Utsläppen på havens botten - vilken betydelse har de för klimatet?

Anthony Watts tar upp ett viktigt ämne när vi talar om klimatfrågan, nämligen vulkanerna på havsbottnen som spyr ut miljarder ton gas av olika former varje dygn, år ut och år in. Det verkar som om detta är vad anglosaxisktalande människor kallar elefanten i rummet. För det verkar inte som om klimatforskare brytt sej om att beakta de enorma mängder koldioxid som släpps ut i haven, och som i slutändan också hittar upp i atmosfären, från dessa öppningar på havsbottnen.

Haven är fulla med koldioxid, 100 gånger mer än människan hittills har släppt ut under drygt 200 år. Koldioxid slipper som sagt ut i atmosfären från haven, men någon ökning av temperaturen som en följd av detta har inte kunnat påvisas. Att blunda för detta är dårskap och kommer att leda till än större dårskap, speciellt om vi fortsätter blunda för viktiga fakta av den här kalibern. Våra medier, och i ännu högre grad "våra" politiker, kommer förstås inte bry sej om dessa rön. Kejsaren måste ju fortsätta bära sina nya kläder...

Elefanten i rummet.

"I left my home one day
For the sake of better pay
In a foreign land 12 centuries back in time
Where the sun keeps burning down
On the hole drilled in the ground
And I dream of the girl I left behind"

Dörren är öppen på glänt...

Härom månaden skedde nåt som inte skett förut, och som fått många att höja på ögonbrynen inom klimatforskarvärlden. American Physical Society (APS) gick ut och sa att man skulle granska den senaste rapporten från FNs klimatorgan, Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC). Deras rapport finns att läsa här: PDF att ladda hem (500 sidor!).

Vad är då så speciellt med APS rapport? Jo, man vill ha en oberoende granskning av de påståenden IPCC kommit med. Man är uppenbarligen orolig för att materialet i IPCCs rapport kan vara skriven på felaktiga grunder. Det har ju framkommit att många delrapporter till tidigare IPCC-rapporter har skrivits av aktivister som är allt annat än rejäla forskare.

APS rapport har kommenterats rätt mycket nu de senaste dagarna och det ska bli kul att se svenska medier försöka undvika den. Man kan undra om inte dörren nu står på glänt inför en sundare klimatforskning. En som inte styrs av aktivister och viktigpettrar, utan av riktiga forskare som utan att spekulera medelst datamodeller kan leverera rejäl forskning.

Det är mycket vi inte vet om hur atmosfären fungerar, trots att vi vet så mycket om den. Hur interagerar den med markytan, med rymden utanför, med allt levande? Det är viktiga frågor att få besvarade. Datamodellerna ger bara en endimensionell bild av skeendet. Därför är det viktigt att vi får till stånd en diskussion kring klimatet och att alla får vara med.



"What if the engine dies,
these are no friendly skies"

Kritiskt tänkande bara till en viss gräns

Murry Salby är ett exempel på att kritiskt tänkande inte alltid uppskattas. Bild av Josh.

 Man får inte vara för kritisk. Ifrågasättande är inget alla vill sträva efter, verkar det som. Man vill inte höra saker som avviker från ens egen övertygelse. Alla är inte mottagliga för alternativa åsikter. Så är det verkligen inom klimatfrågan som den förs nu. Tanken är den att alla ska ha rätt till en åsikt, vare sej man har rätt eller ej, och när det gäller en vetenskap där inga egentliga rätt eller fel existerar kan man inte stänga andras åsikter ute bara för att de strider mot ens egna. Att fler tycker si än så är inget försvar för att si skulle vara bättre än så. Det är enbart en åsikt, inga absoluta fakta.

Kritiskt tänkande bygger på idén att inget är som det verkar vara vid första ögonkastet. Det handlar om att inte ta något för givet, speciellt inte om det verkar bombsäkert. Om det verkar vara helsäkert kan man vara säker på att det inte är det. Det finns alltid nån som hittar ett fel. Det är som Albert Einstein sa om en teori, att den bara är stark så länge den bevisas men den faller direkt när ett enda experiment motbevisar den. Det är grunden i kritiskt tänkande.

Till skillnad mot Einsteins teori om relativitet så faller de flesta andra teorier direkt eller efter ett tag. Så ock de flesta teorier inom klimatfrågan. Inte många håller måttet men likväl håller många upp teorierna som varande dagsens sanning. Därför uppmanar jag alla som blint tror på alla alarmistiska teorier att titta här nedan på Sidney Harris teckning om teorier och sanningar:

Märk väl att en vetenskaplig teori inte är sanningen, än mindre verkligheten. Teckning av Sidney Harris.

"Reality is merely an illusion, albeit a very persistent one."

Ingen mer hockeyklubba

Glöm Michael Manns hockeyklubba (vi kan väl försöka glömma hans elakheter gentemot meningsmotståndare också, va?) och glöm bort alla hockeyklubbor inom klimatvetenskapen för den delen också. Keith Briffa vid CRU har reviderat det material han hämtade från Yamal, Ryssland, för ca 10-15 år sen och kommit fram till att temperaturkurvorna som återspeglas i träden där mer liknar andra dalar och toppar som går upp och ner som en långsam EEG-kurva. Så här ser ett av diagrammen ut:

Bild från Bishop Hill blog.

Nu väntar vi med andakt på att få se detta i de svenska tidningarna. Men vare sej på debatt- eller diskussionssidorna i de stora tidningarna finns nåt sånt. Inte ens alarmisternas texter verkar få nåt större utrymme där längre. Så hockeyklubban är död. Hur ska då SVT kunna vrida och vränga på detta? De kommer förmodligen att ignorera Keith Briffa. Han nämndes aldrig i den dokumentär alarmisten Jens Ergon gjorde för Vetenskapens värld för några år sen då han och redaktionen ville misstänkliggöra hela climategate-skandalen som varande ett verk av hackare. Är det för att Briffa gått sin egen väg hela tiden vilket inneburit att han nu balanserar mellan klimathotsskeptiker och alarmister?

Vem vet?


"Doing nothing for others is the undoing of ourselves."