Myten om behovet av våld för att kväsa bråktendenser

Den här artikeln visar en myndighetspersons övervåld från sin sämsta sida. En maktdemonstration är vad detta är, inget annat. Det handlar om att utöva våld för att visa hur mäktig man är. Här går en polis till grov överdrift i syfte att kväsa vad som uppenbarligen upplevs som våldstendenser. Men det är inte polisen som myndighet som är den skyldige här utan den enskilda myndighetspersonen som har gjort bort sej. Självklart kan man fråga sej hur det hade slutat om det varit en helt annan polis som gjorde en insats här.

Samtidigt kan man fråga huruvida det är så bra att hålla på att retas på det här viset som den slagne gör. Det verkar som om en del vill utmana ödet just för att de märker att de kan provocera fram övervåld. I det läget gäller det att som polis hålla huvudet kallt, vilket vår polis inte gjorde. Hon såg istället rött direkt och gick till attack, precis som han verkade vilja att hon skulle göra.

Behöver vi verkligen poliser som ser attack som enda sättet att kväsa motstånd? Är våld verkligen det enda sättet att se till att våldstendenser slås tillbaka? Jag vill försöka slå hål på myten att vi behöver ta till våld från myndigheternas sida närhelst nåt allvarligt är väg att eskalera. Man kan fråga sej om det verkligen är rätt sorts folk som är poliser när en del av dom så lätt låter sej provoceras. Se kravallerna i Göteborg 2001 och nästan vilken demonstration som helst som urartat genom åren. 

Med våld menar jag just det som sker i videon ovan. Att knuffas och buffa undan någon är inte våld, även om det kan utvecklas till det. Så, än en gång ställer jag frågan, är samhället förtjänt av poliser som låter sej provoceras av tokar och retstickor? Till sist: Är samhället förtjänt av tokar?



"once upon a time there were cannibals now there are no cannibals any more"

Fotohörnan: Semester

Nu är det dags för semester så jag tänker bara ta det lugnt och sitta här vid datorn och skriva lite om det som retar mej. Som vanligt alltså fast i ett lugnare tempo. Idag retar jag mej inte på nåt speciellt. Det som händer ute i världen är så hemskt och samtidigt så skrattretande att jag knappt tycker det är lönt att bry mej om det längre. Så håll till godo med dessa sommarbilder.



"I'm just a musical prostitute, my dear."