Varför vi behöver kritiskt tänkande

Tidigare idag skrev jag om hat kontra konstruktiv kritik. Knappt har jag skrivit klart i det inlägget förrän jag får vatten på min kvarn. För inget är väl så ogenomtänkt och hatiskt, inte bara mot kvinnor utan även mot män och människor generellt, som sharialagar? Det tänker nämligen det lilla stormrika sultanatet Brunei införa successivt, vilket får många rationellt tänkande människor att skaka på sina huvuden världen över. Dessutom har många börjat bojkotta verksamheter ägda av bolag från Brunei. Inte för att bojkotter verkar ha någon effekt nu för tiden, men de får i alla fall uppmärksamhet. Vem vet, kanske sultanen av Brunei ändrar sej och drar tillbaka sina dumma propåer?

För den som inte är så hemma i vad sharialagar är för något, så är de den moderna versionen av Hammurabis lagar, de där lagarna som alla i regionen sen kopierade och som sen hamnade i bibeln (naturligtvis, allt som står där är ju hämtat från tidigare källor!). Principen för dessa är lika för lika, alltså straffet ska vara lika hårt som man anser att skurken ifråga är kriminell. En mördare ska alltså dödas, en tjuv ska få ena handen avhuggen osv. Men mord gav inte dödsstraff i gamla Babylonien, vilket alltså får ses som en anpassning till mer "modernt" tänkande.

Detta är alltså ett viktigt skäl till varför kritiskt och konstruktivt tänkande behövs. De som vill ha sharialagar måste faktiskt vara antingen helt känslokalla eller helt och hållet går på instinktiva känslor. De som försvarar människorna bakom sharialagarna bara för att de är muslimer måste vara blinda. De flesta muslimer följer inte sharialagarna, för de är knappast intresserade av gammaldags idéer. Vi följer knappast bibeln i vår vardag, varför skulle då muslimer i gemen följa koranen? Jag säger till sist som Bionic Dance säger på sin YouTubesida: Kör inte på autopilot, tänk istället.



"Det här är ju världens bästa kladdkaksrecept"

Vad är hat och vad är konstruktiv kritik?

Det pratas väldigt mycket om hat, men väldigt lite om kritiskt tänkande och kritik. Det är förvånansvärt många som faktiskt kommer med äkta kritik där ute, men de skriver olyckligtvis ganska dåligt eller har en dålig dag så deras skrivelser liknar mer hattexter än det de tänkt sej från början. De har fallit in i det dåliga sätt att skriva som dom de tänkt kritisera. För nog är de flesta där ute som klagar på rasism, kvinnohat och religionsförföljelser själva hatfyllda och trångsynta. Mer än dom som blir uthängda som hatare många gånger.

Värt att notera för alla som tycker jag ställer mej på "fel" sida, jag tänker mej för en stund att det inte finns några riktiga rasister, homofober, misogyna eller religionsförföljare utan att de som verkligen vågar kritisera det politiskt korrekta är offer för kollektivismens hydra. För jag tänker nämligen så här: Att våga kritisera är en av de viktigaste aspekterna av yttrandefriheten. Den delen vill människor med makt på agendan ta ifrån oss, bland annat genom att svartmåla sina motståndare och bästa sättet att göra det är att använda ord som i detta fallet blir till skällsord. På så vis har man brännmärkt sina motståndare och "vunnit".

Men frågan är vad man vinner på att brännmärka sina motståndare i längden? Kritik är vad som för samhällsutvecklingen vidare. Att smäda sina meningsmotståndare är således kontraproduktivt. Men vad är hat och vad är konstruktiv kritik? Det är egentligen väldigt lätt att skilja dom åt. En som hatar skriver bara invektiv och uttrycker sej hotfullt när han/hon blir trängd. Den som skriver konstruktiv kritik är egentligen inte ute efter dom han/hon kritiserar utan vill enbart sätta fingret på vissa saker som antingen är oklara, dåligt underbyggda eller helt enkelt inte stämmer överens med verkligheten.

Att få sin maktbas undergrävd på detta vis av kritiskt tänkande är aldrig bra för de självutnämnda moralpredikanterna med fötterna på den moraliska höga kullen. Därför väljer de ofta den fega attacken, personangreppet. Detta följs ofta av användandet av skällsord. Så många gånger är det dom som skriker högst om rasism, misogyni, religionsförföljelser och homofobi som själva är hatarna. Ju högre utbildning och finare ord att linda in sitt hat i desto värre. Men ibland kokar det över på dessa hatare, som kanske märks i Thunderfoots film nedan. Han listar just såna som jag pratar om, och passar på att göra narr av dom på samma gång.

De som skriker högt om hat är påfallande ofta människor med allvarliga personliga problem som de av olika anledningar vill göra offentliga utan att egentligen tala om dom som sina problem. Många gånger projicerar de därför sina problem på andra människor. Så nästa gång du hör en arg människa anklaga en annan för någonting och det inte verkar som att den som anklagar har fog för sitt utbrott, tänk då på ramsan som man lärde sej på dagis: Den som sa't han va't. Så där, nu kan vi återgå till "verkligheten".



"They've got groupies for their bands,
all I've got is my right hand"