja sin trovärdighet för att få mer influenser i maktsfären genom att tala om saker som inte direkt hör ihop med verkligheten anser jag inte höra ihop med demokrati eller yttrandefrihet. För verkligheten är den att vår planet struntar i oss och vad vi gör. Det vi gör gör vi mot oss själva och vår omedelbara omgivning.

Vi bloggare kan ge oss på olika ämnen eller vara specifika just för att vi inte är professionella tyckare. De flesta av oss gör detta på vår fritid eller så är det en del av vårt liv men vi är ändå oavlönade. För egen del skriver jag enbart om det jag har förstånd för. Kanske jag har fel i vissa enskilda ämnen eller om vissa delelement i ett visst ämne men i sakfrågorna och den generella ideologin bakom har jag aldrig fel. Såpass arrogant kan jag kosta på mej att vara.