När är man "för vit"?

En liten skola med 68 elever på engelska vischan har bedömts vara för vit, det vill säga att det är för få elever med ickeengelskt ursprung i den skolan. Så nu vill en organisation vid namn Ofsted att elever från den skolan ska göra ett studiebesök i London på en skola där tre fjärdedelar av eleverna är av ickeengelskt ursprung. Politisk korrekthet i sin prydno, eller? Jag säger så här: Idén är god och den kanske, kanske inte, funkar. Det som irriterar mej mest är att skolan vill att elevernas föräldrar ska betala för resan till London, bara för att hälsa på elever på en skola i storstaden.

Vad som skulle vara bättre vore om eleverna vid den blandade skolan i London åkte ut och hälsade på landsbygdsskolan. För de om några vet inget om det riktiga landet omkring dom. Dessa barn behöver se nåt annat än städerna omkring sej. Det kallar jag äkta assimilering och riktig multikultur. För det handlar inte om varifrån folk kommer eller vilken hudfärg man har, det handlar egentligen om städer kontra landsbygd. De vita är de som bara sitter inomhus i storstäderna hela tiden för de får sällan se solen. Smogen och de stora husen gör sitt till för att förstöra de chanserna.

Så vill barn av annat ursprung än det land de lever i vill bli en del av detta land bör de fara ut i landet och se sej omkring. Då får också de boende på landsbygden chansen att se människor från storstäderna. Jag ser staden mot landsbygden som ett större problem än att det kommer folk från andra länder. Det är en vi mot dom-attityd som funnits länge och bara växer i takt med att städerna får fler invånare. Att vi får fler från andra länder har i sammanhanget ingen betydelse. Problemet är att så många hamnar i städerna och blir "vita". De borde som sagt besöka landsbygden, inte tvärtom.

Så när är man för "vit"? När man bor i en stad och lever skyddat stadsliv. Dags att spela lite Black Country Woman kanske? Som avslutning på detta inlägg åtminstone...

"Crazy something normal"

Vetenskapshörnan: Södra Afrika är vårt urhem

Bushmännen, eller Sanfolket om man så vill, och Khoifolket är två folkslag i södra Afrika som enligt DNA-studier är direkta ättlingar till de folkslag varifrån ALLA människor i hela världen en gång utgick ifrån. Så som dessa ser ut idag såg kanske alla våra förfäder ut en gång för 100,000 år sen. Det verkar som om Khoi och San lämnade de folk som är ursprunget till våra föregångare för just 100,000 år sen och att en vandring norrut påbörjades. Vi kan bara spekulera i vad som orsakade splittringen. Flera kriser på en gång kanske. Matbrist, nåt rituellt som gick fel och några fick skulden, stora stormar som skilde populationer åt. Sen spred sej folken ut över världen och kropparna anpassade sej efter de förhållanden som rådde och fortfarande råder.

Det är här vi kan tala om hudfärgsanpassningar snarare än raser. Hade det rört sej om raser hade vi sett ännu större skillnader mellan kroppsformer och utseenden. Raser är första steget mot en ny art och beror på att individerna inom en art kommit från varandra och börjat utveckla ett flertal anpassningar som leder bort från det gemensamma ursprunget. Hos människan är hudfärgen den enda faktorn och det räcker inte för att vi ska tala om raser. Längdskillnader finns över hela jorden och beror inte på skillnader mellan ursprunget i Afrika och andra platser utan enbart på en anpassning till just den lokalen man bebor.

Dessutom finns det riktigt mörka människor i Australien, södra Indien, Nya Guinea och på Malackahalvön, varav många är mycket mörkare än de flesta i Afrika. Detta är inte resultatet av raser, utan enbart en anpassning som inte lett till nåt sådant. Därmed inte sagt att det kan utvecklas till olika raser. Det får framtiden utvisa. Däremot är vi Homo Sapiens, Homo Neanderthalensis och Denisovanerna mer av raser i förhållande till varandra och vårt gemensamma ursprung. Ras är för övrigt ett ord som från början betyder folkslag och syftar på att man skiljer på folk och folk utan att egentligen tänka på hur de är formade. Man bara ser på andra och säger att de ser annorlunda ut. Det där att man skiljer folk åt för att man tycker sej vara förmer än andra är en sak som växte fram under 1800-talet med först den framväxande vetenskapsdisciplinen biologi i kombination med nationalismen och patriotismen.

Det är alltså anpassningar det handlar om i människans fall, mutationer för att använda ett vetenskapligt ord. Vi är mutanter allihop och ju längre bort från södra Afrika vi kommer desto fler blir mutationerna. Flest är de i Europa och västra Asien där folk tycks ha blandats hej vilt i tiotusentals år. Inom DNA-forskningen talar man om haplogrupper. Det innebär i enklaste ordalag att en grupp människor delar samma mutation som möjliggjort en anpassning till nåt i naturen omkring en, vilket är en haplotyp, och om fler av dessa typer delar samma eller liknande mutationer kallas det för haplogrupp. Man kan följa dessa mutationer bakåt i tiden och se när den eller de uppstod första gången.

Man kan många gånger även se på ett ungefär var mutationen uppstod eftersom mutationerna ofta är kopplade till en viss diet. Det är t ex ca 15,000 år sen vi började äta spannmålsprodukter och då vi vet att vete kommer från den norra delen av Mellanöstern, gränsen mellan Turkiet och Irak, är det lätt att räkna ut att muteringarna som gett oss möjligheten att lättare spjälka vete har uppstått här först. Därifrån kommer då de folkgrupper som först började använda vete och har sen spritt sej över andra områden, förmodligen med kunskapen om vetet, till andra folk som de följaktligen blandats med. De som åt annat förde sina kunskaper vidare och så vidare, och så vidare...

Kontentan är alltså att vi har ett ursprung i Afrika som vi borde vara stolta över. Det är vi sju miljarder ättlingar som överlevde och idag samsas med flera andra djurarter på jorden. Hur länge till vi finns här vet ingen men förmodligen flera tusen år till. Kan vi bara få ner fattigdomen så minskar också populationen världen över. Förhoppningsvis minskar samtidigt fördomarna och de religiösa motsättningarna samtidigt. Jag tror inte sånt var vad de första upptäckarna för 100,000 år sen hade i åtanke när de gav sej ut på sin vandring som skulle ta dom världen över.



"Demokrati innebär att någon i slutändan sitter med Svarte Petter"