Hatten av för Piers Corbyn

Piers Corbyn, mannen som talar med atmosfären

Nu verkar det AGW-kritiska folket äntligen få den uppskattning de förtjänar. Londons borgmästare, Boris Johnson, har i en insändarartikel i brittiska The Telegraph höjt meteorologen Piers Corbyn till skyarna för hans arbete med vädret som bl a inneburit att han smällt Met Office på fingrarna tre år i rad.

Hans hemlighet är att kolla solen och dess påverkan på atmosfären och haven. Så om ni vill veta hur vädret ska bli inom den närmaste tiden kolla hans sida snarare än SMHI eller någon annan sån stor institution. Svenska tidningar borde göra det också så de får en bättre förståelse till varför snön tycks chocka alla varje år.

Är musikrecensenter tondöva?

Luftgitarr, Håkan Hellström ägnar sej antingen åt luftsång eller voodoo.

När jag skummar igenom tidningarnas sidor i jakt på nåt som händelsevis kan vara en något så när intressant artikel (vill inte använda ordet bra om dagens journalister) ser jag ofta hyllningar för denne Håkan Hellström. De är fullkomligt lyriska över hans konserter och skivor. Men karln kan ju INTE sjunga! Hans låtar är som bäst ordinära men det är hans röst som får det att brista för mej. Han låter som det där larmet som går igång första måndagen i varje månad, om nu någon minns det. Jag blir påmind om hans tillkortakommanden på den vokala fronten varje gång jag ser en recension i en tidning och tänker då också på den gång jag råkade titta till på Allsång på Skansen, ett program jag vanligtvis lyckas undvika, och såg detta skämt till artist uppträda. Ett antal ungdomar hade då vecklat ut en banderoll på vilken det stod "Vi kan inte heller sjunga". Det var det bästa med hela det segmentet.

Enda förklaringen jag har till att han får musikrecensenterna på sin sida medan bra musiker som Robyn nästan helt ignorerats sen hon blev vuxen och först nu när hon slagit genom internationellt får den uppskattning hon förtjänar måste vara voodoo eller att journalisterna hjärntvättat sej själva att tro att hans musik är bra. Smaken är visserligen som som baken men de borde ju märka att karln endast träffar rätt i nothäftet nån enstaka gång.

Andra musiker och grupper som musikrecensenter gillar som åtminstone jag finner svåra att tas med musikaliskt är:

Primal Scream - Vad var egentligen deras musikskapande bra för? Det hände ju ingenting på deras plattor

Was Not Was - Lite syntar, lite bas, nån gitarr som irrade sej in i låtarna nån gång då och då, som nåt slags drogad version av Level 42

Lars Winnerbäck - Kan i och för sej sjunga men ack så tradig han är

Lustans Lakejer - Har mer skoj med dammsugaren för den varierar i alla fall i ton när den kommer på nåt som är för stort för röret. Tur att bandet inte hörs mer, vare sej på scen eller på radion.

Ratata - Lite syntar, lite sång, lite sorgsna texter och noter. Det är allt

Lisa Nilsson - Bra röst men väldigt trista låtar. Har blivit lite bättre sen hon fick inspiration från Brasilien men de låtarna spelas ju inte i radio och jag har ingen lust att köpa några skivor numera