Varför vi behöver kritiskt tänkande

Tidigare idag skrev jag om hat kontra konstruktiv kritik. Knappt har jag skrivit klart i det inlägget förrän jag får vatten på min kvarn. För inget är väl så ogenomtänkt och hatiskt, inte bara mot kvinnor utan även mot män och människor generellt, som sharialagar? Det tänker nämligen det lilla stormrika sultanatet Brunei införa successivt, vilket får många rationellt tänkande människor att skaka på sina huvuden världen över. Dessutom har många börjat bojkotta verksamheter ägda av bolag från Brunei. Inte för att bojkotter verkar ha någon effekt nu för tiden, men de får i alla fall uppmärksamhet. Vem vet, kanske sultanen av Brunei ändrar sej och drar tillbaka sina dumma propåer?

För den som inte är så hemma i vad sharialagar är för något, så är de den moderna versionen av Hammurabis lagar, de där lagarna som alla i regionen sen kopierade och som sen hamnade i bibeln (naturligtvis, allt som står där är ju hämtat från tidigare källor!). Principen för dessa är lika för lika, alltså straffet ska vara lika hårt som man anser att skurken ifråga är kriminell. En mördare ska alltså dödas, en tjuv ska få ena handen avhuggen osv. Men mord gav inte dödsstraff i gamla Babylonien, vilket alltså får ses som en anpassning till mer "modernt" tänkande.

Detta är alltså ett viktigt skäl till varför kritiskt och konstruktivt tänkande behövs. De som vill ha sharialagar måste faktiskt vara antingen helt känslokalla eller helt och hållet går på instinktiva känslor. De som försvarar människorna bakom sharialagarna bara för att de är muslimer måste vara blinda. De flesta muslimer följer inte sharialagarna, för de är knappast intresserade av gammaldags idéer. Vi följer knappast bibeln i vår vardag, varför skulle då muslimer i gemen följa koranen? Jag säger till sist som Bionic Dance säger på sin YouTubesida: Kör inte på autopilot, tänk istället.



"Det här är ju världens bästa kladdkaksrecept"

Vad är hat och vad är konstruktiv kritik?

Det pratas väldigt mycket om hat, men väldigt lite om kritiskt tänkande och kritik. Det är förvånansvärt många som faktiskt kommer med äkta kritik där ute, men de skriver olyckligtvis ganska dåligt eller har en dålig dag så deras skrivelser liknar mer hattexter än det de tänkt sej från början. De har fallit in i det dåliga sätt att skriva som dom de tänkt kritisera. För nog är de flesta där ute som klagar på rasism, kvinnohat och religionsförföljelser själva hatfyllda och trångsynta. Mer än dom som blir uthängda som hatare många gånger.

Värt att notera för alla som tycker jag ställer mej på "fel" sida, jag tänker mej för en stund att det inte finns några riktiga rasister, homofober, misogyna eller religionsförföljare utan att de som verkligen vågar kritisera det politiskt korrekta är offer för kollektivismens hydra. För jag tänker nämligen så här: Att våga kritisera är en av de viktigaste aspekterna av yttrandefriheten. Den delen vill människor med makt på agendan ta ifrån oss, bland annat genom att svartmåla sina motståndare och bästa sättet att göra det är att använda ord som i detta fallet blir till skällsord. På så vis har man brännmärkt sina motståndare och "vunnit".

Men frågan är vad man vinner på att brännmärka sina motståndare i längden? Kritik är vad som för samhällsutvecklingen vidare. Att smäda sina meningsmotståndare är således kontraproduktivt. Men vad är hat och vad är konstruktiv kritik? Det är egentligen väldigt lätt att skilja dom åt. En som hatar skriver bara invektiv och uttrycker sej hotfullt när han/hon blir trängd. Den som skriver konstruktiv kritik är egentligen inte ute efter dom han/hon kritiserar utan vill enbart sätta fingret på vissa saker som antingen är oklara, dåligt underbyggda eller helt enkelt inte stämmer överens med verkligheten.

Att få sin maktbas undergrävd på detta vis av kritiskt tänkande är aldrig bra för de självutnämnda moralpredikanterna med fötterna på den moraliska höga kullen. Därför väljer de ofta den fega attacken, personangreppet. Detta följs ofta av användandet av skällsord. Så många gånger är det dom som skriker högst om rasism, misogyni, religionsförföljelser och homofobi som själva är hatarna. Ju högre utbildning och finare ord att linda in sitt hat i desto värre. Men ibland kokar det över på dessa hatare, som kanske märks i Thunderfoots film nedan. Han listar just såna som jag pratar om, och passar på att göra narr av dom på samma gång.

De som skriker högt om hat är påfallande ofta människor med allvarliga personliga problem som de av olika anledningar vill göra offentliga utan att egentligen tala om dom som sina problem. Många gånger projicerar de därför sina problem på andra människor. Så nästa gång du hör en arg människa anklaga en annan för någonting och det inte verkar som att den som anklagar har fog för sitt utbrott, tänk då på ramsan som man lärde sej på dagis: Den som sa't han va't. Så där, nu kan vi återgå till "verkligheten".



"They've got groupies for their bands,
all I've got is my right hand"

Religionen och vår tankeförmåga

Igår skrev jag om de studier som visar att troende inte skulle vara lika intelligenta som icketroende. Jag argumenterade då mot studiernas konklusioner, att just troende skulle vara mindre bevandrade i tänkandets konst än icketroende. Jag hävdade också att det finns många troende med god tankeförmåga. Det jag främst har problem med är hur intelligenstester genomförs och vad man anser vara intelligens.

Men sen har vi ju förmågan att lära, förmågan att ta till sej kunskap och förmågan att använda det vi lärt oss och sen förmågan att lära ut till andra. De flesta vill lära sej och veta vad som finns där ute. Därför ter det sej så konstigt att så många definierar sej som troende. Jag skulle tro att det egentligen finns en hel del tvivlare som av olika skäl inte säger rakt ut att de tvivlar på den religion de tillhör. Det är tvivlarna som är de smarta, de som är övertygade åt endera hållet är de som inte tänker.

För oss människor är tvivel och kritiskt tänkande en naturlig sak för det är sånt som för mänskligheten vidare. Att bli övertygad om en sak och sen inte vika från övertygelsen att den saken är den enda sanna, den enda rätta, är ett säkert tecken på stagnation. Religion är alltså stagnation och rigida traditioner snarare än modernt tänkande. Men samtidigt innebär religion att man får makt över andra som inte heller dom tänker kreativt och eftersom religion kommer ur gruppsamarbete ger det närmast automatiskt makt, en makt som gör det farligt för fritänkande individer att verka och existera.

Så de som uttryckte goda tankar och som kallade sej religiösa för minst 200 år sen och tidigare skrev alltså som de gjorde för att inte stöta sej med makten. Enklare uttryckt än så kan det inte vara. I hemlighet kan de ha varit just tvivlare för ju mer man sätter sej in i en sak desto mer tvivlande och fundersam blir man. Hur många av de där som skriker ut sitt hat inom sina respektive religioner har egentligen läst de böcker de stöder sej på - från pärm till pärm?

Intelligens för mej är precis det jag skrev om igår, insamlandet av kunskap som sen kan användas för att hjälpa en själv och de sina att överleva. Att hålla sin hjärna igång hela tiden med inlärning av såna saker som hjälper en att leva är också bra, stimulans i någon form är bra för hela kroppen. Jag återkommer därför till tanken på kreativitet. Det är intelligens om något. Det handlar om att skapa saker ur inget annat än ens egen hjärna, utifrån de förutsättningar som finns omkring en. Den som kallar det för nåt annat än intelligens vet ingenting om människan.

Att kreativa människor kallar sej religiösa och till och med troende beror nog på att de känner den kreativa kraften inom sej när de skapar, kreerar, Men detta är just bara en känsla, inget annat. Det är hjärnan som producerar ämnen som behövs för att bibehålla den kreativa lustan. Det är ett rus liknande det som när man är kär, upphetsad och/eller i extas. Hjärnan skapar alltså en hel del åt oss för att vi ska vara igång, själsligt såväl som kroppsligt. Det är intelligens. Sen om det alltid blir så smart är en annan femma.




"We're gonna rock around the clock tonight"

Kritiskt tänkande bara till en viss gräns

Murry Salby är ett exempel på att kritiskt tänkande inte alltid uppskattas. Bild av Josh.

 Man får inte vara för kritisk. Ifrågasättande är inget alla vill sträva efter, verkar det som. Man vill inte höra saker som avviker från ens egen övertygelse. Alla är inte mottagliga för alternativa åsikter. Så är det verkligen inom klimatfrågan som den förs nu. Tanken är den att alla ska ha rätt till en åsikt, vare sej man har rätt eller ej, och när det gäller en vetenskap där inga egentliga rätt eller fel existerar kan man inte stänga andras åsikter ute bara för att de strider mot ens egna. Att fler tycker si än så är inget försvar för att si skulle vara bättre än så. Det är enbart en åsikt, inga absoluta fakta.

Kritiskt tänkande bygger på idén att inget är som det verkar vara vid första ögonkastet. Det handlar om att inte ta något för givet, speciellt inte om det verkar bombsäkert. Om det verkar vara helsäkert kan man vara säker på att det inte är det. Det finns alltid nån som hittar ett fel. Det är som Albert Einstein sa om en teori, att den bara är stark så länge den bevisas men den faller direkt när ett enda experiment motbevisar den. Det är grunden i kritiskt tänkande.

Till skillnad mot Einsteins teori om relativitet så faller de flesta andra teorier direkt eller efter ett tag. Så ock de flesta teorier inom klimatfrågan. Inte många håller måttet men likväl håller många upp teorierna som varande dagsens sanning. Därför uppmanar jag alla som blint tror på alla alarmistiska teorier att titta här nedan på Sidney Harris teckning om teorier och sanningar:

Märk väl att en vetenskaplig teori inte är sanningen, än mindre verkligheten. Teckning av Sidney Harris.

"Reality is merely an illusion, albeit a very persistent one."

Stöd för min syn på BMI

Den här tjejen, Laci Green, har samma syn på BMI som jag har. Hör henne göra processen kort med denna felaktigt använda metod för att se hur vi människor "borde" se ut. Visst finns det alldeles för många feta människor men BMI är inte den rätta metoden för att kategorisera vilka som är feta eller smala. Måttbandet är mycket bättre.

"I stora delar av världen är 800 kalorier den enda
mänskliga rättighet man bryr sej om"

Ännu mer läsning för den vetgirige (och kritiskt tänkande)

Utopismen har slagit klorna i storpolitiken. Det menar Lars Bern, mångårig medarbetare vid bl a Volvo, som dessutom menar att satsningen på klimatdebatten har försvagat politikernas förmåga att reda ut svåra katastrofer. Läs hans artikel på Newsmill här. Vi har i klimatdravlets namn satsat på fel häst och som en följd av detta har verkligheten pockat på vår uppmärksamhet men i vår iver att övertolka allt som sker ser vi inte hur realiteten egentligen ser ut, nämligen att världen förändras hela tiden och att vädret bara är EN aspekt av helheten. Klimathotarna vill tydligen inte se det så utan att varje del av världen är en separat del som människan allena påverkar negativt.

Utopismen i det här fallet är den om en värld där man lever enligt det väldigt grumligt formulerade ekologiska idealet. Det är en värld där jordbruket ska ske enligt principer som vi riktiga människor övergav så fort vi fick chansen att bruka jorden på äkta hållbart vis, en teknik som dessutom gör marken gott i längden. De skador vi åstadkommer görs ogjorda inom en relativt kort tid av naturens övriga krafter. Inget är oreparabelt. Att något är förstört för all framtid är en myt.

Utöver detta vill jag rikta ett kritiskt finger till alla medier som nästan bara fokuserar på det i sammanhanget relativt milda problemet med kärnkraften och glömmer bort tragedin med de av tsunamin sönderslagna städerna i jordbävningens spår. Det hjälper inte de drabbade att vi, inklusive ansvariga i Japan, diskuterar kärnkraftens säkerhet.

PS Läs gärna Maggies inlägg på SVT Debatt. Väl värt att läsa om problemen med kärnkraft och varför vi ändock ska fortsätta forska kring den och utveckla den vidare.

Mer läsning för den med äkta kritiskt tänkande

Så här ser alltså systemet bakom en typisk kärnreaktor ut. Vatten är en viktig komponent vid nedkylningen av bränslestavarna innehållande uranet som ska ge energi till elnätet. Skulle detta vattensystem störas finns det alltid en möjlighet att pumpa in vatten från havet, en flod eller en större sjö. Det är därför de alltid är placerade nära ett vattendrag. Kylningen i Fukushima verkar inte fungera som det ska men någon risk för en härdsmälta är det inte eftersom de stavar som varit exponerade pga vattenbrist under en längre tid redan förstörts och därför inte längre fungerar som de ska. Utsläpp av radioaktiva partiklar är dock fortfarande ett problem eftersom vätgas har fått delar av reaktorerna att explodera.

Problemet är den hysteritsunami som drar fram över världen just nu med miljömuppar i många länder som drar fram de gamla "hata atomkraft"-argumenten ur sina respektive garderober. Det hjälper inte situationen det minsta att man tar fram sina fördomsfulla åsikter om kärnkraften. Framför allt inte som det i fallet med den japanska atomkraften rör sej om en teknik som är föråldrad. Modern atomkraft har inte alls såna här problem och hade de satsat på torium skulle en härdsmälta t o m varit en omöjlighet.

Vi kan inte komma ifrån riskerna med kärnkraften. Alla energisätt innebär stora risker, inte minst oljan och gasen, vilket bevisats många gånger. Vindkraften är en fågelmördare och när de går sönder bör man vara långt borta när de där rotorerna närmar sej marken. Vattenkraften är bara så säker som undvikandet av att en damm brister kan tillåta. Solkraft är farligast för allas plånböcker eftersom det i nuläget inte ger något ur ekonomisk synvinkel. Kanske vi skulle försöka fånga krafterna som alstras i en jordbävning?

Äkta skepticism är en sällsynt vara

Ibland får jag känslan av att det är bäst att vara hyperkritisk, dvs att förkasta allt man läser, ser och hör. Det är dock ingen bra inställning i längden eftersom man då slänger ut barnet med badvattnet. Att vara en äkta skeptiker innebär då att se till att ta upp ungen ur vattnet innan karet töms. Problemet är att många som kallar sej skeptiker vill låta ungen vara kvar i vattnet och låta ungen frysa. De tar då död på diskussionen istället för att låta den fortsätta och bli hälsosamt intrikat.

Nej, det där blev för många liknelser. Vad jag egentligen menar är att skepticism är en del av det sunda förnuftet och det kritiska tänkandet. Tycker man sej se ett UFO ska man inte springa iväg för att berätta om det. Vad man bör göra är att dokumentera det och försöka hitta orsakerna till detta UFO. Snart nog finner man att det inte är små gröna män i ett tefat utan snarare ett flygplan, en stjärna/planet eller kanske t o m en optisk effekt av att ha nåt jox i ögonen. Det sistnämnda har hänt mej många gånger då jag trott att någon eller något varit på väg mot mej nattetid eller sen kväll men när jag gnuggat ögonen har detta försvunnit liksom det jox jag haft i ögonvrån.

Samma sak med religiösa upplevelser. Den 300 meter höga Jesus predikanten Oral Roberts sade sej ha mött på 1970-talet var nog mer en önskedröm hos honom själv. Ingen annan såg denna jätteversion av denne grek, romare eller hebré som var orsaken till världens mest våldsamma religion genom tiderna. Varför jag kallar Jesus grek eller romare har jag redogjort för tidigare, under sommaren. Notera att spekulationer har inget med kritiskt tänkande att göra, annat än att det är en grund för just skepticism. I såna fall sporrar det en att fortsätta spekulera fast med lite mer insikt.

Vad jag kallar äkta skepticism är att man granskar påståenden från ALLA som vore det uttalanden av blinda hönor. Gränsen går vid vad som går att bevisa empiriskt. Notera även här att jag föredrar reella bevis framför modeller och framtidsscenarion. De som litar alltför mycket på modeller är lite som de blinda människorna som ska beskriva en elefant genom att ta på varsin del av den. Därför anser jag att det är väldigt hälsosamt att kritisera t ex AGW-hypotesen och påståenden om att oljan snart tar slut. Samma sak gäller inom politiken och de ideologier som styr där. Alla proponenter för samtliga åsikter jag precis nämnt uppför sej som de blinda människorna. Det gör vi som kritiserar åsikterna också med den skillnaden att vi ser att det är en elefant. Problemet för oss är att den elefanten går sin väg och vi vet inte vilket glashus (växthus) den ska braka in i.

Nu är jag där igen med liknelser. Vad jag nu menar är att man inte ska låsa sej för mycket vid en enda hypotes eftersom det kanske inte blir något realiserat ur den. Jag tänker ställa ett antal frågor och uppmaningar inom olika fält så får vi se om det är någon som kan svara på dom eller ställa en kritisk motfråga.

1. Om nu historiker och arkeologer envisas med att kalla ön Björkö i Mälaren och dess forntida stad för Birka, var finns spåren av Ansgars kristna verksamhet? Den borde ha hittats vid det här laget efter så många år av grävande. Jag vet att man inte ska lita på legender men en sådan talar om Ansgar i Linköpingstrakten. Borde man inte vederlägga den legenden innan man gör en "Jakten på den försvunna skatten" (tänk på scenen med Indy och Sallah med dadlarna för att förstå vad jag menar)?

2. När ska bevisen för att oljan är på väg att ta slut tas fram och hur ser de bevisen ut?

3. Är växande och krympande glaciärer, av vilket det finns lika många av världen över just nu, ett tecken på mänskligt inducerad global uppvärmning?

4. Ni som tror på homeopati och liknande, ge mej bevis för att det ni kommer med funkar. Jag vill också ha fram allt det där vattnet ni talar om att man måste spä med för att uppnå fullgod effekt.

5. UFO och annat, vad för bevis för att det skulle vara utomjordingar eller interdimensionella varelser finns det? Korten på bordet, tack!

Fler frågor kommer...