Sökandet i livet

Vi är nog alla nån form av sökare. En del struntar dock i sökandet efter något högre och lever sina liv utan vare sej sökande eller hittande. För dessa är strävan efter att bli bättre ett bra alternativ. Ett sorts sökande utan att leta efter något, bara vilja bli bättre. De som aktivt söker verkar sakna något i sitt liv. Vissa, som Eva Wrige-Larsen, verkar ha hittat vad dom sökt efter. Åtminstone anser hon det. Men om man inte vet vad man söker efter, hur ska man då veta om man funnit något?

Själv vet jag inte om jag söker efter något eller ens om jag hittat något utan att veta om det. Jag är på hela nöjd med mitt liv och söker inte efter nåt speciellt. Jag har funnit min plats i tillvaron och om det är nåt jag söker så inte är det nåt högre än mej själv. Främst för att det inte finns något högre än mej själv som jag behöver bry mej om. Speciellt finns det inget högre som kan kallas spiritistiskt. Spiritism handlar inte om gudar eller ens andar utan om ens eget sinne. Därför är organiserad religion inte nåt som borde handla om gudar och andar utan om ens erfarenheter av det gemensamma tänkandet människor emellan.

Gudar och andar är mänskliga påhitt, företeelser vi upplever i naturen och från början inte riktigt förstått och följaktligen gett egenskaper som liknar de vi människor har men med mycket större förmågor än oss. Det är denna insikt som gör mej till ateist. Att vara ateist innebär att man underkänner existensen av gudar och gudomar, inte att man underkänner sitt inre och det spiritistiska. Tänk på det ni som ogillar ateism. Det handlar inte om att störta gudarna, det handlar om att förneka deras existens.


"Don't cry because it's over, smile because it happened."

Staten är inte i samma båt som kapitalet - ej heller i lag med folket

Blå tåget hade fel. Staten och kapitalet har inte med varandra att göra så mycket som de ville göra gällande. Det bevisar ju skandalen med övervakningen av internet inte minst. Det visar bara att staten, som en svartsjuk maka/make, vill veta vad kapitalet har för sej. Oss vanliga dödliga är man från statens sida bara sekundärt intresserade av därför att vi nominellt inte är nåt hot för staten. Det bevisar samtidigt att befolkningen och staten är två olika identiteter. Vi är inte i lag med varandra. För om det ligger i statens intresse att säkerheten upprätthålls men vi vanligt folk inte har rätt att se vad det är vi ska skyddas från har vi inget med varandra att göra. I alla fall inget som är relevant för samhällets väl och ve.

Nyfiken i en strut...

Det är en kombination av paranoia, svartsjuka, avundsjuka och nyfikenhet som är orsaken till övervakningen, inte nån koll av eventuella terrorister. Det är bara en förevändning. Tjänstemännen i statens tjänst är avundsjuka på oss för vårt härliga liv. Ett liv de saknar då de tvingas sitta på sina kontor hela tiden. Kanske de skulle bli bättre människor om de fick se vad vi gör på riktigt?



"My soul is full of longing
for the secret of the sea,
and the heart of the great ocean
sends a thrilling pulse through me."

Fotohörnan: Blandad komplott

Håll till godo. Jordgubbarna var goda förresten.


"When we get bored we watch a war on live TV"