Ararat, östra Turkiet. Foto: Global Volcanism program vid Smithsonian institution
En grupp kinesiska och turkiska "arkeologer" har grävt fram vad de kallar Noaks ark på berget Ararat i östra Turkiet. De är 99,9 % säkra på sin sak, detta är resterna av Noaks ark. De t o m daterar träbitarna till ca 4800 år, den tid då bibeltrogna hävdar att Noak for iväg i sin båt. Det är bara ett aber här: det är en kristen grupp arkeologer som utfört utgrävningen och de har själva daterat materialet de grävt fram. Problemet är alltså tendensen att det är en partiskt lagd gruppering som själva gjort en tolkning av det material de producerat. En bra sak i sammanhanget är att de vill ha en större utgrävning till stånd. Hoppas då att det blir en oberoende sådan.
Redan nu flödar humorn på nätet tillsammans med svidande kritik. På en sida jämförs bl a syndafloden med Al Gores budskap. Bloggen i fråga tar även upp en del oklarheter och orimligheter med arken. Den här punkten är en favorit för mej:
2. Hur bar sig gubben Noak åt att samla ihop alla djurarter som skulle med på arken? Mygg, fiskar och vattenlevande reptiler behövde han nog inte bekymra sig så värst mycket om. Eftersom Noah kom från trakterna av Mellersta östern kan vi förmoda att han fick med sig samtliga där levande däggdjur. Men hur bar han sig åt för att få med myrslokar, zebror, antilloper, pingviner och andra djur som är mer eller mindre endemiska i sina lokala boställen långt från Mellersta östern? Anlitade Noah djursmugglare för att importera dem till sitt varv?
Ararat är en vulkan som har haft många utbrott genom åren, det senaste 1840. Under den period som anses vara den tid som Noak höll på med sin båt var Ararat synnerligen aktiv och man har hittat spår av byar vid bergets fot som förstörts av rätt våldsamma eruptioner. Förmodligen är det man hittat här av samma ursprung. Förresten verkar alla bibeltrogna och liknande figurer som snackar och svamlar om Noak glömma bort att den berättelsen bygger på en äldre berättelse från de stora folken i området, sumererna och babylonierna. Läs om Utnapishtim så förstår ni nog. Här är en YT-film för den som vill veta mer om myterna och legenderna kring översvämningarna.
Som många andra historiker med inriktningen att undersöka sanningen bakom legender är jag inne på tanken att "syndafloden" är ett folkminne av den tiden då haven steg som en följd av de smältande isarna i norr efter istidens slut. Vissa händelser kan överleva i folkminnet i tusentals år om de är traumatiska nog. Synd att gamla testamentets version har blivit så förhärskande eftersom den är en återvändsgränd rent historiskt sett då den är sist nedskriven av alla översvämningslegender.
Allt detta hänger rätt bra ihop med det inlägg Maggie skrev idag om naturprogram som mest handlar om den grymma naturen. Vi människor verkar älska kaos och dras till historier om undergång och död. Ett led i vår biologiska utveckling, månne?
