Reformera skolan

Jag diskuterade med min mamma om skolan och vad vi tycker om dess nuvarande utseende. Vi kom fram till att det är för mycket flum och naiva lösningar bland de etablerade politikerna. Flummet består främst i att man hela tiden kommer med nya betyg och hur skolformerna ska vara. Friskolor hit och privatskolor dit, kommunala skolor och annat som inte funkar i längden. Kort sagt, flum!

Jag vill ha en klar indelning och specialanpassning av skolorna efter att grundskolan är klar. Det ska finnas specialgymnasier som inriktade på speciella områden som eleverna kan gå i beroende på intresse. Jag tänker mej olika specialgymnasium för ekonomi, humaniora, musik, teknik, fysik, kemi, vård och omsorg, IT, fordon och liknande, samt ett allmänt inriktat gymnasium för dom som kanske inte har bestämt sej eller är allmänkunniga. De ska inte inhysas under samma tak och vara mer för dom som verkligen vill studera vidare inom sina områden.

Gymnasiet ska också vara obligatoriskt men inte tvingande. Med detta menar jag att det inte måste vara så att man direkt går på vidarestudierna efter grundskolan utan man ska kunna gå det som man går Komvux nu. Nåt jag ogillar är den så kallade studentexamen. När man tar studenten har man egentligen inte examinerat eller på nåt sätt visat att man klarar av livet utanför skolan. Därför anser jag att utbildningen bör vara längre än tre år för många utbildningar. Ska man bli läkare krävs ju faktiskt dedikation och uthållighet i nästan tio år. Därför borde det vara bra om man började redan i gymnasiet och fortsatte - med uppehåll om man så vill - till man var klar med sin utbildning, oberoende av hur gammal man är när man börjar och blir klar.

Allt detta blir dyrt att genomföra och kan omöjligt administreras av kommunerna. Den enda aktör som klarar av hela denna apparat är staten. Enskilda gymnasier kan som alternativ skötas privat eller av företag, men definitivt inte av kommunerna.

Synpunkter på detta?



"Det finns tre moln på himlen och dom verkar vara osams"

Min favoritmusik: A Farewell To Kings

Detta är Rush näst bästa platta, bara Moving Pictures är bättre i mina ögon. Jag fick upp ögonen för Rush 1991 och två år senare köpte jag denna platta som den första av dom. En väldigt skön platta är vad det är. Den har det mesta i musikväg: Spansk gitarr, elektrisk gitarr, galopperande basar, syntar med mystiska ljud och härliga rytmer från hundratalet olika perkussioner. Herrar Lee, Lifeson och Peart är i högform och de har kul också. För den här plattan flyttade de temporärt till Storbritannien för att spela in där. Den kom ut 1977 och står sej väldigt väl än idag. Det finns få plattor från samma tidsperiod som är lika väl bevarade vad gäller ljudbilden.

Kanske syntarna låter lite töntiga men de låter inte mindre töntiga i moderna låtar så det jämnar faktiskt ut sej. Dessutom gillar jag dessa analoga syntar. De har ett mjukare ljud än de digitala. Det hörs verkligen att ljuden som kommer ur dom är tagna från riktiga instrument. Ännu har Geddy Lee inte riktigt lärt sej att hantera syntarna på det sätt som senare skulle komma att dominera musiken, så här är de fortfarande smakfullt använda för att fylla ut ljudbilden. Ta eposet Xanadu som ett exempel. Det är i grunden ett elva minuter långt mästerverk signerat Alex Lifeson och hans fantastiska gitarrspel men syntarna bidrar med en atmosfär som jag anser skulle saknas om de inte var med i låten.

Neil Peart är som alltid på topp. Han presterar det ena mästerverket på sina trummor efter det andra mitt i låtarna på ett sätt att man undrar om han verkligen är på riktigt eller om det är nåt utomjordiskt över karln. Texterna han skriver är också outgrundligt underfundiga. Ett exempel är den låt som blev Rush stora genombrott för den breda publiken, Closer To The Heart. En liten finurlig text till en vacker melodi, vars mening jag fortfarande funderar över, och jag har förstått att jag inte är ensam om att fundera över vad hans texter betyder. Men så mycket kan jag förstå av texten till just denna låt att det handlar om att inte bara tänka logiskt utan att också ha lite känslor med när man gör nåt viktigt.

A Farewell To Kings är ett av den progressiva rockens bästa album och även ett av den musikstilens sista stora album. Här finns fortfarande länkar bakåt till Yes, King Crimson och Genesis, samtidigt som det finns svaga indikationer på den musikstil som senare skulle komma att dominera de övre skikten av musikvärlden under det kommande decenniet, New wave. Den här plattan har influerat många andra artister i många olika genrer. Så man kan med fog säga att detta är Rush viktigaste album. Skaffa detta album som det första bland Rush många album för det är precis vid korsvägen mellan äldre tiders musik och den modernare musiken.



"A modest man from Mandrake
Travelled rich to the city
He had a need to discover
A use for his newly-found wealth"