Moral och etik - inte enbart för människor

Vi människor ser oss själva som nåt alldeles speciellt jämfört med resten av djurriket och ser det faktum att vi kan dödas av andra varelser som ett straff från gudarna för att satt oss upp mot dom. Till och med i skenbart välutvecklade kulturer som den västerländska ser man ofta såna tankar, förklädda till vetenskap. Ibland görs dessa fördomar också till lag, lagar som strider mot naturlagarna. Där människans lagar kommer på kant med naturlagarna ska man utan undantag följa naturlagarna. Det är inte som jag tycker, utan det är så det är. Naturen övertrumfar alltid människan.

De stora frågorna är kanske inte alltid de svåraste att besvara.

Bland de människor som insett att verkligheten inte är svart och vit, utan innehåller alla möjliga färger varav vissa vi kan se med våra ögon, är det här vad vi människor är och står för egentligen inte så svår att få kläm på. Det handlar om att allt som sker i våra kroppar, med oss i våra huvuden och det vi gör är fullt ut naturligt. Vi delar mycket av det dessutom med andra djur. Moral och etik är exempel på detta vi delar med andra djur. Religionerna är i det fallet kittet för många människor så att moral och etik bibehålls. Vi skulle kunna ta den grundtanken, ta bort det överdrivna inom religionen, och istället överföra den på det sekulära tänkandet vi har idag i många länder i världen.

Psykologen och primatologen Frans de Waal, som citeras i artikeln jag länkar till om moral, menar att det inte är direkt religionerna i sej som är problemet. Det är det dogmatiska tänkandet, det stelbenta och svart mot vitt, som är problemet. Dogma finns hos oss ateister och agnostiker också, speciellt när vi talar om religion. Religion som tycks ha uppkommit för att hålla stora populationer i schack. Numera kan vi hålla koll på varandra med statsapparaterna, vilket kanske inte gillas av alla. Men faktum är att den religiösa maktapparaten behövs inte längre. Kanske folk vill tro och det står dom fritt att göra det, men den bör inte få styra över folk i samma utsträckning som den gjort tills nu.

Det värsta med många människor är dock vare sej att religionen styr deras liv eller att de låter dogma göra det, utan det är när känslokalla människor får styra agendan i många länder. Det hände i Europa för 80 år sen, och håller på att hända här igen bland många politiker som tror sej veta vad som är bäst för oss andra. Det händer just nu i många länder världen över. Det är därför folk flyr förtryck, fattigdom, svält - och dogma. Känslokyla är ett stort hinder för utvecklingen mot ett civiliserat samhälle. Kanske det största...



"Outside of a dog, a book is man's best friend. Inside of a dog it's too dark to read"

Moral och religion - hör de alltid ihop?

En vanlig diskussion när det handlar om ateism kontra religion är den om moral. Vad är rätt och fel i en persons ageranden och på vilket sätt har religionen rätten att använda ordet och begreppet moral för egen del? Moral är inte bundet av religion på nåt sätt eftersom det visat sej att många andra djurarter har ett moraltänkande liknande vårt. De kan klart och tydligt skilja på rätt och fel, enligt studier. Det vore faktiskt konstigt om andra djur inte kunde skilja mellan rätt och fel eftersom det är genom att pröva sej fram som man vet vad som är rätt och fel. Evolution ger oss moral, inte nån religion. Religion är ett resultat av vår hjärnas evolution, inte tvärtom. Låt oss dyka ner i en aspekt av religiös moral, nämligen synd.

Vad är synd? Om vi inte ser den religiösa aspekten som nåt absolut, vad är då en synd? Själva ordet synd återgår på ett germanskt ord som verkar betyda skuld eller sanning. Det är stor skillnad på dessa ord men etymologin går nog inte att argumentera emot. Det verkar nämligen som att synd hör ihop med ordet sanning, ett ord som är bildat till ett antal indoeuropeiska pronomen som i sin tur alla hör ihop med verbet vara.

Så eftersom synd är av samma ursprung som sanning, innebär det då att den som syndar far med sanning? Skämt åsido, ordet synd är nåt som idag används närmast exklusivt av personer inom flertalet religioner. Det är väl för att man från religiöst håll vill kunna bestämma hur moralen ska tolkas i samhället. Eller så föreligger här ett missförstånd där moral används fel. Moral är ju ett samhälleligt fenomen, inbyggt i varje djurart som lever i flock. Rättvisa, rätt och fel är alla saker som hör biologin till snarare än kulturen. Precis som våra kön.




"The reason I talk to myself is because I’m the only one whose answers I accept."

Vad borde vara barnförbjudet?

Är en bild av en naken människa nåt man borde förbjuda barn att se? Är en våldsam film nåt att förbjuda barn att se? Jag blir alltmer fundersam rörande detta med förbud ju mer jag ser vad som finns där ute. Det står helt klart att förbud av detta slag mer handlar om vad man TROR att barnen skulle ta illa vid sej av och vad man själv som vuxen VET att man tar illa vid sej av. Det är alltså en moralisk fråga och moral i kombination med förbud slutar sällan bra. Framför allt när det gäller vad vi anser att barnen mår bäst av.

Har vi någon gång frågat barnen vad de tycker om si och så? Har vi analyserat det i så fall på rätt sätt - utan att en massa perverterade terapeuter utan formell utbildning höjer sina stämmor och gör narr av psykologin som ämne genom att lägga in en massa retarderade tolkningar. Vet vi således egentligen om barn tycker nåt speciellt gällande nakenhet, våld och fula ord? Vet vi vad som är deras egna åsikter och vilka som är inympade på dom av deras föräldrar eller andra vuxna i deras närhet?

Hela detta med termen vuxenmaterial formligen stinker av den där fula perverterade moralpaniken som omger hela frågan kring nakenhet. Termen antyder att det finns saker som bara vuxna får titta på och uppleva. Vad är då barnmaterial? Man har t ex dragit in nakenfotografering och erotik i begreppet pornografi och därmed fått det hela till att vara något skamligt och fult att titta på den nakna kroppen, något bara vuxna håller på med enligt denna fördomsfulla syn på saken. Man får det till att den mänskliga kroppen är nåt fult att visa upp, precis i linje med dessa fördomsfulla åsikter med religiösa under- och övertoner. Vi har kläder på oss för att skydda oss mot kyla, vind eller för stark sol. Att det ligger en moralisk dimension i det hela beror på att religionen slagit i oss alla det var för att gudarna inte ville att vi skulle gå nakna.

Sen att ren pornografi med sexuella akter och annat inte är nåt för de allra minsta håller jag absolut med om men inte från moralisk synvinkel utan en rent praktisk sådan, små barn förstår inte vad sex går ut på och det bör man vänta med tills barnen är i tonåren innan man på ett pedagogiskt vis talar om vad det innebär med sex. Ingen film i världen kan jämföra sej med verkligheten. Men tonåringarna får minsann hålla på med varandra, vi vuxna har vårt eget liv, eller hur?

Likadant är det med våldsamma filmer. Där kan jag visserligen till viss del förstå problematiken eftersom barn, liksom vuxna, ogillar kaos vilket ju våld leder till. Men jag är övertygad om att även en sjuåring kan skilja på det våld som förekommer i en TV-serie eller en film och det som skildras i nyheterna. Det är när propaganda kommer in i bilden som det kan bli svårt för dom att skilja fakta från fiktion. Här talar jag förstås om det hejdlösa glorifierandet av våld som förespråkas på vissa håll (ingen nämnd ingen glömd).

Jag tror inte det bästa är att "skydda" våra barn från nakenhet, våld och annat som "anses" vara farligt för dom. Det bästa är att låta dom fråga sej fram och som vuxen ska man svara så ärligt som möjligt. Att linda in det eller säga att sånt får man inte titta på eller säga kommer bara att så tvivel hos barnet och stärka nyfikenheten. Bättre då att ignorera det eller "portionera" ut kunskapen, om man har någon, inom ämnet.

Någon som har nåt bra tips för hur man får barnen att inte drabbas av moralpanik?

Detta inlägg inspirerades av läsningen av detta inlägg.




"Trygga räkan"