Vetenskapshörnan: Skrämmande fakta om vår matproduktion

Idag är det inte för att vara arrogant eller besserwisser som jag presenterar en massa fakta, utan för att skrämma er som jag bistår er med dessa fakta.

Mat slängs i tonvis, ett enormt slöseri som har uppbackning av byråkrater och andra paragrafryttare världen över. Det är beräknat att vi producerar mat för 26 miljarder människor varje år. Jämför med det faktum att vi är sju miljarder just nu. Så nog är vi slösaktiga alltid. Samtidigt är det beräknat att upp till 70 % av all mat som produceras i utvecklingsländerna aldrig når matbordet i dessa länder. Problemet? Bristen på kylskåp och frysanläggningar. Som tur är växer utvecklingsländernas ekonomier, sakta men säkert. Vi får helt enkelt hoppas att de inom en inte alltför avlägsen framtid kommer ikapp oss gällande lagringsproblemet.

Det klagas i högan sky på genmodifierade grödor och dito mat, men faktiskt äter vi ju alla genmodifierad mat varje dag. Termen genmodifiering syftar inte på nån typ i vit rock som tar ett prov på nån gröda för att sen behandla provet i en apparat, som sen spottar fram en massa nya preparat redo att användas i frön som sen blir till nya plantor. Nej, genmodifiering syftar på allt man gör för att på mänsklig väg förbättra plantornas växtegenskaper så det blir mer mat för oss alla. Motsvarande gäller för djuren vi vårdar. Genmodifiering innebär att människan tar på sej ansvaret att ändra evolutionen för egen vinning. För de djur och plantor vi handskas med dagligen har det inneburit att de fått det bättre.

De får skydd, de ger oss mat och i vissa fall beskyddar de oss med. Andra djur och plantor, som vi inte bryr oss om eller ogillar, har också fått det bättre på grund av oss. Det är alltså inte genmodifieringen i sej det är fel på utan det är ofta de höga priserna och patenthysterin som är de stora bovarna i dramat. De som utför den moderna genmodifieringen säljer sina produkter till så höga priser att många fattiga länder sällan har råd med de bästa utsädena. Sen har vi också patentlagstiftningen som förbjuder andra att forska vidare många gånger. Byråkraterna är även här på lagstiftarnas sida.

Sammantaget kan vi klart och tydligt säga att vi absolut inte lider någon brist på mat och det borde inte finnas svält heller. Byråkrati, vilket är ren och odestillerad ondska, sätter alltför ofta käppar i hjulet för den sortens utveckling som leder till att alla får mat idag. Men utvecklingen kommer ändå att se till att fattiga får mat, en dag. Tack vare insatser från frivilligorganisationer och enskilda människor som drivs av äkta altruism.




"If you want praise, die. If you want blame, marry."

Människans verkliga påverkan på miljön och klimatet

De senaste tre dagarna har jag skrivit om tre stora faror som drabbar oss människor. Mest för att visa på vilka faror det finns där ute. Nu handlar det om oss människor och vilken "fara" vi är. Vår påverkan på vår planet kan egentligen summeras i en enda, ganska lång, mening: Vårt fällande av träd under ca 10,000 år har ändrat vädret och klimatet över stora delar av planeten, vilket fått svåra konsekvenser för livet i de områden som främst har påverkats. Vår påverkan är visserligen global, men inte över hela planeten, snarare har vissa delar drabbats hårdare än andra. Många delar har aldrig utsatts för mänsklig påverkan.

Det är med oss som med alla andra djur som blir för många på en plats. Vi utarmar platsen och tvingas så småningom flytta. Men precis som många andra djur med stor hjärnkapacitet har vi ett minne av en viss plats och återvänder följaktligen till denna plats för att se om den har förändrats/förbättrats. Det är därför folk bebor Medelhavet, Mellanöstern och Gangesdeltat trots att dessa områden är förstörda av alldeles för många människor på samma plats. Indonesien och Kina är områden som också har fått alldeles för många människor på relativt liten yta.

Människans samlade städer och byar breder ut sej över ganska stora arealer, men skulle man samla dom på en och samma punkt, med ungefär en tomtbredd mellan varje hus, skulle det ändå bara uppgå till ca 1-3 % av den totala landytan på jorden. Det framgår ganska klart om man tar en världskarta och samlar alla stadsbildningar till en och samma punkt. Alla världens sju miljarder människor får dessutom ledigt plats på ön Kreta.

Vår miljöpåverkan är således global men drabbar bara vissa områden i taget. Frågan är då på vilket sätt klimatet har påverkats av vår verksamhet. Tja, i de områden där vi huggit ner träd i såna mängder att det numer är liknar ett permanent kalhygge har klimatet blivit torrare. Inte varmare men torrare, eftersom träd drar till sej fukt. Se återigen Mellanöstern och Medelhavet. Det är områden som varit bebodda länge och således utsatts för hårda påfrestningar från vår verksamhet. Ändå anpassar sej det övriga djur- och plantlivet till de förhållanden människan skapat.

Men trots allt vi utsätter markerna för tycker jag ändå att vår planet klarar sej bra ändå. Det tar ca 40 år för regnskogen att återhämta sej (inte hundra som vissa vill göra gällande!), när Digerdöden drog fram över Europa, Afrika och Asien för snart 700 år sen växte skogarna till sej på mindre än tre generationer och områdena närmast Tjernobyl är rena rama urskogen idag där det en gång var städer, så minskar vi bara trycket på de områden som är värst drabbade kommer naturen att återta sina förlorade marker väldigt snabbt.

Detta med utsläpp av koldioxid är en droppe i havet. Våra utsläpp är så små i förhållande till det övriga planeten släpper ut att det är löjligt att påstå att våra emissioner skulle vara en fara för planeten. Det är vårt skövlande, våra utsläpp av kemikalier och tungmetaller i markerna och vårt behov av elektricitet som är den stora boven. Koldioxiden är bara ett svepskäl för att slippa ta itu med de andra sakerna från politikernas sida.



"I guess it's not a problem, that's the way it's meant to be
Oh, it's never been a problem, it's never been a problem to me"

Hur långt skulle du gå för att rädda din telefon?

Ella Birchenough, 16 år, från Storbritannien fumlade och tappade sin telefon i backen så illa att den föll ner i en gatubrunn. Orädd om sin egen klädsel som hon var lyfte hon bort locket och försökte komma åt sin kära ägodel. Det var här som allt gick fel. När hon inte nådde den med handen tänkte hon klättra ner till den, men hon hade inte räknat med en sak, nämligen att hon var lite för stor för öppningen så hon fastnade där. Hon fick hjälp av brandkåren att komma loss.

Ella medan hon försöker komma loss. Foto: Tim Richards/AP Photo.

Personligen tycker jag många som klandrar henne för att hon försökte nå sin tappade ägodel i brunnen har fel. För en 16-åring kan detta vara hela hennes värld. Alla hennes bilder, alla hennes texter och annat är borta. Hon gjorde vad som krävdes för att rädda en del av sitt liv. Sen har vi alla som klagar på hennes anatomi. Hon ser mer normal ut än någon anorektisk fjant gör. Detta är så en växande tonåring ska se ut. Brunnarna är gjorda medvetet små för att ingen olovandes ska kunna göra vad Ella just gjorde. Sen att det var dumt gjort av henne att försöka nå telefonen är en annan sak.

Så, hur långt skulle du gå för att rädda din telefon? Skulle du våga göra detta? Hon visade i alla fall lite tåga. Jag skulle tro att hon är beredd att hjälpa andra i trängda situationer också. Den som ställer upp för egen del gör det med all säkerhet för andra också. Hon måste vara stark för sin ålder dessutom. Såna där brunnslock väger rätt mycket.



"The conditional reflex theories
Change the probabilities, I said its a
Crass and raucous crackass place 
With a pavlov on the human race"

Vetenskapshörnan: Neandertalarnas påverkan på oss

Att Neandertalarna fortfarande lever kvar - i oss - råder det faktiskt inget tvivel om längre. Deras gener har påvisats i många människor som idag lever utanför Afrika. De verkar ha bidragit till olika problem också, sjukdomar och tillstånd, men även beroenden av diverse droger. Det handlar förstås inte om att Neandertalarna själva höll på med dessa droger men de hade andra problem, som sen ärvdes av avkommorna till mötena mellan dom och Cro-Magnon-folken, de direkta föregångarna till alla oss i Europa och Västra Asien idag.

Det är förstås lätt att beskylla Neandertalarna för alla problem i våra gener, speciellt som vi faktiskt inte vet så mycket om generna över huvud taget. Vi lyckades göra en läsbar sekvens av den mänskliga arvsmassan först för mindre än 20 år sen, så det är rätt förmätet av forskarna att redan nu peka ut problemen som kommande från de hybrider som skapades av mötena mellan Neandertalare och Cro-Magnon. Våra fördomar kring dessa bortglömda människor lever kvar, även på detta ganska subtila plan. Gång på gång har det i program om Neandertalare påpekats att de inte var så primitiva som man först trodde. Det är kanske dags för så kallade vetenskapsjournalister att sluta leka kändisjägare, att sluta skriva som sensationsjournalister?



"På fråga A svarar vi B"

Moral och etik - inte enbart för människor

Vi människor ser oss själva som nåt alldeles speciellt jämfört med resten av djurriket och ser det faktum att vi kan dödas av andra varelser som ett straff från gudarna för att satt oss upp mot dom. Till och med i skenbart välutvecklade kulturer som den västerländska ser man ofta såna tankar, förklädda till vetenskap. Ibland görs dessa fördomar också till lag, lagar som strider mot naturlagarna. Där människans lagar kommer på kant med naturlagarna ska man utan undantag följa naturlagarna. Det är inte som jag tycker, utan det är så det är. Naturen övertrumfar alltid människan.

De stora frågorna är kanske inte alltid de svåraste att besvara.

Bland de människor som insett att verkligheten inte är svart och vit, utan innehåller alla möjliga färger varav vissa vi kan se med våra ögon, är det här vad vi människor är och står för egentligen inte så svår att få kläm på. Det handlar om att allt som sker i våra kroppar, med oss i våra huvuden och det vi gör är fullt ut naturligt. Vi delar mycket av det dessutom med andra djur. Moral och etik är exempel på detta vi delar med andra djur. Religionerna är i det fallet kittet för många människor så att moral och etik bibehålls. Vi skulle kunna ta den grundtanken, ta bort det överdrivna inom religionen, och istället överföra den på det sekulära tänkandet vi har idag i många länder i världen.

Psykologen och primatologen Frans de Waal, som citeras i artikeln jag länkar till om moral, menar att det inte är direkt religionerna i sej som är problemet. Det är det dogmatiska tänkandet, det stelbenta och svart mot vitt, som är problemet. Dogma finns hos oss ateister och agnostiker också, speciellt när vi talar om religion. Religion som tycks ha uppkommit för att hålla stora populationer i schack. Numera kan vi hålla koll på varandra med statsapparaterna, vilket kanske inte gillas av alla. Men faktum är att den religiösa maktapparaten behövs inte längre. Kanske folk vill tro och det står dom fritt att göra det, men den bör inte få styra över folk i samma utsträckning som den gjort tills nu.

Det värsta med många människor är dock vare sej att religionen styr deras liv eller att de låter dogma göra det, utan det är när känslokalla människor får styra agendan i många länder. Det hände i Europa för 80 år sen, och håller på att hända här igen bland många politiker som tror sej veta vad som är bäst för oss andra. Det händer just nu i många länder världen över. Det är därför folk flyr förtryck, fattigdom, svält - och dogma. Känslokyla är ett stort hinder för utvecklingen mot ett civiliserat samhälle. Kanske det största...



"Outside of a dog, a book is man's best friend. Inside of a dog it's too dark to read"

Klimatdravel från världsbankschefen

Nu glappar käften igen på någon som varken kan nåt om klimatforskning eller ens borde ha nåt med den forskningen att göra. Det är chefen för Världsbanken, Jim Yong Kim, som har otur när han tänker och repeterar i bästa papegojstil den propaganda han fått lära sej. Detta samtidigt som en norsk studie får klimathotarna* att häpna, klimathotet är inte så stort som de trott!

Vad vi människor gör med våra utsläpp av så kallade växthusgaser (något felaktig term eftersom atmosfären egentligen mer har funktioner som en termostat) är än så länge skrivet i stjärnorna eftersom vi inte kunnat hitta några reella tecken på att utsläppen verkligen lett till förhöjda medeltemperaturer och de saker som verkligen sker i världen, glaciärer, öknar etc, verkar inte ha med dom att göra.

Hur kommer det sej att skepticism är påbjudet i de flesta vetenskapliga discipliner men inte inom klimatforskningen? Varför får man inte uttrycka tvivel? Kommer den här norska studien bli accepterad? Vi får se, vi får se...

* Jag har skrivit ordet klimathotarna länge men tydligen är det okänt för Bloggers rättstavningssystem som bland annat föreslog klimathatarna, vad nu det är för nåt...




"Bekymra dej inte över gamla problem. Det kommer snart nya."

Jesus - som den apa han verkligen var

En välmenande kvinna med en klåpares kunskaper, en gammal målning föreställande Jesus (som västvärlden tänker sej honom) och en ganska lusig idé ger världen ett gott skratt. Beskrivningen hårig apa stämmer verkligen in här, inte bara för att det ser ut som en makak utan även för att Jesus var en apa. Det är du också liksom jag är. Vi är apor som utvecklats åt ett visst håll visavi resten av apsläktet. Kvinnan ville väl få fram den inre apan i Jesus. Eller så var Jesus från framtiden...

"Jesus loves you. A nice thing to hear in a church. 
A scary thing to hear in a Mexican prison."

Vänsterhäntas dag

Idag har ca 10 % av populationen (uppskattat förstås eftersom det är svårt att räkna alla sju miljarder människor)  sin egna dag. Det är nämligen de vänsterhäntas dag. Men man får en uppfattning att vänsterhänthet skulle vara en hjärnskada. Formuleringen i artikeln är väl lite olycklig, man menar troligen att hjärnan svarar på yttre faktorer genom att anpassa sej till det som skett. Ordet hjärnskada har en våldsam klang som skrämmer folk. Anpassning är ett ord som många inte riktigt tar till sej, av någon anledning. Varför då kan man fråga sej.

Hänthet av olika slag har vuxit fram som svar på olika faktorer som påverkat hjärnan under flera steg i människans evolution. Att yttra sej på det vis som DN lyckas få det till är som sagt olyckligt. Skärpning!

Som tidigare nämnt är jag till stora delar dubbelhänt. Skriver oftast med höger men gör mycket av hushållssysslorna med vänster. Nu vet ni det...



"Livet är för kort för trafik"

Hur åldersbestämmer man en människa?

Staffan Danielsson, Centerpartiet, skriver i en debattartikel på DN debatt att unga män över 18 år inte ska behandlas som barn. Han skriver vidare på sin egen blogg om samma sak. Det han skriver är i sej en intressant sak och bör tas upp till diskussion men jag tänker fokusera på själva anatomin bakom det som saken handlar om. Hur åldersbestämmer man en människa om han/hon själv inte vet det eller inte har de korrekta pappren för att kunna bevisa sin sak?

Hur avgör man om en person är ett barn, en ungdom, halvvuxen eller fullvuxen? Längd, vikt, kroppsform och manér är inte alltid avgörande för om vi har med en vuxen att göra. Ändå är dessa rätt bra indikatorer för att avgöra det. Vi utvecklar en sorts "känsla" för att känna igen en vuxen person och även om det ibland slår fel är den till stora delar giltig - för oss här i Nordeuropa. Den känslan blir lite sämre när vi möter folk från andra områden, av den enkla anledningen att vi inte är vana vid deras utseende.

Så vad göra för att få in den rätta känslan för andra utseenden? Man får helt enkelt studera dom ingående. Det räcker inte med foton av ansikten, man måste se folk i vitögat, så att säga. Då återstår bara en liten fråga: Kan man enbart med hjälp av synen avgöra hur gammal en annan person är?




"Min kropp är den del av världen som kan förändras av mina tankar."

Vad är en normal människa?

Jag är överviktig men ser inte överdrivet tjock ut. Åtminstone anser jag inte att spolformad är en form på ens kropp vara överdrivet tjock. Kanske magen är lite stor för jag vill faktiskt kunna se mitt underliv ordentligt vid tvagning. Men jag anser mej ändå vara normal eftersom så många andra ser ut som jag gör, även här i obygden i Dalarna.

Därför undrar jag vad som anses vara normalt vad gäller utseendet och beteendet hos en människa. Kanske ger vi psykologer och tränare för stor betydelse vad gäller normen för en människa. Helt platt mage tycker jag ser sjukt ut faktiskt. Det ser ut som om personen ifråga får för lite mat. En lite smårund mage och en bred samt djup bröstkorg är faktiskt att föredra framför en pinnform. Oavsett längd och genus är 50 kg alldeles för lite för en människa över 15 års ålder, enligt mej. Om dessa kilon är jämnt fördelade ser det väldigt bra ut. För oss som gillar tjejer alltså.

Om vi då lämnar kroppsformerna så kan man ändå säga att en viss norm är två armar, två ben och ett någorlunda symmetriskt ansikte. Helt symmetriskt är inte ansiktet men ju mer det är så desto mer gillar vi det. Avvikelser gillar vi inte och det är helt naturligt. Vår hjärna är nämligen inkörd på symmetri vilket förklarar vår instinktiva motvilja gentemot avvikelser. Men vi kan lära oss fördra avvikelser, detta genom kunskap och vana. De som inte lär sej acceptera avvikelser har allvarliga problem som jag ser det. För de riskerar att bli klassade som fördomsfulla och dumma.

Det är symmetrin som är normen. Ändå har det som sitter på normen som fått all uppmärksamhet i vår tid. Samtidigt som vi enligt vissa experter blir tjockare. Men blir vi verkligen det? Vi har ju samtidigt blivit längre enligt samma experter. Vissa blir tjockare och det därför att de rör sej för lite och äter samma mängd mat som när de var yngre. Så långt är det inga problem med rönen. Men samtidigt är många extremt undernärda. Jag anser att för smala människor är ett större problem än för tjocka. Det får förstås stå för mej men jag står för det.

För mej är alltså vad gäller utseendet en normal människa en som inte är för smal, rör sej mycket och ofta utan att vara träningsgalning. Symmetrin spelar in men är inte allenarådande. Ett amputerat ben eller en arm stör inte mej.

Vad gäller beteende är allt som inte förstör samhällets dagliga funktioner normalt. Onormalt är således att krascha rutor, stjäla bilar, skjuta andra människor och överfalla dom i parker. Vårt samhälles beroende av psykologi är inte heller normalt. Ta nu detta på rätt sätt, psykologi är en utmärkt vetenskap men endast i de fall det gäller att utröna om någon kan anses vara normal eller ej. Att då använda psykologernas arbete för vanliga människor utan att egentligen ha grund för det anser jag vara fel. Sticker man aldrig ut är man inte onormal. Inte ens en trängd människa som får spel och gör en dum sak är sjuk i huvudet. Planerar man däremot ett dåd i många år och sen utför det är man definitivt inte normal. På den tiden borde man ha fått tillräckligt många signaler från sin egen hjärna att något är fel med det man gör.

Hyser man tankar är man normal, oavsett vad tankarna består av. Det är vad man gör av tankarna som avgör om man är normal eller inte. Därför är det fel att gå till en hjärnskrynklare så fort man anser sej hysa tankar som skulle kunna kallas opassande. Våra hjärnor är byggda för tankar. Om de får sväva ut lite i olika banor är det faktiskt en fördel för då slipper vi alla dessa instinktiva handlingar som kanske leder helt fel. Ibland kan förstås tankar leda en fel men som överallt annars är detta individuellt. Dumheter är sällsynt som en följd av tankar som lett en fel, som tur är.

Kanske allt som jag skrivit om hittills är normalt? Att vara människa, med alla fördelar och nackdelar, är normalt. Dumheterna vissa av oss håller på med är kanske normalt för arten människa. Vi älskar att söka abnorma saker, det är nog normalt.

I korthet, en normal människa är allt som vi gör, bra såväl som dåliga. Ha så kul med att vara människa!

Som en helt omotiverad avslutning återger jag ett utdrag ur en klassisk monolog med Lars Ekborg:
- Har du sett grisbilen köra förbi?
- Hur så, har du ramlat av?

Tro på dej själv, tro på mänskligheten

Ingen annan gör det!

Med detta vill jag ha sagt att mänskligheten och människan är värd att sätta tilltro till. Vi behöver inga gudar eller annat påhittat för att tro. Det räcker med att tro på det vi ser och kan indrömma oss, för att låna ett danskt uttryck.

Så tro på mänskligheten, inte vad vissa människor vill få oss att tro på.

Jag skriver detta för att jag är trött på att läsa om krig, övergrepp och dumheter från vissa människor som vågar kalla sej forskare men istället borde kalla sej människofientliga domedagspredikare. Jag har varit trött på allt detta länge nu och eftersom detta är den dag någon ansåg att det var kul att placera en figurs uppståndelse i en berättelse för snart 2000 år sen borde åtminstone en del av denna figurs budskap gå att ta till sej, nämligen det om fred och frihet. Även om hans gud och rike inte är nåt att bry sej om så borde budskapet om fred och frid vara det. Tror inte ni det?

Kloka ord från en medlem av arten människa

Rubriken är inte ironiskt vald eller ens menad att vara elak på nåt vis. Jag menar vartenda ord och för den som inte förstår orden kommer här en liten förklaring. Det handlar om att jag tvivlar på att de Helene Bergman kritiserar är människor. De håller på att utvecklas till något väsensskilt.

Det handlar alltså om den bredsida författaren och radioprataren Helene Bergman levererar gentemot sina medsystrar vars åsikter hon inte alls känner igen sej i. Precis som första kommentatorn till Bergmans artikel skriver är Julian Assange en skitstövel som är van att få som han vill men nån våldtäkt var det inte frågan om. Det märks av det material som finns tillgängligt. Han lovade nog guld och gröna skogar men det blev korv med bröd vid första bästa korvmoj istället.

Dessutom stämmer ordet statsfeminism väldigt väl in på den stämning som råder i det här landet. Vi har tydligen inte längre rätten till vår egen sexualitet i det här landet. Staten ska bestämma var gränsen mellan tillåten och otillåten sex går. Det stämmer även in på många andra områden, t ex fildelningen, övervakningen av vår internettrafik som sker i terrorismbekämpningens namn. Det är absolut inte liberalism, ett ord som blir alltmer missbrukat och misshandlat i händerna på den nuvarande regeringen. Problemet är att oppositionen inte är nåt bättre alternativ, snarare tvärtom Totalitärt styre förekommer i alla ismer om förhållandena är de rätta. Med de rätta hotbilderna och de mest skumma ledarna är allt sånt möjligt.

Frågan är hur många som är kvar bland offentlighetens personer som fortfarande psykiskt sett hör till Homo Sapiens? Politikerna i regeringen verkar inte höra till det släktet.

Multikulturellt samhälle?

Mångkulturalism. Smaka på ordet. Multikulturellt samhälle. Det är en fras jag stött på rätt ofta det senaste året utan att egentligen förstå vad det handlar om och betyder. Så mycket har jag förstått att en del vill ha det till att ett samhälle tillåter många olika kulturer att samverka på samma plats, härvidlag underförstått invandrande människor som lever sida vid sida med infödingar. En del ser det som ett projekt från myndigheternas sida för att få folk att leva just sida vid sida så att man antingen integreras eller assimileras i samhället. Dessa tar förstås åt sej äran för att diskussionen om det mångkulturella samhället har tagit fart. Andra vill ha ett slut helt och hållet på detta "projekt". Frågan är om inte båda dessa debattörer jag länkat till missar målet helt. Det handlar inte om nåt politiskt projekt mer än att man bereder väg för folk som behöver nånstans att bo när de flyr från andra länder av en eller annan anledning. För det handlar om att människan som art vill röra på sej och ibland tvingas göra det. Vi är i händerna på de omständigheter naturen och vi själva skapat, mestadels naturen.

Det är, oavsett hur man ser det, en smärtsam process som tar flera generationer att genomföra. För det tar sin tid. Tyskarna som kom till Sverige på 1300-talet tog mer eller mindre över i städerna så till den milda grad att man fick lagstifta om att råden inte fick innehålla mer än hälften tysktalande. Det vällde in tyskar som talade framför allt lågtyska och till stora delar är svenskan idag ett satellitspråk till just lågtyskan. Nära hälften av alla de som idag identifierar sej som etniska svenskar är i själva verket tyskättlingar. Men vi behövde dom för de kunde allt som vi inte kunde, hur en stad skulle styras, hur räkenskaper skulle skötas, hur mat skulle bevaras till sjöss etc. Främlingsfientligheten var nog inte mindre då än den är nu, snarare tvärtom. Fortfarande talas det på vissa håll om tyskar som nåt ont.

Holländare, tyskar, friser, danskar, norrmän, balter, fransmän, italienare, skottar, engelsmän, romer, armenier, turkar, ryssar, alla kom hit under åren 1400-1800 och blev kvar här. Även dessa fick sina fiskar varma av mindre vänliga grupper av människor som kände sej hotade på ett eller annat vis. Så reaktionen inför det främmande är på inget sätt någon ny reaktion. Jag skulle inte bli förvånad att det bland denna främlingsfientlighet och dito misstänksamhet också döljer sej en smula avundsjuka över att dessa människor har kunnat bibehålla ett sånt stort mått av sin egna kultur medan den inhemska man själv har verkar obefintlig. Men faktum är att vi i Sverige har en distinkt kultur precis som alla andra. Se bara på vår sed att äta soppa, idag ärtsoppa, varje torsdag eller att klä oss fint när vi går på tillställningar. En annan kulturyttring är den att vi gärna sitter tillsammans och pratar om vädret. Hur många andra kulturer pratar om vädret så lättvindigt som svenskar?

Innan ni börjar tala om att engelsmän och irländare minsann också talar ditt och datt om vädret så vill jag härmed förekomma er. Det där med multikultur, mångkultur osv och att det skulle vara nåt problem för en "nations särart" är alltså nåt jag inte förstår eftersom alla samhällen är mångkulturella av naturen. Nationer är en konstgjord enhet skapad av den då framväxande nationalismen på 1800-talet och som sådana är de egentligen bara i vägen för en bättre förståelse av andra människor. Hör ni, nationalister och övriga, det är dags att lämna 1800-talet nu! Vi skriver 2011, inte 1848.

Finns begreppet ras hos oss människor?

Nej!

Det är det korta och koncisa svaret. Det mer fullödiga svaret tar upp betydligt mer plats. Vad som finns är anpassningar till det rådande klimatet, den mat man äter och det man gör i de områden man bosatt sej i. För att det skulle finnas raser hos arten människa måste vi ha utvecklat mer än bara pigmentskillnader i huden. Hundar t ex har raser för att vi avlat fram de karaktäristiska skillnaderna i utseende, storlek och beteende hos dom. Fåglar av olika arter har raser för att stora populationer kommit från varandra. Ras är alltså endast ett steg mot att bli nya arter, om man ens kan använda ordet ras på nåt vetenskapligt vis. Så har inte skett hos människor, främst av den anledningen att vi träffat på varandra igen efter ca 100 000 år. Några genetiska skillnader som ger forskarna fog för att kalla de pigmentskillnader vi har för ras finns helt enkelt inte. Vår genetiska kod skiljer sej inte från Grönland till Australien, från Nevadaöknen till Sydafrika eller från Sibirien till Gibraltar. Det är t o m så att skillnaden mellan oss och Neandertalarna är så liten att man knappt ens kan tala om olika arter där, enbart underarter varav vi är dom som är kvar.

Det kan i sammanhanget vara intressant att diskutera ordet ras, vilket är ett ord av okänt ursprung. Det dyker först upp i italienskan under medeltiden som razza där det betyder folkslag. En del (se uppslagsordet race på Online Etymology Dictionary för mer information) vill göra gällande att ordet har arabiskt ursprung. Det arabiska ord man tänker på är ra's vilket betyder början, ursprung, huvud. Ordet når svenskan under 1660-talet, även då i betydelsen folkslag. Det är först under 1800-talet som ordet ändrar karaktär och får den betydelse av särskiljande mellan utseenden som vi lägger in i ordet idag. Vi får vara försiktiga med ordet idag men för 400 år sen användes ordet alltså om andra folk vilka som helst. Det är inget fel med den tolkningen. Vi borde gå tillbaka till den.

Så slutligen kan vi säga att ni som envisas med ordet ras, lägg ner det för det har inget med människan som art att göra alls, om vi inte talar om andra folkslag vilka som helst. Då är ordet relativt neutralt. Men bäst är väl ändå att lägga ner ordet helt och hållet. Rasism är för övrigt inget som har med främlingsfientlighet att göra. Det utvecklades ur ras och betyder att skilja folk från folk genom de metoder man använde inom rasbiologin, en "vetenskap" som utvecklades ur bl a antropologin som en avart. Tanken med rasism är att man såg vissa raser som förmer än andra. Det har inte direkt med främlingsfientlighet att göra utan med okunskap och en ovilja att lära sej mer grundligt om andra människor.

Långa, korta, smala, tjocka, bruna, skära, gulaktiga, gråa, alla är vi av samma art. Acceptera det för det är en sanning vi inte kan tumma på.

Vad är normalt i ett samhälle?

Vi tittar extra på eller inte alls på folk från andra länder, framför allt om det i deras ansikten är uppenbart att de är från andra länder. Efter ett tag blir de en del av gatubilden så man reagerar knappt längre. Vissa gör dock inte detta utan envisas med sitt motstånd på ett eller annat vis. Detta sista är definitivt inte normalt beteende.

En permanent lytt eller hjärnskadad person kommer i en rullstol eller på annat vis. De allra flesta ignorerar den här personen om de inte känner henne eller honom. Men det finns såna som inte heller kan acceptera detta utan gör motstånd även här. Inget normalt beteende här heller.

Sådant motstånd kan, om man når fram till dom, botas med hjälp av information och ett närmande till människor från andra länder och/eller de med olika handikapp. Information är fördomsfullhetens fiende.

Detta var dock inte poängen med mitt inlägg. Mitt inlägg handlar om det tanklösa, det omedvetna i att ha en norm. Man utgår från ett visst sätt att tänka, en gradskiva om man så vill. Allt utanför den här gradskivan är abnormt, hör inte riktigt till. Man reagerar, eller försöker att inte göra det, inför en enarmad person. Man tittar lite extra och försöker undvika fyllot som raglar omkring. Man jämför sej med dessa och använder gradskivan. Men de är ju människor de också. Hur svårt ska det vara att sluta använda gradskivan?

Väldigt svårt skulle jag tro. Denna gradskiva är ett arv från vår äldre historia då vi var mer rotade i stamtänkandet än idag. Det var ett starkt segregerat samhälle med ledare, underledare och fotfolk. De som inte klarade av att hänga med slängdes ut för att tvingas klara sej på vad naturen hade att erbjuda. Så lyder i alla fall en förklaring. Den är dock inte hela sanningen. Man tog hand om de sina även om de var sjuka och möjligen slog sej skadade och gamla ihop och bildade egna grupper som tog hand om varandra. Endast de hopplösa fallen lämnades kvar att dö.

Så gradskivan blir vi inte av med i första taget. Vad vi kan göra är att vidga den en bit från 180 grader till kanske 210 så att vi får med de som annars inte skulle få vara med i normen. Vi har ju alla våra later och böjelser. Så länge de inte stör det vardagliga livet och arbetet är de inga problem. Problemet är att mycket av vårt sätt att leva och tänka, t o m våra lagar, är uppbyggda enligt denna norm, denna gradskiva. Om vi accepterade att det finns problem med normtänkandet skulle det möjligen bli lättare att lösa de problem som detta tänkande ger upphov till.

För inte så länge sen var homosexualitet visserligen tillåtet enligt lag (sen 1940-talet) men klassades som en sjukdom. Så är det inte längre, som tur är. Men fortfarande ser vi folk som har sex med djur, barn eller som våldtar som något abnormt, nåt sjukligt. Frågan från mej blir då: varför kommer det hela tiden nya såna människor om det är nåt abnormt? Det är inte normalt ens sett med den mest progressiva gradskivan, det medges, men det måste ju ha någon betydelse att det hela tiden kommer nya sådana människor. Vad vinner människan som art på dessa individer? Ingenting eftersom arten inte heller vinner nåt på att det kommer långa eller korta individer.

Vi kan inte lagstifta bort människor som har sex med djur eller barn. Vi kan begränsa deras aktioner genom lagstiftning men där går gränsen. Eftersom ytterligheter hela tiden kommer igen är det bara dumt att ens försöka utestänga det. In med det i strålkastarljuset bara. Men jag menar inte att vi ska hänga ut de som gör sånt här, tvärtom. Det jag vill är att vi diskuterar det mer öppet och accepterar biologin bakom. Vi kan försöka ändra deras beteenden och då är information en del av detta.

Samma sak med porrsurfande och annat tittande på nakenbilder liksom spelberoende. Allt detta är biologiskt normalt men inte accepterat i ett samhälle där gradskivan blir allt mindre. Den här gradskivan som jag refererat till hela tiden är numera så liten pga politisk korrekthet och förvridet genustänkande att normen snart utestänger de allra flesta människor per automatik.

Det blir ett torftigt samhälle när normen är en människa som inte sticker ut på något vis, en könlös varelse utan form eller någon form av attribut som gör en unik. Det är ju abnormiteterna som gör oss unika! Biologin kan man inte ändra på som genom ett trollslag, bara anpassa sej till eller gradvis förändra över en längre tidsperiod. Vi behöver inte acceptera de mer dumma aspekterna som en del av samhället som de jag nämnde ovan, t ex djursex eller främlingsfientlighet, utan se till att de diskuteras och på så sätt hålls i schack. Tala om det är tydligen uttrycket för stunden så då talar vi om ALLT, även det som är synbart obehagligt och anses tabu.

Har vi böjelser ska vi kunna få prata om dom för som jag sa har vi alla böjelser av någon sort. Utövandet av dessa böjelser är faktiskt inte nödvändiga. Självbehärskning borde kunna räcka. De som inte klarar av självbehärskning och självcensur kan få tala om varför deras spärrar inte fungerar men i en sluten grupp. Hela världen tjänar faktiskt inte på att få reda på vilka böjelser kreti och pleti har.

Och slutligen: Religion borde räknas in bland böjelserna. Det är nåt som sitter i hjärnan och som yttrar sej på samma vis som många av de saker jag nämnt ovan.

Ännu ett par tankeställare

Dr. Max bakom bloggen Andas Lugnt har skrivit ännu ett intressant och läsvärt inlägg. Det handlar om oss och vår position som art på denna planet. Vi är den mest avancerade av alla arter hittills men ändå begränsad till denna planet och vad den har att erbjuda. Samtidigt verkar vår planet krympa, om man ser till förmågan att ta sej från ena änden av planeten till den andra i diverse fordon. Som sådan är vår planet lika stor som innan.

En annan tankeställare är den om hur lätt det verkar vara att leka terrorist i den här paranoida världen. Jag tänker nu på det som hänt i Göteborg de senaste dagarna med bombhot mot Nordstan. För egen del tror jag det rör sej om ett skämt som utvecklats lite för mycket och tagits på allvar av fel sorts människor. De som iscensatt allt får skylla sej själva om de blir dömda för det. Samtidigt får vi se till att Peter och vargen inte blir verklighet igen som det blev 2001.

Sjunga mänsklighetens lov

Det är dags att hylla oss själva. Vi som står högst upp i utvecklingen av alla djurs hjärnor, vi som kommit att dominera nästan alla biotoper vi hamnat i, vi som trots motgångar ändå står stadigt på marken och frodas. Det är dags att vi klappar varandra på axeln och säger: "vi är bra, vi kan göra saker som inga andra djur kan, vi kan överträffa oss själva".

Det får vara slut på tjafset om att vi människor skadar världen. Det vi skadar är oss själva när vi har en sådan negativ attityd. Vi bör istället inse att vi kan göra nåt åt det som sker omkring oss. Låt inte byråkratiska tokerier, miljönissar och andra negativa inställningar hindra oss från att åtgärda vad som behövs åtgärdas och göra saker bättre som redan är bra. De flesta människor i den här världen mår bra trots att pengarna kanske inte räcker till alla gånger men de har varandra och tillsammans är de rika, på sätt och vis, för de kan dela de pengar de har och de kan dela den mark de har. Samarbete har alltid varit vår styrka som art och även om vi är en massa individer så är vi också möjliga att dela in i grupper.

Det är individen som gör gruppen möjlig och gruppen skyddar alla individer. Det är en naturlig del av varje däggdjurs utveckling. Lever man ensam som art har man ändå skydd från andra individer av samma art i närheten eller kan förlita sej på andra arter. Detta gäller för alla djur som genom de senaste 10,000 åren har kommit att förlita sej på oss människor för sin överlevnad. Katter, råttor, t o m andra djurfamiljer såsom fåglar, insekter och diverse kräldjur har oss att tacka för sin överlevnad. Alla dessa välkomnar vi inte men det beror på att en del av dom bara vill stjäla från oss. Det får vi acceptera och de får acceptera att vi jagar bort dom. Sån är naturen. Alla vill ha men inte alla får.

Vi människor har uppfunnit ett koncept vi kallar demokrati, att folket styr det som behövs göras för oss alla. Det konceptet finns inte överallt i naturen. Faktum är att många djurarter jag har hört talas om använder sej av mer eller mindre diktatoriska metoder för att få sin vilja fram. Alternativet är anarki, vilket många djurarter också praktiserar med stor framgång. Demokrati passar oss eftersom vi kommit såpass långt i vår utveckling att vi behöver såna regler för att kunna fortsätta samarbeta.

Vad vi inte behöver är politisk korrekthet. Det är i grunden en antidemokratisk tankegång som går ut på att ge särintressen fördelar framför individen eller samhället som helhet. Det är kryptofascism i mina ögon. Jag bara nämner det här för att jag är trött på PK, vilket jag förstått fler är. Nu lämnar vi det ämnet.

Som avslutning vill jag bara säga att vi människor är inte bäst av alla djurarter på jorden, det är det ingen som är. Vi är bra och det betyder att vi fungerar som alla andra djurarter här så länge inget utrotar oss. Vad vi utvecklas till är det ingen som vet. Vi kan bara se framtiden an.

Människan är en djurart bland alla andra och som sådan fantastisk

Lars Bern, för många mest känd som mångårig utvecklare vid Volvo och som vetenskapligt lagd företagare ö h t, har skrivit ett tänkvärt inlägg om oss människor på Newsmill. Framför allt går han till storms mot det som upplevs som människohat från trädkramarnas och miljöfjantarnas sida. Många av de mest insnöade av dessa ser jorden, Tellus, som en levande varelse och oss människor som en infektion. Jag som trodde att religioner var på utdöende i vårt tidevarv.

I hans och Maggies bok "Chill-out" talas det ofta om eco-imperialism, dvs de rika länderna hindrar fattiga länder från att bli rikare genom att förhindra dom från att utvecklas med förevändningen att de inte bör kunna nå samma utvecklingsnivå som vi för då kommer vår planet att gå under. Det verkar vara ett synnerligen cyniskt sätt att se på saker och ting. Bern vill ha bort fattigdomen för det är en del av oss människor att i sämre tider föröka oss för att försäkra sej om framtiden och i fattigare områden sker detta bortom all kontroll. Tar man bort fattigdomen i dessa områden blir det till slut färre födslar och i slutändan blir det en mer normal nivå på antalet människor. Ingen fascism utan ren och skär logik.

Nu är det inte så att jag förordar att vi ska skövla hej vilt med naturens resurser, det är det ingen som vill. Men faktum är att större delen av jordens landyta är fortfarande outnyttjad och den mark som är utnyttjad lider faktiskt inte, åtminstone inte på lång sikt. Den blir urlakad om det är odlingsmark men får den bara vila ett antal år, kanske upp till ett par decennier, blir den bra igen. Vi ser bara till vår egen generation eftersom vi lever såpass kort tid men ser vi tillbaka på hur världen har utvecklats ser vi att vår planet går vidare som om inget hänt trots att vi släppt ut kemikalier och metaller. De integreras på lång sikt tillbaka in i miljön. Det är de omedelbara effekterna på miljön som är farliga liksom de långsiktiga följderna av farliga ämnen som bly och kvicksilver då dessa kan påverka den genetiska utvecklingen hos en lång rad djurarter. Men även dessa effekter neutraliseras till slut eftersom evolutionen går vidare. Det kallas anpassning. Vi ser det inte nu men skulle vi kunna se in flera generationer i framtiden skulle vi se att allt vi gör nu har neutraliserats av utvecklingen. Oljan är ett hot nu men tar vi bort det värsta så kommer resten att reintegreras in i marken igen.

Men här och nu är det som bekymrar miljömupparna, liksom de politiker som köper deras argument. De utgår från att det som sker nu också utan undantag kommer att ske i framtiden, som om evolutionen satts ur spel av vårt moderna samhälle. Men den som vet det minsta om biologi vet att utvecklingen fortsätter vad som än händer. Vi är en del av den och vår evolution driver oss mot allt bättre tänkande och mer avancerad teknik. Vi är en djurart bland alla andra och som sådan fantastisk. Låt oss fortsätta vara det, tillsammans med allt annat på vår jord.

Uppdatering:
Ingemar Nordin har skrivit ett inlägg som berör det jag skrivit ovan.

Människans roll i världen - Del två: Människan kan inte göra ett skvatt för att förändra klimatet

Vad än dessa personer kan försöka övertyga dej om motsatsen är vi på väg mot en ny istid, och vi kan inte göra ett skvatt för att förhindra det.

Den senaste istiden tog slut för ca 10000 år sen, mer eller mindre. Det lilla man har kunnat sluta sej till om hur det gick till när denna istid började för ca 120000 år sen är att hela vädersystemet kollapsade med regn och snö vid "fel" tidpunkter. Det blev varmare och fuktigare på vissa ställen på vår planet medan polerna frös till ytterligare. Koldioxidhalten steg dramatiskt kort innan temperaturen sjönk, vilket med våra teorier kring hur växthuseffekten fungerar verkar underligt men samma sak verkar hända just nu. Jag är av den åsikten att för mycket koldioxid har motsatt effekt gentemot vad man anser att den ska ha. Det är en tung gas som binds vid marken i stora mängder. Det är således inte omöjligt att koldioxid i stora mängder agerar som en kylargas snarare än en uppvärmare. Riktigt hur detta går till rent fysikaliskt kan jag inte förklara eftersom jag inte är fysiker men någon sådan ser min text här kan väl han/hon försöka sej på att testa min tes.

Att plantor behöver mycket koldioxid har inte med saken att göra. Håller man uppe temperaturen i ett växthus får man andra förhållanden än ute i den stora världen. Världen fungerar inte som ett växthus utan är betydligt mer komplicerad än så. Visst gillar även växter ute i det fria stora mängder koldioxid men utsläpp blandas obönhörligt ut i atmosfären och binds snabbt nära utsläppskällan av de växter som finns där. Ingen som har undersökt hur träd och blommor mår nära kolkraftverk? Våra i sammanhanget små utsläpp av denna gas har nästintill ingen effekt alls på jorden som helhet. Vad än vi människor gör kommer vi aldrig kunna påverka klimatet, annat än väldigt strikt lokalt. Världsklimatet kommer vi aldrig att rå på.

Dagens klimatalarmism beror på vissa så kallade kodbärande personer i samhället. Att jag kallar dom kodbärande beror på att de bär på koden till att få med så många människor som möjligt med sej genom olika former av beteenden, främst genom att de talar övertygande och använder sej av de rätta gesterna för att få folk att tro på det dom säger. Att det inte har med vetenskap att göra är självklart. Demagogi är ingen vetenskap men de som använder sej av den tekniken kan ge sken av att tala i vetenskapliga termer. Det verkar tyvärr som om demagoger, ofta användande sej av samma typ av retorik som en viss halt tysk från 1930-talet, har fått med sej politikerna och vissa viktigpettrar inom journalistkåren.

Det politiska klimatet är ett klimat för sej och vad vi än tycker och tänker är det politikerna som har sista ordet. Tyvärr verkar sista ordet innebära att vi inte har så mycket kvar av vår civilisation om vi fortsätter med överdrifterna. Tur att vanligt folk i gemen struntar i klimatalarmismen.

Människans roll i världen - Del ett: Människan är en del av naturen

Jag tänker i en serie inlägg visa på hur människan inte är skadlig för vår jord, att det vi gör är en del av vad som händer på planeten samt att andra djur drar nytta av vad vi gör. Första delen handlar om att människan inte är ett skadedjur som måste bort eller ens minska på sina handlingar.

Kelterna hade en syn på människan som delas av många så kallade naturfolk, dvs att man var en del av naturen och att livet var en enhet som interagerade med allt som fanns. Världen var en enda stor enhet där allt samarbetade. Vad människan gjorde hade betydelse men hon skadade inte eftersom hon levde i naturen och drog nytta av den och vice versa. Att man tog kvistar, hade ner träd och odlade mark samt dödade djur och växter hade ingen betydelse i det långa loppet eftersom det kom åter i annan form, enligt deras tro på enheten.

Så resonerade de flesta människor fram till och med industrialismen. Men i takt med att världen blev mer modern ändrades också människors syn på omvärlden. Vi omsatte mer av jordens resurser utan att tänka på om vi gjorde det i samklang med enheten eller ej. Man började ifrågasätta människans roll i världen, om vi hade rätt att göra så här som vi gjorde, dvs släppa ut gifter och gaser samt bygga städer överallt. Domedagsprofeter har dykt upp i större antal än nånsin och man kan undra hur det kommer sej att de kommer i såna antal som nu.

Jag tänker nu strunta i alla dessa olyckskorpar, strunta i historieskrivningen som präglats av Malthus' teorier om överbefolkning, strunta i alla som anser att människan är en fara för jorden för jag är inte så säker på att människan är farlig för jorden på lång sikt. Tvärtom, vi är en del av naturen, fortfarande, och även om människan är mycket farlig så det helt i samklang med hur vi är skapade av denna värld. Alla djur ogillar konkurrens om plats och föda vilket inte leder till nåt gott om de konkurrerar för länge. Man kan samarbeta, som människan och vargen gjorde för tusentals år sen, som babianer och andra djur gör idag, men konkurrensen mellan djurarterna leder i slutändan till att den ena arten drar sej undan eller dör ut. Tills nu har människor och vargar delat upp världen mellan sej, vi bor på slätterna och vid havet och vargarna bor i skogarna. Inga tokiga jägare med hat i blicken och enspårig tankegång ska få ändra på det.

Människan är som sagt en del av naturen, vi t o m ÄR naturen. Ordet natur är en perfekt particip till latinets nasci, att födas. Att leva, födas och få sin föda av nåt annat, det är natur. Vi ska inte skilja på vad vi gör och vad som sker en bit bort. Det är inte fråga om vi och dom här, även om ordets utveckling lett till den tanken.

Vi lever i en period av jordens liv då det är kallt. Kyla har dominerat livet så länge som vi har funnits till. Att börja tala om uppvärmning är rätt befängt i sammanhanget eftersom den verkliga uppvärmningen av jorden inte kommer förrän om ca fem miljarder år och då får den fatala konsekvenser för allt levande. Tänk på det nästa gång det skrivs i tidningar om "rekordvärme", "aldrig har det varit så varmt" samt "världens undergång är nära". Allt levande har en förmåga att anpassa sej till förändringar och det rätt snabbt. Vad vi gör har ingen betydelse i det långa loppet. Gifter och gaser tränger ner i jorden och på sikt återgår de till sitt ursprungliga tillstånd. På kort sikt är det mycket dåligt men på lång sikt har det ingen betydelse, vare sej för herr Svensson i Motala eller för en jaguar i Peru.