Censur och vetenskap går inte ihop

James Delingpole är en man som är rätt känd inom AGW-kritiska kretsar. Han är journalist från Storbritannien och är kritiskt inställd till hur AGW-hypotesen framställs av vissa forskare, politiker och aktivister. Flera gånger har han vädrat sina åsikter i ämnet i de olika tidningar han skriver för samt på sin blogg. Än så länge har han haft relativ frihet att skriva i ämnet lite hur han vill, inom rimliga gränser skulle man kunna anta. Nu har dock även censuren drabbat honom. CRU, den enhet för klimatforskning vid University of East Anglia som är involverad i climategate-skandalen, tog nu senast illa vid sej och ville ha en av hans artiklar borttagen. Tidningen böjde sej för trycket och artikeln är borta från nätet. Som synes av det länkade ovan finns dock även i tryckt form och det är svårare att stoppa med mindre att man letar upp varenda nummer och bränner det. Ray Bradbury och Fahrenheit 451, någon?

Ska man verkligen kunna få stoppa allt som ställer en i dålig dager? Ska man inte hellre se till att komma med en kommentar i samma tidning där man tillbakavisar de anklagelser som framförts? Det skrivna ordets makt är ju så stark att det mycket väl låter sej göras. Men jag antar att censur är enklare. Det gör att man slipper organisera den debatt som skulle komma igång av att ha först en artikel, sen en kommentar på den artikeln och så vidare.

Utöver detta är det ingen bra renommé för vetenskapen att en forskningsenhet vid ett universitet reagerar genom att tvinga en tidning att dra tillbaka en artikel bara för att man tycker att man framställs på ett mindre smickrande vis. Det ger känslan av att forskare är lättretliga personer som ogillar kritik, när kritik ju är vad de utsätter sej för dagligen. Förmodligen gillar de inte att lekmän kritiserar dom. Skomakare, bliv vid din läst och allt det där. Och här fann jag en koppling till mitt förra inlägg om skepticism och kritiskt tänkande. Vad vore världen om inte kritiskt tänkande fanns? Jo, en sluten värld där alla höll på sitt och rön aldrig nådde utanför de väggar där de en gång togs fram. Nu tänker jag alltså främst på externt kritiskt tänkande. Att själva kritisera sin tankegång är svårt. Man är ganska subjektiv inför en tankegång man kommit på och gillar eftersom det ju är ens egen tanke. Då är det bra att ha någon som kan komma med synpunkter.

Det är vad journalister är bra på, att komma med kritiska synpunkter. Kanske inte alltid fullt insatta i ett ämne men de hittar alltid nåt att kritisera. Då ska inte forskare, politiker eller vilka det nu än är spela förnärmad diva och begära censur.

Äkta skepticism är en sällsynt vara

Ibland får jag känslan av att det är bäst att vara hyperkritisk, dvs att förkasta allt man läser, ser och hör. Det är dock ingen bra inställning i längden eftersom man då slänger ut barnet med badvattnet. Att vara en äkta skeptiker innebär då att se till att ta upp ungen ur vattnet innan karet töms. Problemet är att många som kallar sej skeptiker vill låta ungen vara kvar i vattnet och låta ungen frysa. De tar då död på diskussionen istället för att låta den fortsätta och bli hälsosamt intrikat.

Nej, det där blev för många liknelser. Vad jag egentligen menar är att skepticism är en del av det sunda förnuftet och det kritiska tänkandet. Tycker man sej se ett UFO ska man inte springa iväg för att berätta om det. Vad man bör göra är att dokumentera det och försöka hitta orsakerna till detta UFO. Snart nog finner man att det inte är små gröna män i ett tefat utan snarare ett flygplan, en stjärna/planet eller kanske t o m en optisk effekt av att ha nåt jox i ögonen. Det sistnämnda har hänt mej många gånger då jag trott att någon eller något varit på väg mot mej nattetid eller sen kväll men när jag gnuggat ögonen har detta försvunnit liksom det jox jag haft i ögonvrån.

Samma sak med religiösa upplevelser. Den 300 meter höga Jesus predikanten Oral Roberts sade sej ha mött på 1970-talet var nog mer en önskedröm hos honom själv. Ingen annan såg denna jätteversion av denne grek, romare eller hebré som var orsaken till världens mest våldsamma religion genom tiderna. Varför jag kallar Jesus grek eller romare har jag redogjort för tidigare, under sommaren. Notera att spekulationer har inget med kritiskt tänkande att göra, annat än att det är en grund för just skepticism. I såna fall sporrar det en att fortsätta spekulera fast med lite mer insikt.

Vad jag kallar äkta skepticism är att man granskar påståenden från ALLA som vore det uttalanden av blinda hönor. Gränsen går vid vad som går att bevisa empiriskt. Notera även här att jag föredrar reella bevis framför modeller och framtidsscenarion. De som litar alltför mycket på modeller är lite som de blinda människorna som ska beskriva en elefant genom att ta på varsin del av den. Därför anser jag att det är väldigt hälsosamt att kritisera t ex AGW-hypotesen och påståenden om att oljan snart tar slut. Samma sak gäller inom politiken och de ideologier som styr där. Alla proponenter för samtliga åsikter jag precis nämnt uppför sej som de blinda människorna. Det gör vi som kritiserar åsikterna också med den skillnaden att vi ser att det är en elefant. Problemet för oss är att den elefanten går sin väg och vi vet inte vilket glashus (växthus) den ska braka in i.

Nu är jag där igen med liknelser. Vad jag nu menar är att man inte ska låsa sej för mycket vid en enda hypotes eftersom det kanske inte blir något realiserat ur den. Jag tänker ställa ett antal frågor och uppmaningar inom olika fält så får vi se om det är någon som kan svara på dom eller ställa en kritisk motfråga.

1. Om nu historiker och arkeologer envisas med att kalla ön Björkö i Mälaren och dess forntida stad för Birka, var finns spåren av Ansgars kristna verksamhet? Den borde ha hittats vid det här laget efter så många år av grävande. Jag vet att man inte ska lita på legender men en sådan talar om Ansgar i Linköpingstrakten. Borde man inte vederlägga den legenden innan man gör en "Jakten på den försvunna skatten" (tänk på scenen med Indy och Sallah med dadlarna för att förstå vad jag menar)?

2. När ska bevisen för att oljan är på väg att ta slut tas fram och hur ser de bevisen ut?

3. Är växande och krympande glaciärer, av vilket det finns lika många av världen över just nu, ett tecken på mänskligt inducerad global uppvärmning?

4. Ni som tror på homeopati och liknande, ge mej bevis för att det ni kommer med funkar. Jag vill också ha fram allt det där vattnet ni talar om att man måste spä med för att uppnå fullgod effekt.

5. UFO och annat, vad för bevis för att det skulle vara utomjordingar eller interdimensionella varelser finns det? Korten på bordet, tack!

Fler frågor kommer...