Summering av året - och decenniet

Det nya millenniets första decennium - och det decenniets sista år - är till ända. I morgon efter 23.59.59 får vi skriva 2010. Som alla goda skribenter är det alltså dags för mej att summera detta decennium. Vad har då hänt?

På det personliga planet har inte mycket hänt, i alla fall inget som är himmelsskriande. Jag förlorade min kära vän, dalmatinern Aurora, jag studerade arkeologi och jag har börjat samla burkar för att klara ekonomin. Blogga gör jag för att få utlopp för min kreativitet (som jag många gånger ifrågasatt eftersom jag känner mej instängd i ett sätt som inte passar för att skriva romaner - som jag egentligen helst av allt vill göra). Det låter väldigt kortfattat och det är det också. Förlusten av Aurora var fruktansvärd, mer än faktiskt att min pappa dog för länge sen och mina morföräldrar också. Jag var väldigt fäst vid henne och ville att hon skulle få vara med längre än hon var.

Nåväl, jag tänker inte gräva ner mej i såna minnen. 2000-talet var ett misslyckande i stort, min ekonomi sköts i sank, främst för att jag inte fått nåt jobb och sen hamnade i samma skuldfälla som alla andra arbetslösa. Ändå har det inneburit ett sorts uppvaknande för mej. Jag har insett att jag inte är någon medelmåtta, samtidigt att jag inte är någon expert på nåt speciellt. Jag bara är.

Jag har engagerat mej alltmer i det sker ute i världen. Hemmavid finns inte mycket att engagera sej i så då får stora stygga världen agera spelplan för mej. Under större delen av decenniet har jag propagerat för Macintosh och Mac OS, datorsystem respektive operativsystem för det förstnämnda. Att många av de datorer jag har haft gått sönder för mej gör inget, det är känslan av att ha ett system som fungerar större delen av tiden som räknas. Jag har numera en eMac från 2004, en i bolagens och förståsigpåarnas ögon uråldrig maskin, och den tuffar på väldigt bra. 800 MHz G4-processor duger gott och även om 40 GB inte är mycket att hänga i julgranen lagringsmässigt så funkar det än så länge. Så snart pengarna tillåter ska jag köpa en större. Likadant med minne. Om folk kunde ge fan i att bjuda över mej på Tradera så skulle allt vara perfekt.

Jag har inte brytt mej om Facebook, twitter och andra så kallade sociala nätverk. Forum av olika slag, bloggande och möten med människor ute i verkligheten duger gott åt mej. Det säjs att Facebook är bra för att träffa gamla klasskompisar men det är det sista jag vill göra. Jag tyckte inte om plugget och tänker jag på dessa människor blir jag påmind om hur trist skolan var, hur inskränkt själva tankegången med undervisningen var. Jag slutade nian 1990 och tog studenten 1993. Det räcker för mej.

Världen utanför var det. Mitt första möte med omvärlden via datorerna var debatten kring fildelning. Hade det inte varit för fildelningen hade jag aldrig tänkt på att det finns artister från andra länder än USA och Storbritannien som gjort bra musik. Canada, Tyskland, Frankrike, Norge, listan är hur lång som helst. Tyvärr har mitt sinne varit begränsat till att höra det som kommit via radion och har de spelat nåt från nåt annat land än USA och UK så har det varit en kuriös bit som gjort en intresserad. Fram till ca 1999 fanns bara i stort sett skivaffärerna och de stora kedjorna hade bara den populära musiken. Nu generaliserar jag och är elak men det gäller för säkert sju tiondelar av materialet i en affär. Ville man ha nåt annorlunda fick man gå till begagnat-affärerna eller nån specialbutik.

Därför kom fildelningen som en räddande ängel. Internet i stort var också en räddande ängel för de diskussioner som äger rum här är förmodligen samma som ägt rum hela tiden sen musiken började ges ut på skiva men skillnaden är nu att man kan se dessa diskussioner och komma tillbaka till dom flera år senare för mer inspiration. April Wine, Uriah Heep, Nektar, Camel, Eloy och Trooper är exempel på grupper som jag aldrig skulle ha tänkt på om det inte hade varit för fildelning och diskussioner kring musiken dessa artister har gjort. Att de ofta inte finns att köpa i affärerna är skamligt. Jag har hittat dom senare på Ginza så det blir nog en hel del inköp när jag väl får pengar.

Själva debatten kring fildelningen är infekterad och handlar egentligen om rätten till musiken i sej. Att äga en plastbit med lite toner på är inte detsamma som att höra musiken framföras av artisten ifråga. Är artisten död och utan släktingar bör musiken släppas helt fri. Finns det släktingar borde släkten ha fått tillräckligt med pengar medan artisten levde. Tyvärr har musiken kidnappats av stora bolag vars representanter ser sej som rättighetsinnehavare och lever flott på denna tanke. De tar lejonparten av intäkterna från försäljningen av musiken och artisterna får det som blir över. Att vissa artister ändå får tillräckligt att de blir rika är tack vare andra områden, t ex bra avtal med dessa skivbolagsbossar, konserter eller diverse avtal med olika sponsorer.

Jag är av den åsikten att musik bör behandlas som abandonware (vara som bör släppas fri från upphovsrätt efter några år på marknaden) och är den äldre än kanske 10 år är det definitivt så att det bör vara artisten personligen som ska pengarna för den äldre musiken, inte bolaget. Det har under detta decenniet blivit en väldig folkrörelse kring fildelningen och folks rätt till att få ha sitt internet i fred. Läs mer här om just det som blev resultatet, nämligen Piratpartiet.

Ett annat område jag intresserade mej för under detta decennium är maten vi äter. Äkta vara är en sida de allra flesta borde besöka och Mats-Eric Nilssons böcker "Den hemlige kocken" och "Äkta vara" rekommenderas starkt. Han menar inte, tvärt emot vad hans kritiker försöker få det till, att tillsatser är fel. Han menar att fel tillsatser och för många av dom finns i det vi äter idag. Utan honom hade jag inte vetat vad mononatriumglutamat (E 621) är för något och vad det gör i diverse produkter. Enligt honom är denna tillsats totalt onödig om man använder råvaran på rätt sätt. E 621 är en smakförstärkare som sätts till en produkt när denna blivit så misshandlad i storköken att smakerna i stort sett försvunnit.

Men det ämne som dominerat mitt bloggande och mitt sinne det senaste året är debatten kring klimatet. Jag tänker inte gå in på i detalj varje aspekt av den debatten (det finns att läsa här längre ner) men så mycket kan jag säja att den debatten har livat upp mej. Det är kul att hånad och bli hånad. Det är nåt alldeles extra att läsa en artikel i DN eller SVD om klimatfrågan och se de journalister som jobbar på dessa tidningar komma med uttalanden som helt uppenbart kommer från forskare med agendor som går ut på att de ska kunna tjäna pengar på ett hot som inte finns. Journalisterna själva verkar inte ha läst på mer än det som deras mentorer har visat dom. Alternativa resultat skjuter de åt sidan med en grimas och förlöjligar. Men det verkar ha blivit rätt tyst från dom sen ClimateGate-skandalen, det misslyckade mötet i Köpenhamn och den plötsliga kylan som kom från ingenstans och förlamade stora delar av norra halvklotet, nästan en månad för tidigt.

Jag är inte speciellt kunnig inom området fysik, har bara genomgått de i plugget obligatoriska delarna, men så mycket har jag förstått att en myra gör ingen stack på egen hand. 380 miljondelar av en atmosfär kan inte styra de andra 999,620 miljondelarna, endast komplettera de krafter som gör att vi har en atmosfär som går att andas i och som hålls någorlunda varm. Jag syftar här på koldioxidhalten i atmosfären. Jag har lärt mej att koldioxid inte värmer utan ser till att värmen inte sticker ut i rymden hej vilt. Får dagens unga lära sej det, tro? De verkliga experterna på området i Sverige brukar debattera här, här, här och här.

Tyvärr har klimatdebatten kommit att bli en höger-vänster-fråga, dvs högern står här för kritiken av hypotesen att människan skulle påverka klimatet genom utsläpp av koldioxid och vänstern stöder denna hypotes. Problemet är att bland våra politiker är uppslutningen bakom hypotesen närmast total. För såna som mej, som struntar i höger-vänster och bara vill ha ett så bra liv som möjligt utan att politiken får spela nån större roll, är detta ett problem. Jag ansluter mej till kritikerna av mänsklig påverkan av klimatet men riskerar då att hamna bland högerfolket. Inom fildelningen är den politiska spridningen mellan folk större. Det hindrar inte mej från att tycka och tänka på ett visst sätt.

De övriga politiska sakerna som dominerat detta decennium är terrorismen och kampen mot den. Terrordåden 11 september 2001 har sätt och vis blivit det som styrt hela decenniet. Övervakningsnissarna har fått sitt lystmäte i och med att fler kameror satts upp, fler buggar tillåtits samt att säkerhetstjänsterna har fått mer befogenheter. Samtidigt har konspirationsteoretikerna blivit alltfler och mer högljudda för varje år som går. 1984 har blivit besannad på ett sätt som den gode Eric Blair aldrig skulle ha kunnat tänka sej.

Jag tror att kampen mot den internationella terrorismen är vunnen - för den här gången. Al Qaida tog i så de sprack den där gången 2001 och senare 2004 i Spanien. Efter det har det mest varit hot och sabelskramlande. Att de skulle kunna hota nåt land på samma vis igen inom den närmaste framtiden är högst otroligt. Att de kunnat ta sej förbi övervakningar säjer mer om hur lätt det är att läsa av rutiner hos övervakarna än att övervakningen fallerat.

Det har varit ett spännande decennium. Risken är att nästa decennium blir tråkigare.