Bra sagt av Lennart Bengtsson

Jag har hittills undvikit att ta upp bråket kring professor Lennart Bengtsson, för övrigt den bäste klimatforskare vi har i Sverige, men nu går det inte längre. Han har skrivit ett öppet brev som fungerar som en programförklaring och detta har hamnat på såväl Klimatupplysningens blogg som Lars Berns egen blogg.

Som en aptitretare citerar jag detta stycke ur hans text:

"Tyvärr är det ändå inte så bra som det ser ut. Väder och klimat kan inte förutsägas som en följd av kaosteorin och hur det framtida klimatet kommer att bli får vi först veta när vi är där. Inte ens om vi vet exakt hur mycket växthusgaser det kommer att finnas hjälper ändå detta inte. Härtill kommer all osäkerhet om världens framtid. Detta inses av alla om vi förflyttar oss tillbaka i tiden och därifrån ser vad som verkligen hänt. Som Daniel Boorstin uttryckte det: ”The greatest enemy of knowledge is not ignorance, it is the illusion of knowledge”."

Forskningen har spårat ur, inte bara inom detta fält utan många andra. Mycken forskning har politiserats, detaljstyrts av företag, professionella tyckare, aktivister och politiker samt urholkats av rädslan för att inte få mer pengar till sina institutioner. Risken är att detta fortsätter, kanske till och med eskalerar. I Sverige har vi redan problemet med läkemedelsindustrin som är på fallrepet och som riskerar att helt raderas ut. All annan större industri har antingen helt eller delvis sålts av till utlandet, eller ingår i större internationella konglomerat. Så har skett i många andra länder också. En giltig fråga i sammanhanget är vilka som äger allt detta.

Vem äger debatten kring klimatfrågan?



"Nån näsa vill jag inte ha"

Dörren är öppen på glänt...

Härom månaden skedde nåt som inte skett förut, och som fått många att höja på ögonbrynen inom klimatforskarvärlden. American Physical Society (APS) gick ut och sa att man skulle granska den senaste rapporten från FNs klimatorgan, Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC). Deras rapport finns att läsa här: PDF att ladda hem (500 sidor!).

Vad är då så speciellt med APS rapport? Jo, man vill ha en oberoende granskning av de påståenden IPCC kommit med. Man är uppenbarligen orolig för att materialet i IPCCs rapport kan vara skriven på felaktiga grunder. Det har ju framkommit att många delrapporter till tidigare IPCC-rapporter har skrivits av aktivister som är allt annat än rejäla forskare.

APS rapport har kommenterats rätt mycket nu de senaste dagarna och det ska bli kul att se svenska medier försöka undvika den. Man kan undra om inte dörren nu står på glänt inför en sundare klimatforskning. En som inte styrs av aktivister och viktigpettrar, utan av riktiga forskare som utan att spekulera medelst datamodeller kan leverera rejäl forskning.

Det är mycket vi inte vet om hur atmosfären fungerar, trots att vi vet så mycket om den. Hur interagerar den med markytan, med rymden utanför, med allt levande? Det är viktiga frågor att få besvarade. Datamodellerna ger bara en endimensionell bild av skeendet. Därför är det viktigt att vi får till stånd en diskussion kring klimatet och att alla får vara med.



"What if the engine dies,
these are no friendly skies"

Klimatnazister

Väldigt länge nu har klimatalarmisterna kallat oss klimatrealister för förnekare, ett starkt ord som hör ihop med förnekandet av vad nazisterna gjorde i fång- och koncentrationslägren under Andra världskriget. Nu har dr Roy Spencer, en vanligen mild man vad det verkar, tröttnat på dessa verbala övergrepp och har bestämt sej för att kalla dom som smädar honom för klimatnazister (global warming nazis i original). Att propagandan inte står nationalsocialisterna i Tyskland långt efter inser man inte minst av dessa artiklar (här, här och här). De rapar upp klimatpropagandan utan att egentligen tänka efter vad den innebär.

De marscherar fram, dessa förolämpande och kränkande klimatnazister som hellre dödar en debatt i förväg än bemöter sina kritiker. Men saker är på väg att hända. Ledande politiker kan inte längre pladdra om klimatet utan att få seriöst mothugg och en del vetenskapliga organisationer börjar ompröva sin ståndpunkt. Saker börjar således hända. Kriget kanske går att vinna trots allt. Är detta klimatalarmisternas Stalingrad? Vem av klimatalarmisterna har Paulus roll? Gavin Schmidt måhända. Hans tilltag gällande temperaturserier talar dock för att han kommer att hålla ut längre än de flesta andra. Kanske han är närmare de mest hårdnackade och envisa företrädarna för tanken på att människan skulle vara den dominanta parten i de senaste decenniernas klimatförändringar. Men vi går likväl en intressant framtid till mötes...

Bild av Josh.

Bild av Josh.

"Anyone who lives within their means suffers from a lack of imagination."

Bra inlägg i klimatfrågan

En ny bok om hur man debatterar sej fram mellan alarmisternas haglande dumheter har sett dagens ljus. Boken heter Domedagsklockan och syftar på Fem i tolv-rörelsens klocka som står på fem i tolv med tolv som slutet på mänskligheten i sann alarmistisk anda. Författarna bakom boken, Svenolof Karlsson,
Jacob Nordangård och Marian Radetzki, gick ut med en artikel i DN för att göra reklam för boken samtidigt som de ville sätta fingret på problemet i en mer allmän anda. Den artikeln gav upphov till många arga repliker, varav många inte förstod vad författarna ville ha sagt med vare sej boken eller artikeln, så nu har de skrivit ett svarsinlägg betitlat "Säg nej till klimatmissbruket".

För ett missbruk har det sannerligen varit. Alarmisterna har haft carte blanche i den här frågan, en sorts gräddfil fram till livets stora megafon. Det är först nu, ca 20 år in på den här frågans existens, som alternativa röster får höras mitt i oväsendet. Nu är det tydligen andra vindar som blåser inom klimatfrågan och kritiskt tänkande är åter tillåtet. Man får svära i klimatkyrkan numera. Nu önskar vi att debatten kommer igång på allvar. När nu stormarna avlöser varandra kan det vara kul att kura ihop sej med datorn eller surfplattan och läsa debatter, inte bara partsinlägg från den hela sidan hela tiden.



"Two possibilities exist: either we are alone in the Universe or we are not. Both are equally terrifying."

Vetenskapshörnan: Vem ska jag tro på?

Thomas Di Leva hade rätt med sin slagdänga på 80-talet. Vem ska man tro på? De som menar att världen kommer att bli varmare eller de som nu menar att den kommer att bli kallare? De senare har kollat på isen i Arktis, som i år har varit mer åt det normala hållet vad gäller utbredning, och kommit fram till att det ska bli kallare igen. I båda fallen utgår man från moderna mätningar av temperaturerna på vår planet och extrapolerar dom på de mätningar som utfördes före lasermätningarna (från ca 1880 i USA och Europa) vilket ger en ganska ojämn fördelning av temperaturdata.

Enligt min amatörmässiga tolkning har båda sidor dragit för stora växlar på de data man haft framför sej. Det går inte att konkludera att det antingen ska bli varmare eller kallare på grundval av ca 100-130 år av mer eller mindre noggranna mätningar av temperaturen, speciellt inte som det är först på 1900-talet som vi får ordentliga mätstationer över hela världen! Hur ska vi kunna säga att det blir varmare eller kallare utifrån dessa bristfälliga data? Nog för att geologin ger oss bra svar på hur temperaturen utvecklats i ett visst område men dessa data ger oss endast en generaliserande bild, väldigt sällan från år till år.

Fast vem behöver "från år till år" inom klimatforskningen? Den rör sej ju över ganska stora tidsspann, varav 30 år säkerligen får räknas som den minsta enheten som är någorlunda riktig ur statistisk synvinkel. Det är nu ca 30 år sen vi började mäta temperaturen med satelliter och laserstråle på allvar och datan från dessa tre decennier visar (enligt mej) endast att temperaturen har fluktuerat som den alltid gör utan något speciellt mönster. Visst ser man resultaten av stora vulkanutbrott och havsströmmarnas värmetillförsel men inga speciella mönster framträder som kan sägas dominera dessa data.

Det är just här som de allra flesta gör misstaget att blanda ihop klimat och temperaturer avlästa på en termometer från dag till dag. 30 år som visar hur temperaturerna fluktuerar hit och dit i ett område gör inget klimat. Egentligen inte ens över 100 år kan man se annat än att temperaturen verkar dansa tango. Denna dans blir giltig ur klimatologisk synvinkel först när man dels jämför med andra områden, dels gör det med de geologiska data jag talade om tidigare. Så när tidningarna säger att vi "har det varmare än nånsin tidigare" eller att det blir kallare igen så bygger de snarare på kortsiktiga data som lasermätningarna än på de långsiktiga.

Isen i Arktis då? Den har ju varit mer utbredd än tidigare år. Det har den men hur det står till med den är egentligen inte nån bra indikator på hur det står till med isen världen över. Det är en ca 3-5 meter tjock havsis som endast finns där den finns för att det är kallt i luften och alla alla strömmar sammanstrålar här från världens hav. Det ger fukt som fälls ut som is och snö här. Ibland blir dock strömmarna starkare vilket minskar utbredningen. Ibland blir det mindre, ibland mer. Is smälter ofta därför att vatten slickar på den. Prova själva med en iskub som ni spolar vatten på. Den försvínner väldigt snabbt, snabbare ön genom luftvärmning.

Nej, isarna i Arktis följer bara med strömmen, så att säga, och de övriga isarna verkar ha andra saker än koldioxid som orsak till att de minskar. Sot från fabrikerna under 1800-talet tycks vara den främsta orsaken. Sotpartiklar kan få is att smälta även när det är minusgrader eftersom de fungerar som svarta förstoringsglas och förstärker solstrålarnas effekt på jordytan. Det kallas ablation när glaciäris försvinner genom så kallad sublimering. Sublimering är när ett fast ämne övergår till sin gasform utan att passera flytande form. Sotpartiklar får många gånger is att sublimera.

Judith Curry har jag respekt för så om hon säger att det blir kallare så blir det nog så också. Men detta enbart för att historien visat på minimala förändringar i medeltemperaturerna världen över de senaste 50 åren. Det leder till att vi får smällkalla vintrar, varma vintrar, blysmältande varma somrar och kalla somrar. Så speciellt många fler varma somrar tycker jag inte vi har fått, däremot har vintrarna blivit bistrare. Återigen, det behöver inte betyda nåt alls hur somrarna är. Det var säkert gott om jättevarma somrar under istiden men inte smälte isarna för det.

På kortare sikt blir det nog kallare i världen, sen blir det varmare igen, sen kallare, och varmare. Det utan att vi människor kan göra vare sej från eller till. Först så går upp, sen går det ner, så går det upp. Livet i Finnskogarna blir nog varken värre eller sämre i framtiden. Vad som än händer med temperaturerna så kommer alarmisterna med väldigt stor säkerhet ha fel. Vi får inga katastrofala avsmältningar av glaciärisarna, ej heller att världen kommer att frysa till under vår livstid eller ens överskådlig framtid. Ska vi lita på nån form av statistik vad gäller klimatet så ligger en ny istid minst 3000 år fram i tiden. Så vi kan fortsätta mörda, kriga, skövla, vara korkade och vara fördomsfulla ett bra tag till....

Så den jag ska tro på är den som säger att allt försätter som vanligt.





"Never underestimate the power of stupid people in large groups."

Ett försök till närmande inom klimatfrågan

Kan vi sluta med öknamnen på varandra nu? Här finns chansen att diskutera klimatfrågan ingående och försöka utröna var man kan mötas. Sidan ifråga heter Climate Dialogue och ämnar vara en mötesplats för just denna fråga. Vi får väl vilka som vågar skriva mest där och hur olika kontrahenter ser på varandra efter ett möte. Det känns onekligen som att det behövs ett ställe för såna här frågor, framför allt eftersom vädret inte utvecklat sej som någon, vare sej de är för eller emot synen på människan som orsaken till vad som händer i klimatet nu för tiden.

Det innebär dock inte att jag kommer sluta skämta. De mest alarmistiska människorna behöver tas ner på jorden igen och de som är så überskeptiska att de bara ser konspirationer överallt kan behöva bli uppdragna från de hålor de gömmer sej i. Vi andra, realisterna, kan ta det lugnt och ta skepticismen på allvar.



"Allt som är officiellt får mig att skratta."

Hur står det till med uppvärmningen av jorden egentligen?

Anthony Watts är nog den mest opartiske kritikern och skeptikern ifråga om klimatfrågan man kan tänka sej. Han tillåter i stort sett vem som helst att skriva på sin blogg, vilket inte kan sägas om alla bloggare i det här gebitet. Här låter han en forskare och skribent, Ira Glickstein, komma till tals och han  talar om för oss att uppvärmningen av jorden sen 1880 och mätningen av temperaturen inte är så säker som vi har fått höra.



"£106 to see a glorified sound check........wankers!"

Tusentals ekofascister kan inte ha fel - inför censur!

Bluffen som avslöjades i februari, den om att Heartland Institute i Chicago skulle ha fått massvis med pengar från GM för att stödja skepticismen inom klimatdebatten, verkar inte ha nått svenska medier alls. De som vidmakthåller och underhåller synen på människan som boven i dramat kring klimatdebatten fortsätter pumpa ut den falska versionen av avslöjandet, som om Peter Gleicks falskspel och erkännande inte existerat.

Vad är det som är så hemskt med att låta folk veta att det finns en annan syn på saker och ting? Dessutom, är det så fel att företag bidrar med pengar till olika institut och organisationer? Myndigheter, politiska organisationer och företag öser ju pengar över alarmisterna. Sen fortsätter politikerna att komma med sina miljöförstörande förslag, utan att ens tänka efter vilka konsekvenserna blir.

Det finns tydligen ingen ände på hur oinformerade en del kan vara. För oavsett vad man anser om klimatet så är det ändå falskspel det som hände i januari och februari. Att i detta läge ropa på censur är det värsta som kan hända i en demokrati. Är yttrandefriheten inget värd längre?




"Like a house of cards in a hurricane..."

Klimatfrågan och genusfrågan har en sak gemensamt - det som inte kan bevisas

Jag har följt klimatfrågan sen många år och först förhållit mej frågande till vad som höll på att hända eftersom jag inte förstod konklusionerna som gjordes, senare skeptisk och nu på senare tid realistiskt övertygad om att ena sidan, de som proponerar för AGW-hypotesen, har helt uppåt väggarna fel. Sen några månader tillbaka har jag även börjat följa en annan debatt, genusfrågan, och slås då av samma inställning från ena sidan av frågan, nämligen den att det är fastslaget faktum och att debatten borde blåsas av.

I det ena fallet är det en del av mänskligheten som är en skurk, nämligen den rikare delen av världen. Det andra fallet utgår också från att en del av mänskligheten är en skurk, nämligen det ena könet. Båda dessa sätt har väldigt stora likheter med den fascism som förordades i Italien och Tyskland på 1930-talet. På sikt är den lika skadlig också eftersom den redan förstört förtroendet för många politiker och andra makthavare som köper in sej i endera synen på människor och människan som art. Det är synd att såna här idéer alltid slår klorna i folk som har förmågan att få andra med sej. Det leder alltid till att en missuppfattning om konsensus bildas. De behandlar dissidenter som lägre stående, andra kritiker ska till varje pris tystas eller förlöjligas.

Som påpekas i det här inlägget saknas bevis för att AGW-hypotesen skulle stämma. Det har påpekats många gånger. Vad för bevis för så kallade maktstrukturer bland män som inte släpper in kvinnor finns det då? Ta en titt på företags- och myndighetsstyrelser av idag. Det finns kvinnor där och de verkar då inte förtryckta eller känna sej utestängda av några strukturer. Att det finns så kvinnor i styrelser tror jag själv beror på många olika faktorer men diskriminering och maktstrukturer är inte med där. Det här är inget bevis på "gubbvälde", tvärtom. Det visar bara att Belinda Olsson är en avundsjuk liten människa som tror sej vinna poäng på att göra män generellt till sina motståndare för att kunna få in SINA vänner på posterna. Det kallas megalomani och nepotism, Belinda! Kanske lite hyckleri där också.

Jag vill se en programledare som är bra som ledare för ett program. Belinda är ingen bra programledare för hon avbryter bara de som talar och stressar fram för att hinna med så mycket som möjligt på de ynka 45 minuter hennes program har i tablån. Att det bara är trekvart är inte hennes fel, det är SVTs och de ska de ha ett stort ris för. Dock är hennes stil helt fel. Belinda är över huvud taget helt fel i rutan. Flänger hit och dit och stör och förstör för de som talar. Hon får säga vad hon vill om at "fel" kön dominerar i rutan men jag tror inte de har valts på grund av sitt kön för att de är starka personligheter.

En person som ska leda ska nämligen göra det på sin personlighet, inte sitt kön. Att välja det senare över det förra är som att spänna vagnen för hästen och lägga piskan på marken. Individens jämställdhet framför könets, det är min paroll. Vi ska inte ha någon smygfascism som leder till ännu mer kamratskapsledarskap och mygel.

Nu har klimathysterin fått en distingerad professor att avgå

Harold 'Hal' Lewis är professor emeritus i fysik vid University of California, Santa Barbara. Tills nyligen var han medlem i The American Physical Society (APS), en anslutning för amerikanska fysiker som ska ta vara på dessa fysikers ärenden. Men nu har Lewis tröttnat på att APS i hans ögon försöker tysta kritiska forskare i frågan om klimatdebatten och han har nu alltså tagit sin Mats ur skolan. Klimathysterin har alltså skördat ännu ett offer. Han blir nog inte den siste att lämna en förening pga detta.

BBC ska undersökas för eventuell partiskhet i klimatfrågan

Den brittiska motsvarigheten till svenska Granskningsnämnden, BBC Trust, ska undersöka anklagelserna att BBC ska ha varit partiska i rapporteringen kring klimatfrågan och debatten kring den. Ska bli intressant att se hur det utfaller. Det pågår liknande undersökningar här i Sverige som ännu inte helt har avgjorts. Länken här leder till en söksida. I raden "Ämne" skriv klimat så kommer antalet ärenden upp och längst till höger står det om ärendet är avgjort eller ej. I skrivande stund är antalet oavgjorda ärenden rätt många (se skärmbild nedan).

Jag undrar om SVT eller TV4 kommer att göra stor affär av eventuella fällningar i frågan. De har försökt tiga ihjäl climategate hittills.

Läser nu i DN att SMHI försöker bortförklara den här kylan med att det är en sällsynt nedgång i en alltmer ökande medeltemperatur. Såna här vargavintrar kommer att bli ännu mer sällsynta i framtiden.  Jag har en nyhet för SMHI, vargavintrar ÄR redan sällsynta. Det är därför de kallas så. Blask och snöfria jular är faktiskt normen för södra Sverige och har varit så de senaste 1000 åren, trots Lilla Istiden. Under Lilla Istiden var det visserligen fler kalla vintrar men inte så många fler. Bara att kolla de källor som nämner årstiderna och/eller geologiskt material som samlats i syfte att ta reda på Skandinaviens klimat det senaste millenniet.

Som motpol kan det vara skönt att läsa Wibjörn Karléns debattartikel i Expressen om att vi kan vara på väg mot kallare tider.

För mycket tyckande och för lite vetande i klimatfrågan

Jag börjar tröttna på klimatfrågans polarisering i höger och vänster. Det föder en massa tyckande och ideologiskt tänkande. Så fungerar dock inte vetenskapen. Vetenskapen bryr sej egentligen inte om ideologier och en massa tyckande från höger och vänster. Problemet för vetenskapsmän och -kvinnor är dock att man blir beroende av dessa politiker och deras lobbygrupper som trycker på och vill ha kunskap som passar dom. Resultatet blir att vetenskapen blir lidande och så kallad peer review blir inte stort bättre än en skoluppsats som blir godkänd bara för att den är välskriven och ser bra ut för ögat. Äkta peer review ska helst genomföras på ett sätt så att vare sej vänner eller fiender kan påverka verkets chanser att godkännas eller ej. Helst borde verken inte föras in i vetenskapliga tidningar förrän man är absolut säker på att alla hinder är undanröjda i ens teorier.

En teori eller hypotes bör testas enligt frågan: Finns det något som talar emot min tankegång? Om ja, gör om och om tills alla problem är undanröjda. Om nej kör på bara. Problemet med hypotesen om att människan skulle påverka klimatet inte är bevisad så man har kört på som om man svarat nej, trots att det finns en massa saker som talar emot denna tankegång. Man har utgått ifrån att teorin stämmer utan att ha fast förankring i såväl tester och realiteten. Man har så att säja gjort tvärtom, nästan som kreationister gör för att motverka evolutionsteorin, som ju är bevisad bortom allt tvivel. Man har satt upp klimatmodeller i kraftfulla datorer, matat dessa modeller med data från diverse hörn av världen och där data saknats har man tänkt sej dessa. För att sen kunna få fram det önskade resultatet, nämligen en ökning av jordens medeltemperatur, har man matat modellerna med algoritmer som helt och hållet bygger på ett antagande. Inte ens matematiker och statistiker resonerar så. Den numera världskände matematikern från Canada, Steve McIntyre, har slaktat dessa modeller flera gånger.

Som jag ser det gör AGW-förespråkare sej skyldiga till det mesta tyckandet, framför allt de som har en tydlig politisk agenda, men på vår sida om skranket gör sej många realister och skeptiker skyldiga till samma sak. Jag tänker inte nämna några namn på endera sidan för det vore alltför uppenbart. Ni får väl klaga till mej om ni känner er påhoppade. En del AGW-proponenter maskerar sitt tyckande bakom vetenskapliga termer och just dessa datormodeller, något som rimligtvis inte borde gå längre med tanke på ClimateGate. En del AGW-skeptiska maskerar sitt tyckande bakom åsikter som egentligen är skrivna av någon annan. Jag gör det konsekvent eftersom jag inte har nån förankring i fysikvetenskapen. Jag har kunskaper inom såväl fysik som kemi men de är begränsade och jag kan långt ifrån alla termer.

Att jag ändå yttrar mej i klimatfrågan beror på att det jag lärt mej inom dessa ämnen säjer mej att hela AGW-hypotesen är väldigt svagt underbyggd. Dessutom har jag drillats i källkritik, i dess högsäte den historiska institutionen vid universitetet i Lund. Jag gör mej förstås skyldig till misstag då jag tar en källa alltför mycket för vad den är och tror ibland blint på dess budskap. Det gör vi alla vilket dock inte är nån ursäkt utan ett konstaterande av faktum. Journalister av idag gör det konstant. De är ute efter att sälja sin tidning och är egentligen inte intresserade av sanningen bakom den information de återger. Vetenskapsjournalister är på den punkten värst, de samlar fakta om naturvetenskap men tänker inte längre än de fakta de har framför sej. Skulle det finnas fakta som talar emot en viss teori tar de sällan reda på dessa eftersom det då skulle ta för lång tid och de forskare de har kontakt med tänker inte delge journalisterna dessa motstridiga fakta.

Så, det var lite tyckande OM klimatfrågedebatten. Det kommer mera, som Arne Hegerfors och Björn Skifs sa.

Den gröna fatwan

Herrar Lundgren och Radetzki är aktuella med ännu en artikel om synen på klimatdebatten. Den här gången går de ut i Newsmills forum. De menar att politiker och vissa forskare som hungrar efter pengar och ära har försökt stoppa en diskussion om klimatet. Alla satsningar på att åtgärda klimatproblemet är dock lönlösa eftersom det, även om det hade funnits ett problem, inte kan lösas genom att strypa utsläppen. Om det hade funnits ett problem hade det varit bättre att rida ut stormen, menar de.

De är inte ensamma. Hans Palmstierna försökte sätta sej in i debatten genom att söka information om den och de faktorer det handlar men han gav upp. Han gör en jämförelse med tidigare debatter som dött ut (ozon, kommande istid) och funnit att det är samma typ av människor hela tiden som kommer med domedagen. Han har kommit fram till att debatten borde stoppas och helt och hållet opartiska granskare sätts in att gå igenom materialet. Men det kommer aldrig att hända, skriver han.

Så fortsätter alltså den gröna fatwan. Vi får se vem som får rätt. Jag tror mej veta vem...

Läsvärt om klimatet

För oss med ett rejält grepp om verkligheten är den här boken ett välkommet tillskott. Den handlar om just det som konstaterats av varenda sund forskare med ett öppet sinne och en realistisk syn på allt levande och dess roll på detta klot vi kallar jorden, nämligen att klimatet hela tiden ändras och vad som än händer spelar vi endast rollen av statist. Ian Plimer heter han som skrivit boken. Han är geolog och menar att för att förstå klimatet måste man förstå astronomi, solfysik, geologi, geokronologi, geokemi, sedimentologi, tektonik, paleontologi, paleoekologi, glaciologi, klimatologi, meteorologi, oceanografi, ekologi, arkeologi samt historia.

Eller som han skriver: "To reduce modern climate change to one variable, CO2, or a small proportion of one variable - human-induced CO2 - is not science. To try to predict the future based on just one variable (CO2) in extraordinarily complex natural systems is folly. Yet when astronomers have the temerity to show that climate is driven by solar activities rather than CO2 emissions, they are dismissed as dinosaurs undertaking the methods of old-fashioned science."

Det finns ju förstås desperata personer som klänger sej fast vid teorin som håller på att, tillsammans med bankerna, driva vår kultur till undergång men såna behöver vi inte fästa oss vid för mycket. Det finns viktigare saker att oroa oss för, såsom krig, föroreningar i form av bly, kadmium och kvicksilver, ett antal ämnen som glömts bort mitt i koldioxidens byråkrati, för att nu travestera Povel Ramel. Teorin om koldioxidens ensamma inverkan på klimatet är död. Låt oss gå vidare med saker som har med verkligheten att göra.

Tack Skeptikern för tipset om denna bok.

Klimatfrågan endast en förevändning för bevarande av höger-vänsterpolitiken

Teorin om att människan genom utsläpp av koldioxid ska ha påverkat klimatet globalt sett är just bara en teori. Men denna teori har höjts upp till, om inte vetenskaplig sanning, så åtminstone politisk sådan. Det är främst pga opportunisten Al Gore och hans film "En obekväm sanning" som mer eller mindre blivit okränkbar efter att den vunnit en Oscar för bästa långfilmsdokumentär och dess upphovsman, Gore himself, fått Nobels fredspris. Detta trots att filmen fått hård kritik och t o m försetts med ett domstolsutlåtande i Storbritannien där man måste påpeka de fel som förekommer i filmen.

En annan som gjort teorin till sanning är hoppjerkan James Hansen, verksam vid NASA, som åker från land till land och anklagar allt som har med olja och kol för att vara näst intill klimatets motsvarighet till Antikrist. En tredje är Michael Mann, mannen som gav hockeyklubban en annan användning än den man är van vid. Genom att manipulera trädringsdata till sin egen fördel såg han till att helt radera ut den bevisade förekomsten av klimatsvängningar genom historien.

Men allt detta vore ingenting utan den polarisering som kallas höger-vänster och som präglat internationell och nationell politik ända sen slutet av 1700-talet. Båda sidor har tagit skamgrepp på denna teori och upphöjt den till politisk sanning. I de flesta länder har politiker utan att bry sej om källkritik tagit denna teori till sej och frotterar sej med den som om den vore svaret på alla frågor som mänskligheten nånsin ställt sej. De har med andra ord anammat den syn från 1800-talets slut som går ut på att människan inte är en del av naturen utan ett hot mot den. Ett hot som måste tas itu med.

Forskare som vill ha mer pengar till sin forskning måste i nuläget vända sej till politikerna eftersom företagen inte vill lägga ut mer pengar på forskning som inte direkt berör deras verksamhet och för att få pengar måste alltså forskarna själva bli opportunister. De hoppar således på detta tåg där redan politikerna sitter.

Och som naturen är för dessa höger-vänster-typer bjuder de över varandra och skäller på varandra för att inte göra tillräckligt inom ramen för denna fråga. Att sedan teorin inte är bevisad eller ens falsifierbar bryr de sej inte om. Det enda de tänker på att göra sej en karriär på detta och att nå miljörörelsen så mycket som möjligt.

Enda smolken i alla dessas glädjebägare är den att den stora grå massan, den s k opinionen, inte är intresserad. Den oroar sej mer för vardagen, dvs att få ekonomin att gå ihop, att få behålla jobbet, att grannen tittar konstigt på en samt att ungarna inte vill gå till skolan eller inte sköter sej där. Alla försök hittills att få folket intresserat har stupat på just att politiker och forskare inte har samma fina renommé längre. T o m fildelningen och rädslan för Storebror är nåt som engagerar mer.

Så nu tar man media och diverse organisationer (t ex WWF, Greenpeace mfl) till hjälp för att föra ut sitt budskap, come hell or high water som engelsmännen uttrycker det. Företagen har gått på detta nu också med grönt öl, klimatchoklad, bilar som inte släpper ut så mycket koldioxid och flygbolag som satsar allt på att de minsann är lika miljövänliga som alla andra trafiksystem. De självutnämnda experterna inom området dyker förstås upp som svampar ur jorden. Att de inte kan så mycket gör inget, de hör ju till de "godas sida".

Själva vill dessa inte debattera med kritikerna av teorin, man gör allt för att undvika en direkt konfrontation. Man gör det helt klart av två skäl; 1) att man vill behålla momentum och vara på topp hela tiden, 2) man är rädd att teorin inte ska stämma i slutändan. Man kör på precis som i låten Hellbound Train av brittiska bluesrockbandet Savoy Brown utan att bry sej om de kritiker som med goda argument emot teorin gör ner den varje dag. Istället tar man till gammal beprövad taktik som att kalla motståndarna med öknamn och ge dom epitet som för tankarna till hemskheter som ägde rum för 65-70 år sen.

Listan på kritiker med mer kött på benen är lång. Jag behöver bara nämna två av dom för att alarmisterna, som de troende på teorin om människans involvering i klimatet kallas, ska få stora skälvan, Richard Lindzen och Henrik Svensmark. Den förre är amerikan och den senare är dansk. Kolla gärna också upp Freeman Dyson, Nir Shaviv, Lord Monckton för fler som är klimatrealister.

Dumskallarnas julafton del två

Som om det inte redan fanns gott om saker att reta upp sej på så finns det ett antal journalister som inte vill låtsas om att det finns åsikter som skiljer sej från det som några få har kommit överens om. I USA finns det såna journalister, liksom här hemma i Sverige. Den amerikanska artikeln beskriver hur en reporter vid anrika New York Times, Andrew Revkin, hela tiden sablat ner allt som skulle kunna beskrivas som kritik gentemot vad han själv kallar konsensus, dvs att alla är överens, gällande klimatfrågan. Att två enkäter bland amerikanska folket visar att de flesta tycker dels att människan INTE är orsaken till förändringar i klimatet, dels tycker att media överdriver rapporterna och skrämmer befolkningen i onödan, bryr sej inte Revkin om. Artikeln ifråga gör narr av Revkin, med rätta.

Visst, alla kan vi väl acceptera att ingen har en åsikt som alla kan hålla med om, det är det som är det fina i kråksången när man talar om demokrati, men att dessa alarmister gång på gång duckar för en ordentlig debatt och bara predikar för sina egna troende hela tiden samt att de likaså duckar för de bevis som gör processen kort med TEORIN att människans aktivitet skulle vara den drivande faktorn bakom klimatets förändring, först från allt varmare till allt kallare. Dessa bevis behöver jag inte ens presentera länkar till eftersom det redan presenterats på min blogg, samt hos andra bloggar. Se bara här, här och här. De kan mer än vad jag kan i ämnet och deras bloggar besöks av ännu mer kunniga människor vars kunskap borde utnyttjas bättre. Läs på om toriumkraftverk och liknande alternativa energikällor istället för att flumma om vindkraft.

Puckon har det alltid funnits men det är verkligen synd att även de smarta går på sånt här. Har WWF aldrig hört talas om evolution?