Willys-människor

En ny term har sett dagens ljus, willys-människor. Det är inte jag som hittat på den utan en på MacWorlds Forum. Jag hade startat en tråd där om den snögubbe som ställdes på spåret vid Vikingstad i Östergötland och som höll på att skada ett X2000-tåg allvarligt. Som tur var blev det endast småskador men tåget fick sänka farten pga de stenar som hade lagts in i snögubben. Jag skyllde sen på att det är stängningen av ungdomsgårdar och andra ställen där ungdomar kan vara på som lett till att de är ute och förstör.

När jag sen fick svar på tråden innehöll då ett av inläggen termen "willys-människor". Inläggsskaparen beskrev dessa personer som: "de föräldrarna i kön som ser ut som zombies som varit döda lite för länge medans barnen står och upprepar, mamma, mamma, mamma, dom vill bara ha lite lite uppmärksamhet men föräldrarna skiter i dem. inte konstigt om det går illa för dem barnen som inte får nån kärlek." Jag måste säja att jag håller med. Jag har sett såna människor, dom finns i alla utseenden och klasser, deras beteende är dock detsamma överallt. En tjej t o m böjde sej ner i barnvagnen med en cigg i munnen för att stoppa om ungen. Snacka om nonchalant beteende!

En annan inläggsskapare skyllde på de föräldrar som bara slöar framför TVn och låter ungarna göra som de vill. Men det är egentligen samma föräldrar. Nationalteaterns klassiska låt från 1977, Barn av vår tid, är mer aktuell än nånsin. "Är du rädd för ditt eget barn, lilla mamma?"

Ungdomar vill ha nåt att göra, inte nödvändigtvis det som vuxna vill att de ska göra, men nåt som håller dom sysselsatta och förtränger de där förvirrade tankarna som dyker upp i den åldern, t ex vem är jag och vad vill jag bli, eller varför är allt så här. Att då hela tiden få höra att man alternativt är ivägen eller inte gör nåt nyttigt samtidigt som allt som man vill göra görs förbjudet av vuxenvärlden blir mer av en utmaning snarare än en stoppbock. Man ska utmana hela världen och då på det mest spektakulära sätt man kan komma på. De flesta föredrar att göra sin revolution på ett "städat" sätt, de spelar musik eller går ihop om nåt projekt.

Men så finns det såna som har en form av kreativitet kopplad till ett destruktivt sinnelag. Våran "civilisation" kallar detta psykisk störning och sätter små söta bokstavskombinationer som ADHD och annat på detta som de kallar symptom. Det har dock konstaterats, säkerligen till psykologers och psykiatrikers förtrytelse, att såna här störningar beror mestadels på föräldrarnas dåliga matvanor under graviditeten samt just att de ignorerar sina barn under barnets uppväxt. Barnet vill ha uppmärksamhet men blir nertryckt. Den enda lösningen blir då att svara med aggression och/eller destruktiva handlingar.

Det är inte en slump att såna här "störningar" är vanligare nu med vårt sönderstressade samhälle med föräldrar som är zombies i affären...