Det stora problemet med skolan kvarstår!

Det klagas återigen på att det är för många icke behöriga lärare i skolorna, och man får uppfattningen att mängden obehöriga lärare nästan är direkt kopplat till problemen med eleverna. Men som vanligt missar debattörerna det riktiga problemet, nämligen att skolorna är kommunala.

Skolorna sköts sen många år av kommunerna, vilka ser skolorna som nån sorts kassako men samtidigt är många av dom ovilliga att ge skolorna mer pengar så i det fallet verkar vem som helst passa bra som lärare, bara man kan undervisa och har respekt med sej. Häri ligger det stora problemet. Kommunerna är inte resursstarka nog att på egen hand ta hand om skolorna, inte ens genom samarbetet man har i Sveriges kommuner och landsting (SKL). Skolverket har genom att kommunerna har ansvaret för nästan allt vad skolan innebär blivit en tandlös tiger.

Det vore bättre om vi gick tillbaka till en statligt styrd skola, med privata alternativ. De privata alternativen ska inte ha någon skolpeng utan får klara sej på egen hand. Kommunerna har alldeles för länge kunnat suga ut skolverksamheten. Det är dags att befria skolorna från det kommunala oket, som alldeles för länge har tvingat skolorna att anställa obehöriga lärare och tvingat behöriga lärare bort från skolorna.

Det privata alternativet bör förstås få finnas kvar. Inte tal om nåt annat.




"Well we got no class
And we got no principals
And we got no innocence
We can't even think of a word that rhymes"

Hågkomster från en klassresa

I år är det 24 år sen jag var ute på klassresa till Tyskland och Österrike. Vi var två niondeklasser från den lilla byn Skurup som sparat ihop pengar på diverse sätt och åkte ner till ett ställe i centrala Österrike som heter Hopfgarten. Där bodde vi utspridda i hela byn på olika hotell, värdshus och liknande ackommoderingar. Vi fick sällskap av två klasser från Trelleborg som kommit på samma idé.

Som alltid med såna här resor där tonåringar är involverade blev det en massa alkohol med skrål och överdrifter. För mej som vare sej då eller nu gillar alkohol var det dock inga problem. Jag pekade ut ställena för de mest dryckesbegivna människorna och höll mej till kulturen och naturen.

Det som störde mej, och en del andra också, var det att våra lärare var lika begivna på alkohol som vi unga var. Speciellt en kväll när två av mina klasskompisar hade dabbat sej i den lokala kyrkan, vad som egentligen hade hänt fick jag aldrig grepp om, och då stod vår klassföreståndare och hotade med att skicka hem dom. Det värsta var att han sluddrade betänkligt när han yttrade detta hot. Inte bra föredöme för de unga.

Men det dog undan rätt snabbt. Resten av veckan var väldigt skön och fri från såna skandaler. Om man bortser från att en av mina klasskompisar i fyllan och villan försökte ta livet av mej och sej själv. Vi åkte öppen linbana nerför berget Hohe Salve, det högsta berget kring Hopfgarten, och den lilla sista banan ner till dalen var i stort sett bara en korg för två personer med en hållare som man fällde ner över sej själv. Den ville han lyfta för att nå sina kompisar som åkte i korgen bakom oss. Eftersom det var trettio meter ner till marken med endast ett lättare nät mellan oss och marken var jag av naturliga skäl inte på humör att låta honom göra detta besök.

Lättare våld fick således användas för att hindra honom. Jag gick på ganska darriga ben ifrån de övriga när vi kommit ner på fast mark. Därför har jag vissa problem med att åka öppen linbana sen dess.

Men naturen där nere överträffade allt sånt. Det rinner en flod med det skönaste glaciärvatten genom dalen, och här finns också stora öppna alpängar och stora skogar lite varstans. Jag har visat lite bilder därifrån tidigare så varför inte visa dom igen:

Tåg i Hopfgarten.

Hopfgarten.

Kyrkan i Hopfgarten.

Europabrücke på gränsen mellan Österrike (Nordtyrolen) och Italien (Sydtyrolen).

Hopfgarten.

Salzburg.

Vissa dagar åkte vi ut på utflykter. Vi var i Italien ena dagen och såg hur fint Sydtyrolen verkligen är. I Sterzing (italienarna envisas med att kalla staden Vipiteno) köpte jag Pink Floyds "Dark Side Of The Moon" och även om jag sen dess har upptäckt bättre skivor med PF så var detta höjdpunkten i mitt då sextonåriga liv. Vi avslutade den dagen i ett regnigt Innsbruck där vi gjorde skivaffärerna osäkra. Där köpte jag "Ain't Complaining" med Status Quo. För att vara Quo är den plattan inte hejdundrande bra, men den är långt ifrån dålig.

En annan dag åkte vi österut, till saltgruvorna runt Salzburg, där keltiska folk en gång i tiden bröt salt och till och med gav namn åt en plats i närheten, Hallstatt. I Salzburg såg vi Mozarts födelsehus. Något jag tyckte var vanvördigt var att det på samma gata fanns ett McDonalds. Men om de vill ha det så tänker inte jag klaga. Mat är mat, även om det finns bättre snabbmat på andra restauranger.

Det var med viss sorg vi stävade hemåt igen efter en fantastisk vecka i Alperna. Om jag får chansen tänker jag definitivt åka dit igen, och jag rekommenderar alla som vill åka dit att göra det.



"Life is for living
and living is free"

Vi behöver ingen utbildning

Något krasst kan man faktiskt använda sej av den första raden i Pink Floyds låt "Another Brick In The Wall Part 2" för att beskriva det faktum att man egentligen bör ge upp alla försök att reformera skolorna. Det vi bör fråga oss är detta, vilken typ av undervisning ska vi ha i skolorna? Det mesta är ändå skåpmat eller propaganda. De politiska utspelen i frågan är bara spel för gallerierna och syftar bara till att lugna valboskapen, de gör inget ordentligt för eleverna. Vill man vara elak kan man säga att skolorna inte är till för att utbilda eleverna till goda medborgare i ett framtida samhälle. Skolorna är till för att hålla ungarna hemifrån och borta från gatorna, samt att hålla arbetslöshetssiffrorna nere.

Tänk efter själva från tiden i skolan, var det lärandet eller var det kamraterna som var viktigast? Var det böckerna eller samvaron som var viktigast? Att man tar sej ur skolan och kan nånting som vuxen beror inte på undervisningen, utan på livets egen skola är så mycket bättre. Det mesta jag kan inom en lång rad ämnen har jag lärt mej efter skoltiden. Nej, problemet är inte undervisningen. Problemet är hur undervisningen ser ut och kvaliteten på lärarna. Lärarna jag hade i skolan var det väldigt stor skillnad på. En del var kunniga och visste hur de skulle lära ut den kunskapen på ett sätt så att alla kände sej delaktiga. Andra var direkt ignoranta och visste vare sej hur man lärde ut eller hade tillräckliga kunskaper för att få vara lärare.

De senare var ofta dom som fortsatte i yrket. Varför kan man ju undra, då det borde ha framgått även för dom att de inte höll måttet som lärare - till slut. Men å andra sidan har vi ett helt parlament fullt med politiker där de flesta är urusla utan att de nån gång reflekterat över hur urusla de egentligen är. Samma sak med tjänstemän på diverse departement och myndigheter. För att inte tala om journalister och professionella tyckare. Att påtala deras tillkortakommanden har ingen som helst effekt. Inkompetenta människor stannar kvar på sin post enbart för att de gillar den makt de får och de influenser den posten ger.

De verkligt kompetenta hamnar till slut på universiteten eller blir utslagna. Jag vet, jag generaliserar å det grövsta nu. Men dessa exempel förekommer alltför ofta. Kompetens är för övrigt en relativ term. Allmän kompetens är ofta lika med att vara fullständigt inkompetent på vissa områden medan man är väldigt duktig på andra. Skillnaden här mot de genuint inkompetenta är att många vet om att de inte klarar av ett visst yrke. Jag själv, för att ta ett exempel ur högen, vet med mej att jag inte klarar av skolyrket. Man måste ha en kombination av entusiasmerande personlighet, tillräckligt vass ton och förmågan att lära ut. Jag är en föreläsare och en sådan kommer inte långt i skolans värld. Det behövs en propagandist.

Men, var det inte det jag klagade på i början, att det är bara var propaganda i skolan? Det är det som är kruxet. Vanlig skåpmat kan vilken insekt som helst lära ut i plugget. Det krävs en riktig propagandaapparat för att få eleverna att lyssna. Ungefär som den som sprider lögner om vindkraftens lov i alla medier. Det handlar om att få ut "rätt" budskap och då kvittar det vad det handlar om. Det viktiga är att eleverna inte frågar eller ifrågasätter. Det viktiga är att de ställer de "rätta" frågorna, såna frågor som inte stör makten. Att "tänka kritiskt" har i skolans värld blivit en klyscha inte ens värd namnet, för de tänker ju inte kritiskt. De bara kritiserar och det är en helt annan sak.

Jag har gett upp rörande skolan. Det viktiga är inte längre utbildningen, den är ändå inget att ha, det viktiga är att skolan ger grunderna för att verkligen lära sej nåt som vuxen. Låt skåpmaten vara kvar, låt de inkompetenta vara kvar men ge eleverna en chans att lära sej nåt på egen hand. Inte alla klarar av det, det finns såna som behöver bli visade steg för steg, men eftersom vi alla är i högsta grad olika personligheter med individuella drag borde vi få en undervisning som är anpassad efter var och en. Nu är det löpande bandet som gäller, alla delar ska passa in på samma platser överallt. Det är robotar man vill ha. Men varifrån ska vi rekrytera nästa generations snylt..., förlåt, politiker och tjänstemän om man gör skolan till en plats där det är fult att ifrågasätta?

Det sista jag vill säga nu är detta: Skolan har alla åsikter om, och det finns inga klara lösningar på problemen, men så mycket vet jag, om vi ska bli av med många administrativa problem bör vi föra tillbaka skolan till staten, med privata alternativ för dom som hellre vill ha det. Det rådande systemet, med kommunal skola och friskolor har aldrig funkat. Man ska vara bra blind om man tror att det är regeringens, invandrarnas, bögarnas eller någon annans fel. Vi alla bär lika stor skuldbörda här. Vi har den skola vi förtjänar, därför att vi aldrig säger ifrån. Vi har aldrig fått lära oss det, vare sej hemma eller i skolan...



"Det tog väl fem minuter för mig att bestämma att ingen ska tro att de kan bestämma vad vi tycker"

När är man "för vit"?

En liten skola med 68 elever på engelska vischan har bedömts vara för vit, det vill säga att det är för få elever med ickeengelskt ursprung i den skolan. Så nu vill en organisation vid namn Ofsted att elever från den skolan ska göra ett studiebesök i London på en skola där tre fjärdedelar av eleverna är av ickeengelskt ursprung. Politisk korrekthet i sin prydno, eller? Jag säger så här: Idén är god och den kanske, kanske inte, funkar. Det som irriterar mej mest är att skolan vill att elevernas föräldrar ska betala för resan till London, bara för att hälsa på elever på en skola i storstaden.

Vad som skulle vara bättre vore om eleverna vid den blandade skolan i London åkte ut och hälsade på landsbygdsskolan. För de om några vet inget om det riktiga landet omkring dom. Dessa barn behöver se nåt annat än städerna omkring sej. Det kallar jag äkta assimilering och riktig multikultur. För det handlar inte om varifrån folk kommer eller vilken hudfärg man har, det handlar egentligen om städer kontra landsbygd. De vita är de som bara sitter inomhus i storstäderna hela tiden för de får sällan se solen. Smogen och de stora husen gör sitt till för att förstöra de chanserna.

Så vill barn av annat ursprung än det land de lever i vill bli en del av detta land bör de fara ut i landet och se sej omkring. Då får också de boende på landsbygden chansen att se människor från storstäderna. Jag ser staden mot landsbygden som ett större problem än att det kommer folk från andra länder. Det är en vi mot dom-attityd som funnits länge och bara växer i takt med att städerna får fler invånare. Att vi får fler från andra länder har i sammanhanget ingen betydelse. Problemet är att så många hamnar i städerna och blir "vita". De borde som sagt besöka landsbygden, inte tvärtom.

Så när är man för "vit"? När man bor i en stad och lever skyddat stadsliv. Dags att spela lite Black Country Woman kanske? Som avslutning på detta inlägg åtminstone...

"Crazy something normal"

Provtrötta elever

Jag visste väl att det inte var så illa ställt som media ville få det att se ut som!

Skämt åsido, jag är tämligen säker på att det mycket riktigt handlar om trötthet när eleverna presterade så dåligt på det så kallade PISA-provet. Vi är en nation som älskar prov. Själv hatade jag alla proven i skolan. De visar inte vad man kan totalt, utan enbart vad man lärt sej för stunden. Inget av det jag pluggat inför ett prov sitter kvar i skallen. Allt jag lärt mej har kommit via genuint intresse för ett visst ämne. Jag kan inte tvinga in kunskap i skallen.

De som tror att prov visar på hur duktiga eller dåliga elever är har för stor tillförsikt till den sortens kortsiktiga system. De hyser också för stor tilltro till statistik om de med hjälp av proven kan säga att en viss landsända eller ett visst land är bättre eller sämre. Jag är tämligen säker på att alla proven spelar en viss roll i att många känner sej trötta på skolan. För egen del kommer jag ihåg från skolan att jag aldrig kände tillfredsställelse med alla prov som vi fick ta del av.

Jag var inte ensam om att tycka att vi fick för många prov, och det var ändå över tjugo år sen. Tilltron till prov är fortfarande alldeles för stor och motsvaras faktiskt inte av verkligheten. Där premieras långsiktiga kunskaper (oftast) och erfarenhet inom det område man valt att arbeta med. I livets hårda skola finns inga skriftliga prov med skåpmat för stunden. Varför ska då eleverna tvingas älta skåpmat?



"What took you so long?"

Reformera skolan

Jag diskuterade med min mamma om skolan och vad vi tycker om dess nuvarande utseende. Vi kom fram till att det är för mycket flum och naiva lösningar bland de etablerade politikerna. Flummet består främst i att man hela tiden kommer med nya betyg och hur skolformerna ska vara. Friskolor hit och privatskolor dit, kommunala skolor och annat som inte funkar i längden. Kort sagt, flum!

Jag vill ha en klar indelning och specialanpassning av skolorna efter att grundskolan är klar. Det ska finnas specialgymnasier som inriktade på speciella områden som eleverna kan gå i beroende på intresse. Jag tänker mej olika specialgymnasium för ekonomi, humaniora, musik, teknik, fysik, kemi, vård och omsorg, IT, fordon och liknande, samt ett allmänt inriktat gymnasium för dom som kanske inte har bestämt sej eller är allmänkunniga. De ska inte inhysas under samma tak och vara mer för dom som verkligen vill studera vidare inom sina områden.

Gymnasiet ska också vara obligatoriskt men inte tvingande. Med detta menar jag att det inte måste vara så att man direkt går på vidarestudierna efter grundskolan utan man ska kunna gå det som man går Komvux nu. Nåt jag ogillar är den så kallade studentexamen. När man tar studenten har man egentligen inte examinerat eller på nåt sätt visat att man klarar av livet utanför skolan. Därför anser jag att utbildningen bör vara längre än tre år för många utbildningar. Ska man bli läkare krävs ju faktiskt dedikation och uthållighet i nästan tio år. Därför borde det vara bra om man började redan i gymnasiet och fortsatte - med uppehåll om man så vill - till man var klar med sin utbildning, oberoende av hur gammal man är när man börjar och blir klar.

Allt detta blir dyrt att genomföra och kan omöjligt administreras av kommunerna. Den enda aktör som klarar av hela denna apparat är staten. Enskilda gymnasier kan som alternativ skötas privat eller av företag, men definitivt inte av kommunerna.

Synpunkter på detta?



"Det finns tre moln på himlen och dom verkar vara osams"

Integration och assimilering

Regeringens ansvarige för migrationsfrågor, Tobias Billström, är en sällsynt kall varelse som sällan eller aldrig visar upp nåt annat än ett politiskt stenansikte. Inte nu heller trots att han tycks trampa i klaver efter klaver. Jag kan förstå tankegången bakom uttalandet  "De flesta bor inte hos dom som är blonda och blåögda", men det är inte desto mindre ogenomtänkt och ger inget bra eftermäle för Billström den dan han slutar på posten. Hans uttalanden är olyckligt formulerade och ger intryck av att vara sagda i all hast.

Men det finns en punkt jag verkligen håller med Billström på, och det är att alla skolelever ska vara med på samtliga former av undervisning där det krävs att man lär sej något för sin framtida överlevnad. Sexualundervisning och simlektioner är inget undantag där man ska kunna visa upp en lapp för att slippa vara med på grund av religiös bakgrund. De enda giltiga skälen är sjukdom och allergier, vilket i det senare fallet inte gäller för sexualundervisning, för ingen är väl allergisk mot sex? 

Tobias Billström är uppenbarligen besviken över att det kommer för många som inte vill integreras i det svenska samhället. Det är han inte ensam om. Många immigranter som blivit integrerade i det svenska samhället hör också till gruppen med arga och besvikna människor. Besvikna över att så många inte vill bli en del av sitt nya land. Men se det så här: Det är ett psykologiskt faktum att nästa generation är mer positivt inställd till landet de är födda i. Många gånger så mycket att de blir nationalistiska.

Det senare kallas assimilering och är en oundviklig del av mänskligheten om en grupp människor beslutar sej för att slå sej ner på en viss plats. Man blir en del av det samhälle man kommer till, vare sej man vill eller inte. Det kan till och med gå så långt att förfädernas traditioner försvinner på kuppen. Bara berättelserna blir kvar. Det finns förstås såna som sluter sej mot resten av världen och vägrar låta sej integreras, än mindre assimileras. Men dessa är undantag och som sådana kommer de inte att förbli heller; efter ett antal generationer kommer även dessa att ha absorberats av omgivningen.

Det en del upplever som ett problem nu kommer inte att vara det om några generationer. Det intressanta är ju att många som klagar över att det kommer så många utlänningar hit själva har utländskt påbrå i högre grad än många andra i detta land. Det är den klassiska misstänksamheten mot det främmande som spökar här. Men vare sej vi gillar det eller inte, många av de som stannar kvar i landet kommer att ha ättlingar som kommer att vara mer svenska än många svenskar är idag. För nationalitet har inget med utseende eller härkomst att göra. Det har med var man bor och känner sej hemma nånstans att göra.

"But my home is where my heart is

And my heart is not at home

You see, whenever we are parted, 

oh, I feel so all alone"

Amatörerna tar över - i profitens namn

Läser på tidningarnas hemsidor och ser på TV om dålig hygien på skolor, vårdhem, sjukhus och dagis. Man hinner inte med att städa. Det jag tycker är konstigt är att vårdpersonalen förväntas städa nära patienterna. Sjuksköterskor och biträden ska väl inte städa i närheten av sjuka människor? De kan ju sprida bakterier, virus och andra sjukdomsspridande entiteter. Städningen ska helst skötas av professionella städare i lokaler med färre sängar för bättre luft.

Här kommer min nya tanke om det amatörmässiga sätt som vårt samhälle sköts idag in. Att vi har ett främlingsmisstänksamt parti i vårt parlament, har kåkstäder med grundlurade utlänningar som inte är välkomna nånstans, har samhällsfunktioner som fallerar här och var, samt politiker som är så fjärran från sina väljare att man undrar om de pratar om samma Sverige. Volvo. villa och vovve, den visionen finns inte längre.

Allt detta skyller många på kapitalismen, andra kallar det marknaden, men dessa benämningar är helt felaktiga eftersom kapitalism är flödet av pengar, kapitalet, och marknaden är den arena där kapitalet används. Det rätta orden är profit, egoism och lättja. Allt detta för att vi låtit oss förföras av lättja och egoism och önskan att bara bli ompysslad utan att behöva göra nåt ansträngande, påskyndat av den kollektiva tankegången som lyder som följer: "Det ordnar sej, det kan nån annan ta hand om".

Medan vi håller på att utvecklas till degklumpar allihop knackar resten av världen på och vill ha en del av kakan. Det är naturligt att när en del av världen utvecklas vill andra delar också vara med. Problemet är nu att vår utveckling är mättad och vi kan inte således inte erbjuda full service till alla som vill äta i vår restaurang. De kan gärna få komma hit men de kan inte räkna med att bli omhändertagna direkt när de kommer och de måste räkna med att inte få den mat och den service de är vana vid hemifrån.

Men folk utifrån är inte det stora problemet, det är såna som utnyttjar systemet oavsett varifrån de kommer. Parasiter finns överallt och de har många olika former och utseenden. Men framför allt är det amatörer, klåpare, som tillåts arbeta på alltför många arbetsområden, viktiga arbetsområden som vård, städning, lastbilstransport och konstruktion av byggnader. Allt detta för att vi har blivit för dyra i drift och anses vara lyxarbetare som är överflödiga. Vems felet är? Felet ligger hos oss alla. Felet för att amatörer får göra professionellas jobb, felet för att främlingsfientlighet existerar överallt (och jämt misstas för rasism), felet för att vi tänker att nån annan kan ta hand om saken ligger hos oss alla.

Som vanligt finns inga lösningar här på den här bloggen, enbart en presentation av problemet. Lösningen får vi resonera oss fram till. Om nu någon vill att vi ska förbättra vårt samhälle...



"You can do what you like, son"

Skolan igen...

Nu har några experter konstaterat det många av oss konstaterat för länge sen, att skolan blev sämre sen kommunerna tog över alla aspekter av skolverksamheten. Att det kommer kritik mot utredningen betyder ingenting. Det är naturligt att de som varit med och förstört skolan (kommunerna) inte vill förlora sin kassako. De är dessutom part i målet och har sett utredningen inifrån, så att säga. Men faktum är att kommunerna har skott sej på skolorna och har större skuld i att det går sämre för eleverna än dagens politiker har.

Skolorna mår bäst av att skötas av staten, med privata alternativ för dom som så önskar. Kommunerna har förstört alldeles för mycket av det som borde fungera i samhället med ett närmast Ponziliknande sätt att hantera det ekonomiska bakom vård, skola och omsorg. Frågan är nu vem som vinner på detta. Våra politikervänner i kommunerna verkar inte ha det alltför fett alla gånger. Så rota igenom alla konton som har med kommunala verksamheter att göra. Det finns säkert nåt skumt bland dom.



"Time drags between paychecks. Time flies between bills."

Vetenskapshörnan: Varför är så få intresserade av att bli NO-lärare?

Det rapporteras om en stor, för att inte säga katastrofal, brist på NO-lärare. Hur kommer det sej, kan man fråga? Ett delsvar är förstås att lönen inte alltid är vad man skulle kunna önska sej. Jag vet inte vad en lärare kan förvänta sej i ingångslön runtom i landet, men den är säkert inte skälig i jämförelse med det arbete man förväntas lägga ner. Ett annat delsvar är att det inte ger speciellt mycket prestige i dagens samhälle att vara lärare. Det är stressande, pressande och verkar vara mer eller mindre på väg att bli ett lågstatusarbete.

Samhällets syn på lärande och lärare verkar också ha ändrats. Lärande ses inte som en garant för vidareutveckling i samhället, vilket är ironiskt med tanke på att allt ju satsats på att göra skolan till en plats för alla, även efter grundskolans slut. Det är kanske fel på de kurser och program i lärande man ger på högskolorna till blivande lärare? Läraren är samtidigt inte den stöttepelaren i samhället man kan hoppas på ska göra eleven till en integrerad del i samhället. En lärare är snarare nåt som ska hålla barnen i schack. Lärandet är bara en bonus.

Jag ser den kommunala överhögheten över skolorna som en av de största orsakerna till problemet. Många kommunalpolitiker vet inte hur en skola fungerar och minns bara vagt hur det var när de själva gick i skolan, vilket inte är någon hjälp alls. Med kommunalt styre blir skolorna mer en industri utan vare sej själ eller framåtanda. Det blir en samlingsplats där lärande kommer i andra hand för den stora massan. Den främjar likriktning och utsuddande av den individuella identiteten till förmån för en grå massa som inte får sticka ut. De som först tröttnar är de som vill just sticka ut på ett eller annat vis. Jag kan tänka mej att de inte får tillräcklig respons för det dom vill göra och då hoppar de av eller gör allt för att störa undervisningen.

Sen har förstås media en del i skulden för problemet. Journalister letar fel överallt och finner såna, även där de antingen inte finns eller överdriver befintliga fel för att kunna sälja lösnummer. Vilken del av skulden har då vetenskapsvärlden på universiteten? De borde ha kunnat ta chansen att sälja in sej på skolorna men har de gjort det? Det är ju trots allt från universitetsvärlden alla lärare kommer. Alla får vi nog känna på slängen av sleven, för vi har alla bidragit till att skolan är som den är. Men framför allt borde vetenskapsvärlden ha gjort mer för att göra eleverna intresserade av vetenskap, och i slutändan fått de studerande intresserade av att lära ut vetenskap till elever. De kallas eldsjälar i ett inlägg till DN.

Det som krävs är att lärarnas prestige och ställning i samhället höjs igen, lönen höjs likaså samt att vi slutar ser på eleverna som en grå massa som ska ta in information utan att få nåt igen. Det som också krävs är att de som vill ha kvar skolan inom den kommunala överhögheten förlorar den politiska makten. Ingen vinner på att skolan är en kommunal angelägenhet, snarare blir vi alla förlorare. Gör skolan statlig igen, ge fri- och privatskolor bättre möjligheter att verka vid sidan om den ordinära skolan och ge alla involverade chansen att bli nåt som individer.



"I have never let my schooling interfere with my education."

Skolan - omdebatterad till förbannelse

Skolan har varit ett hett debattämne ända sen folkskolan infördes för 170 år sen. Att det hela den tiden varit nåt fel med organisationen har stått klart för alla som genomgått skolgången samt sett den genom ens barns ögon. Felen har förstås varierat genom åren och mest varit begränsade till problem med för stora klasser, för stora skolor, för små skolor, för lite undervisningsmaterial, inte tillräckligt med pengar till böcker, för få möjligheter till resor, trakasserier mellan och mot barnen etc.

Nu läser undertecknad om att det är ekonomernas paradis i skolan, att det är viktigare att hålla budgeten än att kvaliteten på undervisningen vidmakthålls. Inget nytt under solen alltså, för det där hörde jag redan när jag gick i skolan på 1980-talet. Det till och med ledde till en lockout nån gång 1982-83, vilket var första gången jag hörde ordet. Det verkar på mej som om de styrande spelar schack med skolverksamheten, ett långt utdraget spel, som aldrig tycks ta slut för varje gång någon pjäs tas bort från brädet tillförs en ny pjäs på samma plats.

Det är med skolan som med fylleschack. Det är inte säkert att den som slår bort den andres sista pjäs vinner. Bild från Metrobloggen.

Ibland verkar det som om man ändrar vissa saker på pin kiv, en förändring för förändringens skull snarare än för verksamhetens bästa. Men när man ser verksamheten nästan enbart ur ekonomisk synvinkel är det dags att börja dra öronen åt sej ordentligt. Ska de teckna aktier på bildtimmarna, se vilken effekt inflationen har på kemitimmarna och ska de monetära lagarna upphäva fysikens? En sak är säker, det är redan ett historielöst folk som går ut skolan, de kommer till stora delar också vara medellösa.

En sak till är bombsäker; vad som än sker med skolan så kommer den att bli omdebatterad även i framtiden. Bra förslag, dåliga förslag, rent ut sagt idiotiska förslag kommer att framföras och alla kommer de att appliceras på verksamheten, så länge pengarna räcker. De verkar tyvärr mest räcka till de dåliga förslagen...



"Oro ger ofta småsaker stora skuggor"

Dumheter världen över

Jag läser då och då listor med diverse intressant information. Nu senast Buzzfeed och den sidans lista över klassiska barnböcker som vid ett eller annat tillfälle blivit censurerade eller till och med förbjudna i vissa delstater i USA av diverse skäl. Vissa av skälen är rent ut sagt idiotiska. Andra är bara löjliga. Som att förbjuda ett lexikon för att det har med definitionen av oralsex, eller att talande djur är ett hån mot den kristna guden.

Vad är det för en värld som gör att företagare tvingas flytta sin verksamhet till andra länder för att nå nån form av balans i sin ekonomi? Har vi helt lämnat de kapitalistiska idealen bakom oss och gått in i rovekonomins ledband? Man ska inte behöva ett land för att lönsamheten ska återkomma. Å andra sidan går allt i naturen ut på att äta eller ätas. Jag tror det går runt och om någon decennium eller så blir det lönsamt att verka i Italien igen.

Inte bara övergrepp på barn i Belgien utan övergrepp på hela befolkningen verkar det som. En bondgård i en avlägset belägen by på landsbygden har visat sej vara en central för tillverkning av ecstasy. Det finns människor till allt, säger klyschan och här stämmer det verkligen. Det finns bättre droger, som inte skadar kroppen lika mycket. Att vara en drog är till exempel mycket bättre.

Stödet för många barn med dyslexi dras in för att politikerna i Stockholm inte ser dyslexi som ett giltigt skäl för stöd. Ännu ett exempel på att Göran Perssons politik där kommunerna har ansvaret för skolorna var skadlig för våra elever. Kommunerna SKA INTE ha hand om skolorna! Jag undrar när politikerna inser att 25 år av kommunalt helvete borde avslutas.

Arbetsförmedlingens generaldirektör har än en gång dabbat sej. Snacka om arbetsförnedring. Jag fattar inte hur det kommer sej att det nästan hela tiden utses rena rama stolpskotten till poster som är av vikt för oss alla. Hur dessa människor är privat vet jag inte men jag hoppas de inte saknar ett eller flera bestick i lådan som de gör i sin offentliga position.



"A wonderful fact to reflect upon, that every human creature is constituted to be that profound secret and mystery to every other."

Alla kan inte lyckas!

Mitt inlägg igår om skolan verkar ligga väl i tiden, liksom att skolorna går dåligt ligger i tiden. Det är nämligen så att skolans verksamhet verkar gå dåligt över stora delar av världen. Som Howard Bloom säger i det videoinlägg jag länkar till nedan är det till stora delar ideologin bakom den moderna skolan som är felet. En tanke om att vara mer eller mindre kompis med eleverna har ersatt den tidigare alldeles för förtryckande tanken. Så idag har vi gått för långt åt andra hållet. Vi när den mjäkiga idén att elever och lärare ska vara kompisar och nu vet vi hur snart 50 års vänskap har utvecklats.

Vuxna ska visserligen lyssna på vad barn och ungdomar har att säga men det är ändå de vuxna som ska ha sista ordet. Som det är nu har bråkstakar nästintill ingen styrning, genierna får ingen chans att briljera och alla andra fastnar i den grå massan och försvinner. Allt för att vi när en annan tanke samtidigt, nämligen den att alla ska lyckas. Nu låter jag säkert fascistisk för en del vars sinnen inte är tillräckligt öppna men, alla kan inte lyckas! Det är biologiskt och socialt omöjligt för alla att lyckas med allt. Det är bara i ideologiska utopier som alla lyckas med vad man än vill göra. Däremot är det en bra tanke att alla kan få försöka. Klarar man inte av en viss sak är det inte mer med det.

Skolan kommer alltid att vara en stötesten för oss alla. Vem som får rätt i slutändan vet väl ingen av oss, bara att det system som styr skolorna och undervisningen i dagsläget är fel.



"Retar du upp dig på ting som är små, så är du väl själv inte större än så."

Statlig skola, det bästa alternativet

Det är inte alltid jag håller med Jan Björklund men när han säger att skolan bör förstatligas har han helt rätt. Att göra skolan till en kommunal angelägenhet, tillsammans med vården och omsorgen, har inte gynnat någondera parterna. Vi har fått skolor som knappt fungerar, fler elever än nånsin som tröttnat på undervisningen och ekonomin i alla kommuner verkar ha blivit rejält ansträngd pga ansvaret att behöva ta hand om barnen. I vissa kommuner verkar dock skolan ha blivit en kassako som man kan mjölka för diverse projekt, ljusskygga såväl som legitima.

Vem som än kläckte idén för Göran Persson (det var nämligen han som var ansvarig minister runt 1989-90) att föra över ansvaret för skolorna på kommunerna borde han eller hon få en rejäl spark därbak. Det har utvecklats till en kris av oanade mått, anser jag och många andra också. En av kommentatorerna till artikeln i DN som jag länkat till säger att en gång i tiden var polisen kommunal och skolan statlig och nu är det tvärtom, vilket lett till dessa problem vi har idag. Riktigt så var det väl inte. Polisen var en länsangelägenhet men det var ändå en bättre indelning av lagens långa arm än den vi har idag. Privat polisverksamhet (dvs väktare som gör vissa av polisens uppgifter) ska vi verkligen inte ha.

Vad gäller skola, vård och omsorg är det bättre om staten tar hand om det övergripande ansvaret för att allt fungerar. Privata alternativ ska få finnas, men i en bättre form än nu där många av friskolorna i praktiken tigger pengar av kommunerna för sin fortsatta existens. Men den diskussionen tänker jag inte ta här. Det får bli i ett eget inlägg när jag läst in mej mer på just detta.




"https://www.youtube.com/watch?v=rX7wtNOkuHo"

20 år

Om ca tre veckor är det 20 år sen jag tog studenten. Jag gick humanistisk linje för att jag gillade, och fortfarande gillar, språk och humaniora. Det var tre år av studier och ibland väldigt tröttsamma klasskompisar. De från andra linjer var ofta mer lättillgängliga. Jag har under åren tänkt ganska mycket på gymnasiet och tiden där men de senaste tio åren har dessa minnen bleknat betydligt. Jag är inte ens säker på att jag skulle känna igen alla dom jag träffade då. Men jag är säker på att jag inte vill träffa alla heller. Jag har mitt liv nu, dom har sitt.

En del vill träffas på olika tillställningar precis som i USA, där återträffar är nåt väldigt viktigt för de som en gång gått i plugget. Det är nåt typiskt för amerikaner framför allt men inte för oss. Vi klarar oss utan såna återträffar. Så mycket amerikanska behöver inte vi bli.

Det gagnar heller ingen av oss att vi träffas nu. Enbart när vi är gamla och grå kanske jag kan tänka mej att fundera över en liten tankegång som kan leda till att vi träffas, nån gång. Så ju mindre vi ser av varandra desto bättre. Vad är det vi skulle göra när vi väl träffas? Jämföra karriärer, skriva varandra på näsan, gråta ikapp över alla missade tillfällen? Nej, då föredrar jag att bara sitta hemma och njuta av friden.

Till er som tar studenten i år, njut av livet som ni kommer att uppleva. Det blir faktiskt ett bättre liv än ni tror. Låt inte bristen på arbete göra er nedslagna. Det är en viktig erfarenhet för er.



"Fäll inte ett träd som ger dej skugga"

En kort anekdot

Min mamma berättade idag för mej en anekdot från sin barndom. Hon gick i skolan på 1950-talet och en dag i småskolan frågade magistern en av hennes klasskamrater om hon bodde på landet eller i stan. Min mammas klasskamrat svarade landet. "Vad finns på din gård förutom själva boningshuset?" Hon svarade då vedboden, fast på hennes dialekt blev det vebon. "Hur stavar du till det då?", frågade magistern henne. Hon bokstaverade då V-E-B-O-N. För att hon skulle förstå hur ordet egentligen skulle uttalas och stavas ställde han denna följdfråga: "Vad har man i den då?". "Cyklar", blev svaret.

Så kunde det gå till i skolorna förr.




"Man ska inte vänta sig att en pojke ska vara fördärvad förrän han har gått i en fin skola."

"Maximal feedback och återkoppling"

Så sade undervisningsansvarige ministern Jan Björklund om de teser och tankar han tagit intryck av från Finland där man skapat en sorts lärlingsutbildningar för lärarstuderande. Kanske dags att sätta major Björklund på skolbänken för detta uttalande? Inte bara för att han använde en anglicism utan också en tautologi. Orden betyder ju samma sak!



"Att inte bry sej om är värre än att inte förstå"

Hot for teacher

Vi som är gamla nog att komma ihåg den här rockklassikern är väl de som kommer att tänka på den låten när Aftonbladet skriver en artikel om en enkät som säger att 3 % av alla gymnasieelever som svarat på den ska ha haft sex med sina lärare. Jag vet inte vad som är mest anmärkningsvärt, att elever och lärare har sex trots problemet med maktställning som en lärare har gentemot eleven, att Aftonblaskan haussar ämnet eller att en lärare citeras med orden "Man kan inte förbjuda kärlek".

I det sistnämnda fallet, citatet alltså, kan vi glömma kärlek. Det är väldigt sällan kärlek uppstår bland elever i den åldern. Förälskelse är inte samma sak som kärlek. Det är en helt annan kemisk process jämfört med kärlek. Det är ett första steg in i vuxenvärlden när man blir förälskad. Hormonerna börjar komma i oordning vilket leder till oväntade resultat ibland.

Vad gäller att lärare och elever har sex med varandra är det, hur konstigt det än låter, ofrånkomligt. Attraktioner finns överallt. Jag talar naturligtvis inte om utnyttjande eller övergrepp utan om attraktioner, vilka tar sej de mest skilda uttryck. För visst kommer väl en del ihåg att de blev kära i läraren. Det är frågan om beundran av personer med maktpositioner. Den sortens attraktion förekommer hos vuxna också. Naturen har gjort så för oss att vissa människor har ett behov att vara nära de som har makt i nån form. Det är simpel psykologi.

Det som irriterar mej mest är Aftonbladets rubrik, "Många elever har sex med sina lärare". De utgår kallt ifrån att eleverna talar sanning samt att de som svarade ska representera samtliga elever i Sverige. Men man kan inte klandra journalisterna. De vill ju sälja sina artiklar och tidningar och då blir statistik till absolut sanning.

Jag tänker inte sätta mej till doms över de som faller för frestelsen att ligga med sina elever. Ej heller de elever som gör samma sak. Det är simpel biologi och de får själva stå för dumheten att falla för frestelsen. Jag tänker inte heller göra mej lustig över citatet eftersom det ju är så uppenbart att det inte handlar om kärlek. Jag kommer tyvärr inte på nåt dråpligt att skriva om Aftonbladets rubrik. Det överlämnar jag till andra skribenter. Det är för lätt att skriva om den blaskan annars.

Lyssna istället till låten jag länkar till. Det är musik det!



"Den journalistik som inte förargar är överflödig."

Den utopi som kallas skolan

I politikers värld (och många andras likaså) verkar skolan fungera bra endast om de får bestämma. Alla har en åsikt om skolan. I det avseendet får väl jag också anses vara en tyckare eftersom jag presenterat min syn på hur den perfekta skolan kan se ut. Ingen av oss har väl helt rätt, samtidigt som ingen har helt fel. Det som är det stora felet med skolan är inte att vi har åsikter om den och vill förändra den utan det är att vi hela tiden är där och petar på skolan samtidigt som den är igång.

Nya betygssystem, nya böcker, nya sätt att lära ut, nya indelningar av eleverna. Det ger nog inte alla elever den trygghet de behöver, speciellt inte de som behöver kontinuitet, de som ogillar snabba förändringar. Vi inte bara vill förändra skolan, vi redigerar den medan den är igång som en gigantisk hemsida ute i den verkliga världen bortom tangentbordet.

Är det vår egen skolgång som spökar när vi säger att vi vill göra om skolan? Är det minnena av en bra/dålig skola som väcker jämförelser med den vi ser idag genom barnen?

För egen del var väl inte skolan perfekt men den funkade på det hela taget utan större problem. Jag lärde mej en del av skolan. Att jag inte lärde mej speciellt mycket I skolan är en annan femma. Jag lärde mej istället att en del människor var inte att lita på, att det fanns andra man kunde lita på. Jag lärde mej att stress är en dålig sak som dock verkade gillas av de som planerade alla dessa scheman för oss alla. Men framför allt lärde jag mej att vuxna inte alltid tålde att eleverna kunde mer än dom själva.

Skolan är och förblir en lekstuga för politiker och professionella tyckare. Det är kanske bra att så många tycker och tänker till om denna plats för det blir kanske som i talesättet; även en blind höna kan hitta ett korn. Dessutom visar det ju att vi faktiskt bryr oss om våra barn, de som en gång ska ersätta oss på arbetsplatserna, på gator och torg samt på ålderdomshemmen...

Om vi kunde stoppa de värsta klåfingriga politikerna (Björklund för att ta ett exempel) från att mixtra för mycket med skolans verksamhet kanske den kan få fungera lite självständigt nån gång. Det där flummiga om att tänka kritiskt och att lärarna ska vara mer som en vuxen kompis kan de dock lägga ner så fort som möjligt. Inte alla är kapabla till kritiskt tänkande i så unga år (jag var det inte) och tanken på en lärare som extraknäcker som ens kompis funkar inte. En lärare ska lära ut förmågan att lära sej saker som man sen har nytta av i livet, vad ens liv än kommer att bestå av.

Så ta till er författaren Anatole France´ ord här nedan innan ni svarar på mitt inlägg. Det gällde för honom och det gäller för mej.




"Jag började inte lära mig något förrän jag var färdig med mina studier."

Skolan och religionen

SVT skriver om att det är ok att hålla avslutningar i kyrkorna, så länge inga religiösa inslag förekommer. Det är en syn jag ställer mej helt bakom. Det är ju bara en byggnad som alla andra. De religiösa aspekterna finns där ändå, för den som tror på sånt.

Skollagen må vara en strikt, trist och stelbent varelse, precis som alla andra lagar, men det är en av dessa jag ställer mej helhjärtat bakom eftersom det är ens ensak det där med religion, inte nåt som ett kollektiv eller löslig grupp ska få tvinga på en som de själva vill. Det ska alltså inte bestämmas av folk som tror på sånt.

Till sist, bra att gud skrivs med liten bokstav i artikeln överst. Vi borde komma ifrån missuppfattningen att ordet gud är ett namn. Det är det inte. Det är en beteckning för det man anser vara större än en själv, om man nu tror på sånt.




"De flesta människor har någon sorts religion - i varje fall vet de vilken kyrka de håller sig borta från."